Promenadkompis

Äntligen! Nån som ville göra mig sällskap i ottan - Nemomannen :-)
Nåja, ville och ville. Han vaknade till slut. Först var han helt ovillig och satte sig ner med den där blicken som bara hundar kan ha - "Husse - nu förstår jag inte. Har du ramlat och slagit dig hårt i huvudet? Jag tänker i alla fall inte röra mig ur den här underbara fläcken!". Hihi! Helskön attityd. Tur att husse fick bestämma till slut.

En lugn promenad på 45 minuter var uppfriskande, men inte på ett obehagligt sätt... Nåt bra är det ju med att kylan inte kommit helt.

Känner av mina hälsenor efter löpbandsövningen. Jag kommer ta det lugnt på dagens pass och verkligen känna efter om jag går för hårt på. Det tjänar man inte på i längden. Små steg är det som gäller, men jag tror att om jag lugnar tempot lite så ska det gå. Är det nåt jag INTE vill så är det att gå sönder!

Efter en grymt intensiv inledning på veckan med långa arbetsdagar hos kund i södra Sverige tar nu hemmalugnet över. Jag jobbar några timmar idag, sen är det hemmet och barnens tur att få fokus. Amanda ska ha kompis med sig hem på middag idag och imorgon är det dags för Linnéas halsmandeloperation. Jag har tagit ledigt från jobbet imorgon och hela nästa vecka och ska serva med glass... Puh! Hoppas hon slipper ha så mycket ont!

Som sagt, idag ett lugnt pass. Vila imorgon och på lördag. Därefter en 6:a på söndag. Däremellan morgonpromenader. Vad tror ni - kan det bli bra det :-) ?

Fortfarande ordentligt positiv attityd - trots supertrött efter 34 timmars arbete de senaste tre dagarna! Nu kör vi - igen!

PS! Brallorna börjar sitta löst nu... :-)