tisdag 30 november 2010

Självfokus och lite ringlande väg...

Så - nu fann jag lite motivation för att sätta mig framför datorn och skriva av mig! I nästan en vecka har jag hållit mig ifrån att skriva och helt enkelt fokuserat på mig, mina mål och en del utsvävningar :-)

Jag visste att vägen mot 85-kilosmålet skulle bli lite ringlande och med många lockelser på vägen. Jag har nu hittat en bra och lagom dos av soppor, mat och träning. Eftersom jag haft ett uppehåll med träningen innan har kroppen protesterat lite, men det var ju inte mer än väntat!

I helgen har jag svävat ut en del på matsidan - inget godis och alltför mycket onyttigheter, men mer än vad jag borde för att hålla den nedåtgående trenden. I förrgår, igår och idag har jag lyckats få till fokus igen.

I lördags ett pass på crosstrainern hemma - som gav REJÄL träningsvärk i vänster vad! Vilade till idag då det var dags för ett 4K (26 min)-pass enligt 4.30-planen... Det blev ett 5,3K (30 min) oh det var SKÖÖÖÖNT! Svetten lackade men det fanns kraft! Jag var troligt glad och avslutade kvällen med lite köttfärslimpa, ångkokta persiljemporötter, lite grönpepparsås och en rejäl tallrik grönt! Mums!

Möjligen åt jag lite mycket köttfärslimpa, men det kan inte varit mycket. Jag var precis lagom mätt och lät bli "de värsta fällorna" i form av fett och kolhydrat. Jag tror mig dock veta att jag fick i mig lagom dos...

Imorgon åter till sopporna till frukost och lunch - sen lite mat med familjen hemma då jag återvänder från Skåne...

Nu längtar jag efter lite mildare väder så man inte "dör" i motvinden...

torsdag 25 november 2010

Invägning #3

Tjipp! Kort inlägg idag pga det myckna snöandet och behovet av att "träna snöskottning"...

Veckans resultat:


  • Morgonvikt dag 14: 88,5 kg


  • Morgonvikt dag 21: 87,1 kg


  • Viktändring: -1,4 kg


  • Supernöjd! Med tanke på att jag börjat "äta" igen så har kroppen dragit på sig ett, eller ett par, kilos vätska. Depåerna fylls på och därmed binds även vätskan. Skönt att ha detta avklarat :-)

    Idag återstår 2,2 kg innan jag passerat målet och det känns grejt. På mötet med konsulenten igår kom vi överens om att jag ska fortsätta med tre påsar - TROTS att jag äter middag. Anledningen är den låga energinivån i passen. Hon tyckte jag var mer eller mindre galen som löpte med detta upplägg. OK - jag lyssnar och testar. Idag kör jag tre påsar och middag så får vi se. Jag får också se hur kroppen reagerar på detta under en, eller två, veckor. Kanske jag kör förbi målet med 85 kg, kanske stannar jag ... Den som lever får Te (berömt kinesiskt uttryck...?)! Det enda jag vet nu är att sub 85 kg SKA passeras!

    Jag har också lagt upp mitt träningsschema i en kalender så jag varje dag kan se vad som planerats. Än så länge är endast Szalkais 4.30-program inlagt och jag tror jag kommer justera det en smula. Återstår att se hur, med tanke på kur etc. Jag börjar i alla fall rätt lugnt och kommer komplettera med lite ägg och liknande inför passen. Det ska bli riktigt spännande att se.

    Idag var det ett 5km-pass inplanerat, men snöandet och skottandet gör att jag tar mig en lugn lunk på crosstrainern istället. Jag fegar ur lite på vädret idag och satsar på senare pass.

    Hoppas ni ler lika mycket som jag när ni skottar snön...

    tisdag 23 november 2010

    Puh...

    Idag var det en lättnad! Jag har INTE riktigt varit helt hundra på om jag valde rätt när jag började äta i lördags. Ett tag kändes det som ett misslyckande, och andra stunder som korrekt beslut. Idag tycker jag svaret kom...

    Vågen pekade tydligt söderöver!! Det kilo jag gick upp när jag började äta och band mer vatten, var åter väck. Nu vet jag att man kan pendla rätt rejält, men trenden sedan lördagen har varit uppgång. Nu är (åtminstone har jag bestämt mig för det) trenden nedgång. Idag känns beslutet mer än hundra rätt!

    Så... Vad gör jag nu då? Jo, jag fortsätter med mål #1 - precis som tidigare, men med ett annat upplägg! Jag kommer köra på med "påsmat" till frukost och lunch ett tag. Kanske blir detta längre än jag tänkte från början, men det känns helt OK nu. Tuggbehov och sug blir stillat som sjutton till middagen och det räcker helt klart för mig. Om det ändras får jag väl justera planen då!

    Så vad äter jag då? Ja, jag har fått jättemånga bra tips av framförallt Ingmarie och badgear. Jag ser hennes tips som mitt slutmål - inte bara mitt, utan hela familjens. Resan dit kommer bli spännande och lång. Det vi praktiserat i 30 år är inte bara att "kasta bort" och ersätta - hjärnan måste hänga med. Jag tror att jag är hyfsat mogen (borträknat brödsuget...), men hela familjen befinner sig i olika stadier och vi får ta ett steg åt gången. Vi har tid på oss och varje litet steg är ett steg - det gäller bara att hålla riktningen. Min gissning är att vägen inte kommer vara helt rak, men så länge den går åt rätt håll...

    Idag är det dags för ett pass igen! Kroppen har berättat för mig att jag var ute i förrgår, men inget ont och inget slitet. Idag blir det en kortare runda - jag tänker 5-6 kilometer i behagligt tempo (6.00-6.15 min/km). Målet är att börja förbereda kroppen på varannandagsträning, för att sedan dosera upp ytterligare. Jag SKA ner under 85 kg och mitt sätt att nå dit blir hyfsad kost med påsinslag samt träning. Träningen ska sammanfall med grundträningen enligt 4.30-programmet från Anders Szalkai. På det viset hamnar jag i fas med min maratonträning och går dessutom ner i vikt. Jag tror stenhårt på denna taktik och den har legat och mognat i bakhuvudet länge nu. Planen var väl egentligen att först gå ner 10 kg och sen grundträna, men verkligheten ville annat - då får man improvisera lite. Så länge man INTE släpper fokus och målet!

    Jag är otroligt glad över alla kommentarer på mina inlägg och läser varenda ett :-) De flesta får också en kommentar. Jag minns i början när jag bloggade. Då försökte jag ta till mig ALLA kommentarer på en gång, men numera har jag blivit lite luttrad och bokför alla kommentarer, men plockar fram dem när jag är mogen för dem. Många av kommentarerna är jag absolut inte mogen för - varken kroppsligt, men framförallt inte mentalt! De arkiveras under "bra att plocka fram senare" och INGEN kommentar går till spillo...

    Tillägg: Löplunch med svimkänsla...

    måndag 22 november 2010

    Förståndiga slutsatser?

    Hmmmm, imorse vaknade jag med en krass inställning - "Även om vikten rört sig uppåt så mådde jag äckligt bra igår - jag kör på det!"...

    De gångna två veckorna har renderat i en hel del pannskrynklande, leenden, förvirring och efterkännande (undrar om det finns ett sånt ord - annars borde det!). Jag var otroligt bestämd att köra kur tills jag stupade eller 10 kg viktminskning nåddes - vilket som nu uppstod först! Idag är jag lika säker på att INTE köra den rena kuren vidare! Även om jag lagt på mig lite vätska igen :-)

    Igår var jag ute och sprang - en av mina mest njutbara sysselsättningar. Igår njöt jag också! Till skillnad från förra löprundan, när jag mest led, var denna en sällsamt njutningsfull upplevelse. Dock upplevde jag stor förvåning också. Hur KUNDE detta vara möjligt? Att jag bara genom att stoppa i mig lite mat kunde känna mig så ohyggligt mycket starkare?? Jag drog ju igenom åtta kilometer och konstaterade nöjt att jag är inte helt ute och cyklar med min löpning. 4.30 på maraton ligger inom räckhåll.

    Jag har fått en del kommentarer på mitt "ätande". Likaså på mina reflektioner kring detsamma. Ingmarie är den som hjälper mig hålla styr på vad som är "rätt" och vad som är "fel". Badgear är den som ger mig lite krassa erfarenheter på en liknande resa som jag nu är på väg i. Båda är sådana som jag har stor respekt för och de ger mig olika saker. Till syvende om sist är det ändå JAG som måste göra detta och själv bilda mig en uppfattning om var jag är på väg och om det är dit jag vill.

    Så... Dagens rubrik ställer lite krav på inlägget :-) Har jag egentligen dragit några förståndiga slutsatser, har jag misslyckats eller lyckats, är jag i mål eller precis i starten? Helt enkelt - hur tänker jag?
    EN förståndig insikt jag tagit till mig (JAG tycker de är förståndiga) är just Badgears senaste kommentar. Inte för att det är lätt (snarare tvärtom), utan för att den är så rätt (för mig). Jag kommer aldrig kunna leva så "strikt" som t ex Ingmarie beskriver! Vi lever i så olika världar där jag, just nu i alla fall, inte riktigt kan se mig själv leva på det viset. MEN det innebär inte att jag inte kommer dit en dag. Bara inte idag...

    Att tänka sig för innan konsumtion av varje sak jag stoppar i brödluckan, att analysera hur JAG reagerar på detta, vad det ger för konsekvenser på sug och hur min kropp gör. Det tilltalar mig jättemycket! Jag är en hyfsat förståndig varelse som kämpar med mina "ätdemoner" för att hålla vikten och striden lär fortsätta.

    Så - jag lämnar den rena kuren nu, men kommer fortsätta kampen med hjälp av "kostigenhållning", löpning och annan träning! Lusten är så viktig och jag har lust med löpning och att äta mat (om än försöka satsa på bra mat!). Redan imorgon ger jag mig ut på nästa runda - om en vecka startar jag att följa Szalkais 4.30-program!

    söndag 21 november 2010

    Experiment

    Klart man ska utmana ödet! Igår var det dags för experiment á la Magnus - middag och smågodis!

    Jag har ju pratat om behovet att äta och behovet att träna tidigare. Igår ville jag testa min mentala kapacitet och beslutade mig för att utesluta påsen och äta middag med familjen. Middagen skulle gå i "nya regelverkets tecken", så jag wokade kycklingfilé och grönsaker. Jag tog en halvhyfsad portion (halva den tidigare mängden) och lite, lite ris. Riset hade jag inget sug efter, men resten - Mums! Jag blev mätt - faktiskt lite FÖR mätt (noteras till nästa middag)!

    Efter middagen följde lite sociala aktiviteter (endast kaffe intogs) och därefter var det lördagsmys med yngsta dottern. Jag beslutade mig för att testa lite smågodis - BAD mistake! Jag tryckte säkert i mig 10-15 bitar! Lite besviken konstaterade jag imorse att Ingmarie (återigen) hade rätt!! Suget var oändligt mycket större än det varit med påsarna :-) Jag tog ändå lite bröd med skinka på för att ladda lite snabba kolhydrater och protein (finns bättre, men det var det som fanns tillbuds!). Därefter - löprunda!

    Vilken skillnad! 4 kilometer häromdagen och 8 - ÅTTA - idag, med mersmak! Ungefär samma tempo men med en helt annan uthållighet. Muskler och kropp var laddade med betydligt mer och rundan var tung, men bara pga dålig träning - inte pga saknat intag :-) Snacka om nöjd!!!

    Lärdomarna från gårdagen är: mat funkar, godis INTE! Jag måste antingen ta beslutet att låta bli helt, eller hitta ett bättre substitut (har tidigare framgångsrikt kört med färsk ananas och annan frukt istället för lördagsgodis). Jag tar beslutet senare :-) Idag ska jag bara njuta av känslan och dricka min påsmat, hehe. Helt klart ska jag avsluta kuren på onsdag om konsulenten inte tycker jag ska köra lite till. Jag KAN tänka mig en vecka till, men vi får se. Jag vill träna!!!! Utan energi är det nästan uteslutet, så vi får väl se...

    Hoppas ni haft en lika bra helg som jag :-) Kepp on njuting...

    fredag 19 november 2010

    Supertaggad att släppa kur

    Som vanligt när jag är inne i en "bra period" kunde jag inte låta bli att tjuväga mig imorse :-) Inte för att det spelar någon större roll eftersom det är nästa veckas resultat som är det viktiga, men för skallen var det en fröjd.

    -4 hg sen igår! Nu vet jag att det kan diffa upp till flera kg per dag och beroende på tidpunkt, men eftersom jag vägde mig samma tid med samma förutsättningar så kändes det ändå skitbra, rent ut sagt!

    Jag fick igår en fråga från kära Ingmarie som dels tyckte det skulle vara intressant att veta var min tappade vikt tas, men också undrade hur min plan ser ut framöver för att "dra igång" ätandet. Därför tänkte jag skriva lite om detta och är helt klart mottaglig för input från den som vill tycka något :-)

    När det gäller varifrån vikten tas tänker jag inte hymla. Mycket fett kommer tas, men inte så myckat man skulle önska :-) Vid första invägningen hos Cambrdigekonsulenten gjordes lite mätningar och tester:

    • BMI: 30,2 - Fettprocent: 29,2

    För en man i min aktningsvärda ålder bör fettprocenten ligga under 22% för att vara hälsosam. Jag vet inte hur exakt detta är och hur mycket man ska titta på riktvärdena, men det är ju helt klart värt att inte blunda för dem. En av de mätningar som jag kommer göra om på onsdag är just fettprocenten. Jag kommer inte ihåg om jag mätte muskelmassan, men oavsett så är det intressant att se hur fettprocenten förändrats med viktnedgången. Likaså är BMI ett riktvärde. Även det värdet är ju intressant för att visa "hur illa/bra är det", mellan tummen och pekfingret. Med den enkla formeln är mitt BMI idag 27,5 och det kommer inte gå lägre än runt 26 till på onsdag, tror jag. Men det är ju inte det viktiga - det är förändringen jämfört med starten!

    I en perfekt värld ska jag väga under 80 kg. Jag kommer inte sikta på detta just nu, men kommer såklart ha detta i bakhuvudet. 85 kg är det första målet. 85 kg med maratonkapacitet känns betydligt bättre än 80 kg och muskellös :-)

    Så vad är då planen? Jo:

    • Vecka 0 - På onsdag kväll väger jag in inför "upptrappning"
    • Vecka 1 - ersätter jag "middagspåsen" med riktig mat
    • Vecka 2 - ersätter jag också "lunchpåsen" med riktig mat
    • Vecka 3 - äter jag återigen endast mat

    Under upptrappningen ska jag försöka dricka i samma omfattning som idag (3 liter +). Jag och frun har diskuterat hur vi ska gå tillväga med att få till "ändringen", dvs hur ska vi se till att utesluta sådant vi inte bör äta och istället inkludera sådant vi istället bör äta.

    Planen för kosten är att följa "knytnävsmetoden" (1 del "protein", 1 del "kolhydrat" och 2 delar "grönt"). Utöver detta ska vi prova på någon av de "matkassar" som finns att tillgå på nätet. På det viset får vi, mer eller mindre, nyttig mat men framförallt nya idéer, nya smaker och nya råvaror. Vi kommer använda detta för att "byta ut" våra standardrätter mot bättre sådana. Det kommer få ta lite tid och under tiden kommer åtminstone jag behöva vara oerhört disciplinerad vid måltiderna.

    En annan sak vi kommer fokusera på är brödintaget! Detta är en av mina stora svagheter. Planen är INTE att utesluta limpmacka, MEN att begränsa. Limpmacka likställs med lördagsgodis och ska endast få intas på helger. I veckorna ska vi hitta brödrecept/brödsorter som är goda och nyttigare. Det vore kul att hitta recept så vi kan baka med barnen och samtidigt lära dem äta bättre :-) Allt detta gäller såklart HELA familjen - inte bara mig!

    Givetvis ska detta kombineras med träning! Jag kommer redan nästa vecka ta fram det schema som ska leda mig mot mina mål 28 maj nästa år. Grovt beskrivet kommer detta innebära träning minst varannan dag MED variation. Inledningsvis betyder detta löppass för att "komma tillbaka", för att därefter övergå i mer strukturerad träning. Jag har inte detta riktigt klart för mig ännu så tips är välkomna!

    Som ni ser finns en tanke - om än inte helt glasklar! Jag hoppas på mycket respons från er därute och ska försöka ta hjälp i möjligaste mån...

    Vad tycks om detta? Kommer det hålla eller har ni förslag på alternativa vägar?

    torsdag 18 november 2010

    Invägning efter slarvig" vecka

    Så var det dags igen - invägning!

    Tänk att det är lika spännande varje gång. Jag har ju noterat att jag tappar vikt, men har inte direkt haft någon uppfattning om hur mycket. Kläder börjar hänga och fladdra och bältet måste justeras in...

    Veckans resultat:


  • Morgonvikt dag 7: 91,1 kg

  • Morgonvikt dag 14: 88,5 kg

  • Viktändring: -2,6 kg



  • Jag är NÖJD! Veckan har gått i disciplinens OCH velandets tecken. Jag har varit ganska disciplinerad, men har hela tiden velat och faktiskt varit rätt sugen hela tiden. I söndags åt jag ju, som bekant, och det har troligen "sabbat" denna vecka rejält. Ätandet tog kroppen ur ketosen och den fick då börja om. Det har såklart ingen betydelse egentligen eftersom mentalt var det en fröjd och det enda som händer är att det blir lite jobbigare några dagar efter ätandet samt att viktnedgången bromsas.

    2,6 kg ner med dessa förutsättningar är, tycker jag, ett grymt resultat och jag undrar verkligen vad som hänt om jag inte ätit... Känslan just nu är att jag faktiskt redan nästa vecka kommer lämna den rena kuren och börja trappa upp!

    Även om jag inte nått mina 10 kg på onsdag när jag ska träffa konsulenten så ligger de alldeles strax runt hörnet. Jag är väl medveten om vad det innebär att lämna kuren i hastighet för viktminskningen, men mentalt tror jag det är dags att ta nästa steg. Planen är då att behålla 2 påsar (frukost och lunch), men börja äta middag. Sakta men säkert trappa upp till normal mängd inom två veckor. Under dessa två veckor kommer jag troligen släppa ytterligare en påse. Jag får ta diskussionen med konsulenten, så får vi se.

    Anledningarna till att jag funderar i dessa banor är framförallt två:
    1. Jag längtar otroligt mycket efter att få ÄTA
    2. Jag oroar mig för att tappa för mycket muskelmassa och därigenom "sabba" maratonträningen

    Den första är ju bara mental och jag kan hantera den, men den andra anledningen är påtaglig. Jag vill igång med bra träning och lägga grunden för mina löpmål. Jag är rätt övertygad om att jag med rätt kost kan fortsätta tappa vikt (efter att ha lagt på mig 2 kg vätska i upptrappningen). 85 kg är målet och det ska jag banne mig nå! Men jag vill ut och träna utan att känna att det svartnar för ögonen...

    Idag en nöjd och lätt bloggar - signin' out!

    måndag 15 november 2010

    Träning...

    Igår anlände jag till Helsingborg vid sjutiden på kvällen. På dagen hade jag avverkat ett fyrakilometerspass i halvbra tempo, men med usel energi :-) Frukost och lunch var väl intagna och i rätt tid. Så blev det inte med middagspåsen, som jag borde ätit innan jag avreste...

    Rätt så snabbt bestämde jag mig för att ta mitt beslutade "undantag" redan igår. Jag satte mig i restaurangen, beställde en liten ceasersallad med kycklingfilé (som var det minst onyttiga och mest proteinrika i kombination) och njööööt.  Liten är en subjektiv bedömning - kocken och jag har olika uppfattning om liten (jag tyckte den var enorm)! Jag åt dock bara ungefär hälften och en halvlitersvatten till det.

    I en sån här kur uppnår man effekten att smaklökarna efterfrågar smak. Det leder till att när man sen äter så smakar allting mycket, mycket mer. Jag smakade ordentligt igår - väl medveten om vad detta orsakar för kuren (det tar några dagar för kroppen att återgå i ketos) - och kände energin strömma in i kroppen.

    Idag var det tillbaka till kur. Frukost och lunch i hyfsad tid, för att vara i Helsingborg hos kund, men tyvärr inte middagen. Vid 18-tiden klev jag och kollegan ner i gymmet här på hotellet och jag drog igång en roddvända i roddmaskinen. Efter 15 minuter var jag less OCH slut i armarna! Jag tog fem minuters vila och klev på löpbandet som blev ledigt. Ett random-program i långsamt tempo och 15 minuterspass blev inställningen. Totalt brände jag troligen bortåt dryga 300 kcal under dessa pass (enligt apparaterna) och med tanke på de 470 jag stoppat i mig så förstår jag den matta känslan nu :-)

    Men jag är NÖJD! Det funkade med passet idag trots låg energinivå och liiite slarv med middagspåsen (som jag borde intagit innan passet). Det var kämpigt under passet och jag svettades som en liten gris, men känslan var nöjdhet! Likaså är jag enormt nöjd med att jag varit såpass disciplinerad på tjänsteresan. Jag har haft alltför lätt tidigare att köpa mig en chokladkaka, eller en nötpåse, för att hålla mig pigg sena kvällar framför datorn. Idag är jag överladdad med Loka - citron och päron... Dessa får ersätta smak/tuggbehovet som satt in både av "kultur" (jag brukar ha nåt tuggbart när jag jobbar sent) och av passet (som verkligen brukar ge ett sug om jag inte stoppat i mig något efteråt - påsen räckte inte riktigt...).

    Sammanfattningsvis har jag lyckats träna två dagar i rad utan kollaps - trots energinivån. Nu ska jag vila en dag, eller två så jag inte lyckas "överdriva" och göra mer skada än nytta. Lång jobbdag imorgn! Tur att sopporna gör skallen mer alert (det är bara kroppen som blir matt - hjärnan går för högvarv på perfekt mineralbalans...) så länge jag håller vattenintaget konstant (och toalettbesöken, hihi). Bra tid i säng ger också en större ork imorgon!

    Jag känner mig grymt laddad fortfarande att gå ner i vikt, även om jag inte är lika säker på att köra kur så frenetiskt, så länge, men jag kör så länge det känns bra. De första dagarna "sög", men nu är jag i balans (borträknat energinivån)! Jag känner att jag är på gång mot mina mål!

    söndag 14 november 2010

    Fars dag - status?

    Idag är det fars dag! Jag slapp laga frukost och fick ett fantastiskt målat kort imorse. Jag passade också på att fira med EN hård tunnbrödsmacka med lite margarin - MUMS! Lite synd tyckte jag man kunde unna sig :-)

    Sittande framför datorn och "micklande" konstaterade jag att jag kände mig pigg. Sagt och gjort - På åkte nya vintertightsen och mina favorit-Nike. Ut på en lugn och skön runda i höstsolen. Förta kilometern kändes fantastik! Lätt, skönt och den enda tanken som snurrade var "äntligen"... SEN började det...

    Min kropp får inte så mycket bränsle just nu och det kändes. Lagom tills jag blev varm var energin nästan slut. Ni vet den där känslan när viljan finns, men kroppen inte reagerar som DU vill. Sådär som det känns nån kilometer från maratonmålgången (fast utan smärtan). Alltså - ingen energi kvar! Min vana trogen tröskade jag på och det kändes ändå fantastiskt. Bara att ta sig ut. Mitt senaste löppass var ju för nästan en månad sen, så det kändes underbart. Mentalt har jag ju varit helt inriktad på vikten - och det fortsätter jag med. Nu gäller det att ta upp lite träning så jag inte tappar allt jag byggt upp hittills.

    Jag räknar kallt med att tappa en hel del i muskelmassa och "flås", men det känns OK. Nu är mitt fokus BARA på vikten och underhållsträning när jag så orkar. Jag drar till Skåne idag igen och tar med mig lite träningskläder. Jag planerar ett lättare pass på hotellet - troligen imorgon kväll. Därför kommer jag att "offra" en måltidspåse imorgon och istället äta en sallad med kycklingfilé! Bara det ska bli fantastiskt. Jag är medveten om att detta kommer påverka min kropps läge negativt, men jag behöver detta mentalt just nu och det enda som händer är att jag "sänker hastigheten" en smula. No worries!

    Sedan invägningen i förrgår har vikten rasat. Jag håller ett "snuskigt högt tempo" på viktminskningen så jag unnar mig lite tuggmotstånd och riktig smak imorgon. Imorse hade jag passerat 90-kilosgränsen med god marginal. Glädjande att disciplinen ger resultat!

    Igår var det faktiskt den näst svåraste dagen under kuren! Eva jobbade och jag var iväg och bytte däck åt mina föräldrar. På detta lades tillagning av tacosmiddag åt resten av familjen - Suck, vad suktad jag var då! Jag tog lite vitlökssås på lillfingret och fick liiite smak av den i alla fall. Det var en svår upplevelse att sitta med familjen och se dem äta smaskiga tortillas fyllda med sallad, grönsaker och lite kryddig köttfärs... (dreglar nu kraftigt...). Men jag bet ihop, tog min svampsoppa och laddade inför nästa utmaning - lördagsgodiset!

    Det var dock inte lika svårt, men jag var fortfarande inställd på "sukt" så jag dreglade lite till. MEN lite jordgubbs-bubbelvatten löste upp dreglandet och jag höll stånd! För en med svårt ätmissbruk (OK - inte svårt kanske, men dock betraktar jag mig som missbrukare...) är detta en bedrift och jag känner mig riktigt stolt att jag grejade det. Jag tror att just detta gjorde att leendet åkte på under dagens löprunda :-)

    Nu är det duschen som gäller och sedan lite filmtittande i soffan med barnen innan all dagens planer ska exekveras innan tjänsteresan. Jag önskar verkligen ALLA en bra kommande vecka!

    torsdag 11 november 2010

    Den nakna sanningen...

    Idag ska det redovisas - den nakna sanningen... Nåja, naken och naken - men sanning ska det bli och helt ofiltrerad(dock med en lååång kommentar):


    • Morgonvikt dag 1: 95,3 kg
    • Morgonvikt dag 7: 91,1 kg
    • Viktändring: -4,2 kg

    Så... Vad säger då detta? Till att börja med måste jag konstatera att startvikten var en stor besvikelse förra veckan. Jag har legat och snurrat kring 92 kg med "Svenssonträning" som mängd och ätit rätt OK mat innan brytläget för en månad sedan. För en månad sedan blev jag sjuk. Inte dödssjuk, men tillräckligt för att inte orka jobba heltid men tyvärr INTE tillräckligt sjuk för att inte bli sugen. När jag är "halvsjuk" får jag nästan alltid ett sjukt sug efter saker. Oftast är det limpmackor. Denna gång vet jag inte vad som hände, men jag stod i alla fall inte emot och åt betydligt mer än lovligt. Som krydda på detta var det mycket tjänsteresor där jag "svävade ut" på frukost, lunch OCH middag. Dessutom stressade jag, jobbade mycket och som grädde på moset - fredagsmys och lördagsgodis i mängder. Undrar varför jag gick upp? ;-)

    Jag tror också att min låga motståndskraft berodde på att jag precis sagt upp mig och det var en smula turbulent under perioden. En annan sak var ju att jag redan tidigare bestämt mig för att köra en kur och skulle starta den vid ett givet tillfälle. Jag TROR att jag helt enkelt lät det "löpa hela linan ut" eftersom jag ändå skulle köra en kur. Idiotisk - jag vet, men vissa saker är väldigt svåra att påverka. Ätbeteende är min akilleshäl och jag jobbar hårt med det!

    Men - det var då, nu är nu! Det som har hänt kan jag inte påverka och det finns ingen anledning att gräva ner sig för historien! Jag försöker återigen lära mig av historien, lära mig uppfatta mina signaler och känslor och tar med mig detta i framtiden!!!

    Jag har ju trots allt varit "duktig" och tappat hela 4,2 kg första veckan. Jämför jag detta med min förra kur så var mitt resultat första veckan 3,6 kg eller 3,8 kg(minnet sviker en smula). Så jag är nöjd - riktigt nöjd! Känslorna som idag gör det väldigt mycket lättare att fortsätta. Jag har dreglat över mat och annat i en vecka, men idag känns det som att det har varit värt det!

    Så - träningen då? Ja, den har ju varit nästintill obefintlig. Igår skulle jag precis kliva in i bilen för att ta mig till jobbet vid kl. 05.40 när plogbilen kom. Ni som minns gårdagen i Stockholmsområdet minns att det var BLÖT snö. En halvmetersvall på en 8-10 meter behövde rationaliseras bort. För någon med 470 kcal i kroppen per dag är detta ett stort hinder :-) Det tog mig en halvtimme att flytta snöblasket och en riktigt fuktig rygg blev resultatet... Nöjd - skojar ni?!?!?!

    Idag är det hemmajobb och en promenad med Nemo mitt på dagen i ljuset, Jag tror att det är den största mängd motion det blir idag, men vi får se. Jag sitter och funderar lite på vad jag skulle kunna pyssla med utan att tuppa av, men som ändå håller muskelmassan någotsånär uppe. Alla förslag är välkomna :-)

    Så - idag ska jag njuta och unna mig några extra glas vatten och le mig igenom dagen. Imorgon är en annan dag!

    onsdag 10 november 2010

    Dagen innan den första veckan övergår den andra

    Imorgon är det vägning! Jag vet vartåt det barkar och det känns helt OK :-) Jag kommer absolut inte nå Dr Annika superresultat på 6,8 kg första vecken, men det är helt OK det med. Kommer jag halvvägs så är det toppen!

    Nu ska man vara medveten om att första veckan är det ca. 2 kg av nedgången som är ren vätska. Eftersom man inte stoppar i sig några kolhydrater är det inte mycket som binder vätskan. Jag antar att det bla är därför som de vill att man dricker tre liter+ med vatten per dag. Hittills har det funkat rätt bra med vattnet...

    Det jag kan konstatera är att jag har ett grymt bra - selektivt - minne. Förra gången jag körde en sån här kur borde jag gått igenom samma våndor som denna gång, men det har jag inget som helst minne av. Kanske var det lika bra, för annars hade jag tvekat rejält om jag skulle ge mig in i detta. De fyra första dagarna var ett stålbad där pannbenet testades till sitt yttersta. Att inleda med att "svälta" och stå och laga en osande kyckling & curry... Puh!

    Jag har fegat när det gäller träning! Troligen kommer jag fortsätta fega lite. Jag har en svag känning av halskli och kurens effekter på kroppen är tuffa. Jag kommer troligen köra riktigt försiktigt för att inte riskera att tuppa av. Det vore korkat! Jag får helt enkelt känna mg fram.

    Till helgen drar jag söderöver på "tjänsteförrättning" igen och kommer denna vända släpa med mig påsar med soppa, mixer och ett laddat pannben. Resande, hotellboende och mycket jobb - spännande med en kur i full gång, men jag klarar det!

    Som ni kanske förstår har jag fokus på mig och mitt ego ett tag nu :-) Jag är just nu inte den mest frekvente bloggkommentatorn, men jag lovar - jag är tillbaka snart :-) Till dess - Hang on!

    måndag 8 november 2010

    Dag 5: Krafterna återvänder

    Idag vaknade jag UTAN huvudvärk! Bara en sån sak...

    Dessutom var kroppen inte så bångstyrig och jag var inte "fruktat hungrig", utan så där lagom småhungrig som man är normalt till frukost. Dagen till ära var det tandläkarbesök inbokat. Klockan sju ringde de från foktandvården och sa att min "vikarietandläkare" hade sjuka barn så de erbjöd en vikarie till vikarien :-) Jag tackade ja eftersom jag nu skjutit på detta tillräckligt. Min "förstetandläkare" hade skadat sig och nu var ersättaren ur spel...

    Det blev hur bra som helst! Fruktansvärt noggrann kvinnlig tandläkare som gjorde en totalgenomgång. Inte ett hål, men en del förmaningar om tandtråd och fluorskölj... (jag har hört dem förut).

    Förmiddagen blev sådär lagom intenisv med jobbande. Jag satt hemm aoch jobbade på distans och bröt vid 12.30 för "lunch" (läs Soppapåse från Cambridge). På det en härlig promenad med Nemo i en solig, men sval dag. Idag kändes kroppen lite mer alert och jag var inte utpumpad vid hemkomst. Satte mig och jobbade fram till nu - med en kort Cambridgegrötpaus (läs Middag) med familjen, som för övrigt åt spaghetti och köttfärssås. Vattenintaget har idag funkat och huvudvärken har faktiskt inte hört av sig alls. "En bra dag i Cambridgeland"...

    Nu är det dags att sluta för idag och livet känns OK. Inte bra, för då hade jag ätit något med mer smak och mer konsistens än kvällens gröt. Men OK, och det känns fullt tillräckligt under den här perioden. Imorgon väntar nya utmaningar och dessutom ett besök på nya jobbet på eftermiddagen för en del praktikaliteter. Det ska bli kul.

    Så - idag har det inte behövts lika mycket pannben, jag tom njöt av lunchsoppan (Grönsakssoppa). Det finns hopp om livet och om "Snygg, smal och stark"...

    söndag 7 november 2010

    Dag 3 och 4: Stark, men yr...

    Nu är det värsta gjort! Dag 3 och halva dag 4 är genomlevda och jag känner mig stark idag.

    Igår däremot - snacka om svacka! Allt luktade gott, och "snålvattnet" rann till och dreglandet var på topp :-) Jag vill inte påstå att jag satt och dreglade hela dan, men igår var det riktigt, riktigt jobbig. Lite för dåligt vätskeintag gav vid hand att hungern var som värst framåt åttatiden igår kväll. Det var då det hände - jag tog en tugga på barnens "kvällsmacka"!!! Obra, men vad sjutton! Efter att ha klarat det så långt kändes det som ett misslyckande. Nåja, jag har sagt det tidigare och säger det igen: Man får inte vara rädd för bakslagen, det är bara att bita ihop och köra på igen! Så gjorde jag och sedan dess har det känts mycket lättare! Faktiskt så tror jag att det var ett smart drag i det stora hela. Barnens godisskål låg ju i fara annars :-)

    Frun kom hem efter tre dagars bortovaro igår. Trevligt återseende och skönt med lite "avlastning" på matfronten. Det är inte det lättaste att laga maten, sitta med vid matbordet, men inte "tillåtas" äta. Dock är det riktigt bra "pannbensträning" som jag kommer dra nytta av 28 maj 2011 :-) Så ser jag det i alla fall. I förmiddags tog jag med Nemo på en trekilometerspromenad - Puh! Jag känner verkligen av energibristen...

    Mentalt har de första fyra dagarna varit tunga, fysiskt har jag inte känt av så mycket (mer än knorrandet) - nu börjar kroppen hojta om energinivån. Huvudvärken som inledde dagen sitter fortfarande i, men är nog en kombination av för lite drickande igår samt halvdassigt sovande inatt (både beroende på dieten och fruns och Nemos hemkomst). Jag känner nu att den börjar klinga av en smula. Jag känner numera också av den låga energinivån i form av "yrsel" när jag ställer mig upp för snabbt. Kroppen är helt enkelt inte med riktigt. MEN - nu kommer det lätta en smula...

    Imorgon inleder jag med ett tandläkarbesök - det mesta blir ju roligare efter det :-) Så - ha en trevlig dag och afton! Vi hörs av...

    fredag 5 november 2010

    Dag 2: Dämpad, sjukhusbesök och sugen

    Jag tar och bloggar om dagen redan nu :-) Klockan 7 imorse ringde telefonen. Det var fruns näst äldsta som behövde skjuts till förlossningen :-) Vattnet hade gått vid tretiden och det började bli dags. Som vanligt i Stockholm var det fullt på deras "vanliga" sjukhus så det blev en vända till Danderyd. Efter lite omvägar släppte jag av dem vid åttatiden imorse - spännande tid framöver nu :-)

    Måhända är det den resan som påverkar också för jag känner mg rätt dämpad. Trött, lite frusen och ordentligt sugen! Snacka om prövning att sitta bredvid barnen när de åt frukost! Mat känns OK att vara utan, men en macka - ett kungadöme för en macka :-) Nåja, det lättar ju framöver.

    Lite intressant är det ändå. "Avsockringen" pågår ju för fullt och det jag blir sugen på är bröd - en redig limpmacka med messmör! Det är nästan så man känner sig gravid med dessa märkliga sug. Jag tar dock detta som en tydlig signal - bröd är något jag behöver bearbeta efter kuren :-) Hitta nya sorter som innehåller ÄNNU mindre socker och mer nyttigheter. Det känns lite fånigt att vara så sugen på bröd när det "bara" gått en dag, men men...

    I övrigt blir det nog en lugn dag idag. Jag måste landa lite i energinivån som jag känner av rätt tydligt. Totalt 470 kcal per dag stoppar jag i mig nu! Det är ju galet lite så märkligt vore det om det inte kändes. Jag skulle gissa att jag legat kring 2.500 kcal per dag i min normala kost när jag "legat still" viktmässigt.

    Imorgon däremot ska jag ta med mig barnen till simhallen. När de är med blir det inte nåt kraftprov, utan ligga och skvalpa och åka lite vattenrutschkana. DET ser jag fram emot. Vad jag tror jag kommer ha svårare för är fredagsmyset ikväll, men det hör ju till. Bara att bita ihop och njuta av sitt vatten...

    Nåja, vad är väl en macka med messmör...

    torsdag 4 november 2010

    Dag 1: Kurr, mugg och snäs

    Så är jag då igång! Cambridgekur - ren kur - är det som gäller! Jag startade dagen med ett stort glas vatten och en "cappuccino-soppa". Kryddade detta med en riktig kaffe och funderade lite över vad jag gett mig in på...

    En kvart efter frukost konstaterade jag och frun att vår TV, som varit på gång länge, började ge upp kapitalt. I vår familj är TV en samlingsplats - inte en drömsituation, men mysigt i alla fall :-) Snabbt beslut togs att åka och köpa en ny. En snabb vända till en större elektronikkedja och köpte en på rea... bara 6.200 kr fattigare... Nåja, vad gör man inte för familjen. Direkt efter hemkomst en grönsakssoppa och mängder med vatten.

    Prinsessorna fick rester idag och jag tog en "grötpåse". Gröten var väl sådär, men jag tror jag kommer uppskatta den längre fram i kuren för man får ju tugga lite :-) Till gröten - vatten! Man är ju inte jättetörstig efter ett tag, men det är nödvändigt för att inte dra på sig huvudvärk och må bra...

    En följd av vattendrickandet är toalettbesöken som når rekordantal! Innan kl. 10 hade nog en handfull besök avverkats och det fortsatte i den takten. Undrar om den del av konceptet är att "spola igenom" kroppen?

    En effekt av "nedtrappandet" de första dagarna är att humöret blir lite svängigt. I takt med att magen kurrar (läs dundrar!) stiger suget och det är inget snack om att det är att jämföra med avgiftning. Kroppen avgiftas på socker!!! Frun var snäll och serverade stuvade makaroner med köttbullar igår kväll, men effekten av detta är att sockersuget slår i taket :-) Snällt tänkt, men det har idag varit lite "arbetsamt". Och då är det FÖRSTA dagen! Den tredje är värst...

    Idag har heller ingen promenad blivit av. Nemo och frun är söderöver på hundutställning! Både skönt, men incitamentet att ta sig ut på promenad blir annorlunda :-) Bättring imorgon!

    Vi får se hur det blir med bloggandet imorgon. Jag ska försöka sysselsätta mig och prinsessorna med nåt roligt. Blogga tycker JAG är kul, men tjejerna är inte lika roade :-)

    tisdag 2 november 2010

    Tokjobb, slarv och sömnlöst

    Denna vecka befinner jag mig i Skåne - på tjänsteresa såklart. Väskan packades utan träningskläder medvetet) och istället packades en karta Alvedon då mycket jobb och lite sömn förväntades med därtill hörande huvudvärk.

    Mycket jobb - check! Dåligt med sömn - check! Huvudvärk - ... no check...

    Jag är glad att huvudvärken uteblivit (hittills) och undrar stilla varför? Egentligen tänker jag inte bry mig, men lite kul vore det att veta. Släckte igår vid 00.45 efter att ha startat jobbandet vid 7.10 på morgonen - endast med kort lunch och middagspaus... Idag lutar det åt något liknande, fast kanske lite senare släckning. Inte så himla bra - jag vet! Men ibland måste man bita ihop och "bara göra det"! Jag ska ju vara ledig på torsdag och fredag med prinsessorna :-) Så - bara 12 timmar att jobba in på två dagar...

    Ni kanske förstår varför träningspaketet ligger hemma? Troligen hade jag mått bättre av att ta med det, men denna gång - nix.

    På torsdag morgon går startskottet för min Cambridgekur. En påse skakad i vatten - morgon, middag och kväll. Däremellan minst tre liter kranvatten. Så tänker jag börja i alla fall. Ta mig in ketosläget och få det där "ruset" av vad-det-nu-är när kroppen anpassar sig till intaget. Tricket med kuren är såklart att hålla sig "tom" i depåerna så att det bara finns fett att bränna. Jag kommer ta en dag i sänder och när jag landat efter första "chocken" ska jag testa att börja med lite promenader och kanske lättare jogg - MYCKET lätt jogg.

    Det här blir ju ett perfekt test av min mentala styrka också. På torsdag åker frun bort tre dagar... Kul att laga mat åt familjen under nedtrappningen :-)

    Inte nog med det - för en fullkomligt o-flygrädd har det utlovats stormstyrka imorgon när (om?) jag flyger hem!

    "Jag kan flyga, jag är inte rädd..."