onsdag 31 mars 2010

Två dagars vila med reflektion

Så har då två dagar passerat efter Premiärmilen. Ingen träning utan passiv vila har varit ledordet dessa dagar. Anledningen till den passiva vilan var helt enkelt "stela lår" och tjänsteresa. Bra undanflykter om inte annat!

Jag har arbetat mer än lovligt dessa två dagar, men arbetstempot har ändå gett någon slags mental återhämtning och välbehövlig reflektion. Förutom den fysiska återhämtningen alltså. Det har faktiskt känts skönt att lämna sin "vanliga" tillvaro direkt efter ett lyckat lopp och kasta sig in i en bubbla som helt avviker ifrån det vardagliga livet. På något märkligt sätt upplevde jag detta som läkande för både kropp och själ denna gång. Icke desto mindre var det grymt härligt att komma hem igår!

Vad gav då kontemplationen för resultat, och ger det vid hand att något ska ändras i "den stora planen"?
Ja, jag kan bara konstatera att attityden på startlinjen i söndags var att "det vore skönt att gå under timmen, men huvudsaken jag får njuta av ett skönt lopp" och att denna attityd troligen var orsaken till att det blev så bra som det blev.

Löpningen genomfördes avslappnat helt utan press på resultat. Jag lät kroppen bestämma tempot och "tryckte på" endast i spurten (då jag direkt också kände av stelhet och trötthet). Om man bortser från den skrämmande upplevelsen av att se mig själv i målgången (vilket för övrigt verkar vara ett vanligt fenomen sett till blogginläggen efter i söndags) så njöt jag helt och fullt av Premiärmilen 2010. Vädret spelade ingen roll, blöta fötter spelade ingen roll och inte heller stördes jag av övriga löpare omkring mig. Faktiskt kan jag konstatera att känslan var 100% annorlunda än 2009 då jag stördes av vädret, blöta fötter och alla "idioter" omkring mig.

Om jag dessutom adderar känslan av att löpa den branta, men korta, backen kring 3 och 8 km så är bilden med Magnus löpande i ett skimmer helt fulländad. Känslan i backen var att fötterna flöt ovanpå asfalten och för varje steg i backen kände jag mig starkare. Även efter 8 km var detta känslan. Jag kan tillstå att före backens passering andra gången, dvs vid 8 km, så for tanken att gå igenom mitt huvud, men blixtsnabbt var den borta igen! Fötterna flöt och jag "flög" uppför backen. I år blev jag inte omsprungen av NÅGON i backen. Däremot passerade jag en ansenlig mängd löpare där det tydligt framgick att tanken att gå "fastnade" och fötterna flöt då inte längre utan tvärnitade i asfalten.

Så, vad lär man sig av en så märklig upplevelse som jag just försökt beskriva. Jag vågar som vanligt bara tala för mig själv och det som fått fäste hos mig är just den underbara känslan att flyta och att känna sig stark. De gångna två dagarna har jag försökt hitta något som skulle vara en "silver bullet" som jag kunde förmedla och låta andra ta del av och lära sig av. Jag måste tyvärr meddela er som söker en snabb, lätt väg till detta att jag inte hittat någon sådan...

Jag tror helt enkelt att min upplevelse är ett resultat av två saker:
* Envis, återkommande, smart träning under en längre tid
* En inställning att bara njuta och "have fun"

Den första punkten kan jag stolt tillskriva mig själv och den envishet och disciplin med vilken jag ändå tränat sedan 27 november 2009. Den andra punkten tillskriver jag konkret Ingmarie och hennes uppmaning innan loppet att "have fun". Jag tog henne på orden och bara njöt!

Så - kommer jag ändra på något i min plan? Nja, är nog svaret! Jag kommer lägga fokus ett tag nu på att göra längre pass, men inte försöka hålla tempot uppe utan bara flyta med. Självklart kommer jag ha fartpass, intervaller och backträning, men de känner jag mer att jag behöver "utstå". Distanspassen kommer jag däremot att satsa på att njuta mer av. Nu kommer ju dessutom våren med allt vad det innebär. Say no more!

Idag planerar jag för ett distanspass 7-10 km i lugnt tempo med fågelkvittertempo!

måndag 29 mars 2010

Skönt - nu kan man få lite vila...

Som rubriken antyder tyckte jag att det var skönt att få vila efter Premiärmilen. För den tålige kan jag rekommendera ett gott skratt i studien av Magnus målgång igår. Magnus är killen i svarta tights, blå jacka och en löpstil som liknar en tonårig tjejs :-)
[i detta läge fnittrar inläggsförfattaren så till den milda grad att kaffepaus krävs...]

Till mitt försvar ska det sägas att jag just gjort min snabbaste mil nånsin och avslutat med ett maxtempo på, av mig, sällan skådat slag.

MEN - Jag behöver verkligen göra något åt mitt löpsteg. Maken till galet "flaxande" med fötterna har jag inte sett på väldigt länge. Slutsatsen jag drar, utöver det utseendemässiga, är att mitt löpsteg MÅSTE vara rejält energikrävande!

Någon som kan tipsa om hur jag trimmar utseendet och energiuttaget i mitt steg?

söndag 28 mars 2010

Premiärmil med världsrekord

Så är det då till slut gjort - med råge! Äntligen är det personliga värlsdrekordet (uttryck stulet från Badgear) slaget! Exakt vad det tidigare rekordet var tvistar jag intern om fortfarande, men någonstans i krokarna 59:50-59:59 låg det. Nu sopade jag (startnr 5442) banan med rekordet (i alla fall i min värld) och framför allt med mitt ego - 58:27! 58 freakin 27!

Jag utgår ifrån att det märks att nöjdhetsgraden är hög :-)

Nå, vad föranledde detta krossande av den tidigare tiden (förutom all träning som lagts ned)? Tja, jag vill poängtera att rekordets credit ger jag till Ingmarie! Hon gav mig det ultimata tipset inför Premiärmilen - Have fun! Det var precis det jag satsade på och hade grymt kul. Jag var ganska konfident att det gamla rekordet skulle slås, men jag trodde aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, att jag idag skulle ta mig under 59 minuter! För er som läste kommentarerna innan loppet är det ingen överraskning att "Mentorn" tippade att jag skulle slutföra loppet på, håll i er nu, 58:27! Själv var jag mer inne på min familjs tips - 59:05, men är verkligen glad att "Mentorn" blev sannspådd...

Försiktig som man är (har det med min ålder att göra eller är det genetiskt?) stod jag på startlinjen och planerade att gå ut lugnt. Tänkt starttempo var 6 min/km. Jag tänkte att om jag satsar på första fem runt 30 minuter så kan jag ju alltid "spurta" den andra femman OM jag orkar. Planen var också att springa förbi första vätskekontrollen och istället dricka lite "dundersocker" (sportdryck) vid fem km. Så blev det också, men med skillnaden att jag kände mig piggare än 30-minuterstempo och körde på lite grann. Split vid 5 km visade på min klocka 29:50. I verkligheten var det 29:38. Jag kanske inte nämnt det än, men min kompis Garmin var inte riktigt min kompis idag. Eventuellt berodde detta på min djupa andning alternativt så är den tekniska kompetensen begränsad just de första fem :-) Oavsett så kände jag, nyladdad med "dundersocker", att jag kunde höja lite så jag provade att trycka på lite. Även det kändes bra.

Vid 7 km kändes allt fortfarande kanon. Jag hade sällskap med en ung dam som höll ungefär mitt tempo. Min vana trogen i löparspåren yttrade jag inte ett ord...

Lärdom #1 idag är att jag är en otroligt usel nedförslöpare! Den tjejen jag hade sällskap med drog lätt ifrån i nedförslöporna. När det planade ut eller började stiga var rollerna omvända. Jag kom direkt ikapp och gick förbi. Vi gav och tog två till fem meter av varandra om vartannat från sex kilometer och ända i mål!

Kilometer åtta var den tyngsta idag och den enda kilometern där jag hade en snittid över sex minuter (6:07). När jag nått krönet och visste att det var omkring en kilometer kvar så växte såklart hornen i pannan. Likadant var det för mitt följe och vi höjde båda tempot. Mitt blivande maratonpannben gick denna gång segrande ur striden. Kanske var det just därför jag hade sådana problem med min kompis Garmin vid målgång...?

Idag njöt jag av nästan varje steg jag tog. Fötterna svävade över marken - även om det bitvis var tungt! Ingmaries tips nyttjades tom i spurten där maxtempot var 4:19 och hjärnan troligen slagit av. Det är precis det hela min satsning handlar om - att må bra och faktiskt nå ett läge där jag kan njuta av löpningen! Idag funkade det!

Kilometertider enligt Garmin:

5:59
5:51
5:59
5:52
5:42
5:50
5:47
6:07
5:54
5:08

Just ja! De nya tighetsen MÅSTE ju ha gjort sitt, eller hur? Av hänsyn till mina bloggläsare publiceras idag ingen bild (en vacker dag...)!

Just ja #2:

Dagens vikt: 90,2 kg (-0,5 sedan förra invägning. Lite förvånande då helgen avnjutits med "kolossala kolhydratmängder" inför dagens bravader...)

Nu tänker jag träna klockan med min stora dotter, packa den lilla tjänsteväskan och, när barnen lagt sig, rullla så sakteliga mot Arlanda för transport till Skåne...

ALLT görs idag med ett fånigt leende och en trött kropp...

lördag 27 mars 2010

Status och uppladdning

Tjihoo! Magen börjar nu bubbla en smula, febern kommer krypande, det kliar i halsen och allt känns tungt!

Sammanfattningsvis - det är lopp på G. Jag är helt och fullt frisk, men min kropp beter sig såhär inför varje lopp. Det spelar ingen roll hur långt eller kort det är, kroppen varnar högt och tydligt. Som tur är har jag varit med några gånger nu så "sjukskrivning" är bara att glömma. Jag kommer att slutföra Premiärmilen imorgon strax före kl. 15 :-) Kroppen ska inte tro att den ska kunna lura hjärnan...

Uppladdning då? Tja, vad sägs om att fira två av syskonbarnens födelsedagar med lite glass eller tårta? Jag tror personligen att det är ett mycket bra sätt att ladda (*småfnittrar förtjust*). Jag tänkte dessutom krydda detta med lite Körslaget ikväll och troligen inte speciellt sent i säng. Just det ja, middagen! Vi kör det enkelt - Tacos!
Vad vore ett premiärlopp utan bubblig mage. Lika bra att slå på stort och ladda in ordentligt! Som vanligt ordentligt med grönsaker såklart, men nåt rejält kolhydratladdat lär det bli (förutom allt socker som åker in under firandet). Återstår att se vad...

De nya tightsen (kan inte förstå denna ovilja bland män att dra på sig tights - bättre löpplagg har jag aldrig använt) kommer troligen göra att jag kapar en halvtimme eller två (*asgarvar så familjen kommer stormande*). Nåja, mentalt går de grymt fort. Om jag dessutom kombinerar dessa med mina Brooks Adrenaline GT9 (man hör ju redan på namnet att de flyger fram) så ska jag väl ändå klara att knäcka den irriterande 60-minutersgränsen?

Jag gissar att jag varken kommer kunna se "mentorn" (startar en timme tidigare och är nog i mål innan jag ens står på linjen), eller Roadrunner. Alldeles oavsett så önskar jag alla lycka till och ber att få hälsa från min kropp - Rocka på! (det är åtminstone så jag tolkar det där härliga inför-tävling-pirret i magen)

PS! Jag kan rekommendera "Metal will stand tall" - Poodles, i den kort, men grymma backen en kort bit före varning/mål - den kommer i alla fall ljuda i mina öron då!

torsdag 25 mars 2010

Reflektion över mitt maratonmål

Jag följer med spänning ett flertal bloggar. De flesta av dem skrivs av bloggare som ligger några år "före" mig. Både på träningsfronten och på viktfronten. En av de bloggar som ligger "min historia" närmast är Roadrunner. I ett av sina senare blogginlägg filosoferar han över sina tider och sina mål på maraton. Det som alldeles särskilt dök upp var funderingar över de olika omräkningsformler som finns för att räkna ut en tid på en distans givet en anna tid på en annan distans. Detta fick även mig att "svepa" webben och fundera över hur relevant mitt mål, att göra maran på under fem timmar, egentligen är.

Jag hittade en sida, Running for fitness, där jag kunde ange "mina" uppgifter och utifrån detta presenterades tider för olika distanser enligt lite olika formler. Jag utgick ifrån 43 år och min senaste halvmaratid på 2:20 tim:

Maratontid (enligt formel):
4:51:51 (Riegel)
4:56:40 (Cameron)
5:15:29 (Purdy)

Som man kan ana hoppas jag att den där killen Purdy är lite ute och cyklar :-) Alldeles oavsett vad formlerna säger så säger min känsla att om jag kan "springa/lufsa/mysa" en halvmara på 2:20 tim idag så borde en efterföljande halvmara på det om 72 dagar kunna utföras på 2:40 tim.

Eftersom jag inte siktar på "snabba" tider (vad nu detta kan tänkas vara för var och en) utan en hyfsat human tid, men ändå rätt så snabbt för mig, så är jag 100% övertygad om att jag kommer klara mitt mål. Naturligtvis måste jag vara frisk och hel, men det utgår nog alla formlerna ifrån också.

Nu börjar ändå spänningen stiga och funderingarna är fler. Hur kommer det vara? Hur ont kommer det göra? Hur länge blir kroppen konvalescent? Ni märker kanske på funderingarna att de lutar starkt åt att detta äventyr kommer innebära smärta i någon form. Alldeles säkert kommer det vara smärta efteråt, men den har jag inget problem med - bara jag tar mig i mål på under fem timmar :-)

Premiärmilen på söndag! Under timmen vore coolt, men just nu rusar tankarna kring maran och Premiärmilen får faktiskt stå tillbaka en smula målmässigt. Jag ska ju bli maratonlöpare!

tisdag 23 mars 2010

Kort å snabbt

Så kom dagen för löpbandet igen. På tjänsteresa och hotellboendes...

Jag hade när jag bytt om inte en susning om hur jag skulle köra passet. Långt, kort, långsam, snabbt...
Det blev en intervall/fartlekshistoria. Joggtempo på 6.00-6.30 i 2-4 minuter varierat med 2-minutersintervaller i 5.00-tempo. Lutning 1%. Puh säger jag bara!

Kroppen var väl förberedd med en crazydag hos kunden med i stort sett konstant stress, ihållande tankeverksamhet och felsökning. Kryddade naturligtvis med en GI-lunch och lät bli mellanmål på eftermiddagen för att vara säker på att få ett jobbigt pass...

Nåja, så illa var det kanske inte, men rejält jobbigt kändes det. Jag är nog inte riktigt mogen för 5-minuterstempo än. Benmusklerna bromsade aldrig utan det var "flåset" som satte gränderna idag. Puls uppåt 170+ (jag kan inte uppdatera Garmin connect just nu, så jag återkommer med siffror en annan gång) och en märkbart ansträngd andning. Det var jobbigt att få i sig luften i tillräckligt stor mängd :-)

Men - en middag på hotellet med en biffpastasås med soltorkade tomater och ruccola samt ett rejält glas vatten gjorde både kropp och själ lyckligare. Nu återstår lite jobb (efter arbetstiden för kundens kundtjänst) och sen en god natts sömn.

Imorgon tidig frukost, troligen en crazydag hos kund igen samt en skön hemresa imorgon eftermiddag. Just nu längtar jag rejält efter mina barn och min fru!

Trevlig kväll!

söndag 21 mars 2010

Invägning i snöstorm

Jahaja! Så börjar det om igen. Eva och jag diskuterade vilken bil jag skulle parkera på Arlanda (jag har automatlåda så det är skonsammare för hennes inflammerade axel), men vi trodde inte det skulle vara nån större skillnad. *småler på hotellrummet i Skåne* Tur att hon får köra den med dubbade däck...

När jag väl halkat hela vägen till Arlanda var det kö för flygplansavisning! Kö till startbanan var det också eftersom de bara klarade att hålla en bana öppen. Tur i oturen i alla fall att jag kom iväg...

Dagens vikt: 90,7 kg (-0,5 kg sen förra invägningen)

Tja, jag börjar ju förstå hur det här med kost och vikt hänger ihop. Jag är lite besviken över vikten eftersom det i lördags morse visade ett kilo mindre! Tyvärr är jag uppenbarligen inte rktigt man att bemästra förståelsen kost-vikt ännu.

Igår kunde jag inte hålla mig utan det blev "degklumpar" (=Polarbröd) med lite marmelad! Inget bra, men rätt så gott :-) Det blev dock inga större mängder "smask" på kvällen, även om jordnötterna var goda att trycka i sig (köpte osaltade med skal - Rekommenderas till oss "salta jordnötter"-missbrukare). Färsk ananas i små bitar var också smaskens, även om Eva tyckte de "frätte" på tungan. De är ju ganska smakrika de små bitarna. I och för sig tycker jag det är bra för man kan inte äta hur mycket som helst... Som sagt, tyvärr förstår jag och just nu lutar det åt att "lördagarna" kommer försvinna - vi får se hur jag gör nästa vecka!

Idag drog jag, som sagt, söderut eftersom jag upplevde mig som lite strssad över allt som behöver vara klart inför kommande vecka på jobbet. Jag har jobbat nån timme nu och behövde lite tankepaus - därav mitt inlägg idag. Idag är det annars träningsmässig vilodag. Imorgon får vi se hur det blir. Jag har ju gjort lite våld på programmet i och med halvmarapasset förra veckan och den därpå efterföljande vilan. Jag lutar åt vila imorgon, men det kan bli ett lite lättare pass ELLER ett rent fartpass. Allt hänger på hur jobbig arbetsdagen blir...

Förresten - på denna resan nyttjar jag ett par brallor jag haft i garderoben som inte nyttjats på några år :-) Det börar röra sig på viktfronten trots allt...

lördag 20 mars 2010

Halvlångt i lugnt tempo

Eftersom jag flyger iväg mitt på dan imorgon för ytterligare en tjänsteresa så var det lika bra att ta tjuren vid hornen. En långpromenad med Nemo på förmiddagen gjorde att suget blev för stort.

Jag gav mig ut på ett halvlångt pass. För mig innebar detta att 10 km planerades. Det blev 12. Mest för att det var så fint väder och känslan var så skön vid 5 km. Det var lika bra att löpa nerför hela nerförsbacken :-)

Dagens pass kan enklast beskrivas med "skön känsla". Vägkanterna börjar visa sig och gångbanan var mest småfuktig med vissa undantag av "små hav". Vårkänslorna dök upp i och med att strumporna blev blöta...

Väl hemma ska det firas lördag! Först dusch sen lasagne med smaskig sallad och smarrigt kranvatten! Jag är lite sugen på att köpa mig en ananas till (konsumerade ananas igår till Let´s dance - tummen upp för det!). Det är fantastiskt läskande att deta i "smågodisbitar" och trycka i sig framför nåt bra program på tv. Framför allt idag när jag varit ute i solen minst 3½ timme. 2.10 promenix och 1.13 långlufs (eller var det jogg/löpning idag - 6.06 min/km?).

Ha en riktigt grejt helg! I veckan stundar Skånelöpning. Vi får se om det blir på löpband eller utomhus!

fredag 19 mars 2010

Håll är en fantastisk markör för dumhet

Som den uppmärksamme redan läst i rubriken var dagen spass ingen höjdare, men gav ändå en hel del bra lärdomar. Gårdagens anfall av latmask och huvudvärk hade dock botats idag.

Jag bestämde mig helt enkelt för att "bara ge mig ut" idag. Tyvärr tenderar dessa pass att sluta på exakt det sättet detta slutade på, för mig. Nämligen med håll! Ganska säkert pga en brutal öppning utan att hjärnan fick komma till tals!

Jag inledde första kilometern i 5.58-tempo. Inget möärdartempo ens för mig, men otroligt korkat att lägga sig i detta tempo en timme efter lunchen. Efter denna kilometer gjorde sig hållet uppmärksamt och jag drog igen andra kilometern på ren vilja i 5.44-tempo. Faktiskt helt briljant att lyckas förtränga alla signaler som sa "lugna ner dig"! Därför följde två kilometrar i 5.47- resp. 5.44-tempo...

Kan man annat än att asgarva åt en löpare som hållit på ett tag, som har håll från första kilometern och överhuvudtaget inte fattar att han borde lugna ner sig en smula? Nä, just det. I efterhand kan även löparen ifråga också asgarva eftersom straffet kom på slutet. Jag var tvungen att stanna och gå flera gånger. Allt beroende på att jag gått ut för hårt alldeles kall! Nåja, sista kilometern avslutade jag i 5.33-tempo. Rätt hyfsat för en dumskalle :-)

Hur gärna man än vill skämmas så kan jag tyvärr inte göra det. Jag känner mig i stort ganska nöjd. Naturligtvis måste jag för att komma till denna slutsats räkna bort den dumhet som jag löpte med. Men resultatmässigt kändes det helt OK med de förutsättningar som gavs under passet. Kul var det dessutom (förutom hållsmärtan!!!!).

De lärdomar man direkt kan ta till sig här är naturligtvis dumheten i att låta uppjogg utebli! DET ska inte hända nästa söndag på Premiärmilen. Å andra sidan gjorde just detta grova misstag att jag lärde mig en del om min kropps smärttröskel. Rätt eller fel, bra eller dåligt - jag vet nu mer om hur min kropp kan hantera smärta av typen håll inför de längre sträckor jag ska ge mig på! 5km smärta är ALDRIG bra, men det var ändå något jag behövde veta om min kropp...

För den som ändå vill kika finns passdetaljer här. Nu hopp in i duschen för dagis- och skolhämtning och lite matshopping.

torsdag 18 mars 2010

På tredje dagen...

Näe, riktigt så häftigt som att han steg upp på tredje dagen blev det inte igår. Efter halvmaran i söndags bestämde jag mig för att ta rejäl vila. Dessutom sa kroppen att det behövdes. Jag hade inte några "slit"-smärtor, men var rejält stel i lårens översidas utsida (var det nån som förstod?) samt i båda vaderna. Jag tar detta som ett tecken på att kroppen nog egentligen tyckte jag körde för LÅNGT, men inte FÖR långt om ni förstår hur jag menar. Jag kände mig oförskämt fräsch tyckte jag själv.

Tisdag  och onsdag var jag på en utvecklarkonferens i Göteborg och "knycklade" in mig i Malmö aviations flygplan med härligt spända lår. Det funkade det med. Som vanligt på konferenser blev jag sittande i två dar. Kanske låg det rätt i tiden, kanske borde jag ha rört mig mer. Oavsett så känns det nu skönt att vara hemma och att stelheten mjukats upp. Konferensen var riktigt bra, förresten. Många aha-upplevelser och mycket energi tillfördes. Bra, helt enkelt.

Idag funderar jag över om jag ska köra enligt programmet eller göra en kort utflikning till ett lite lättare pass. På agendan idag står annars korta intervaller. Jag får se lite vad som händer och vilken tid jag kan ta mig eftersom frun jobbar idag. Dessutom ligger ett litet nysnölager i omgivningarna. Så - vi får se VAD det blir! Det viktiga är nog ATT det blir...

I övrigt är hjärnan emula mosad. Dels beroende på alla nya intryck på konferensen, men framför allt så läser jag ju "Hjärnkoll på vikten" av Martin Ingvar och Gunilla Eldh. Precis som Roadrunner tipsade om - en mycket läsvärd och insiktsgivande bok. Dock upplever jag den somn ganska ansträngande att läsa, rent lästekniskt, eftersom det är mycket "tekniska termer" i form av signalämnen, hormoner och annat kropsstyrande. Men, som sagt, riktigt insiktsgivande... Jag återkommer alldeles säkert om detta - så snart hjärnan svalnat!

söndag 14 mars 2010

Låååångt för att känna mig på pulsen...

Tjohoo! Efter ett par dars bloggvila och funderande över senaste passet bestämde jag mig imorse för att utmana mig själv en smula. Allt bara för att "pusha" mig lite extra. Beslutade mig för att ta en halvmara för att kolla hur landet ligger i dag och dessutom njuta av en underbar solig dag.

Jag laddade vätskebältet med sportdryck, midjeväskan med en flaska vatten och en banan. Petade dessutom i iPhonen utifall att... Idag blev det underställ, ett par korta tights och långa tights på det eftersom jag kände den isande vinden. Som vanligt fick jag medvind ut och motvind hem (typiskt - eller hur?). iPod i öronen, Garmin på handleden och "Craftkondomen" på skalpen. Sen bar det av.

Första tre var som vanligt bara att rulla igenom och bli varm. På det kryddade jag med "betongbacken" och därpå lite dricka gåendes. I stort sett var resten av passet likadant. Jag bestämde mig helt enkelt för att hålla ett öga på pulsen och när den passerade 160-165 så drog jag ned eller gick en bit. Allt för att kunna njuta av resan och bara ha ett skönt pass. När jag nådde halvvägs såg jag Stäketbron framför mig och bestämde mig för att springa över även den.

Jag vände på exakt 11 km, på tiden 1.11 eller 1.12. Med den tiden trodde jag inte att jag skulle komma i närheten av min "inofficiella måltid" kring 2.20 vilken är den tid kring jag skulle vilja göra min första halva av maran i juni(för att klara femtimmarsgränsen i mål). Passet innehöll en hel del långa, sugande backar i vilka jag praktiserade receptet med pulsen/temposänkning/gång och det gav tydligen ett ypperligt resultat. Jämna kilometertider (åtminstone jämfört med tidigare) bortsett från drickapauserna med gång. Riktigt trevligt pass på det hela taget!

Just det ja - jag grejade halmaran på 2.20 ganska precis och DET var en glädjande nyhet eftersom det är 83 dagar kvar att träna på. Med andra ord kommer planen att hålla om allt rullar på (vilket kan vara farligt att förutsätta kanske). Oavsett så var dagens pass ett grymt skönt pass som troligen kommer höra av sig senare idag och imorgon!

En sak till - vilkten:

Dagens vikt: 91,2 kg (-0,7 kg sedan förra invägningen. Enligt plan? Totalt ca 7 kg på 14 veckor)

Bra eller dåligt, rätt eller fel verkar kroppen ta nya steg nedåt viktmässigt så jag håller stadigt mitt planerade snitt på ½ kg i veckan. Känns helt OK och gör troligen underverk för löpningen!

Nu dags för en varm, skön dusch efter 11 km motvind och rätt slitna bröstvårtor(Ouch!)... Sen lite pannkaka för att fylla på förråden lite snabbt!

Middag idag - tacos... (jag vet! det finns verkligen bättre mat, men gud vad jag har förtjänat denna måltid!)

Puss å kram från en lycklig, men trött löparnörd :-)

fredag 12 mars 2010

Kort och svagt

Hehe - man måste fnissa en smula. Jag ha funderat så mycket öäver min kost de senaste dagarna att hjärnan svävat ut lite grann. Dagens pass var planerat till 6 km i lugnt jämnt tempo, men tankarna flög åt alla håll idag och jag fick inte riktigt ordning på nånting :-)

Men vad gör väl det med dagens väder! Sol, +3 och lätt vind med övervägande barmark som underlag! Jag njöt av att ta ut mig. Inte ta ut mig max eller så, näe, idag blev jag helt matt efter 3 km. Troligen beroende på mitt något "vimsiga" ätande. Till lunch blev det en "klick" korv stroganoff, inget ris men en rejäl laddning sallad med diverse "vanliga" grönsaker, lite fetaost, champinjoner och en skvätt balsamvinäger. Smaskens, men jag kände att det inte var tillräckligt med energi till passet. Lärdom 1: Kolla med nåt proffs hur jag kan göra salladen energirikare, låt det gå en stund till innan löprundan och känn efter vad kroppen säger först. Om det behövs - fyll på med energi innan. Lärdom 2: Jag börjar få lite mera fart på fläsket! "Snabb" snittid (5.55 min/km) - igen!

Men vad fasen! 5.55 i snitt/km i 6 km är ju inte fy skam för en gammal tjockis :-), men det hade varit najs med ett jämnare tempo och skönare känsla. Nu är det dusch och hämta lilla prinsessan på dagis som gäller. Ikväll är det fredagsmys och barnens favoritprogram - Barda :-)

Imorgon ska vi alla fyra gå på melodifestivalens genrep i Globen. Ungarna är i extas -)

Reflektion och nya mål

Det har blivit en hel del reflekterande på sistone. Jag tror att det börjar hända saker i min stackars hjärna. Just nu är betoningen på stackars och inte på hjärna av den enkla anledningen att jag tror att jag är inne i någon slags "livsrevideringsfas". Nu kan man fråga sig vad sjutton detta nu innebär. Jag är själv inte riktigt säker, men jag tar hjälp av bloggen för att åtminstone få ur mig en del...

Sjukdomsperioden på två veckor som jag avslutade för dryga veckan sedan gav ju möjlighet till funderingar. Likaså har jobbet inte alls varit i fas med vad jag velat och har efter sjukdomen gått än mer åt annat håll än jag önskar. Till detta kommer målen per 5 juni 2010. Hehe, inte konstigt att man bli snurrig egentligen...

Låt os då kika på de här fenomenen. Sjukdomen gav ett rejält sving uppåt mpå funderingsfronten. Frågor som "Vad är det jag håller på med?", "Klarar jag detta?" och "Har jag varit så fel ute?" dök upp med jämna mellanrum under denna period. En fråga kräver i min värld någon form av svar så därav funderandet. Det jag egentligen kommit fram till under funderandet är att - Ja, jag levde verkligen så illa tidigare och var helt fel ute! Dessutom - Ja, jag är på rätt spår och jag kommer att klara det. Skönt med en sådan slutsats i alla fall :-) Jobbfrågan är däremot forfarande en utestående fråga som jag avser ta tag i närmsta tiden. Där finns en mängd möjligheter...

För att kunna delta i min reflektion (om man nu mot all förmodan skulle vilja det) så behöver man en del input. Jag har tidigare resonerat kring mitt tidigare leverne med avsaknad av motion till 100% och in i brödluckan åkte endast sådant som var gott, hade hög sockergrad eller var rejält kolhydratladdat. Kalla det 40-årskris eller vad du vill, men kring 40 insåg jag att det inte var den bästa planen att fortsätta på inslagen väg och, helt enligt min personlighet, bestämde jag mig för att springa Stockholm maraton 2010 och låta detta vara "dragplåstret" för att förändra mitt liv.

Idag åtesrtår 85 dagar till start och jag anser mig, lite onödigt stolt kanske, vara på rätt spår, ca 10 kg lättare, och tror och hoppas kunna slutföra Stockholm maraton på en tid under 5 timmar. Resan hit har varit lång och guppig med många avstickare, men nu - först nu - känner jag att det sakta börjar likna en förändring i mitt leverne. Jag har börjat vakna och ifrågasätta en hel del av mina grundpelare och försöker löpande ersätta de med nya, sundare sådana. Hur stor hjälp är inte alla bloggare som kastar in sina egna erfarenheter och lärdomar? Utan dessa människor som beskriver sådant som fungerar för dem själva, och borde fungera för mig, skulle jag nog inte vara där jag är idag. Envishet är inte allt, det krävs lite vishet också...

Till råga på allt gav mina två veckors råförkylning/magsjuka mig möjligheten att reflektera över vad jag ska göra efter 5 juni 2010. Det som är det egentliga målet med hela denna resa, nämligen att skapa ett liv med sundare vanor. Det jag kom fram till var att jag nog MÅSTE fortsätta att springa lopp. Inte längre för att ha det som incitament till förändring, utan för att det är KUL. Jag utmanar just nu ingen annan än mig själv och jag tror nog att det är det jag kommer fortsätta med. Spontant kände jag att en halvmara på våren och en på hösten samt några andra lopp verkar väl vara ganska lagom!!!! För två-tre år sedan jublade jag när jag kunde springa en hel kilometer utan att stanna och gå. Tiden var då 9.30 för den kilometern... Idag vet jag inte om jag klarar att springa så sakta :-)

Ikväll sker första bokdykningen i "Hjärnkoll på vikten" - Spännande!

onsdag 10 mars 2010

En dag i Magnus kostliv

Tjing!
Idag tänkte jag kort bara redogöra (mest för att få lite mer feedback på mitt leverne) för vad jag stoppat i mig under en dag. Väldigt kort, men med ALLT som åkte in genom brödluckan.

Frukost - 05.45
2 Polar Pärlan med ett par-tre ostskivor på varje intogs i bilen på väg till jobbet

Kaffe - 06.10 till 14.30
Jajemensan! Missbrukas kopiöst vid närvaro på kontoret. Mellan 6-10 koppar utan tillbehör.

Mellanmmål 09.00
Ett Granny smith och en banan. Detta blir oftast bara när jag är på kontoret och det finns färsk frukt.

Lunch ca. 11.30
En rejäl tallrik "förbränningssoppa" a la fruns diet (mycket god grönsakssoppa med blomkål och broccoli som bas)

Mellanmål hanns inte med eftersom jag stack hemåt tidigt

Middag - ca 17.30
Kokt Alaska pollock (ca 150 g) med dillsås (mjölkbaserad) och kokta morötter, vatten som dricka

Inget kvällsmål eftersom jag körde ett "kräkpass" och bara fick i mig vatten efter det :-)

I min lilla värld så är ovanstående en helt OK dag. Dessutom en ganska normal dag för mig och familjen.
Istället för kokta morötter fanns alternativet med potatis också :-)

Nå. vad tror ni? Är jag på rätt väg med en dag som ovanstående?

tisdag 9 mars 2010

Långt kräkpass

OK! Jag måste nog ta mig en funderare på om jag verkligen är löpare, hehe. Jag erkänner blixtsnabbt att kvällens pass var bland det värsta jag gjort på väldigt, väldigt länge!

Dagens upplägg (i stort sett enligt Szalkais program) var:
  1. Middag med familjen, kokt fisk med dillsås och kokta grönsaker
  2. Smälta maten i lugn och ro
  3. En lugn jogg till "betongbacken"
  4. Löpskolning 3 x 15 m Skip
  5. Köra 10-15 minuter intervall  i "lagom" längd och tempo (kort istället för lång idag)
  6. En lugn jogg hem
I mina ögon en perfekt tisdagkväll - bortsett från att Eva fick äran att lägga barnen. Som ni förstår av rubriken ändrades min uppfattning någonstans under exekverandet av denna plan!

Punkt 1 - Check! Fantastiskt god Alaska pollock inkokt i en magnifik dillsås på mellanmjölk och en skvätt ättiksprit (japp - det ÄR gott).
Punkt 2 - Nja... Smälte nog maten en för kort stund. 30 minuter räckte nog inte idag. Se punkt 6 nedan.
Punkt 3 - Check! En sån där underbar slöjogg för att få upp värmen och titta på den stjärnklara himlen i ett tempo mellan 6.07 och 6.21 - Lugna gatan!
Punkt 4 - Check! Jag hade problem med tekniken, men fick ihop det till slut så att det också kändes bra att utföra.
Punkt 5 - Check! MEN, det var här kräkreeflexen gjorde sig påmind :-) Självklart beroende på att jag körde på för hårt. Fyra repetitioner x ca. 200 m i kraftigt uppförslut i 4.27, 4.08, 4.19 och 4.25. Döden närmare än nånsin... Sista repetitionen var asjobbig!
Punkt 6 - Nja, det blev en hel del gåvila på vägen eftersom de "för tilltagna" tempona i intervallerna resulterade i kraftigt håll. Avslutade ändå de två sista i 6.00-6.30-tempo. Helt OK, tyckte jag själv.

Ta gärna en titt på statistiken för hela passet. Jag körde igång Garmin hemma och lät den bara rulla utan några specialare (mest eftersom jag inte än har en susning om hur detta ska ställas in...).

Så - vad lär sig en snart 43-årig, överviktig it-konsult av detta pass? Tja, en sak är säker. Intervaller och backpass är precis vad denna kropp behöver. Uthållighetsträningen tuffar på rätt OK, tycker jag, men pulsträning och styrketräning är två rejält eftersatta områden just nu. Just i detta nu är hjärnan fortfarande en smula överhettad, men jag ska ta mig en rejäl funderare på om och hur jag eventuellt ska komplettera mitt program. Planen med styrka varje morgon har disciplínproblem och sjukdom hittills hindrat. Gissningsvis kommer detta ligga högt på förändringsagendan.

Nu får ni ursäkta en rejält trött, men nöjd, it-konsult! Jag anser mig ha förtjänat en stund i soffans vård och beger mig härmed ditåt...

Löpskola och backplåga

Gårdagen blev en märklig arbetsdag. Inledde dagen med lite blodprover inför stundande läkarbesök samt en vaccination mot stelkramp & difteri inför likaledes stundande kinaresa i april. På eftermiddagen var det dagishämtning. Puh! Tur att jag har ett fritt arbete och timmar på kompen :-)

Man kan väl säga att det var tur att det var vilodag träningsmässigt. Stelkrampssprutan gjorde att vänsterarmen ömmar en smula. Kinkig som man är blev soffan min kompis igår kväll. Dessutom var äldsta dottern febrig igår. Frun fick ta hand om detta idag - vi får se hur det blir imorgon.

Ikväll är det löpskolning och backträning som gäller. Ska bli skönt att få variera lite mot "nötandet" även om jag uppskattar det också. Jag planerar lite längre "uppvärmning" än planen säger och tänkte köra mitt backpass i min berömda "betongbacke". 3.5-4.0 km löpning dit, lite löpskolning och sen köra på i backen. Jag har lite, lite känning av min förkylning fortfarande så jag ska försöka köra på, men utan att maxa. Jag vill inte riskera mer sjukdagar i onödan.

Jag lär återkomma om detta pass senare ikväll eller imorgon. Idag blir det också spännande att luncha eftersom frun bestämt sig för att köra nån slags soppdiet och då åker man ju med på ett bananskal. Jag kommer inte köra nån slavisk diet, men kommer i alla fall prova att käka soppan till lunch. Provsmakade igår - Supergod soppa! Vi får väl se om det får en bra effekt på min vikt.

Tills vi hörs igen...

måndag 8 mars 2010

Kost och reflektion

Tjing! Igår firade vi min "lilla" 6-åring med släkten. Av olika anledningar firade vi hemma hos mina föräldrar, som för övrigt drar två veckor till Teneriffa igen imorgon :-) Det är dem väl unt...

Jag vill passa på att varna er läsare för ett långt inlägg!

Två ämnen som alltid diskuteras (mest mitt fel, tror jag) på ovanstående träffar är löpning *fnissar* och vikt. Av någon outgrundlig anledning så pratar jag mest bara löpning nuförtiden... Glädjande nog har svägerskan kommit igång på allvar och två löparidioter kan diskutera på ett helt annat sätt! Mycket trevligt :-) Inte helt oviktigt har hon dessutom varit grymt duktig och gått ner ett antal kilon. Promenader och bättre kost har varit receptet. Jag tror och hoppas att mitt recept ska ge mig samma resultat. Egentligen har det ju redan gett resultat, men jag menar nu på lång sikt. En del böcker är på ingång för att hjälpa min lilla hjärna att "trilla över" till det bra tänket. Jag hoppas jag redan är på väg, men i min situation behövs all hjälp jag kan få!

Just när det gäller min vikt kan jag bara konstatera att det jag byggt upp sedan nån gång i 20-årsåldern, det kommer få ta sin lilla tid att bli av med. För mig är detta nog det bästa sättet - om än väldigt frustrerande att låta det ta tid! Just tiden verkar ju på "min sida" och ger ett hållbart resultat på sikt. Jag fattar det och hoppas bara att jag mentalt kan "håll ihop det".

En komplicerande faktor är ju mitt problem med sköldkörteln. Jag tillhör den gruppen som har en underproducerande sköldkörtel - Hypothyreos. Detta upptäcktes för några år sen av en ren slump på en hälsoundersökning. Mina symptom är/har varit: konstant trötthet, viktuppgång/övervikt, infektionskänslighet, minnesproblem och en allmän "seghet". Efter jag började medicinera har det mesta förbättrats, men jag balanserar fortfarande doseringen både upp och ner. Det som står närmast i tur är en trolig uppdosering eftersom jag märkt av en viss infektionskänslighet och viss "tröghet" i viktnedgången som inte borde finnas där (tycker jag, alltså). Jag har dessutom erfarit viss "mjölksyrekänning" i benen vid normal gång (i uppförsbackar kan jag köpa det, men inte när man går på ett slätt golv...). Det är tydligen också ett vanligt symptom. Vi får se vad läkaren säger...

Jag fick ett önskemål tidigare av Ingmarie om att jag skulle blogga lite om min kost och hur jag förändrat densamma för att nå mina mål. Så här kommer en kort beskrivning av min huvudplan - även om mitt huvudfokus just nu ligger på maratonlöpning.

Jag har varit överviktig i många år och jag har provat många "metoder" för att gå ner i vikt. De flesta fungerar utmärkt, men det är efter man är "klar" som problemen uppstår. Jag gissar att 99% av alla som kör en "metod" får återfall efter att dieten, eller vad det nu varit, är slut. Undantagen är de som håller fast vid t ex viktväktarna eller liknande och fortsätter "jobba" vidare.

Min plan är att INTE köra nån diet utan helt enkelt börja med slutet. Jag börjar med att försöka äta mindre och äta hyfsat rätt. I mitt fall innebär detta att jag har sex dagar i veckan när jag inte får äta något onyttigt. Dessa dagar ska portionerna vara små och endast en portion får inmundigas. Däremot dag sju - Lördagar - finns inga begränsningar alls. Jag får äta vad jag vill och hur mycket jag vill. Detta fungerade "sådär" några veckor, men fungerade sedan bättre. Det som hände var att jag i början "frossade" på lördagarna. Efter ett tag sa kroppen ifrån. Inte att jag mådde dåligt utan jag var inte alls sugen på att "frossa", så numera äter jag vad jag vill, men mängderna har definitivt gått ned. Ibland frossas det, men det är mer och mer sällan! I min värld är det så att en viktig faktor har börjat arbeta - tiden. Det är just den som aldrig fått chansen att få börja verka i mina tidigare upplägg.

När det gäller den kost jag äter så har jag valt (än så länge) att inte förändra kosten radikalt. Jag fortsätter äta det jag brukar äta, men jag siktar på att äta mindre. Målet är att försöka komma i det läget att halva tallriken är sallad/grönsaker och resten "mat", dvs äta enligt tallriksmetoden efter bästa förstånd. Tidigare har jag ätet flera portioner och stora sådana. Nu är det en portion och normalstor som är målet. Ibland lyckas jag inte, men det är också en sak jag valt att ta med i beräkningen - misslyckandets kraft och möjligheten att lära sig av det. Hittills har kraften varit stor, medan lärandet varit mindre. Men jag jobbar på det!

Jag har fått många tips om böcker och metoder som jag valt att "insupa", men inte begagna mig av hittills. Av dessa finns det en del som tilltalar mig en smula. Särskilt tänker jag på den senaste boken som Roadrunner tipsade om - "Hjärnkoll på vikten", Martin Ingvar och Gunilla Eldh. Jag tror starkt på att förändra tänkandet samtidigt som beteendet. Gör man inte det kommer man inte lyckas. Jag ser med spänning fram emot att få läsa denna bok. Likaså tilltalar "naturlig kost", dvs icke-processad kost, mig. Att LAGA maten istället för att värma halvfabrikat etc. Frun och jag har diskuterat detta och vi är på väg, men det kommer att få ta sin tid.

Idag äter vi nog ganska "normalt" för en barnfamilj med två barn. Alldeles för ofta spaghetti och köttfärssås och för mycket bröd. Väldigt hårddraget är det väl så. Det som gör att det kommer få ta sin tid är att jag vill att hela familjen ska "svänga om". Jag vill lära mina barn att äta rätt så inte de hamnar där jag varit (och är på väg ifrån mer och mer).

Gårdagens middag:
Ugnsstekt falukorv med smält ost och hemlagat potatismos till

Inte världens bästa föda, men hyfsat OK mat ändå. Halva tallriken med rårivna morötter, 5-6 skivor falukorv med lite smält ost, och ungefär en matsked (rejäl) med potatismos. Till detta kranvatten årgång 2010 :-)
Detta är en ganska normal middag hemma i vår familj. Husmanskost ligger högst på listan, men det förekommer alltför mycket pasta, ris, bröd och andra "mindre bra" komponenter. Det är en ständig process att rannsaka sig själv och upprätthålla "orken", men trägen vinner!

Måhända återkommer jag med mer detaljer kring min kost så att ni kan hjälpa mig hålla spåret!

söndag 7 mars 2010

Sköööönt!

Nu så börjar jag komma tillbaka! Känslan idag var oerhörd lättnad och jag kunde tom njuta av solstrålarna.

Dagens pass var tänkt att testa en mil med lite "provokativ avslutning" med tanke på den kommande Premiärmilen och de gångna veckornas motlut. Det blev en fantastisk runda om man bara tittar på känslan och i och för sig även om man kikar på tiden.

Jag inledde lugnt. Just med tanke på gångna veckor och efter det de gjorda passen. Det har varit segt och jobbigt och grymt svårt att hitta tillbaka till den där sköna "flytkänslan" som jag längtat efter. Idag kom den. Redan efter två lugna kilometer infann sig en värme i kroppen och med den kom också den sköna känslan. Idag körde jag med Garmin (med pulsband) och iPod på armen.

Efter 3,5 km kommer min fruktade "betongbacke" och det jag ville göra idag var att kika på pulsen när jag nådde toppen. 163 slag/min. Imponerande lågt tyckte jag själv och körde en gåvila med dricka :-)

Jag körde ytterligare två gåvilor med dricka. De syns tydligt i hastighetsmätningarna.

Summa summarum - en helskön mil med bra känsla! Jag är tebax och kommer rulla in på 5-timmarsprogrammet igen kommande vecka! Skönt - inte minst mentalt! Det är jobbigt när det är motigt hela tiden...

Just det ja! Vikten!

Dagens vikt: 91,9 kg (-0,6 kg sen förra veckan)

Vikten kunde varit betydligt lägre om det inte vore för dotterns födelsedag igår. McDonalds till lunch och McDonalds till middag. Herregud! Tur att hon bara får bestämma mat på sin födelsedag...

Trevlig söndag allihop! Jag är inte ett dugg avundsjuk på alla som åker till Portugal på löparläger...

lördag 6 mars 2010

Snabbt och kort

Idag blir det kort på många olika vis! Min lilla Linnea fyller 6 år idag och det bär av mot äventyrsbad i Södertälje.

Galen som man är genomförde jag just ett pass för att bli av med litre funderingar. Målet var "håll tempot tills du tröttnar" :-) Det funkade faktiskt! 5.1 km på 29 nånting kändes helt OK!

Jag återkommer mned detaljer senare när jag har tid.

torsdag 4 mars 2010

Tungt, tyngre och tyngst

Så var man där igen då! Det berömda (i min värld) tredje passet efter ett uppehåll!

Dessa pass har i min "löparkarriär" alltid varit tunga som attan. Så även ikväll. Förutom att jag missade pulsbandet (nåja, jag orkade inte klä av mig alla kläder när jag kom på det) så var det ett sjuhelsikes väder. "Finfint", tänkte jag och startade Runkeeper på iPhone och likaså Garmin. Jag tyckte jag började lugnt och hade tack och lov (tyckte jag ju då i alla fall) medvind. Planen var ett lugnt tredjepass. Samma runda som de två tidigare senaste veckan och i lugnt tempo.

Första kilometern 6.03... Andra kilometern 5.46!!! Ajdå, dags att försöka hålla igen eftersom dagen varit en smula intensiv på jobbet. Mycket kaffe, lite lunch och dessutom "bara" crepes till middag! "Håll igen Magnus", var den enda tanken som susade igenom min kylda hjärna. Kan det vara så att en nerkyld hjärna sänder andra signaler till kroppen än de tankar som försiggår inuti den?

Anledningen till min stilla undran är att tredje kilometern (med en hyfsad backe på slutet) gav 6.03 för att sedan visa 5.46 på fjärde kilometern... Tänk att det ska vara så svårt att hålla ett lugnt tempo och bara "flyta med". Jag har just idag inga som helst ambitioner att "gasa" utan vill bara hitta den där sköna känslan där fötterna bara flyter fram i modden [ironi]...

Såklart gav de första fyra kilometrarna i kombination med stark motvind och småsnöande resultatet att min "ovana" kropp slet för hårt och hjärnan (i sitt kylda tillstånd) satte stopp. Jag var tvungen att stanna och gå på tre ställen! Inte för att flåset var kraftigt utan för att benen hojtade "håll dina hästar".

Jag vet att talesättet säger att "det bästa passet är det som blir av", men en kväll som denna undrar jag på riktigt om detta verkligen är med sanningen överensstämmande... Oavsett rätt eller fel så måste jag ta mig en funderare på hur jag ska lägga upp planen inför lördag och söndag. Min tanke fram till ikväll har varit att äta rätt och bara köra "Andra chansen"-pass på lördag, för att på söndag hugga till med en lugn mil. Tanken har inte lämnat mig, men den känns en smula mer främmande än tidigare idag. Jag känner i kroppen att den lätt har kraft för en mil, men bara om jag tar det lugnt!

Några tips på hur jag ska hålla nere farten, eller kanske förslag på annat upplägg närmsta dagarna?
Jag vill så snart jag kan vara i fas med Anders Szalkais 5-timmarsprogram på maran...

Nu - dusch och barnnattning!

tisdag 2 mars 2010

Vinterskönt

Sådärja! Dagens lufspass avverkat (Garmin resp. Runkeeper).

Jag lyckades inte riktigt hålla nere farten så mycket som jag tänkt... Planen var ett snitt på 6.30-6.40 min/km, men det blev 6.14 (Garmin)/6.22 (RunKeeper). Jag tryckte igång RunKeeper alldeles för tidigt, respektive av alldeles för sent, så det är snarare Garmin som är den korrekta. Det var den som var "huvudgadget" idag. Kurvorna liknar varandra och snittet ser helt OK ut.

Passdetaljerna speglar precis den känsla jag hade. Vintriga vägar med hyfsat underlag (borträknat vissa ställen med 30 cm snö...). Medvind i tre km, en km sidvind och knappa två km rejäl motvind. Jag tycker mig ana att detta avspeglas i min puls som gick upp sådär en 5 slag/min i motvinden. Lägre arbetspuls idag än i förrgår. Det KAN bero på ett lägre snitttempo, men känslan var ungefär densamma så jag tror att även kroppens status spelar in. Infektionen är på väg ut!

Jag kände av skottningen den första kilometern då kroppen var stel som en ispinne. Efter en kilometers knaster släppte det och värmen spred sig skönt i kroppen. Jag känner fortfarande att det är lite ansträngt att "djupandas" när jag löper så det är nog en god idé att fortsätta i ett lugnt tempo. Om väder och vind tillåter, känner jag att ett långpass skulle sitta fint. Kanske redan på torsdag - då i än långsammare tempo och kanske uppåt en mil eller så. Vi får helt enkelt se vad kroppen säger.

När det gäller dubbel uppsättning av "mätinstrument" så är min erfarenhet (av en hel runda med båda) att Garmin är perfekt att följa pulsen med, medan iPhone ger ett perfekt stöd i form av talade sträckangivelser och musik i lurarna. Jag skulle lika gärna kunna köra med iPod (då denna är lättare) för musik och tempo, men jag gillar att RunKeeper i iPhone trycker ut resultaten på både Facebook och Twitter. Jag körde idag med iPhone i löparjackans ficka och var helt opåverkad av den löparmässigt.

Innan jag gjort fler rundor är det kanske för tidigt att uttala sig, men jag har ändå känslan att min kropp "blixtfort" (ca. 100 m) går upp i arbetspuls och stannar kvar i området 150-165 i stort sett hela rundan. När jag passerar 159 slag/min känns det lite tyngre, men inte den där utmattade känslan, utan en svag seghet. Nu ska jag låta de kommande rundorna säga sitt, men jag tror helt enkelt jag har en hög puls i allmänhet - bra eller dåligt. Oavsett så är ju målet att träna så arbetspulösen blir så låg som min kropp tillåter så energin räcker en hel mara!

Nu är det hopp in i duschen, sen barnhämtning på dagis och fritids. Sportlovsveckan tarvar kortare arbetsdagar för min del - särskilt dessa dagar när Eva jobbar. Jag kan dock meddela att jag inte lider av just detta :-)

"Lugn å fin gabardin..."

Idag är det dags att följa Roadrunners råd! Jag ska ut på ett luuuugnt pass med min nya kompis Garmin. Han och jag kommer nog spendera en del tid tillsammans de närmsta 95 dagarna. Han är den som jag hoppas ska göra mina rundor lite lättare att följa upp och dra nya slutsatser av. Jag har inga förhoppningar om att han ska göra att jag springer fortare eller längre, men ett bra sällskap ska han ändå få bli. Jag kommer nog ändå försöka ta med min andra kompis - iPhone. Allt för att på ett lätt sätt kunna stämma av förändringarna gentemot tidigare upplägg i RunKeeper också. Herregud vad prylar jag ska släpa på!

Passet idag hoppas jag ska bli av överhuvudtaget. Igår ägnade jag en timme åt skottning av uppfart och gång för att ta bort de ca. 20 cm blötsnö som kung Bore bjöd oss på. Imorse vid sjutioden tog jag de sista 5 cm som kom inatt. Plogbilen har ännu inte passerat så det lär bli ytterligare ett pass idag för att ta bort "vallen". Bra ersättning för styrkepass!

När det gäller sträckan idag så planerar jag för 6 km i riktigt lugnt tempo. Vad sägs om 6.30-6.40 min/km. Allt för att känna av hur kroppen reagerar på träning igen. Det är lika bra att ta det lugnt nu istället för att bli sjuk igen...

Jag återkommer med nåt inlägg senare idag, tror jag! Skotta väl, ni som har sådant framför er!

måndag 1 mars 2010

Lite promotion...

Idag vila! Eller vila och vila - jobb och därefter ta hand om mina "små" barn. Det är ju trots allt sportlov för dem.

Tänkte också passa på att "promota" utvecklarkonferensen "vi" anordnar om ett par veckor. Det lär bli grymma sessioner de två dagarna. Anmäl er om ni hör till samma "nördgäng" som jag...

SDC2010 - Scandinavian Developer Conference

Idag är det också 96 dagar kvar till starten av Stockholm maraton. Det är faktiskt nästan så man börjar darra en smula på manschetten numera...

Ha en grejt dag - för det planerar jag att ha med mina barn!