söndag 29 augusti 2010

Magkör igen

Jaha - jag var nog inte riktigt frisk igår ändå...

Imorse var magköret åter igen. Ingen feber, men det där knipet i magen som tarvar en löprunda till badrummet för en kort sittande stund... Ja, ni fattar väl? Nu känns det i alla fall bra och en promenad med Nemo på ingång(eller utgång) om en stund.

Kroppen känns lite, lite stel idag, men det hoppas jag släpper med en promenad. Skönt att det inte är värre ändå. Fast igår var det ju "bara" fem kilometer :-)

En liten tanke har vaknat längst därinne. Mest är det Pernillas "fel" :-) Det ÄR dags att planera för ett skoinköp :-) Jag funderar på ett par vinterskor, alternativt en stabilare Adidas. Mitt senaste inköp var lite panikartat, men blev ju klockrent! En mara klarade de lätt och sitter hur skönt som helst. Dock provade jag en Adidassko då och tyckte de satt helskönt. Ska man våga byta?...

Nähä - dags för lite mer friskluft så man inte får abstinens :-)

lördag 28 augusti 2010

Världsrekord...? Frånvaro...?

Japp, han är återuppstånden. Då pratar jag inte om något teologiskt fenomen, utan undertecknad. Och vilken comeback :-) 27.29 på Bellmans femma. Nöjd och inte speciellt trött är nog dagens sammanfattning.

En del av er kanske noterat ett blogguppehåll. I mitt fall är dessa rätt så ofrekventa. Vi bloggar alla olika, men senaste veckan har jag varit nere och vänt i tristess, frustration och irritation. Först i torsdags hittade jag ljuset i tunneln och genom ett beslut (inte lätt, men definitivt) skingrades tvivlets dimmor och en ny glädjens väg visade sig. När det gäller anledning och beslut måste jag tyvärr återkomma då detta inte är moget för officiell beskådan ännu :-) Just nu vill jag bara påpeka att det nu, återigen, känns kul med det mesta!

Idag var det samling av familjen för ett Bellmanrace med Evas systers man, min brors fru, hennes bror och hans svåger. Krångligt? Tja, kanske, men vilket grymt lag. Övervägande delen av oss är 30-plus-minuterslöpare på fem kilometer, men alla - ALLA - löpte idag under 30 minuter. Helt sjukt duktiga människor. Att ta fram det där lilla extra vid rätt tillfälle är inte det lättaste minsann. Jag är otroligt imponerad av sådana människor.  Laget - Commune bonum - fick en totaltid på 2.15.30! Fantastiskt!

För egen del är jag supernöjd eftersom jag officiellt aldrig sprungit så snabbt på fem kilometer som idag. 27.29 minuter var min uppmätta tid och då var det med feber igår, magsjuk inatt och en dunkande huvudvärk:-) Supertid med mina ögon sett! Känslan var att jag nog kunde ha pressat mig lite till och tagit mig ner mot 26-minutersområdet. Coolt :-) Jag måste dock säga att det var mer ansträngt än t ex midnattsloppet. Leendet var rätt ansträngt idag - men det fanns där! Vinkade till några fotografer och till bandet som spelade någonstans mitt på. Coolt att de uppmärksammade det och returnerade leendet!

Så - I´m back on track och känner numera ett sug och en glädje som jag haft problem att med ett tag nu. Nu är det inte heller långt kvar till det lopp jag längtat mest efter denna höst - Stockholm halvmaraton. Inte ambitionsmässigt, utan för att jag tycker att just en halvmara är sådär lagom skön att springa. Inte låååångt som Lidingö, eller maraton, utan laaagom. Jag ser verkligen fram emot 11 september (jag känner en viss tvetydighet i detta datum, men...)!

En annan mår snuskigt bra just nu...

söndag 22 augusti 2010

Test av snabbdistans innan Bellman

Tjoho! Segheten är kvar lite grann, men det var dags att ge sig ut och testa lite fart innan Bellman. Egentligen var det tänkt som en test för att känna på kroppen, men det blev lite fart och det blev progressivt. Ibland känns det ju bra och då är det ju bara att släppa på. Så var det idag!

Efter att ha varit seg sedan Midnattsloppet förra lördagen var det skönt att få vara lite pigg i kroppen. Lite konstigt var det med tanke på att Eva och jag hade barnfri myskväll med middag, bio och hotellboende i fredags, igår var vi på kräftskiva (nja - jag körde bilen...) och det blev inte så mycket sömn någon av nätterna. Nåja, det kanske är så man ska ladda :-)

En snittfart på 5.40 bådar ju gott inför lördagen då jag utlovat 28-29 minuter på första sträckan av Bellman till mina lagkamrater. Kan jag bibehålla känslan från idag kan jag nog utlova 26-27 minuter på första sträckan, men den som lever får te :-) Det viktigaste är nog att vi har kul i alla fall! Tyvärr har Eva dragit sig ur Bellman pga skada, så vi anlitade snabbt svågern igår för hennes sträcka. Synd att hon inte kan vara med... Det som från början var tänkte som ett familjelag med närmsta familjen blev istället ett mixlag med inslag av släkt... Men det må ju vara hänt! Vi kommer ha kul ändå och brorsan och Eva får passa alla barn under tiden :-)

Om jag kan behålla den goda känslan jag haft på sistone och får vara frisk framöver finns det ju faktiskt en minimal chans att jag kan ta ett av mina mål redan i år - sub 55 på milen. Chansen är som sagt minimal, men den finns! 10 oktober är det Hässelby och vad vore väl härligare än att avsluta säsongen med ett leende på läpparna och att smälla till med ett sub 55-lopp...? Nåja, det jag kan lova om jag är frisk är leendet! Allt annat är bonus. Dessutom är det en halvmara och ett Lidingölopp innan dess :-)

Halvmara och Lidingö, ja. Halvmaran kommer jag försöka mig på att le mig igenom, medan Lidingö - ja där hoppas jag mest bara klara de "rep" som dras och ta mig i mål. Det är en sån där "bara-ha-gjort-det-grej". Inga som helst tidsmål (förutom "repen") då! Halvmaran vore kul att komma under 2.15, kanske ner mot 2.10 och det känns hyfsat rimligt. Dock ska det ju ske med ett leende på läpparna så vi får väl se hur det blir med det.

Jag vet inte om det märks, men sedan jag beslutade att bara "le mig igenom" mina lopp så har farten ökat och njutningen är på topp! Jag känner ingen "nej-inte-ut-och-springa"-känslor alls längre. Jag drar på mig kläderna och sen får det bli vad det blir. Jag har dock hållit nere långpassen för att kunna hitta tillbaka till känslan av välbefinnande. Nästa vecka är jag tillbaka på hemmaplan så då blir det nog ett lite längre pass - dock inget 2-milspass. Vi får helt enkelt se...

Nu väntar lite födelsdagsfika hos svägerska och bror, sen flyget till Ängelholm och tre intensiva arbetsdagar i Helsingborg. Jobbigt, men det kanske ger lite fördelar framöver. Vi får väl se :-) Ett löpbandspass eller lättare distanspass tänkte jag få till på tisdag i alla fall...

Ha det underbart!

torsdag 19 augusti 2010

Infekterad...

Tja, det kom som ett brev på posten. Först ett lopp med lite sprutt och mycket glädje - därefter en tjänsteresa med mycket jobb och stress. Det kan ju bara sluta på ett sätt...

Lite småont i halsen, seg i kroppen och lite halvdassigt humör. Vad sägs om den med lite grädde på? Krydda med ganska rejäl trötthet så får man läget för dagen. Nu vet jag ju att det här brukar komma när man utmanar ödet en smula :-) Att bryta ned kroppen på lördagen och sen sätta sig i ett flygplan fyllt med andra människor som tar med sig sina "basselusker"! Ja - skyll dig själv Magnus!

Jag tar det ändå lugnt. Det finns igen anledning att bli stressad eller få ångest - det hjälper ju ändå inte. Jag lutar mig istället tillbaka och ser till att kurera mig. Än värre hade varit om man hade varit däckad. Nu är jag ju bara "seg" (kan inte uttrycka det bättre) och har troligen minimalt med feber. Jag jobbar som vanligt och tar det bara lite lugnare.

Imorgon jobbar jag ju dessutom bara halvdag. Jag har tagit ledigt efter lunch och ska åka och lämna barnen hos mina föräldrar för att sedan dra vidare in mot Tokholm för incheckning på hotell och en mysmiddag med frun. Idag har vi varit gifta i 10 år! Det är helt osannolikt vad tiden går...

Och inte nog med det! Idag lämnade jag och hämtade jag minsta dottern i SKOLAN! Det var inte utan att man kände sig en smula gammal och undrade vart åren tagit vägen... Guuud så stora de blivit!

Nåja, den sentimentala, sega löparen behöver nog sova ut inatt. Tidigt i säng och jobba förmiddagen hemifrån! Sen...

Ha en görgo kväll allihopa!

söndag 15 augusti 2010

Leende genom natten

Tjipp! Nu är det gjort! En leendemil utförd i kvav värmebölja och masstrafik...

Utgångsläget var följande: Startgrupp 5, längst bak, alla tryckte på - både bakifrån, framifrån och från sidorna, enligt speakern ca 25 grader - dock ingen strålande sol! :-) Leendet drogs på och lufsen startade!

Japp - ni läste rätt. Lufsen! Jag har sprungit midnattsloppet ett antal gånger tidigare, men jag har ALDRIG blivit irriterad över trafiken och trängseln. Igår var det helt omöjligt att ta sig fram. Fast alla långsamma ska hålla sig till höger, så nog sjutton täpptes leden igen av "sniglar" som sprang både en och fyra i bredd! Och då är jag ändå en av "sniglarna"... Skärpning där tack! Efter 8 km var det faktiskt så att den snabbaste vägen var till höger!

Nåja, ett irritationsmoment i sig, men inget att göra något åt. Det var bara att glida med. Nästa gång kommer jag vara där tidigare och strida längst fram i min startgrupp. Då kan man nog klara sig från den värsta trängseln. Alternativet är att sluta vara "snäll och mesig", dra på sig de vassa armbågarna och "plöja" fram. Jag såg exempel på sådana igår. Lika illa det, om ni frågar mig. Hålla alla bara till höger så kommer det funka. Hursomhelst vet jag egentligen inte hur mitt lopp sett ut utan alla "sniglarna". Det var ju faktiskt också rätt trevligt - när man väl accepterat att nåt personligt världsrekord skulle det inte bli.

Jag hade en rätt så behaglig resa de första fem kilometrarna ändå. Tiden är rätt missvisande, tycker jag. Det var MYCKET kryssande och ryckigt tempo pga trängseln. Ena sekunden spurt, andra nästan gångtempo. Det tog en del krafter, men jag kände mig starkt igår. Inte en sekund tvivlade jag på att jag skulle klara loppet med de två mördarbackarna. Märklig känsla i det stora hela...

När man närmar sig backen upp till Sofia kyrka möts man av ett mörker omgärdat av marschaller på sidorna. Detta ser man en stund innan och här drog jag ned en del på tempot för målet för dagen var ju att löpa uppför backen och LE hela vägen! Så blev det också! Vilken grej när man avverkat den första delen av backen och man ser förstagångslöparnas min när plötsligt den andra, brantare, halvan uppenbarar sig :-) Jag log vidare och löpte på. Döm om min förvåning när jag plötsligt kunde sträcka ut och var på toppen. Underbar känsla tills man kom förbi kyrkporten ungefär och ser två sjukvårdare ge en person HLR. Det såg ut att vara en helt frisk, SMAL, människa i 30-årsåldern. Hemskt att det ska hända såna saker och man fick ju en och annan tanke därefter...

Hursomhelst rullade loppet på och jag gick på lite hårdare. Jag ledsnade rejält på folket som "var i vägen" och kryssandet tog ut sin rätt vid andra vätskekontrollen där jag faktiskt drack två glas vatten och en sportdryck. Jag tror helt enkelt att min kropp fattade att jag var lite seg just då och övertalade mig att dricka mer - för då går jag ju... :-) Jag kände mig fortfarande stark ändå. Pulsen gick ju uppåt och likaså andningsintensiteten, men stark - det var jag. Efter drickapausen var det bara att fläska på igen!

Backen upp mot Mosebacke är också seg. Det känns som om man springer på en bakgård, för det är mörkt. Här börjar det blir riktigt trångt. Folk börjar gå - oavsett om de flyttat sig till höger eller ej. Det är lite halvläbbigt i mörkret för helt plötsligt är man millimeter från att "köra över" någon, men snacka om glädjerus när man når det kullerstensbelagda torget uppe på toppen. Fullt med folk - och då snackar vi glada människor!

Efter det är det ju bara "transport"... Jag drog på efter bästa förmåga utan att överta mig och fortfarande med en del trängsel. Många tankar surrade i huvudet och jag kände mig stark - fortfarande stark... Sista kilometern släppte jag iväg fötterna och tryckte på i baksteget. Stegen blev längre, men med samma intensitet och frekvens (ett mer omständigt sätt att beskriva att jag helt enkelt sprang snabbare...). Jag plockade placering efter placering, men fortfarande "flög" det förbi folk. Jag fattar inte att de kan/vågar springa så snabbt i den trängseln. Det var väldigt många som blev överkörda av sådana "flygare" som startat längre bak och ville ha en bra tid. En annan är ju tillräckligt puckad för att ta det lite lugnt och försöka kryssa. Tror f-n att det tar tid...

En tanke som for genom mitt huvud när jag väl kom t på Hornsgatan var att nu ska här plockas placeringar och INGEN ska få ta mig... Små horn växte ut i pannan och benen blev omkring 4,5 meter långa och frekvensen ökade till en närmast paddlande rörelse i 60 knop... Från det att jag tog beslutet passerade INGEN denna stora kropp på upploppet :-)

Väl i mål sökte sig kroppen snabbt till bananbordet och vattenserveringen. Den fina lilla medaljen satt krampaktig i handen :-)

Idag är det en trött människa som bloggar. Hemma vid 1.30 och frysen larmade tre gånger inatt om för hög temperatur. Suck... Nu har frukost i alla fall intagits och det blir en lugn dag med mina barn eftersom tjänsteresa står på agendan återigen i eftermiddag.

Jag kan varmt rekommendera ett njutningslopp med konstant leende - mycket bra för själen!

fredag 13 augusti 2010

Fredag den trettonde

Idag är det den ökända fredag den trettonde :-) Idag är det inte meningsfullt att försöka sig på träning - det kommer bara sluta i elände, hihi! Skämt åsido - idag är det vilodag från träning! Några småpromenader med Nemo och Simba (som är brorsans labbe på besök under dagen) är det som blir idag. Likaså imorgon.

Imorgon kväll smäller det. Första loppet sedan det otroligt misslyckade Musköloppet där värmeväggen smällde mig i skallen. Dryga milen på 1.08!!! Inte kul... Jag tror faktiskt det var precis efter Muskö som mina tvivel började dyka upp. Det var då jag började fundera på hur jag istället för att njuta hade satt upp mål, jobbat som sjutton och helt glömt att njuta av resan fram till målen. Nu har jag landat i en helt annan känsla som jag brottas med att hela tiden försöka hålla kvar. Hittills hat det gått utmärkt :-)

Så - har jag några tankar kring tid imorgon kväll? Klart jag har! Under 60 minuter skulle kännas bra. Ner mot personliga världsrekordet (58.27) skulle kännas utmärkt och under 58 som en dröm... I stort sett får ju dagsformen avgöra. Som jag sagt tidigare är huvudsyftet att le mig igenom de tio kilometrarna och njuta av resan. Tiden ÄR av underordnad betydelse, men självklart vill man vara så snabb man kan! Det är väl liksom en del i att löpa lopp? Oavsett om man vill slå någon annan, eller bara sig själv! Personligen, som löparblåbär och träningsblåbär, har jag insett att jag inte är snabb. Jag kan bli väldigt mycket snabbare, men har helt enkelt inte brytt mig om det tidigare.

Jag vet nu hur man blir snabb! Man springer helt enkelt snabbare :-) Jag har själv valt taktiken att löpa på känsla och låta farten komma - för det gör den. För vissa tar det tid (läs Herregud vad tid det tar för mig!), för andra går det fort. Det viktiga, tycker jag, är att man springer efter sina förutsättningar. Där jag är idag KAN jag inte jämföra mig med en 25-årig, smal, vältränad och "hungrig" människa. Och varför ska jag? Jag springer för att jag gillar att springa och för att jag vill må bra! Sen finns ju alltid den där lilla röda figuren på ena axeln som sitter och muttrar "spring om, spring om - lite snabbare kan du". Imorgon kommer han väsnas mer än han gjorde igår... :-)

Ikväll lite pasta och kyckling - vad stoppar ni i er inför loppet imorgon?

onsdag 11 augusti 2010

Sista rycket inför midnattsloppet

Så var det avklarat, då! Sista träningspasset inför njutloppet på lördag kväll med massor av roliga människor! Idag var det tänkt ett sjukilometerspass i lite lektempo. Så fick det också bli - jag gillar verkligen lektempo!

40.42 på 7.13 km och ett snittempo på 5.42 var ju helt suveränt! Och då fanns det ändå bra med krafter kvar.

Det är ju nästan så man börjar fundera i banorna "världsrekord" inför lördag, eller åtminstone sub60. Men jag säger nästan! Just nu är jag inne i ett så skönt "flow" där tiden och farten egentligen inte har någon betydelse och där njutning står högst på agendan. Jag vill absolut INTE byta bort denna underbara känsla och kommer försöka ha kvar den så länge jag kan. Blir det "världsrekord" på lördag  - fine, annars - fortfarande fine! Bara jag bara njuter!

Det är många "bloggjoggare" som sprungit iForm-loppet i Sundbyberg idag. Jag har bara kunnat kika på några resultat än - man kan ju inte allas efternamn :-) Av de jag sett så har ju helt klart Petra slagit "världsrekord". Sub50 med råge - Grattis! Fler resultat lär dyka upp framöver :-) Snyggt jobbat allihopa - världsrekord eller inte!

Imorgon och på fredag är det träningsvila. Den hör gången ska jag verkligen försöka ladda inför loppet och toppa farten lite. Alltså - inga träningspass tätt inpå och ingen kaloriunderskott. Däremot blir det en del kolhydrater - åtminstone på fredag. På det lite extra vätska under lördagen så man är fit till 22.30 - det är då skottet går för startgrupp 5 där en viss envis liten tjockis befinner sig :-)

Och kom ihåg - MED ett leende i kyrkbacken till Sofia kyrka...

Inför...

På lördag bär det av igen. Lopp! Denna gång en mil i natten på söder i Stockholm :-) DÄR kan man snacka om folkfest! Det brukar vara massor med folk och superkul att springa. Denna gång ska jag njuta mig igenom. Precis som jag sagt tidigare ska jag satsa på att njuta mig uppför kyrkbacken mot Sofia kyrka. Pernilla uttryckte det lite fint i en kommentar tidigare - "Förra året stod det en kille och spydde på krönet..." :-) Den backen är inte att leka med, men jag har gett mig sjutton på att leendet ska på och det ska sitta på hela vägen upp! Jag har faktiskt aldrig sprungit uppför hela den backen och jag vet inte om jag kommer göra det på lördag heller, MEN leendet kommer vara på... Fattar ni hur irriterande jag kommer vara? De jag springer/går om i backen, trötta, sega, svårt att andas - och så kommer nån idiot med ett leende på läpparna! De jag inte irriterar kommer jag peppa - så det så!

Nästa vecka har jag planerat in en mysdag med frun. Barnen ska distribueras till farmor och farfar, incheckning på hotell strax utanför Stockholm city och middag med frun på favoritrestaurangen på kvällen. Vi firar 10-årig bröllopsdag på torsdag! Helt otroligt vad fort tiden går! Det ska bli en myskväll bara med frun. Det är nog 10 år sen det också :-)

Imorse blev det "bara" en rejäl grovmacka med skinka och keso. Jag hade såklart glömt köpa yoghurt. Böter på det! Imorgon ska det vara åtgärdat :-) Ingen matlåda har jag heller idag så det ska bli spännande att inhandla någon lämplig mat...

Ikväll är det dags för sista passet innan Midnattsloppet på lördag. Känslan just nu är att det blir ett lugnt pass i kvällssol (hoppas, hoppas...), men det blir det det blir... Jag kommer fortsätta njutandet, för så fort kraven ställs upp så kommer den där mekaniska känslan att "utföra" tillbaka. Det är mycket trevligare att njuta sig igenom passen :-)

Ciao!

måndag 9 augusti 2010

Sakta, snabbare - ojdå, ännu snabbare!

Idag var jag tröttare än på många , många veckor. Uppstigning kl. 5.00 och frukost på det :-) Vojne, vojne vilken arbetsdag det blev! Tur att jag intog en bra frukost #1, vid 5, OCH en frukost #2 vid 9.30. Lunchlåda på det vid 12 gjorde att jag missade mellanmålet på eftermiddagen. Inte undra på att det sög i magen när jag passerade "food court" i Kista på väg mot optikern. Bokstäverna kändes extra små idag :-) Innan optikern fick jag min "startbag" till midnattsloppet på lördag - askul ska det bli! Jag ska inte springa fort - i alla fall inte med vilja - utan ha kul som sjutton. Midnattsloppet bjuder ju verkligen in till partajlöpning!

Nåja, nog om detta. Åter till dagens pass: En femma i lektempo... Jag inledde i 6-minuterstempo, trodde jag. Det visade sig vara 6.25!!! En smula överraskad blev jag att det var så segt. Jag kände verkligen 6-minuterstempot i kroppen, hehe. Helt fel! Nåja, jag ökar väl lite då tänkte jag... Nästa kilometer: 5.52 :-) Perfekt tänkte jag och gasade på lite uppför backarna kring tredje kilometern. 5.48... Vad är det här nu då?!?! Jag testar att vässa lite till då! Fjärde kilometern: 5.26!?!?!?! I det här läget fattade jag ingenting och stannade några sekunder för att fatta tag om verkligheten... Lika bra att ösa på lite då - jag kände ju mig oerhört pigg och njöt nu i fulla drag! Sista 800 m gick i 5.13-tempo!!! Fantastisk känsla!

Jag fattar fortfarande inte riktigt vad som hänt och varför, men vad gör väl det? Känslan är super och jag har inte en enda känning av nån smärta, seghet eller trötthet. Varför inte njuta lite av att svetten dyker upp fast jag duschat :-) Jag körde på rätt bra och det kändes bra. Punkt!

Imorgon ska jag vila från träning och skaffa ett visumfoto inför den kommande Kinaresan. Japp - den blir av nu! Askan har väl lagt sig så vi kan komma iväg nu. Peppar, peppar, ta i trä... På söndag vänder jag dessutom kosan mot Skåne återigen. Inte det roligaste, men just nu är det verkligen bra för projektet OCH min roll. Jag hoppas just nu på en mer ordnad arbetstillvaro hos nuvarande kund. Håll tummarna därute!

Just det! Mat har jag ju glömt att nämna nåt om. Frukost tragglar jag på med. Nu har jag nått ett läge när jag faktiskt gillar det nya upplägget. Imorse orkade jag "bara" en rejäl tallrik yoghurt med müsli.

Frukost två blev en rejäl grovmacka med kalkon, keso och tomatskivor. Lunchen intogs som en repetition av gårdagens middag - en fläskgryta med inkokt färskpotatis, morötter och lök. Till densamma serverades grön- och bönsallad. Middag idag blev en halv tallrik spaghetti med köttfärssås och en halv tallrik grönsallad. Kvällsmål blir lite melon och några nötter. Sen kör vi en smaskensfrukost imorgon igen...

Just nu känns det bra och jag tror minsann även vågen pekar nedåt. Märkligt när jag tycker att jag vräker i mig!

Nu - nattinatti all!

lördag 7 augusti 2010

Njutpass i sommarregn

Efter några dagars mentalt fokus på mat och relax tyckte jag det var dags för ett löppass. Regnet skvalade lätt, men det var i alla fall 21 grader. Ett pass i sommarregn var inget som tilltalade dottern idag så det fick bli en iPodrunda.

Jag tog det lugnt och hade hela tiden i bakhuvudet "spring inte snabbare än att det är njutbart". På det viset drog jag på ibland och fick gå ibland. Att jag fick gå kändes faktiskt helt OK. Med tanke på snittempot så är jag jättenöjd ändå. Sju kilometer i 6.04-tempo är klart godkänt för mig. Just nu behöver jag den här härliga känslan och jobbar inte på så hårt som jag skulle kunna. Passen får inte bli segpass, men att vara sådär så man måste bita sig i tungan och rabbla mantran funkar just nu inte. Den tiden kommer...

Jag har ju kämpat en del med mig själv för att hitta en bra nivå på maten och att lära mig äta BRA saker istället för skräp. Med skräp pratar jag om vit pasta, vitt ris, vitt bröd etc. Jag jobbar dessutom med att äta oftare. Allt för att, till att börja med, hitta ett läge där jag mår bra, orkar träna och gillar maten jag stoppar i mig. Det är ett stort steg. Jag har ätit likadant de senaste åren och får nog räkna med att det tar ett tag att ändra på ätandet :-) Att sen få med sig hela familjen... Nåja - "lead by example" är ett bra uttryck jag gillar. Man kan aldrig ändra någon, men man kan få någon att ändra sig... Tänk på den ett tag :-)

Fisk kokt i paket, quinoa,
sallad och bönsallad
Hur som helst. Jag kör på hårt med frukosten. Den är liksom grunden för en dag och kan jag ändra den till något bättre så går resten av bara farten. Hittills har det gått utmärkt. Jag njuuuter av frukosten bestående av yoghurt med müsli, lite färsk frukt när så passar, en grov smörgås med kalkon, keso och tomat. Till detta en fantastisk kopp kaffe. Jag har inga som helst problem med att fortsätta äta denna frukost och den funkar! Jag känner liksom i kroppen att "soppan räcker längre"...

Övriga måltider försöker jag justera lite åt gången. Igår blev det fiskpaket med blandat smågodis. Till detta quinoa, grönsallad och lite bönsallad. Spännande upplevelse, men supergott! Jag gjorde samma fisk till barnen, men de fick istället med curry och de fick dessutom vanligt ris till. En vacker dag kanske de också äter quinoa och bönsallad.

Jag passade på att ta en bild på min middagstallrik igår så ni får se hur smarrigt det var :-)

På måndag hämtar jag nummerlappen till midnattsloppet. Det är ju bara dryga veckan kvar nu. Målbilden har justerats en smula sedan jag anmälde mig. Nu handlar det bara om en sak - NJUTA sig igenom en mil. Alldeles oavsett om det tar 55 minuter eller 1 timme och en kvart :-) Jag ser verkligen fram emot att njuta mig uppför backen till Sofia kyrka... Det ska bli helkul att köra!

När - nu är det dags att åka och kompletteringshandla inför tacosmiddagen ikväll. Idag tänker jag äta vitt bröd - majsbröd! Men EXTRA mycket sallad blir det! Hur jag ska göra ikväll med lördagsgodis har jag inte riktigt bestämt än. Tar jag någon godis så blir det inte många... Jag HAR köpt en påse blandade nötter (naturell) som är "nödpåsen". Den tog jag till igår när tjejerna åt lite fredagsmys. Inte en enda av deras tog jag :-)

Just det - för er som inte vet det - Kika in på Ingmaries blogg. Hon kör Vertex idag... Grymt! Jag håller tummar och tår för henne!

Tills vi hörs igen!

torsdag 5 augusti 2010

Myspys med fartlek och en dotter på hoj

Idag var det dags att ta tjuren vid hornen! Jag var bara tvungen att få till ett njutpass. Sugen har varit utom räckhåll ett tag nu och det var dags att vända på steken.

Jag har varit rejält förvirrad ett tag och haft svårt att bestämma mig för vad och hur jag ska göra. Nu har jag bestämt mig för att lugna ner mig en smula. Inte vilja för mycket, ha tålamod och njuuuta av min livsresa. Med andra ord - jag har lyssnat en hel del på Badgear!

Sagt och gjort, dottern hade blånekat, tvärvägrat och tjurat ihop innan. "Nä jag tänker inte åka med - inte ens om du tvingar mig!" :-) Som om jag skulle tvinga henne att cykla med på en löprunda, hihi. Nä, DET skulle minsann aldrig ske!

Döm om min förvåning när jag står där med Nike på fötterna och tightsen på och dottern säger "Jag ska bara byta till träningskläder..."... Vad säger man? Glädjande, men vansinnigt förvånande!

En kort runda med fartändringar hade jag planerat och dottern och jag tjattrade mellan mina inandningar. Vi stannade efter 2-3 kilometer och drack lite medtaget vatten - mest så dottern skulle få känna sig "proffsig" :-) Vi spurtade båda de sista hundra metrarna och flåsade ikapp i 30 sekunder. Fy f-n vilken underbar runda! Den gav ingen rejäl trötthet, ingen megafart, inte några två mil - men skööööön! Och dessutom helt underbart att ha med sig dottern!

Jag är otroligt nöjd. Både efter rundan, men också efter storhandlingen idag. Bönor, müsli, naturell yoghurt och annat smaskens inhandlades idag. Imorgon ska en grym frukost intas(idag hade vi "bara" fruktyoghurt och müsli hemma...). Jag är sååå taggad nu! I kombination med dagens känsla på träningen kan det ju inte gå snett - det känns hur skönt som helst!

Till nästa gång friends!

onsdag 4 augusti 2010

Eftertanke och måltidsfokus

Nu har jag haft tre träningsfria dagar och jag är inte stressade av det :-) Den enda anledningen till detta är att allt mitt fokus legat på ätande, måltder, kost och att ha inlärningen kring detta igång! Det är inte lätt att lära en gammal hund att sitta...

Idag blev det återigen hotellfrukost med flmjölk/yoghurt naturell, lite fruksallad och müsli, en kopp kaffe med mjölksvätt och en grovmacka med skinka, keso och tomat. På detta en halv kiwi och några ananasbitar. Jag måste säga, nej fel - jag vill säga, att detta är en frukost som tilltalar mig enormt. Det smakar utmärklt och jag blir rejält mätt utan att ge mig in i "vitbrödsträsket" :-) Jag gissar att min "standardfrukost" kommer se ut ungefär som denna framöver.

När det gäller lunch är det alltid liurigt när man inte själv lagat maten, men jag tycker ändå att det varit någotsånär bra. I förrgår blev det wok med nudlar, igår en "nyttolunch" (superbra att de erbjuder en sådan här) i form av kassler med rostade rotgrönsaker/broccoli och bulgur. Alltid med ett glas vatten :-) Jag åt också en fantastisk bönsallad igår. Kidneybönor, några gröna bönor, lite krossade tomater och kryddor. Det blev lite som en salsa som smakade utmärkt!

Det ska bli skönt att komma hem, men jag kommer behöva vara otroligt disciplinerad på hemmaplan. Här gäller det att INTE spåra in på gamla spår igen :-) Det blir nog en shoppingrunda imorgon för komplettering av skafferiet - lite bönor, lite müsli, lite yoghurt...

De senaste dagarna har blivit rejäla arbetsdagar som vanligt här i Skåne! Några åtta timmar har det absolut inte varit - snarare det dubbla... Resten av veckan blir nog lite kortare dagar så kroppen får varva ner lite. Ser verkligen fram emot lite hundpromenader då. Hoppas bara SAS håller tiden bättre idag än i söndags...

Tills vi hörs igen!

måndag 2 augusti 2010

Ny (bättre?) frukost på hotell

Tjing! Efter mina vänners finfina kommentarer gjorde jag en justering av frukost idag. I och för sig var jag tvungen eftersom jag bor på hotell just nu .-)

1 tallrik yoghurt (naturell) med müsli i egen blandning (dinkelflingor, linfrön, russin, mm mm - ingen fruktsallad fanns)
1 kopp kaffe med en skvätt mjölk
1 "svart" hypergrov(med Scandicmått mätt) smörgås med skinka, keso och tomat
½ kiwi

Ingen fruktyoghurt, ingen juice, inget vitt bröd :-)

Jag hade ytterligare ½ kiwi och lite ananas på brickan, men då var det stopp. Jag orkade helt enkelt inte mer.
Nu siktar jag på att få till en knäckemacka vid 10-tiden (eftersom jag käkade vid 6.30 och började jobba vid 7.00 så borde det bli lagom) och en GI-lunch vid 12.30-13.00. Jag återkommer i frågan lite senare :-)

Förresten - kommentera GÄRNA. Jag är i inlärningsläge nu och behöver all input jag kan få! Fokus ligger väldigt mycket på mitt ätande och jag kan meddela att morgonpromenaden sov jag bort... Nåja - en kvällspromenad istället och bättre lycka imorgon!

Nu är det dags för en kopp kaffe...

söndag 1 augusti 2010

Första matdagboken och långpass á la pust-och-stön

Tjipp!
Nu har jag fört matdagbok en hel dag :-) Lika bra att exponera den med en gång så omvärlden får se eländet... Observera att jag faktiskt försökt göra nåt åt matintaget...

Lördag 31/7
Frukost 9.00
En kopp te och ett halvt glas färskpressad apelsinjuice
2 st hembakta dalatunnbröd med skinka och ost
2 koppar kaffe med en skvätt mjölk på det
Lunch
- (denna missade vi eftersom hela familjen var ute i skogen och promenerade...)
Efter-lunch-fika
Två koppar kaffe och ett antal vattenmelonbitar hemma hos Mor och Far
Middag 17.00
200 g grillad fläskytterfilé
Sallad(isbergssallad, fransk salladsmix, paprika, gurka, majs, tomat, fetaost och en skvätt olivolja)
3-4 matskedar bearnaisesås
Kvällsmys
Ananas(färsk i bitar), melonskivor
4 lösgodisbiter(3 hårda karameller, 1 seg) - MUMS!


Söndag 1/8
Frukost 9.00
En tallrik frukyoghurt (3%)
1 dl rågfraskuddar
Ett halvt glas färskpressad apelsinjuice
1 st hembakt dalatunnbröd med ost (för långpassets skull...)
2 koppar kaffe med en skvätt mjölk på det

Lunch(nu efter pass och bloggning)
En tallrik frukyoghurt
1 dl rågfraskuddar
Middag (planerat till ca. 16.00 pga flyg ikväll)
Hemlagad lasagne
Sallad

Jag vet inte om det framgår, men just nu är planen mindre portioner och att utesluta snabba kolhydrater i möjligaste mån. Jag känner att jag är på tunn is och kommer famla omkring tills jag hittar en stabil grund att stå på...

Så... Dagens pass då? Hur var det? Jotack - det var för d-ligt...

Planen var ca 15 km i lugnt tempo. Jag inledde de första tre i min vanliga fart kring 6 min/km. Jag konstaterade efter dessa tre och en kort drickapaus att jag troligen var dum i huvudet som gasade på i det tempot. Kroppen kändes matt och kraftlös. Jag vill gärna tro att det beror på att jag redan dragit ned på kolhydraterna och att detta genast gett utslag. Om några rundor har säkert kroppen anpassat sig till kosten, men eftersom jag inte "proppade i mig" kolhydrater igår, till skillnad från hur det sett ut tidigare(jag erkänner att jag älskar kolhydratmat) så reagerade ju kroppen. Sund kropp :-)

Så - passet var inte skönt, det var inte mysigt och det var framförallt inte njutbart, MEN det gav en riktigt skön känsla efteråt. Trött som sällan förr och redan nu en viss värk i ryggen. Intressant efter "bara" 14,5 km, hehe. Jag hoppas verkligen att jag kommer anpassa mig till energiintaget framöver för det här var mentalt rätt arbetsamt. Det har det varit ett tag nu med träningen, men idag var också kroppen ordentligt seg som aldrig förr. Men eftersom jag är envis så kör jag på.

Idag flyger jag söderöver på en tjänsteresa och denna gång MÅSTE jag se till att hitta rutiner för mat och rörelse. Det har tidigare varit riktigt svårt! Det kommer bli ganska frekvent med resor framöver och då är det viktigt att jag klarar av att leva ett "kaloriunderskottliv" även på tjänsteresorna, annars går det ju åt skogen. Morgonpromenad och träning på hotellet är planen jag ska ge mig i kast med. Håll tummarna!

Nu tar jag mig en välförtjänt, tycker jag, vila i soffan och zappar en stund medan resten av familjen är på hundpromenad.

Gott slut på denna vecka!