torsdag 29 september 2011

Två veckor i pigghet!

Så! Nu har det gått två veckor på nya piller och jag kan bara säga - Toppen!

Efter att ha startat med en ny medicin/nytt hormon mot mina sköldkörtelbesvär kan jag enkelt konstatera att läkarens påstående om humbug faktiskt var sant, men helt annorlunda än vad han menade! Det var helt enkelt HANS påståenden som var humbug!

Läkarvetenskapen är en spännande sfär och jag har hittills i mitt liv haft stort förtroende för den kåren. Tyvärr känner jag att det förtroendet naggats i kanten av den läkare jag träffade senast. Tyvärr får hans rädsla(?)/okunskap alla läkares förtroende i mina ögon en ordentlig känga.

Han påstod ju rakt upp och ner att - Visst kan du få testa de pillrena, men jag har pratat med mina kollegor och det där ska du inte tro på, det är ren humbug! Rätt imponerande påstående ändå eftersom en avsevärd del av "sköldkörtelproblemdrabbade" hävdar motsatsen. Även ett antal av hans kollegor har börjat ifrågasätta de riktlinjer som finns för behandling av sköldkörtelproblem.

Nåja, jag har lovat mig själv att låta det gå en tid innan jag agerar ytterligare. Jag mår helt otroligt bra just nu! Visst åkte jag på en rejäl förkylning, men det kan knappast detta område belastas för :-) Måhända är mitt välmående ren placebo, men just därför ska jag ge detta chansen ett tag framöver. Fortsätter jag att må lika bra kommer jag garanterat att skriva ett då faktabaserat brev till läkaren ifråga och ställa honom mot väggen. Om det nu är så att detta FAKTISKT hjälper så är det ju hemskt om han sitter och idiotförklarar även andra patienter som kommer till honom med motsvarande symptom. Eller hur? Om jag dessutom får ett "goddagyxskaftsvar" tillbaka har jag minsann en riktigt stor lust att gå vidare med detta. Hur vet jag inte, men jag blir rädd om denna läkares uppfattning är en generell sådan och i så fall måste någon påtala problemet...

Så, uppenbarligen har jag landat på ett plan där hjärnan helt plötsligt fungerar igen. Bland det första som hände var att jag blev förkyld :-) Men det var första gången på väldigt länge som jag "bara" blev sjuk. Tidigare har min "sega" hjärna gjort att jag blivit helt utslagen av en enkel förkylning. Nu är skallen påslagen, men snörvlet kör sitt race. Mycket trivsam upplevelse!

Idag skulle jag ha träffat en PT för att lägga upp en plan för min träning, men det blir nu flyttat tills jag åtminstone inte smittar mer. Nu finns i alla fall den mentala orken för att ta tag saker igen!

Nu j-lar ska här tas tag i livet :-)

torsdag 15 september 2011

Pilleruppdatering...

Tjing! Startade dagen med ett corepass 6.45... Puh!

Inte nog med att det var tidigt - det var dessutom ett tag sedan jag körde just core. DET märktes :-) Glädjande nog var det så där "skönt ont" och jag blev tom rejält svettig. Bra där - Erika (coach på SATS)!

Det var ju rejält länge sen jag skrev nåt på bloggen och även idag tänkte jag vara lite fåordig. Jag tränar på i min sakta lunk på SATS och en och annan kort löprunda. Men det är ju inte speciellt revolutionerande i sig. Det är däremot läkarbesöket igår...

Efter att totalt ha ledsnat på att "vara 80% frisk", många timmars studerande i ämnet "hypotyreos" på nätet , så bestämde jag mig - DET FÅR VARA NOG NU! Sagt och gjort beställdes en läkartid. Jag var så fräck att jag bad den som tog emot min bokning att be läkaren läsa på på några sajter jag själv läst på :-) Sköterskan i andra ändan telefonluren var mest stum och undrade om jag inte åt Levaxin... Den klassiska svenska vårdfrågan till oss med sköldkörtelproblem!

Så - igår var det dags! Läkaren hälsade tveksamt med ett mycket undvikande handslag. "Ja, jo, visst var det du som skickat in en del sajter som jag skulle läsa om?". Japp, svarade jag hurtigt! "Ja, jo, jag har läst och diskuterat med mina kollegor här på vårdcentralen och det som skrevs på de sajterna är vi överens om att det är rent humbug..."! Döm om min förvåning! De hade kollektivt dömt ut sajter där "drabbade" redogjort för sina egna erfarenheter av olika preparat och tipsat andra likasinnade/likadrabbade om sina resultat. Jag var tyst i säkert 20 sekunder... Efter det brast jag ut i "Menar du allvar?" :-)

Ni kan ju ana svaret. Jag bemötte hans påstående med en ordentlig attack i stil med "Att så totalt döma ut såpass många drabbade anser jag vara totalt oprofessionellt!". Jag undrar om de egentligen överhuvudtaget läst andra människors, om än overifierade källor, berättelser ur sina riktiga liv, eller om de bara kikat på rubrikerna och dömt utifrån det. Jag vill med bestämdhet hävda att människor som arbetar i vården borde veta bättre än att ignorera människors berättelser.

Hur som helst. Efter att ha markerat min ståndpunkt förklarade jag, och läkaren såg ut att lyssna, hur jag upplever mitt liv och leverne. Att äta hyfsat, träna 4 gånger i veckan intensivt, med promenader däremellan, ha lugnt och roliga uppgifter på jobbet och sova som en prins för det mesta... Att detta leverne skulle ge en konstant trötthet, även efter 10 timmars sömn, viktuppgång och halvdepression känns ju helt absurt. Jag hävdar bestämt att så ska ingen frisk människa leva! Han höll med om att något måste vara fel... :-)

Så... hela besöket slutade med att jag fick som jag ville. Jag började igår med ett kompletterande preparat (Liothyronin) och redan efter några timmar - Tadaaaa! Hjärnan checkade in och tröskverket startade! En HELT fantastisk känsla! Den där tunga blöta filten lämnade plats för den verkliga världen igen!

Idag har jag haft huvudvärk. Troligen en bieffekt av lite snabb uppdosering. Jag får helt enkelt känna mig fram. Vad sägs om läkarens ordination "1/2-1 tablett, 1-2 ggr/dag"? Rätt ospecifik, eller?
Jag säger som jag och min mamma alltid brukar säga - Man måste vara frisk för att orka vara sjuk! Jag är otroligt glad att jag stod på mig, markerade vad jag tyckte om vårdens sätt att bemöta mig och andra likadrabbade och fick medicinering enligt vad jag själv föreslog. Jag hoppas det kommer fortsätta kännas lika bra framöver, för nu j-lar är jag på G igen! Kanske kan mitt minne börja fungera igen också. Nåja, bara att känna att hjärnan faktiskt är påslagen är ett stort steg. Om minnet inte återvänder så gör det inte det! Carpe diem!

Ooops! Det skulle ju bli ett kort inlägg! Nåja, jag låter inlägget vara i sin originalstorlek. Jag kommer ändå inte minnas hur jag tänkte från början :-) Å, förresten - jag snackade med tränaren imorse och ska köra en konsultation om en vecka för att träna/övervakas lite av en PT. Då lär det bli dags för nya målsättning. Coolt, eller hur?