söndag 29 maj 2011

Kunde jag hålla mig då?...

Nope, efter gårdagens bravader av alla andra gick det inte att låta bli - även om jag hade stretat emot, vilket jag inte gjorde, hade det varit omöjligt! Det blev en löprunda i regnet för att testa nya kompisarna :-)

Wow! Ingmarie hoppades att det gick att kuta i dem. Japp, är svaret! Och undan gick det! En helt annan känsla än mina tidigare Nike Equalon. "Månglidarna" är lättare, bekvämare men något "sladdrigare". Med min nuvarande vikt är de troligen liiiite för instabila, men det kör vi på ändå. En justering av löpsteget till lite mer framfot gick utmärkt. Det har INTE gått med de gamla eftersom de "bromsat" lite grann. Skön känsla, men något mer belastning på vaderna. Bra med all spinning hittills, för det kändes att jag är starkare i vaderna än tidigare. Sammanfattningvis en helskön runda med en del gåvila då "tjockkroppen" drog igång hyperandningen och det blev FÖR tungt att löpa. Däremellan - Wow! Mäkta stolt över detta pass. Inte nåt världsrekord, men känslan var så underbart stark att jag log mig förbi öppet hus vid brandstationen :-) En sån runda - det är KÄRLEK! Bättre än "kräkpasset" med SATS... Jag får liksom känslan att när jag väl når mitt viktmål så kommer jag flyga fram :-)

Nu samlar jag mig för lite studier medan familjen besöker öppet hus på brandstationen. I eftermiddag smörgåstårta hemma hos MOR :-) Ikväll - SAS till Ängelholm... Nåja, man kan ju inte få allt!

Två spinningpass boka i Helsingborg. Det LÄR också bli en del jobb, men nu har jag bestämt mig för att lägga mer tid på mig och familjen, på utbildningen och min träning - i nämnd ordning. Dessutom gjorde gårdagens bravader att nästa års schema måste justeras en smula. Jag MÅSTE helt enkelt klämma in en mara 2 juni 2012 före Berlin på hösten...

Motstridig glädje

Igår hade jag en fantastisk dag med min yngsta dotter i krokarna kring Stockholm maraton. Jag vet att det var flera av er som hade fantastiska upplevelser som jag kommer få läsa om framöver.
Grattis alla kämpar för era fantastiska insatser igår!

Trots en underbar dag, en fantastisk upplevelse och ingen smärta idag så känner jag lite motstridig glädje. Konstigt, men sant. Jag är otroligt glad över allas fina insatser, men saknar faktiskt en egen :-) Märklig egoistisk liten tripp kan man tycka, men för mig är detta BRA. Det är ju en del av detta känslopaket som driver mig och min träning framåt. Att nå de mål jag sätter upp och gärna med en knorr av världsrekord :-) Igår blev det inte så!

Min lilla dotter, däremot, var absolut fantastisk igår! Jag inledde dagen på sämsta tänkbara sätt - dundrande huvudvärk! Lilla Linnea sa "Du måste berätta för SATS att du har ont i huvudet" :-) Och det gjorde jag när jag ställde in morgonens träning. Det gick liksom inte att ta sig dit... Efter någon timme och ett antal små piller släppte eländet och vi kunde bege oss mot Stockholm. Inte ett gnäll, inte någon sur min eller tandagnisslan lämnade Linnea på hela dagen. Vi hade såååå kul att jag var helt slagen av situationen. Jag gick omkring och log, medan dottern exponerade sitt hundmålade ansikte (på Mc Donalds). Fantastisk upplevelse!

Idag vräker regnet ner och jag saknar känslan av träningsvärk efter ett hårdkört lopp. Jag gissar att många av er hjältar har en och annan muskel som ömmar och jag är lite avundsjuk - samtidigt som jag är så glad för er skull. Så - dagen får nog gå i de motstridiga känslornas tecken...

Bra jobbat alla hjältar! Nästa år...

onsdag 25 maj 2011

Stress, skrik och nya kompisar

Lämnade dottern vid tåget 7.00 imorse. Dagen D för henne och hennes klass lag i "Bästa fyran". De hade, på ren vilja, simmat till sig en finalplats i Eriksdalsbadet :-) Pappa (myself) hade planerat att sticka dit och vara stolt, och galet skrikande, förälder. Enligt dottern skulle de starta i heat 3 ca 9.15. Trafiken var horribel och 9.20 släppte jag frun vid entrén och hon sprang för att hinna fota lite. En besviken pappa joggade efter parkeringsjakt i lätt tempo  mot entrén utan direkt hopp om att hinna se dottern. Saken var den att hon oroat halvt ihjäl sig för växlingen och att dyka i. Bekymrad, besviken och lätt svettig anlände pappa och hann se heat 4!!! Tragiskt att man skulle missa, tänkte jag. I heat 7 dök plötsligt "Finnstaskolan, 4A" upp på tavlan! Förvånad och smått exalterad skrek jag som en vilde och har ALDRIG sett en så bra växling i hela mitt liv. Inte heller har ens Michael Phelps simmat så perfekt och snabbt på 25 m. OK, möjligen överdriver jag en liten, liten smula... Otroligt glad att ha fått vara del av dotterns stora dag och dessutom stolt som aldrig förr vinkade vi som galna, men dottern såg oss givetvis inte :-) Hon såg däremot riktigt glad ut när vi pratade med henne efteråt. Underbar förmiddag!

Nyaste kompisarna
Eftermiddagen inleddes med ett par timmars kort jobb och ett tråkigt besked från en kollega som förlorat sin pappa inatt. Ett knippe varma tankar sändes till kollegan och därefter vidtog fritidshämtning, skoinköp till barnen och, kors i taket, införskaffande av ett par nya löparkompisar

Nike Lunarglide + 2!

Jag kan verkligen tipsa om Stadium outlet i Barkarby.

Istället för 1200 kr fick jag hosta upp 650 kr :-)

Lyckades dessutom övertala frun att ta ett par av samma modell - men rosa såklart!

Nöjd som få drog jag mot kvällens spinning på 55 minuter och, precis som jag anade, klev av cykeln på darrande ben och en t-shirt som möjligen hade något torr liten fläck.

Så - imorgon en kort spinn & core-combo på lunchen. Annars jobbar frun och det blir kort dag även imorgon. Tidigt upp däremot så jag kanske "bara" jobbar 8 timmar... Ska försöka klämma in en vända till Stadium/Intersport och kika på "cykelpjucks". Jag är mogen för det nu... Det är också ett bra sätt att koppla bort tankarna på maran på lördag som jag INTE ska springa :-) Men kika - det ska jag!

tisdag 24 maj 2011

Suget botat!

I söndags skrev jag kort om att löpsuget smugit sig tillbaka. Det är en skön känsla att känna längtan efter att bara flyta iväg i ett härligt löpsteg och inget gör ont. Den dan kommer - hoppas jag :-) Den kom dock INTE igår, även om jag försökte... Långt inlägg idag också - lika bra jag varnar direkt :-.)

På SATS i Bålsta har en av tränarna, för övrigt löperfaren sådan, dragit igång lite löpträning på måndagkvällar. Tyvärr har jag ju varit bortrest och missat alla gånger hittills, men igår var det dags. En tur till "ett spår nära dig" och samling i blåsten. På dagens agenda stod fartlek/naturliga inervaller. Ett område jag hatat genom åren, men insett dess vikt. Det är helt enkelt så att intervaller är nåt som jag tycker är hur svårt som helst att hitta vilja och disciplin att utföra ensam, men nu var vi ju tre stycken och en ledare så kanske, kanske...

Efter ett par kilometers uppvärmning i prattempo (för mig var det lite mer än så) drog vi på för första intervallen. Omkring 400 m högt tempo med ca 100 m joggvila och sen på det igen... Första 400 kändes kroppen stark. Jag kände att det var svårt att få ner flåset under de 100 metrarna så jag startade intervall två med rejält flås och givetvis tog bränslet slut. Ett klassiskt exempel på att man gått ut för hårt. Men då var det bara sex repetitioner kvar :-) Efter fyra intervaller blev joggvilan gåvila och farten var rejält dämpad i farthöjningarna. Den där "kräkkänslan" infann sig inte riktigt, men jag balanserade helt klart på gränsen. Nästa gång...

Efter nedjogg ett par kilometer i prattempo (läs: rejält flås-och-stön-tempo för min del) stretchade vi lite och diskuterade upplägget och filosofin kring att "göra det själv" kontra tillsammans. Helt klart är tillsammans det alternativ som är bäst. JAG saknar i alla fall disciplinen att köra så "hårt" på egen hand, men man ska aldrig säga aldrig.

Jag konstaterar lite kallt att jag har ett antal kilon och ett antal löppass kvar innan jag kommer mäkta med detta pass på ett bra sätt, men det är ju en del av charmen. Att ta ut sig såpass att muskelrna darrar och det viner lite i luftrören - det är grejer det! Det är ju så skönt efteråt :-)

Apropå kilon förresten - jag har inte resonerat så mycket kring detta på etyt tag och det blir väl egentligen inte så mycket idag heller. Men jag måste ändå ta upp ett problem jag har. Förra veckan var en mardrömsvecka i Skåne med många, många timmars arbete och likaså "uteätande". Jag har så svårt att klara uteätande!!! Även om jag åt "hyfsat" så är det ändå så att den mat man lagar själv är helt oslagbar både smakmässigt och innehållsmässigt. Jag lyckades hålla mig ifrån godis helt och hållet, trots pressad vecka, och DET är jag nöjd med. Däremot gick jag upp 7 hg på en vecka (+- nåt hekto). Utelagad mat och fel matval gjorde sitt till. Förbannad på miog själv blev det rejäl skärpning vid hemkomst så nu är de där hektona borta igen. Men tänk om jag hade bättre disciplin och istället kunde tappa 6 hekto :-) Nåja - Mars 2012 är min målmånad. Det är då jag ska vara i bästa form och med lagom vikt. Tålamod Magnus...

Så - idag tänker jag inte träna nåt. Lårmusklerna skriker lite och fortfarande rosslar luftrören en smula efter total genombläåsning igår. Imorgon kväll testar jag spinning 55 minuter på SATS med samma tränare som igår på löpningen. Vissa tränare har en förmåga att pressa ur en det där lilla extra - hon är en sådan och jag förväntar mig darriga ben när jag kliver av hojen imorgon kväll :-) Nån som har nåt bra tips om spinningdojjor förresten? Det vaerkar vara en djungel och med min begränsade plånbok behöver jag bra tips :-) Have a nice one, allihop!

söndag 22 maj 2011

Sug i löptarmen...

Idag har jag träningsvärk - ÄNTLIGEN! Efter gårdagens intensiva aktiviteter hade det förundrat mig om jag INTE haft någon värk. Baksida lår, axlar och hela andningsapparaten... I like!

Startade med en halvtimma core på SATS och spädde på med, vad jag trodde, en timmes crosstraining på samma inrätting. Nu blev det inte crosstraining, utan Tabata. Shit! Det ÄR stor skillnad på ett crosstrainingpass och ett Tabatapass. 20 s x 8 med 10 s vila emellan på varje station. Igår - sex stationer! Herregud vad kroppen fick jobba :-) Skönt var det efteråt i alla fall! Passade på att ta en timmes rask promenad med hund och dotter, samt dryga timmen i simhallen med båda döttrarna. Nästan som att ha sprungit Varvet...

Apropå Varvet - jag hade en del bekanta som sprang igår. Grymt bra jobbat allihop! Jag är imponerad av er alla! Tyvärr gav det också ett sug i löptarmen :-) Nästa år SKA jag vara med! Lagom uppladdning inför Berlin i september 2012...

Så - idag vidtar att utreda poolmarknaden med familjen. "Bara" en sån markpool, men ändå :-) Imorgon hakar jag på löpargruppen i Bålsta för lite fartlek! 18.30 vid Kvarnkojan för den som inte uppmärksammat detta :-) Trevligt avslut på helgen allihop!

fredag 20 maj 2011

Grym vecka!

Idag blir det riktigt kort inlägg eftersom jag sitter ute hos kund och vid lunch ska dra mot flyget hemåt...

Omkring 60 tim arbete inklusive dagens. Två spinningpass, tisdag och orsdag. Först ett 55-minuterspass, och igår testade jag ett 75-minuterspass. Jag kan bara säga som så att ett par cykelskor står numera på önskelistan! Jag gillade verkligen 75-minuterspasset. Fullkomlig tömning av all energi i kroppen var budskapet - och så jobbade jag! Rätt seg idag i kroppen, men det KAN ha med arbetstimmarna denna vecka att göra. Veckan har varit rätt extrem pga driftsättning...

Idag ska jag ÄNTLIGEN få komma hem till familjen och jag niterade att vädret kommer hem när jag kommer hem :-) I like! Imorgon är det inplanerat ett corepass och ett crosstraingpass på SATS. 1½ timmes njutning med fokus på lite andra muskelgrupper än gången vecka. I bästa fall blir det en lugn löprunda på söndag...

Vi får se - nu ska jag bara njuta av att få komma hem!
Och just ja - Lycka till alla Varvslöpare!!

måndag 16 maj 2011

Tufft kommande halvår och ett viktigt beslut

Tja, jag har ju inte direkt bombat omvärlden med inlägg den senaste tiden. En hel del beror på kursen (med stort K egentligen) som startade i tisdags. Vojne, vojne - där fick man någott att bita. Ett halvårs rätt tufft program med föreläsningar, hemuppgifter och, som grädde på moset, uppsatsskrivning. Kul, intressant men också lite skrämmande. Jag gissar att min bloggnärvaro kommer vara lite sporadisk då och då eftersom en del fokus kommer läggas på utbildningen och övrig tid lär familjen och tränandet ta :-)

Tränandet, ja. Hur har det gått? Jodå, riktigt bra! Väldigt lite löpning än så länge, men jag fortsätter hålla fanan högt på SATS. Tre pass i veckan, om inget störande företas. Det är jag riktigt nöjd med! Kursveckan blev bara två SATS-pass, men då tog jag ett kortare pass längs med strandpromenaden i Sigtuna istället :-) Mysigt och stärkande. Inte visste jag att Sigtuna var så kuperat...

Men - idag blev jag ordentligt arg för första gången på väldigt länge. Och då snackar vi inte morr-arg, utan ryt-arg! Jag vill inte redogöra för varför, men låt oss säga så här - jag trodde aldrig jag kunde bli så arg på en person jag inte vet vem det är ens! Så arg att det var tur att personen ifråga inte var i närheten och inte heller kommer vara det. Det var nog tur för både densamme och mig själv. Jag hade med 100% säkerhet gjort mig olycklig och fått spendera återstoden bakom lås och bom! Så arg...

Nå, jag får helt enkel arbeta med mig själv och bearbeta ilskan efter bästa förmåga. Under tiden - ytterligare ett spännande beslut är taget! Inte i vredesmod, jag lovar. Tvärtom! Idag bestämde jag mig definitivt för att göra allt som står i min makt att stå på startlinjen till Berlin maraton 2012 :-) Jag har gått och funderat "i smyg" på detta ett tag. Jag pratade med frun om att flyga ner hela familjen, bo på hotell, äta gott och ha allmänt mysigt. Å, just ja, kanske springa ett maraton också... Ambulansflyg hem, kanske?

Frun konstaterade mer eller mindre blixtfort att jag är fullkomligt intelligensbefriad och diagnosen lutade snarare åt galenpanna än geni, men att visst - det kunde ju vara kul med en familjeresa :-) Så, om allt går att ordna rent praktiskt på ett ekonomiskt vettigt sätt, så...
Man kan det man vill och detta vill jag verkligen! Jag har bara hört gott om Berlin och jag gillar staden. Dessutom behöver jag ett större mål att jobba mot framöver, så varför inte? Det låter som en kul grej att göra innan man tar New York och definitivt innan man dör :-) Så - Berlin it is!

Jag använder detta mål och tankarna på det som tröst i mitt, nu avtagande, vredesmod och under min "mördarvecka" på resande fot. Söndag tom fredag i Skåne med 10-15-timmarsdagar. Lockande? Knappast, men en realitet denna vecka... Klämmer dock in ett par SATS-pass...

måndag 9 maj 2011

Intressant om maxpulsformel

Jag läste idag ett intressant inlägg på Träningslära. Det handlade om de formler som används för att räkna ut maxpuls. Kontentan var väl egentligen att det bästa är att göra ett maxpulstest, men att man kan ligga halvnära sanningen om man har tur. När man använder formlerna, vill säga :-)

Jag har ju egentligen inte nyttjat mitt pulsband speciellt frekvent på sistone, men har hyfsat bra minne av pulsvärdena från maratonträningen. På "den tiden" låg jag ofta runt 153 slag/min i snitt vid mina långpass, med omkriong 160-164 slag/min som maxbelastning. Och mig veterligen har jag hittills inte registrerat ett löppass med högre puls än 180 slag/min och det var ett backpass som "egenkomponerat maxpulstest". Målet var då att försöka ta reda på ungefär var jag låg för att kunna planera för pulsbaserad träning. Nu kan man ju konstatera att det blev inte mycket med den pulsbaserade träningen :-) Istället nötte jag på och slutförde maran utan speciellt vetenskapliga träningsformer.

Idag är det heller inte av största vikt att veta med exakthet var min kropp har sin maxpuls, men det mesta tyder på att jag ligger kring 176-180 slag/min i maxpuls. Använder man formeln som "rekommenderas" på Träningslära innebär detta:

208,754 - (0,734 * 44) = 176,46 slag/min

I praktiken tror jag faktiskt att detta kan stämma rätt OK på just mig. Möjligen kan man tänka sig att jag pressar mig uppåt 180, men för min egen del har det ingen avgörande betydelse och så nära döden är frågan om jag vill komma. När jag spinner pushar jag ibland rätt bra, tycker jag själv. Jag kanske skulle testa att ta på pulsbandet...
Återkommer med mer info om detta om och när den dagen kommer :-)

Imorgon och på onsdag sitter jag inlåst på ett konferenshotell i Sigtuna för att starta min, minst sagt, långa kurs. Den ska vara avslutad i december och i bästa fall är jag då certifierad it-arkitekt...
Nu - dags för hemgång, middag och en träff med löpargruppen på SATS i Bålsta :-)

söndag 8 maj 2011

Bevis (igen)!

Varierad träning ÄR nog inte så dumt...

Idag, efter gårdagens dubbelpass och fyra timmars intensivt dansande, inleddes den soliga dagen med frukost med frun allena. Barnen sov över hos farmor och farfar (tack farmor och farfar!). Efter en lång frukost tog vi en långpromenad med Nemo och efter det drogs tofflorna på och vi "såsade" vidare i trädgården...

Nåja, vid 15-tiden ledsnade min kropp. Trots segheten efter gårdagens intensiva aktiviteter ville kroppen ut! Nåja, tänkte jag, en lugn återhämtningsrunda kan ju inte skada :-) Inledde min planerade "segsjua" med 6:20 på första kilometern. Helt enligt plan och skönt som sjutton. Musklerna protesterade och det stack lite här och där när axelpartiet rördes... Envis som synden lufsade jag på och se där - 6:08 på andra kilometern :-) Efter det fanns ju ingen anledning att mecka omkring. Jag lät kroppen jobba på i det tempo som kändes bra och lät stegen rulla på i sin egen takt. 6:01, 6:03, 5:43, 5:40 och 5:38! Ögonen öppnades mer och mer för varje kilometer som gick. Kroppen kändes fantastisk! I uppförsbackarna höjde jag snarare tempot än tvärtom - herregud vad nöjd jag kände mig med kroppskänslan! Jag avslutade sista 130 metrarna i 4:22-tempo (enligt Garmin). Vad säger man? Snacka om att styrketräningen gett resultat. Likaså de intervalliknande pass jag besökt och kommer fortsätta besöka :-) Me like!

Nu återstår en skön dusch, lite grillning med stor familj och därefter pluggande inför kursen som startar på tisdag. Gott slut på helgen allihop och riktigt bra jobbat alla som dundrade runt Kungsholmen igår :-)

lördag 7 maj 2011

Våryra(a)!

Efter några dagars bloggvila känner jag att det är dags att hålla övriga omvärlden informerad om mitt liv och leverne i träningsvärlden :-) Om ni tror att jag "ballat ur" eller "vikt ner mig" tror ni helt fel! Jag har helt enkelt fokuserat på hinna med det som ligger i fokus just nu och där ligger bloggandet lite för långt ner för tillfället. Men idag hinner jag...

I tisdags var ett spinningpass planerat på SATS Helsingborg, men det vek jag ner mig från... ...bara för att köra 55 min Box :-) Box är bland det värsta av de pass jag hittills testat. Crosstrainingen på SATS, och troligen Training for runners, överträffar dock Box, tycker jag. Men mer om dem senare. Boxpasset genomfördes med en helt okänd partner. En ung dam med oerhört liten kroppsvikt. Men ojojoj vad spö jag fick :-) Otroligt imponerande energi och kraft i den lilla kroppen! Stor eloge till henne! Hon klarade dessutom av att peppa mig under tiden. Sånt imponerar och glädjer mig... Inte farlig träningsvärk efter det passet. Stel och öm, men inte så där "kan inte röra mig"-värk.
Tummen upp, det börjar likna nåt äntligen!

In på kontoret på torsdagen och, hoppla!, så var man plötsligt anmäld på en Spinning/Core-combo. Räserfart på spinningen och svetslågekänsla i magen efter core. Även detta kändes som om det börjar kännas OK, och inte någon träningsvärk alls.

Så - idag kom så yran. Våryra på SATS i Bålsta och samtliga pass kördes utomhus. Jag anmälde mig till ett Training for runners och ett Crosstrainingpass :-) Mina två värsta pass... Och slut är jag, efter 75 minuter tuffa pass, men inte sådär "ont slut", utan "skönt slut". Faktiskt så skönt att jag och frun ska ut och dans ikväll :-) Fem timmars blandad dans på lokal nästan på hemmaplan. DET var inte igår vill jag lova! Jag har ju tidigare utlovat en come back i dansvärlden och kanske detta kan vara den smygande starten? Framåt hösten blir det nog till att skaffa nya riktiga dansdojjor och lite fart i kroppen, för då ska vi ut och tävla igen. Suget efter att få dansa på ett tävlingsgolv har växt de senaste åren. Detta trots att vi inte varit där på säkert 5-6 år. Skam den som ger sig! Lite dansträning, mer SATS och kryddat med en och annan långrunda ska nog fixa biffen!

Just ja - löpning! De startar en löpgrupp på SATS i Bålsta. Givetvis är jag anmäld till den :-) Start på måndag... Näe, nu börjar det närma sig att packa ihop barnen för leverans till farmor och farfar. I bästa fall hinner jag lägga fötterna på soffbordet en stund innan dansen ikväll. Hoppas ni får en lika fantastisk lördag som jag tänker ha :-)

måndag 2 maj 2011

"Ny" attityd, "nya" givar

Efter att ha träffat en kompis vid majbrasan blev det en stavgångspromenix i kompisens tempo som start på söndagen. Ingen löpning, ingen rallyfart, men riktigt trevligt sällskap och 1,5 timme ute i friska luften. Idag blev det lite "välförtjänt löpband", men mer om detta senare i inlägget...

Jag har blivit rejält motiverad och imponerad av min mamma och en kompis. De har plötsligt bestämt sig för att låta bli godis!! För en godisråtta och sockerjunkie som jag själv är detta en bedrift och jag tänkte i lördags "Hur svårt kan det vara?" :-) Jag och barnen besökte majbrasan efter lite god mat, medan frun gick på lokal med en kompis. Jag och barnen hade urtrevligt vid brasan och vid hemkomsten ville barnen mysa med lördagsgodis... Lördagsgodis - min grej, liksom! Nu var det dags för testet!

Linnea, min yngsta dotter, sträckte fram en godis och sa "Pappa, jag gillade inte. Du får ta den!"... Jag kläcker då ur mig "Nej tack, jag äter inte godis längre...". Lite förvånat reflekterade jag över vad jag sagt och iakttog min dotters först förvånade, sedan lite arga, ansiktsuttryck. "Pappa - EN kan du väl ta?", sa hon efter några sekunder. "Nix - jag kan inte bara äta en så jag får låta bli!". En stolt liten låga tändes inom mig och genast mådde jag mycket bättre. En rejäl godisskål stod framför mig hela sena kvällen och jag rörde verkligen inte en enda bit! Inte ens luktade...

Med tanke på detta och den sköna känsla jag haft när jag tränat på sistone beslutade jag mig för att göra det hela än mer utmanande. Därför lovade jag mig själv att varje kväll - för det är kvällarna som är svårast - som jag får det där "kan vi kanske ha nåt att tugga på i skåpet?"-suget så ska jag istället för något tuggbart belöna mig med aktivitet. När denna rätt extrema känsla dyker upp kommer jag ge mig ut på en runda, köra lite crunches, ta en promenad eller något annat som gör mig varm och bränner energi. Kanske kan jag, om ett tag, gå och längta efter suget så man får lite extraträning :-)
Idag, på hotellet i Helsingborg, dök känslan upp! Med tanke på mitt myckna arbetande tidigare på tjänsteresor har det varit alltför ofta som det "krävts" en 200 g chokladkaka för att hålla sig alert... Idag kan jag meddela att ett 200 g choklad-sug numera är värt 60 minuters halvhyfsad löpbandslöpning! Detta ISTÄLLET FÖR chokladen givetvis :-)

Så, godis håller jag på att fasa ut. Åtminstone för en period i mitt liv. Återstår att se om jag kanske tom utvecklar "resistens" mot godis :-) Man kan ju hoppas, för det är ju absolut inte något som jag behöver...
Dessutom ska suget ersättas med annan belöning. Denna, just nu, alltför stora kropp ska få chansen att bli mindre, friskare och, i bästa fall, snyggare :-) Så just för tillfället innebär ett kraftigt sug att jag ska köra ett pass i någon form. Endorfiner är en MYCKET bra ersättare för godis vill jag bara meddela!

Alltså - min "nya" attityd består egentligen i att jag börjat tänka att kroppen belönas när jag tränar, istället för att den, som jag kanske mentalt resonerat tidigare, lider (vilket inte är sant, men tänk vad tankens kraft är stor...). Detta ingår också, tillsammans med helt uteslutet godis, i den "nya" given. Förutom de sakerna  har jag börjat lite mjukt med att "bara" ta en portion. Och då en mindre sådan. För MIG är detta ett steg på vägen. Jag börjar här och låter tiden få verka ihop med min träning så får vi se om jag behöver vässa livet mer :-) Om så är fallet - fine, då gör jag det. Om inte - fine då kör jag på!

Imorgon - lång arbetsdag med kvällsträning på SATS. 55 minuter spinning eller 55 minuter Box - Vad tycker ni?