söndag 31 oktober 2010

Möte med kurtant - en positiv överraskning

Så blev det äntligen av. Jag och frun träffade "kurtanten" igår och smidde planer :-) Det har dragit ut på tiden eftersom jag är världsmästare på att "skjuta upp" och att det varit en del strul senaste veckorna. Skönt att sitta ned och hantera den kalla sanningen... "Kurtanten" var en perfekt coach för mig - brutalt ärlig och inget "fippel"...

Kuren är densamma jag körde för några år sedan med väldigt bra resultat då. Jag hade precis börjat äta normalt och drog på mig två-tre kilo efter kuren när den berömda sköldkörteln hörde av sig. Jag hävdar envist att jag mådde som en prins de första 6-8 veckorna under kuren. "Sopporna" är balanserade så att man faktiskt får ett komplett "överlevnadskit" i form av näring varje dag. Själen får inte mycket då sopporna och vattenintaget inte är speciellt stimulerande egentligen. För en matälskare som mig själv är detta den stora utmaningen. Men det går det med! Dessutom kommer jag absolut inte köra kur lika länge som senast. Jag siktar på 4-5 veckor, om allt går ungefär som förra gången.

I övrigt kommer jag försöka göra en stor skillnad mot förra gången - jag ska röra på mig. Precis som badgear kommenterade häromdagen så är muskelmassan a och o. När man kurar tappar man rejält med muskler också och det är ju inte direkt vad man önskar. Målet är alltså att försöka balansera upp detta med enklare styrke- och promenadövningar. Med tanke på att man stoppar i sig mindre än 500 kcal per dag så har man inte mycket energi "över". Därför kommer jag vara riktigt försiktig och känna efter ordentligt - jag vill inte tuppa av i "en skog nära dig"...

Motivationen är på topp - om inte ännu högre. Jag ser detta projekt som ett mentalt projekt och inte primärt som ett projekt för att varaktigt hålla vikten :-) Efter vidtar det riktiga jobbet! Då ska kosten tillbaka till det läget som jag var i för någon vecka sedan och där jag "lätt" höll vikten med en mindre träningsmängd. Dessutom kommer jag efter kuren sakta men säkert dra igång planen mot Stockholm maraton 2011. Grundträning står på tapeten fram till efter februari någonstans. Åtminstone är detta planen och tanken. Vi får se om jag kommer snegla på något befintligt program eller om jag sätter ihop ett eget - kanske med er hjälp...

Planen just nu - träningsmässigt - är att grundträna fram till och med februari i form av mycket lättdistanser, styrka och en del långpass. Under denna tid lämnar jag fart, intervaller och backar därhän - de kommer framåt våren. Jag kommer dessutom försöka pulsera träningen (nåt jag varit väldigt, väldigt dålig på!) för att optimera träningen för kroppen. Jag hoppas ha lärt mig massor av alla er därute och fokus just nu är väldigt starkt...

Så när startar jag? Detta kan låta som en bortförklaring, men det är rent praktiskt tänk - jag börjar direkt på torsdag morgon! Anledningen är att jag drar till Skåne och riktigt intensivt jobb tom onsdag. Jag utsätter INTE kunden för de första dagarna i kuren - de är inte roliga...
Prinsessorna är sen lediga kommande vecka så jag tar ledigt torsdag och fredag. Värsta kurdagen blir alltså på lördag :-) Lycka till familjen...

Idag ska den nyblivna tioåringen fira med sina vänner så det är en del att stå i. Det ska bli skönt när detta är avslutat så vi kan börja ladda inför jul...

Många kramar till er alla - nu kör vi!

onsdag 27 oktober 2010

2011 - here I come!

Nu är det gjort!
Jag är anmäld till Stockholm maraton 2011!

Jag vågade inte vänta längre :-) Per i måndags var drygt 12000 anmälda och de stänger ju vid 20000. Eftersom jag redan bestämt mig för att jag ska springa så var det ju egentligen inte mycket att fundera över.

Dessutom är "pulverkuren" inplanerad nu. Den blev lite senare än planerat, men vad gör väl det om 20 år :-) Jag startar torsdagen 4 november och kör tills tio kg är borta från denna, just nu, för stora kropp. Jag räknar med, om jag mår bra och allt flyter på, att det ska ta ungefär 4-5 veckor att nå det målet.!

Därefter ska kroppen vänjas vid normalt liv igen och det lär också ta lite tid. I samband med upptrappningen kommer också grundträningen påbörjas. Jag kommer att sätta ihop ett egenkomponerat maratonprogram i år som baserar sig på den plan jag följde inför årets lopp. Däremot kommer jag göra förändringar mot i år.

Det jag kommer lägga till mer av är framförallt styrketräning. Ett gymkort ska införskaffas efter årsskiftet och coreträning kommer garanterat stå på programmet ofta. Dessutom är målet att trappa upp mot långpass relativt snabbt i programmet. Jag kommer initialt inte lägga fokus på hastighet utan på "tid ute". Så småningom ska hastigheten upp och jag planerar dessutom att hinna med minst ett 4-milspass i god tid före loppet 28 maj 2011. Puh! Bara planeringen tar musten ur en :-)

Förutom detta drar jag igång med engagerandet av ett "team" vid sidan av banan. I år hade jag en person som hojtade (Tobbe - riktigt bra ska det sägas!) vid ungefär 1 kilometer... Nästa år ska jag försöka engagera fler längs med banan som moralisk boost och energi/vätskelangare! Mamma, pappa, brorsor, släktingar, kompisar och alla andra som läser detta - Boka 28 maj!!!

Nu är i alla fall det mentala med, jag har stigit på tåget och nu börjar resan mot Stockholm maraton 2011 - 10 kg lättare och måltid "under 4.30 tim"! Det finns många platser OCH flera tåg så det är bara att haka på :-)

Håll också utkik närmsta tiden efter ett gästinlägg på Staffans finfina blogg. En förundrad maratonbloggare fick äran att gästspela där...

Ciao!

måndag 25 oktober 2010

Betraktelse...

Så är det gjort - en iPhone 4 inhandlad inför en ny period i mitt liv! Redan nu är jag helnöjd och kan inte annat än rekommendera den! Frun och  barnen tycker den är för kantig. Jämfört med 3GS är den det, men jag gillar det :-)

De senaste dagarna har allt mitt fokus legat på min äldsta prinsessa som imorgon blir 10 år. Firande i helgen med släkt, firande imorgon bara med familjen (och tyvärr det "obligatoriska" besöket på en känd hamburgerkedja...) och till slut kalas med "tjejerna" på söndag. Däremellan ska det ordnas, fixas och, titt som tätt, arbetas lite. Det är inte konstigt att folk blir utbrända :-)

Jamen träning då, säger ni såklart. Ja, de senaste dagarna har det varit dåligt med löpning, total avsaknad av styrketräning (om inte möbelflyttar och dammsugning räknas) och inte mycket av målsättningsfunderingar, MEN... Det HAR promenerats med Nemo. Den lilla glada killen i brunt och vitt :-) Och för tillfället känner jag att det täcker mina mentala behov... Vikten står still och det mesta har ändå varit upp och ner. Jag konstaterade för en vecka sedan ungefär att det jag MÅSTE tillåta mig att ibland "dra iväg". Så länge jag känner att det ligger inom rimlighetens gränser så ÄR det ok. Jag är ingen elitlöpare och tror knappast att jag kommer lyckas bli någon. Jag har sååå mycket annat som jag vill i livet och det är för mycket för det jag vet krävs för hårdsatsning. Däremot måste jag passa mig för att "slappa till" för mycket!

Nu är det ju viktkur på G och mentalt har jag ägnat mycket energi åt att "landa" i en förberedelse inför ett nytt stordåd. Det känns lika stort som inför maran i år, och då gäller det att ha förberett sig mentalt. Om detta finns mycket, mycket att skriva, men det måste jag nog låta mogna en del först. Låt oss bara konstatera att jag börjar märka på mig själv att jag är redo. När jag får den där "slappa", lite släpiga attityden men med ett bakomliggande djävlaranamma - DÅ är Magnus klar! Nu väntar en arbetsam period och då behövs detta.

Nu så återgår jag till laddningen och önskar min stora prinsessa ett stort GRATTIS!

fredag 22 oktober 2010

Första snön...

...är här! Prinsessorna ler stort och jag funderar mest på varför jag ännu inte köpt en snöskyffel :-)

Idag är det en hektisk dag. Förutom arbete ska tårta beställas, snöskyffel inhandlas, medicinlager fyllas på och kanske, kanske... (hjärnan hindra mig, men hjärtat säger - iPhone 4).

Har ni bytt mobilnummer någon gång? Fattar ni vilken ångest detta kan medföra :-))) Ett nytt nummer måste vaskas fram ur den oändliga mängd nummer som finns lediga. Detta känns verkligen som ett i-landsproblem och man får faktiskt skämmas en smula över att detta upptar så stor del av ens vakna tid... Men är man prylnörd så är man. Jag inbillar mig att detta är något man föds som - en gen liksom...

Alldeles oavsett hur allt detta lyckas är fokus just idag på att skaffa en snöskyffel :-) Förra årets myckna snöande körde helt slut på vår gamla. Denna gång testar vi en billig variant (99:- på Coop). Hoppas den håller några år...

I bästa fall klämmer jag in ett löppass i snö idag...

Lycka till allihop med era målsättningar för dagen!

torsdag 21 oktober 2010

Helt irrationell...

...är jag idag! Jag byter ju arbetsgivare vid årsskiftet och då vidtar såna där väsentliga saker som att se till att jag är "bestyckad" med en mobil jag vill ha. Nya arbetsgivaren ger mig valet att välja mellan EN mobil och det är tyvärr "fel" sort. Den kommer jag alltså välja bort...

Jag är ju såklart helsugen på att skaffa en iPhone 4. Jag har varit så otroligt nöjd med den iPhone 3Gs jag har och har inga planer att byta bort plattformen längre. Jag har studerat andra plattformar, men är helt såld på denna. Det roliga är att jag inte riktigt vet varför :-)

Allt detta tillsammans leder till den totalt irrationella stressen jag nu upplever att jag hemskt gärna vill skaffa mig en "4:a" snarast. Jag slutar på mitt nuvarande jobb 21 december å det är inte direkt någon stress så, även om det är lite leveranstid på en iPhone 4. Nu vet jag att det finns iPhone 4 i lager på Fältöversten...

Det är en mycket märklig känsla att ha det där suget efter nåt nytt, men vara helt på det klara med att jag inte behöver den idag! Undrar om det är stelheten efter gårdagens "icke-löp-runda", dvs löprundan som bara genomlevdes, som spelar in här :-)?

Nähä... Jag har hämtat mina små prinsessor och handlat och tänker nu ansluta äldsta dotterns Singstar-session :-) Yngsta dottern däremot har intervjuat mig senaste kvarten om allt och inget. Hon kan inte skriva än, men det hindrar henne inte alls från att "skriva"allt jag svarar på frågorna... Många sköna skratt har vi haft under intervjun :-) Ikväll steker jag lite schnitzel och wokgrönsaker - äldsta dotterns favorit :-) Imorgon har hon klassfest och på lördag firar vi hennes 10:e födelsedag (som egentligen är på tisdag...). Hektisk helg på G med andra ord, men kul!

Återstår att se hur allt känns imorgon :-)

onsdag 20 oktober 2010

Löplunch

En kortrunda i snålblåst och höstkyla blev det idag på lunchen!

Varken snabb eller långsam, skön eller oskön, rolig eller trist - rundan bara blev genomförd! Ibland är det som idag. Jag hade inte kul, men det var inte tråkigt. Ni fattar va?

Jag återgår nu till arbetet och funderar helt enkelt inte mer över den rundan. Jag är bara nöjd att jag gjorde det och inte "slöade till" och lät bli :-)

Ciao!

söndag 17 oktober 2010

Njutjogg i skymning

Efter en intensiv dag med undanplockande av cyklar, utemöbler och grill smaskades det rester från igår - tortillas/tacos med +meny av sallad och grönt! Därefter en familjepromenad där barnen fick leka av sig i 93 lekparker... Nåja,, kanske fem i alla fall :-)

Efter det var det dags för pappan att få lite "egen tid". Denna ödslades inte på något sportprogram på tv. Nix pix! En njutjogg i skymningen! DET är godis för själen. Jag traskade på i bra tempo de första fyra kilometrarna, men la sedan ner farten helt sista biten och njöt mig hem. Märkligt nog blev även sista kilometern hyfsat rask - 6-minuterstempo :-) Bara för ett år sedan var detta rallytempo för mig.

Idag känns det helt annorlunda att jogga än vad det gjorde för ett år sedan. Kraven var högre och frustrationen större. Men det klart, bara för någon vecka sen var frustrationen på topp :-) Hur som haver är det såhär jag vill ha det. Att kunna lufsa iväg i ett tempo mellan 5.30 och 6.00. Kan jag få lite uthållighet på detta så jag kan hålla detta oavbrutet i 4,2 mil så :-) Näe - nu ska jag inte skruva upp funderingarna. Inte heller skruva på massa löparmål. Åtminstone inte idag...

"Vikten före allt..." (citat från en kommentar av badgear :-D).

Nä, nu blir det dusch, varva ner och kramas med mina nyduschade små prinsessor. Visst är det väl mysigt att sitta hela nyduschad familj i morgonrock i soffan och vifta på tårna?

Sen i säng och läsa en god bok så man kan få en bra start på kommande vecka.

Mys å njut!

lördag 16 oktober 2010

Laid back, besolad och nöjd

Så kom den då äntligen - den där sköna känslan av nöjdhet och ovillkorligt "ljus". Idag körde grannen och jag iväg våra gamla kyl/frys-skåp, lite gamla cyklar å sånt till återvinningen. Tomten blev plötsligt inte ett upplag och redan där vaknade själen. Direkt när jag kom hem tog jag med Nemo på en sån där njutpromenad!

Solen lyste, det var några plusgrader och Nemo var en riktig bushund och njöt av den fantastiska höstdagen. Kan det bli bättre egentligen? Inga krav, inge stress och inget som störde under dryga timmen vi var ute. Det var bara jag, Nemo och naturen. DET är livsnjutning minsann!

Löpningens krav har jag nu lagt på hyllan tills "senare". Jag tror jag är i behov av andra njutningar ett tag. Då pratar jag inte om godis och sånt, utan om att försöka njuta av allt annat som finns att njuta av :-) Snart är det ju hårdkörning med vikten och det kommer krävas fokus för det. Jag laddar med lite "laid back" livsföring nu så själen är med på noterna när det börjar gå uppför - för det lär det göra! Jag har varit med förr och första veckan av ny livsföring är alltid en utmaning :-) Det blir lite som att toppa inför ett lopp...

Resten av dagen idag blir det lite shopping, matlagning och umgänge med mina fantastiska barn! Just ja, jag överraskade dem igår med att hämta dem en timme tidigare på skolan och gå till simhallen. Kvalitetstid minsann! Det ska vi göra fler gånger - nyttig "vardagsträning" blir det ju också. Inte minst för barnen!

Om solen lyser på oss imorgon ska jag nog ta mig lite "egen tid" och ta en njutjogg...

tisdag 12 oktober 2010

Några filosofiska funderingar...

Idag är det sista kvällen på Skåneresan och ett pass borde utförts. Så har icke varit fallet eftersom dagen gått i koncentrationens tecken och 110% av min energi dränerades hos kund med diverse utmaningar.

Allt detta leder mig in på min stora filosofiska fundering för dagen. Hur ska en människa mäkta med att - gå upp klockan 06.00 (efter en usel natts sömn på hotell och en hyfsat intensiv föregående arbetsdag avverkad), vara hos kund klocka 07.15, "kuta" på lunch vid 12.30, köra på i 180 fram till klockan 19.00, ringa sina barn och fru och önska god natt, trycka i sig en hotellmiddag samt fundera över livets viktigheter - ta ett löppass eller styrkepass? Hur hinner andra med scheman av denna kaliber? Även om tiden rent faktiskt skulle tillåta att jag gav mig ut nu (klockan är ungefär 22.15) så finns absolut INGEN energi kvar...

Är jag helt onormal med denna verklighet eller finns det något ljus i mörkret? Nu ska jag villigt erkänna att detta hektiska schema endast försiggår när jag är i Skåne, men det tar också ungefär tre dagar att återhämta sig efter en resa av det här slaget. När jag kommer hem är min första prio inte att ge mig ut på pass, utan att ha mina döttrar i knät och kunna sitta framför TVn med frun en stund. Måhända är det höstens djupnande mörker som gör att jag funderar i dessa banor, men jag är ärligen intresserad av att veta hur andra löser situationer av mitt slag. Man kan ju säga att situationen i sig är en del av "problemet", kanske tom orsaken, men hur gör man?

Spontant känner jag att jag ofta har svårt att få energin att räcka till. Och då kan man inte komma dragandes med argumentet att "om jag prioriterar träningen så ger detta mer energi"! Jag vet detta och tror mig veta att jag mår bra av att träna, men det är väldigt frustrerande OCH stressande en vecka som denna när man inte ägnar tid åt familjen (Prio #1), inte tränar och tar hand om sig (Prio "2) och dessutom jobbar så mycket att man sover dåligt istället för att sova ut (Prio #3).

Jag börjar spontant reflektera över att situationen är lite ohållbar :-) Det är dags att luta sig tillbaka en smula och inte köra på i 180 mer. Återstår att se till att hitta vägar för att nå detta...

I övrigt leker livet, trots allt och jag ska inte gnälla. Jag har trots allt ett givande jobb och jag har varit borta "bara" tre dagar denna vecka. Jag har det ju rätt bra, men varför inte sträva efter förbättring :-) ?

Om nån vecka är det viktkur som gäller! Märkligt nog längtar jag... Jag vet hur bra jag kommer må av att tappa kilon, och inte minst av att få i mig en lagom dos av näringsämnen (bortsett från minskad mängd så ser jag till att hålla ett bra näringsintag). Senast jag körde en kur mådde jag fantastiskt (när väl suget lämnat kroppen).

När de 10 kilona är väck ska det maratontränas - hoppas jag kan få till mitt schema bättre då...

söndag 10 oktober 2010

Säsongsavslutning

Denna blåsiga och kyliga dag var det så dags. Säsongen skulle avslutas med ett millopp - Hässelbyloppet! Jag gissar att det var 6-10 grader i målområdet när jag anlände!

Blixtsnabbt tog jag beslutet att springa i funktionströja med kort ärm samt en microfleecetröja... Även löparvantarna var på idag. Innan start träffade jag Staffan och Thomas - kul att ses (igen för Staffan och för första gången Thomas)! Hoppas ni räserkillar hade ett superlopp och nådde era mål!

Jag började loppet med lufs. Efter ca. 300 m smalnar det av och där blev det tom till att gå - så trångt var det! Men mig gjorde det inget. Ambitionen för idag var ju att "löpa igenom" och bjuda på leendet :-)

Efter 5 km visade min Garmin 29.15 (precis som den officiella nettotiden) och jag log eftersom det kändes så grymt bra. Jag passade på att dra på lite till och det var lättlöpt. Därmed inte sagt att jag inte hade svackor :-) Ett antal gånger tog jag gåvila och det kändes ändå super! Jag hade rygg på en kille som löpte i mitt tempo - tack för farthållningen! Jag kunde såklart inte låta honom "spöa mig" så jag tog honom i backen upp mot IP på slutet och drog på en rejäl spurt de sista 150 m. När jag tryckte av min Garmin visade den 57.52, men den officiella tiden är 57.54 :-)

SUPERNÖJD! Och dessutom personligt världsrekord! Helt otippat! Tänk om jag hade skött mig, tappat 10 kg och tränat på... Under 4.30 på maran nästa år lockar nu enormt! Dessutom ska jagunder 55 in ;-)

Nu är jag nyduschad och rätt trött och sitter hemma och väntar på att sticka mot Arlanda för att flyga ner mot Skåne. Jag kommer sova som en prins ikväll. Grattis till alla hjältar som tog sig runt de tio idag - bra jobbat!

lördag 9 oktober 2010

Han kom ut till slut!

Varannan dag är det sagt! Igår var det dags, men verkligheten satte stopp! När jag var mogen var klockan efter 22.00 i beckmörker och jag var helt slut efter en hektisk dag...

Ibland tar verkligheten över, men då gäller det att bita ihop - igår mäktade jag inte med. Så - idag gjorde jag nåt jag starkt ogillar. Jag tog ett morgonpass. Lugnt och rätt skönt - men jobbigt! Jag kikade inte på tiden speciellt utan körde på i ett lagom lugnt, men inte för lugnt tempo. Det visade sig vara 5.56 min/km i snitt. Lite "för snabbt" ännu, men skönt som sagt.

Imorgon stundar den dubbla distansen i Hässelbyloppet och det lockar inte direkt. Jag är INTE mogen för att gå på imorgon utan kommer lufsa mig igenom. Blir det under timmen är det OK - blir det inte under timmer är det också OK. Det viktiga är att komma ut. Det blir ett milpass för min del, helt enkelt.

Direkt efter loppet imorgon kastar jag mig i bilen, åker hem och duschar, pussar fru och barn och sen direkt till Arlanda. Skåneresa igen :-)

Så - en del av kanske jag ser imorgon, andra inte. Oavsett - trevlig helg!

Förresten - jag ÄR FRISK! Jag mår så bra just nu! Lika bra att passa på då :-)

torsdag 7 oktober 2010

Träningsvärk och lite planer

Japp - för första gången på länge har jag äntligen lite träningsvärk. Det känns i detta fall bara bra eftersom jag legat på soffan i tre veckor och snörvlat och bara tyckt synd om mig själv. Efter passet igår i snigeltempo har självkänslan stegrats och energin "genererat sig själv" och lett till en faslig motivation.

Min vana trogen smider jag medan järnet är varmt, eller medan järnet kan värmas... Så, here it goes!
På söndag kör jag Hässelby! Mitt mål kommer fortfarande vara att gå under timmen, men jag kommer absolut INTE gråta blod om jag springer milen på 1.10 :-) Om jag bara kan åstadkomma det där lite irriterande, ärliga löparleendet så är jag nöjd! Särskilt i uppförsbackarna!

Jag och Eva (frun) har bestämt oss för att vi ska köra en vända med Cambridgekuren - tillsammans. Inte för att vi tror att kurer är lösningen på viktproblem, utan för att vi hamnat i ett läge där vi båda behöver en rejäl "boost" i motivationen och jag behöver dessutom en kickstart inför maratonträningen som inleds 29 november (om jag inte minns fel). Min personliga plan är att "köra bort" 10 kg med kuren! Min erfarenhet är att jag sen går upp ett par kilo veckorna efter kur när man "trappar upp" ätandet. Det är helt OK och ligger helt i fas med min plan - Stockholm maraton på under 4.30 med en startvikt på under 85 kg!

Man kan tvista mycket och länge om olika metoder för att tappa vikt. Jag är av övertygelsen att det är så enkelt att man ska stoppa i sig mindre än man förbrukar för att gå ner i vikt. Men jag kan också sympatisera med många andra tankar och metoder. Cambridgekuren är ETT sätt att göra saker och ting på, ingenting annat. Dessutom finns det ingen "silver bullet" - jag hoppas att ingen tror att en sådan finns! Jag har kört Cambridge en gång tidigare med väldigt gott resultat, strax innan jag drabbades av sköldkörtelproblemen och den sabbade hela viktminskningen :-) Denna gång är jag mer förberedd...

Den senaste tiden(bortsett från senaste tre veckorna) har jag med riktigt gott resultat hållit en lägre träningsmängd och fokuserat på kosten. Med detta tänk har jag, utan att försaka massa saker, mått bra och hållit vikten helt stabil. Jag räknar kallt med att kunna leva på det viset efter min kur. Dessutom kommer träningsmängden succesivt höjas inför maran nästa år och därmed kommer jag behöva trycka in mer energi för att orka. Det är ju stor skillnad på att äta för att träna jämfört med att träna för att äta... Först kur, sen äta för att träna och så småningom träna för att äta. Där är planen i en lite kortare form :-)

Nu så är det dags att avsluta för idag. Jag har lite problem med det idag eftersom min älskade Mac är hemma igen efter en reparationsrunda. Herregud vad mycket trevligare att blogga nu :-)

Natti, natti!

onsdag 6 oktober 2010

Tungt snigelpass i stormbyar

ÄNTLIGEN! som Gert skulle uttryckt det. Efter tre veckors förkylning och fokus på soffliggande och "tycka-synd-om-mig-själv" gav jag mig idag ut på ett pass!

Vinden viner i husknutarna och jag undrar med rinnande näsa om det verkligen är så att min hjärna och min kropp är överens. Hjärnan säger NEJ, men det som sitter framför hjärnan envisas (för oinvigda läsare läses detta som att pannbenet ger f-n i hjärnans signaler). På med 3/4-tights, en funktionströja, Garmin 405:an, iPod OCH en vindjacka. Redan när jag öppnade ytterdörren började tvivlet. "Det här kommer bli jobbigt", "Usch vad det blåser", "Anar jag inte lite feber", "Är det verkligen smart att löpa med rinnande näsa?"... (nån som känner igen dessa tvivel?)

Som sagt - glad i hågen (?) fick pannbenet mig att trycka igång Garmin och sen är det ju försent. Benen lufsade igång och direkt kom det - "Gör det inte lite ont i knäna, ändå?"! Då tryckte pannbenet igång iPoden - "Final countdown"!!!!

Borta var alla tvivel, alla olustkänslor och all "jobbighet". Tack Europe för det! Jag hade en viktig sak i bakhuvudet hela tiden. "Inte för snabbt nu, Magnus". Detta visade sig inte funka så vidare värst efter en kilometer när Garmin visade på 6.11 min. Jag hade nog trott att jag låg kring 7.30-tempo, eller nåt sånt. Med ett kort leende sänkte jag tempot rejält och kände att kroppen kändes tung, stegen ännu tyngre och jag torkade genast bort leendet... Efter två kilometer skrek Garmin till igen - 6.11 min... Ehhh - jaha... Vad är det som händer och hur gör jag nu då? Jag sänkte tempot igen och sniglade vidare...

Strax före tre kilometer är det en lååång sugande backe där lungorna gick på högvarv. Nu började det verkligen kännas att jag haft ett långt avbrott och det resulterade i att jag vid min "favoritjärnvägsövergångsbro" (brant som fasiken) fick gå 10 meter för att hinna andas. Tiden på kilometer 3 - 6.20 min!!! Jag fattade fortfarande inte riktigt hur detta hängde ihop. Känslan var betydligt långsammare tenpo men kroppen började protestera en smula. Kilometer 4 - 6.12 min!! Nu var det verkligen dags att rynka ögonbrynen och skrynkla pannan. Springer jag så "snabbt" när jag tycker det går så "långsamt"? Tydligen var det så och det var väl bara att rulla på då.

Sista 800 metrarna gav ett snittempo på 5.35 min/km och jag kände mig helglad över att en snigelrunda ändå gav ett såpass glädjande resultat. Målet idag var ju faktiskt att se om kroppen reagerade negativt och samtidigt vara riktigt försiktig. Ingen hosta, ett "snytstopp", inget ont i lungor och framförallt - knäna mådde bra! Det enda negativa jag hittade idag var att kroppen kändes tung. Det beror inte bara på det långa uppehållet utan på att kroppen verkligen blivit just tung! Dagsvikten var strax under 94 kg!!! Obra, men realitet! Det ska jag ju göra något åt nu :-)

Så - dagens plan föll ut med ett ner positivt resultat än jag trott. Frågan är om jag "simulerat" min förkylning? Nä, jag har fortfarande en näsa som rinner och jag är fortfarande "seg". Nu ändrar jag på detta genom att planera för ett pass varannan dag from idag. Passen får vara av det lugnare slaget tills jag känner igen känslan i kroppen. Därefter får vi se. Blir det bakslag får jag väl vila lite till, men nu har jag fått nog av vila! Jag vill ju ut och löpa - det är ju nu MIN tid kommer! Mitt pannben är som gjort för stormbyar, drivis, hagel och andra glada tillskott som hösten för med sig!

Dessutom - jag lär springa Hässelby på söndag! Det lär inte bli världsrekord, men jag kommer fortsätta gäcka alla surpuppor med ett "leende lopp" :-) Nu är glädjen åter och nu ska jag bara låta kroppen haka på!

Ciao!

måndag 4 oktober 2010

Segt och uppförsbacke - fortfarande!

Det var väl alldeles värst vad denna uppförsbacke håller i sig! Trots D-viatminer, Echinaforce och mycket vila biter sig den envisa förkylningen kvar...

Det känns som Västerbron på andra varvet! Fast näsan rinner nu omvartannat med näsblod (eftersom jag går och snörvlar som en galning). Trösten (?) i det stora hela är att HELA familjen idag varit sjukskrivna. Alltså är det inte bara en "karlsnuva", utan en riktig förkylning! Hehe - tur för mig, kanske!

Sedan Stockholm halvmaraton har jag inte ens varit ute på en "snigelrunda". Hoppet inför Hässelby är att det åtminstone ska kunna vara fint väder och att snuvan lämnat kroppen. Får jag 100% utdelning på dessa två vore det ju toppen. En annan bieffekt av det stillasittande/liggande jag bedrivit är såklart att kroppen passar på att lagra upp allting. Jag ligger några veckor efter mentalt och har inte dragit ned på intaget i samma takt som jag varit stilla - alltså har vikten tagit fart igen! Inte våldsamt, men ett par kilo har jag säkert stuckit iväg. Trist, men inte mer än så! Jag har ju planen för detta klar sedan tidigare och har också utmanat Jesper (mest för att peppa oss båda) på att nå våra mål... Återstår att se hur det går - han har ju redan varit grym!!

Det som händer med mig när jag blir stillasittande och seg är att motivationen tryter. Jag har jättemycket spännande saker framför mig med nytt jobb, viktresa och ett maraton 2011! Men den nedåtgående spiralen sätter ju fart när man knappt orkar med sig själv. När man dessutom behöver jobba, skjutsa till skolor, laga mat etc - Ja, ni hänger med va? Det är ju lättare när solen lyser, man är pigg, glad och har mycket "tid över" :-) Nu låter det mörkare än mörkast, men det är mer en undanflykt tror jag än en verklig orsak. Jag är ju en envist positiv människa som letar det bästa i det mesta så jag vägrar "gräva ned mig". Nu blir det ju så i alla fall ibland och då handlar det ju om att ta sig upp ur eländet och hitta "ljuset i tunneln" igen.

För min del klänger jag mig fast i det positiva som mitt nya jobb ska ge mig. Det, tillsammans med att jag tänker kasta mig ut i en kostkur under någon vecka för att kicka mig mentalt i baken, hoppas jag ska ge mig en skjuts framöver! Planen är att genomföra Hässelby och därefter lägga löparskorna på hyllan någon vecka för att fokusera på kosten. Inledningsvis i form av en "kur", men ganska snabbt i form av att räkna kalorier. Jag tror detta är det som är bäst för mig! Så snart jag lämnar kuren kommer dojjorna tas ned från hyllan och jag kommer så sakteliga dra igång löpandet med dubbla mål - bränna kalorier och träna inför maraton 2011! Efter årsskiftet börjar jag nytt jobb och då kommer jag komplettera med ett gymkort och köra på med core, spinning och andra kul saker som komplement. Jag längtar redan nu, faktiskt...

Så - ut ur mörkret och över krönet! Nu är det dags att jag hittar ljus i höstens burriga väder och får lite "drag under galoscherna" igen!

fredag 1 oktober 2010

Satsning - steg 1...

Tjihoo! Satsningen på det nya spännande livet och den lättare maran är i full gång. Eller, ja, nämen - Jo!

Steg ett är att bli frisk! Den förbenade förkylningen släpper INTE taget och jag är less. Ingmarie - Holistics D3 införskaffade och intag påbörjat per igår! Även en duvning av Echinaforce-droppar startades igår. Nu ska infektionen bekämpas - å det grövsta!

Träningsmässigt är det nog snart dags att börja om. Hässelbymålsättningen är numera reducerad till att ta sig runt strax under timmen och göra detta med ett leende. Jag vill inte vässa målet mer än så efter de senaste veckornas infektion och icke-träning. Det kommer fler chanser att slå världsrekord och jag hoppas mest på en dag som idag - sol och en skön känsla. Inte minst infektionsfri (till skillnad från idag)!

Stackars Nemo blev biten av en annan hund häromdagen! Ett rejält bett över nosen och en hörntand i ögat!!! Igår blev det en vända till veterinären och ögat är OK, men en penicillinkur är påbörjad. Det värsta av allt är den hundägare som envetet blåvägrar att ta ansvar för SIN hunds beteende! Troligen kommer vi aldrig få presonen att betala de 550:- vi lagt ut, men hundägaren ska nu "svartlistas" här i Bro(märks det att jag är arg?)! Om man skaffar ett djur ska man banne mig ta ansvar för dess agerande! Hade Nemo varit den bitande hade vi SJÄLVKLART tagit vårt ansvar för det som hänt! Fega,  men framförallt icke ansvarstagande, hundägare är bland det värsta jag vet... Tur att jag inte var med - jag hade kunnat göra mig olycklig... Mest tur att Nemo inte skadades allvarligt såklart!

Nu är det 82 dagar kvar att arbeta för min nuvarande arbetsgivare - sen påbörjar jag den spännande utvecklingen. När, var och hur återstår att se, men jag är sugen nu :-) Min sista dag är 21 december och jag funderar allvarligt på att vara ledig från den 22 december till 3 januari (när jag börjar det nya jobbet). Jag tycker faktiskt att jag förtjänat det :-) Vi får väl se helt enkelt! Det kanske kan bli lita snölöpning de dagarna...

Nä - nu jobbar jag klart för idag och sen ska jag hämta mina små prinsessor på skolan, hem och laga mat och därefter kastar vi oss i "fredagsmyssoffan". Hoppas alla ni andra får en fantastisk fredag och fredagkväll!