torsdag 31 mars 2011

Igång, eller rundan som sög?

Vilken otroligt eländig runda! Det var riktigt länge sen det var så jobbigt, tungt och segt. Men det är ju inte så konstigt efter uppehållet och sjukdomar...

Jag har totalt ledsnat på att vara sjuk och att vara såhär seg så i kväll drogs äntligen löparkläderna på. Min nuvarande tur trogen hade såklart mina löparhörlurar havererat. Muntert värre! Men inte skulle jag låta en sådan banal sak stoppa mig - närå! På med ett par andra lurar och i med ajfönen. Iväg bar det! Redan efter 300 m kände jag att det sved lite i bröstet. Troligen en svit efter den eländiga förkylningen, men läge att passa sig. Lugnt tempo och pannben på!

Efter en kilometer kom första isen. Lugn och fin så man inte slår ihjäl sig heller! "Inte dö av lunghaveri och inte halka och bryta nacken" var mantrat som rabblades. Inte ett steg var lätt och inte en is/snöknöl missades och halkades på :-)

Jag kände verkligen att idag var det dags! Precis ALLT kändes som det gick mig emot och ett leende spred sig på denna puckade löpares läppar! De få jag mötte stirrade konstigt på den leende idioten som släppte ifrån sig ett halvgalet fnitter strax före halvvägsmärket...

Så - dagens lärdom... Ja, jag vet ej sjutton! Nu känns det ju bra, men under rundan var det inget, och jag menar verkligen inget, som fysiskt kändes bra. Psykiskt däremot var det befriande! Jag har känt mig "inlåst" ett tag och den friska luften gjorde gott för själen. Nu är det ju bara någon månad kvar innan "runner´s high"... Eller?

Så - en dag som denna när man halvchockat läst om och sett bilder på Ingmaries dilemman känns min runda som ett äkta i-landsproblem. Men i min lilla begränsade värld så var det ju ändå motigt - men givande!
Jag hoppas verkligen att Ingmaries situation lättar och att det löser sig till det bättre. Mitt lilla dilemma har ju ändå lett till ett steg framåt...

tisdag 29 mars 2011

Jag kände det på mig...

Läkarbesöket avverkat med rätt väntat resultat. Dags att höja dosen och satsa på en drägligare tillvaro :-)

Nu kan jag knappast skylla hela världens, och i synnerhet, mina brister på att min sköldkörtel producerar dåligt med hormon. Nä, här är det också dags att ta sig i kragen och rycka upp sig. Nu har jag fått svart på vitt att det rent medicinsk inte stod helt rätt till, men resten då! Ingen mening att gräva ner sig djupare i detta utan låt mig bara konstatera att ja, uppdoseringen lär göra att "skallen hänger med" och att kroppen blir lite piggare. Likaså lär viktuppgången bromsas en smula då ämnesomsättning startar upp igen :-), MEN varje dag lär fortsätta att vara en kamp. Inte alltid i negativ bemärkelse, även om sådana dagar lära finnas, utan också i positiv anda. Jag gillar utmaningar och tar mig gärna an dessa - om det är fair play!

Nu ska jag ge uppdoseringen en chans att verka under ett par månader. Först därefter är det rimligt att ta nya beslut på medicinfronten. Under tiden, som jag annonserade igår, ska jag "börja om" med löpningen. Det är något jag saknar och ångrar att jag "tog bort". Det hade varit smartare att dra ner lite och sakta öka dosen med SATS, men det är ju Magnus i ett nötskal - allt eller inget :-)

Nu ska jag sakta dosera upp även löpningen och börja jobba med rimliga målbilder och njuta till 100% av rundorna. Inte för snabbt, för långt eller pressa för mycket i början. Hellre lite och ofta än mycket och sällan som Ingmarie brukar säga :-) Dessutom har grabbarna på jobbet bestämt att vi i "vår grupp" tränar måndag, onsdag och fredag före lunch. Man kör sitt pass, på sitt gym och sen träffas vi för gemensam lunch på jobbet. Trevligt och bra för oss med dålig disciplin :-)

Jag ska bara passa mig för att göra "för mycket" och gå och ledsna, eller bli sjuk på kuppen!
Lugn och fin, gabardin :-)

måndag 28 mars 2011

Lite fler tankar om mål å grejer...

SATS är askul, men jag saknar löpningen. Punkt!

Bortsett från att sjukdomar och skum trötthet begränsat mig en smula så finns det ett härligt sug efter löpning. Särskilt dagar när solen ligger på och det är strax över nollan. I lördags var det en sån dag. Jag och Nemo gick långpromenad och njöt båda två av det underbara vädret. Låt vara att vinden piskade i ansiktet och att kinderna var en smula rosiga. Men skönt - japp!

Jag inbillar mig (?) att jag mår bättre totalt sett av att få komma ut och köra en runda då och då. Att det dessutom börjat locka och dra mer och mer gör ju valet ganska enkelt. Jag tänker börja med löpträningen igen!

Det betyder INTE att jag kommer dra ned på övriga mål, utan snarare att mitt mål med ett, eller ett par, löppass i veckan får komma lite tidigare. Möjligen får det ena passet ersätta ett pass på SATS. För övrigt är lördagens TFR sista passet för i vår. Vi får se vad som kommer efter det. Men det ska "passas på SATS" fortsättningsvis också.

Igår var det ju ett gäng "bekanta" som sprang Premiärmilen. I år var första gången på nåt år som jag inte körde - stooooor saknad... Så, vad gör en mer eller mindre småfet 44-årig tvåbarnsfar åt detta. Jo, jag anmälde mig idag till Midnattsloppet i Stockholm. En kul grej där tidsjakt är svår eftyersom det är så mycket folk. Men under timmen ska väl kunna gå :-) Jag ska dessutom försöka få mina barn att delta i barnloppen denna kväll. Återstår frun... Hmmm, svår nöt att knäcka! Nåja, vill hon så är det toppen, vill hon inte så är det också toppen! Funderar också allvarligt på Stockholnm halvmaraton i höst. Vi får se...

Imorgon är det träff med läkaren. Det senaste halvårets trötthet och löjligt ofriska tillstånd måste utredas. Jag är SÅ less på detta att jag nästintill är villig att testa vad som helst. Återstår att se vad proverna visar och läkarens inställning. Men nu ska det ordnas! Idag vilar jag (igen) med halsont och "halvfeber", men hoppas kunna cykla lite imorgon bitti. Möjligen lite optimistiskt men det återstår att se kroppens status. Feber och halsont utesluter träning!

torsdag 24 mars 2011

Trött - några rör lämnade...

Besökt provtagning - Check! Läkartid beställd - Check!

Nu är jag på spåret igen. Sista veckorna har varit grymt tunga. Inte nog med att förkylningen fortfarande inte släppt greppet. Nä - dessutom känns kroppen så trött, så trött... Zzzzzzzz!

En gammal kollega sa till mig igår "du kanske borde kolla med läkaren för du ser precis ut som när du behövde höja dosen...". Hmmm! När det tom börjar märkas att jag är trött, dämpad, seg, långsam och faktiskt (denna gång) nästan halvdeppig. DÅ är det verkligen dags att kolla upp om sköldkörteln behöver lite mer hjälp!

Jag känner mig hyfsat säker på att doseringen ligger snett. Nu har det liksom gått sen i november med förkylningar, trötthet och seghet. För den som inte testat att vara utan sköldkörtel så vill jag för säkerhets skull påpeka att detta är något HELT annat än lite hösttrötthet, eller vårtrötthet för all del. Såna små "vägbulor" har jag inga problem att klara. Men tänk dig att du vecka efter vecka sover 8-10 tim/natt, vaknar trött och sen aldrig blir pigg under dagen! Inte nån gång... DÅ snackar vi trötthet :-)

Dessutom har jag noterat att vågen pekar en smula norröver :-) Precis tvärtemot mina mål... Helt otroligt att kroppen ska envisas med att motarbeta mina mål :-)) Visst, jag har dragit ner på löpningen, men tycker ändå att jag varit hyfsat disciplinerad (med väl valda undantag) och dessutom har jag ju de senaste veckorna tränat på rätt bra på SATS (borträknat senaste tiden med feber etc). Så... Just nu är jag lite osäker på om jag ska/kan skylla på min kära sköldkörtel, eller om det helt enkelt är slarv... Jag får ju svaret nästa vecka när jag träffar läkaren. Personligen hoppas jag på att doserna är fel så jag kan få ett rakt svar. Om inte - då får jag söka vidare :-)

Idag jobbar jag hemifrån efter en rätt intensiv start på veckan i Skåne. Inte enormt långa dagar, men förra veckans "däckning" och denna ständiga trötthet sätter sina spår. Det ska bli skönt att få kurera både kropp och själ hemmavid. Promenader i solen med Nemo och kanske tom lite SATS... Först ska snörvlet få avstanna, sen...

onsdag 16 mars 2011

Så var det uppförsbacke igen...

Snuva i snoken, ont i halsen och feber. Kort sammanfattning av den uppförsbacke som givetvis kommer efter det sköna utförsrullandet jag haft några dagar nu :-)

Igår ställde jag in morgonspinningen, imorgon är ett corepass bokat. Återstår att se om orken överstiger segheten imorgon bitti vid 6.45. Givetvis ska jag vara "fit", annars ställer jag in även detta pass.

Ser jag tillbaka i backspegeln så är det ju såhär det ska se ut :-) Lite uppför, lite nedför och sen en rejält backe uppför för att få en skön nedförsbacke. Livet går upp och det går ned. Det är inget att gnälla över utan bara fokusera på att bli frisk så jag kan fortsätta planen. Då med lite "lugnare" start så jag inte får uppförsbacken direkt... (även om jag vet att den kommer)

Nu blir det en stund framför dumburken och lite "hemmafru-tv". Kanske en tupplur när det är som tråkigast? Jag lär nog somna blixtfort som det känns nu. Hörs vidare imorgon, världen!

*snörvel*

söndag 13 mars 2011

Hur känns det? Var är jag på väg? Vet jag vad jag pysslar med?

Hihi - svaren är: Japp, En skönare tillvaro och Inte en blekaste aning!

Idag är det söndag, med allt vad det innebär hemma hos oss. Frun donar med fiskarna, jag fikar i soffan framför skidskyttestafetten och barnen pysslar med allt och inget. En rätt så cool, tillbakalutad tillvaro.

I mitt fall beror det till stor del på gårdagens TFR på SATS. Igår var det en annan instruktör och kroppen är ordentligt mör idag. Vi var ALLA överens efter passet att det var betydligt tuffare än de tidigare. Orsaken var avsaknaden av pauser som vi haft i tidigare pass. Att dessutom köra på i ett grymt tempo gjorde ju inte passet lättare :-) Men ack så kul!

Jag börjar få smak för det här med gruppträning och tycker det är riktigt roligt. Som variation gav jag mig ut på en kort halvmil i förrgår. Utan klocka och utan press på fart. iPoden dundrade på när jag löpte den första halvan. Vinden i ryggen och solen i ansiktet. Fantastisk upplevelse! Sen vände jag... Solen i nacken, och vinden piskande i ansiktet. Och då pratar vi om rejäl blåst. Jag hade problem att hålla mig upprätt och fick slugga mig igenom vinden. Otroligt jobbig hemresa...

Det är enkelt att konstatera att varierad träning är det bästa :-) Tidigare har jag haft noll problem med den rundan jag tog häromdagen, men nu var det riktigt tungt. Ingen is, utan snygg grusig asfalt. Jag bestämde mig då för att INTE köra Premiärmilen. Till väldigt stor del beroende på att det ligger helt fel i relation till min plan just nu. Jag skulle givetvis kunna springa den bara "för kul", men jag vet hur jag funkar och det kommer bara "bli fel". Jag trivs så himla bra just nu och jobbar på med att hålla min kontinuitet på träningen. Nästa steg är att komplettera med löpning, men det är lite tidigt i planen än...

Så - jag håller fast vid planen och njuter vidare idag. Om än med ömma sätesmuskler och bakre lårmuskler :-)

lördag 5 mars 2011

Skönt löparpass med kul efterspel

Idag var det dags för mitt andra "training for runners" på SATS. Ni som läst om min upplevelse av det förra förstår kanske varför kroppen darrade en smula :-) Döm om min förvåning när jag bara hade kul och pressade den (fortfarande) stora kroppen till underverk :-)

Min bild av passet idag var att jag hade fattat hur det skulle göras och inte behövde brottas så mycket utan kunde "bara" köra på! Askul hade jag! Jag börjar nästan (OBS! bara nästan) förstå varför Ingmarie kalar passet "lite fjuttigt", men jag hävdar ändå att för oss "vanliga dödliga" så är detta ett tufft pass. Särskilt när man är så otränad som jag upplever mig just nu. Men det kommer! Redan idag kände jag mig starkare. Framförallt på coredelarna i passet kunde jag "kräma ur" kroppen mer än tidigare. Skönt värre!

Efter passet snackade vi några stycken "löpare". Det kom förslag på gemensam träff på Premiärmilen (vad sägs om det Mentorn...?). Kanske ska jag köra det i alla fall...? Om inte annat så kan man ju bränna 195 kr på ett riktigt roligt träningspass :-) Just nu lutar jag åt det i alla fall. Och detta trots det sparsamma löpandet hittills. Men det är ju ändå där jag skapat en hyfsad bas för mitt nya leverne ju! Jag älskar löpning, helt enkelt! Fast SATS-passen är grymt kul just nu :-) Jag anmälde mig och frun till ett Zumba-pass idag! Det måste ju testas - särkilt för gamla dansare som oss :-) Rapport kommer efter den 20:e!

Idag blir det lite lugnt framför tv med familjen. Andra chansen ska upplevas :-) Min 10-åriga prinsessa ÄLSKAR schlager. Faktiskt gillar jag också schlager (trots att Poodles prioriteras i iPod) :-) I år är det ju riktigt roligt att kika på - inte världens bästa låtar, men många växer efter hand (vi fick höra ett antal idag under passet...). Lite lördagsgodis ikväll och sen firar vi min andra prinsessa imorgon. Hon blir 7 år!! Helt otroligt! Hur gammal är jag egentligen :-)

Nä, nu får det vara slutbloggat. Måste jaga ett bra pass på SATS i Helsingborg eftersom jag dyker in där måndag till onsdag. Ha en grejt fortsatt helg nu alla glada!

PS! Triceps-armhävning på stepbräda var en upplevelse! Jobbigt att ta ner tallrikar ur skåpet...

torsdag 3 mars 2011

Okristligt smärtpass :-)

Japp - idag körde jag! 06.35 stod jag på löpbandet på SATS i Bålsta för lite uppmjukning inför ett SatsCore-pass("endast" 30 minuter...). Det är för mig helt uppenbart att den mänskliga kroppen inte är gjord för alltför mycket rörelse den aktuella tiden på dygnet :-)) Skämt åsido - det tog emot och huvudet var nog inte riktigt med från början!

Jag har varit på ett corepass tidigare i livet och det var bland det värsta jag varit med om, men också det nyttigaste! Likadant var det idag! Möjligen något lättare, men det kändes rejält och jag är OTROLIGT imponerad av de slanka människorna, som uppenbarligen varit där tidigare, som med små nätta gnyenden utförde övningarna. Själv uttryckte jag snarare kraftiga stånkande och grymtande läten och lyckades ändå inte utför alla repetitioner i alla övningar. Men jag är på väg och jag var otroligt nöjd med min egen insats. Mest mentalt!

Imorgon blir det vila, eller ja - hemmajobb med båda barnen hemma på sportlov... Jag är inte helt säker på att denna tillvaro faller under kategorin vila, men jag avstår träning :-) På lördag är det "training for runners" igen och kroppen fasar redan. Förra veckan hade jag träningsvärk i 4 dagar :-) Men det var roligt och grymt bra spänstövningar - både för baken, vaderna och ja - hela kroppen! Den lilla corebiten var nog nästan försumbar, men likväl nyttig. Jag ser verkligen fram emot det passet! Rekommenderas!

Häromdagen såg jag också ett pass som såg lite kul ut - body combat. "Sparkar och slag i luften" var det jag noterade. Såg jobbigt och kul ut. Ska forska efter ett sådant pass som kan passa i mitt livsschema, alternativt planera om livsschemat efter ett sådant pass - bara för att prova!

Förresten - efter passet imorse var jag hos en pensionsrådgivare (via nya jobbet). Glädjande möte och ett utpustande konstaterande att hoppet finns att jag kommer kunna leva på min pension dök upp i tanken. Jag är väl medveten om att det inte är en situation som alla har. En av dem som INTE har den situationen är min fru. Därför är det ju toppen att jag kan bistå :-) Skönt möte i alla fall... Enda oron är väl att frun tar sig en funderare på en "torped" för att komma åt efterlevandeskyddet :-)

Nu ska jag återgå till lite jobb med systemtester igen. Synd när det är så fantastiskt väder igen...

onsdag 2 mars 2011

Kort om inledningen på "plan 999" (eller vilket nummer den nu har...) :-)

Löpbandspass med härlig bultande huvudvärk. Men jag gjorde det!

Det blev inte snabbt (även om jag gjkorde några farthöjningar), inte så långt (bara dryga 6 km), inte så länge (omkring 40 minuter)... men DET BLEV. Huvudet bultade som aldrig förr, snoken drällde en del, men ingen feber och inget halsont :-) Kanske, kanske det vänder nu...

Idag lite vila och imorgon bitti, 6.45, inbokad på Core på SATS i Bålsta :-) Hujedamej - det kommer bli jobbigt! Men kul också, och nyttigt :-)

Nu - in i arbetsdimman igen! Idag står tester av it-system på agendan...

tisdag 1 mars 2011

Ur mörkret och mot ljuset

Tack Ingmarie för din kommentar igår!
Den har väckt tankar och hjälpt mig skapa lite inspiration kring mig idag - trots rörigt på jobbet :-)

En god, låååång, natts sömn hjälpte säkert till också. Jag ÄR less på denna förkylning som pulserar i kroppen. Den lämnar liksom aldrig och läker ut. Kanske är det för att jag inte är "sjuk" (läs sjukskriven från jobbet) och aldrig vilar ut ordentligt? Nåja, oavsett så känner jag idag att mycket känns bättre. Febertermometern visade ju hela 35,9 grader igår när jag kom hem med ont i halsen, huvudvärk och rent osannolikt trött. Alltså - inte sjuk, men sjuk :-) Framförallt kinkig, skulle jag vilja säga! Det ÄR dags att ta ett nytt TSH-prov för sköldkörteln. En "molande trötthet" sedan före jul är ett tecken. Möjligen på feldosering...

Nå - tillbaka till framåtsträvandet! Ingmarie väckte framförallt tanken på att lägga en plan. Jag funkar INTE utan en plan med mätbara mål. Så är det bara! I min enfald trodde jag att jag kunde ändra mig så att jag kunde "bara röra mig för att må bra". Röra mig för att må bra - Ja! Men inte "bara" - jag måste ha något att mäta och att jobba med. Så - här kommer ett första grovt upplägg!

Mål 1 - Träning kort sikt
Start: Idag
Uppföljning: Veckovis, minst en månad. Redovisas på bloggen.
Träna kontiunuerligt på SATS tre dagar i veckan. Helt oavsett vad jag gör så ska jag vara där och minst en halvtimme varje gång.

Mål 2 - Träning halvlång sikt
Start: När mål 1 uppfyllts, senast 1 maj 2011

Uppföljning: Veckovis. Redovisas på bloggen.
Utöver SATS-träningen ska minst ett löppass per vecka utföras. Initialt utan krav på distans eller tid - bara genomföra.Möjligen kan SATS-pass bytas mot löppass, då med lite högtre tempo eller längre distans.

Mål 3 - vikt/kost halvlång sikt
Start: När mål 1 uppfyllts, senast 31 maj 2011
Uppföljning: Veckovis. Redovisas på bloggen.
Vara viktstabil. Med mål 1 och mål 2 pågående ska vikten vara stabil under flera veckor...

Mål 4 - Träning och vikt/kost lång sikt
Start: När mål 1, 2 och 3 uppfyllts, senast 1 juli 2011
Viktnedgång ska påbörjas och får maximalt vara 1 kg i veckan, men minst 2 kg i månaden tills vikten ligger inom "normalt" BMI. Inga kurer - "bara" justering av kost, kostmängd och träningsmängd. Redovisas på bloggen.

Mål 5 - Slutmål
Ligga viktstabilt med ett "normalt" BMI, träna kontinuerligt 2-4 gånger i veckan med minst 30 minuter varje gång. Redovisas på bloggen. Målet ska vara uppnått senast 1 mars 2012 - om ett år från idag.

Dessa mål känns rimliga, inte så jobbiga och de ligger i linje med mina funderingar hittills. Slutmålet är enkelt formulerat, svårare att nå gissar jag. Hittills har jag svävat omkring runt de olika målen och snarare tänkt i banorna "hur" än "vad" och "när". Nu är det rättning i ledet och jag låter "vad" och "när" ge ledning till "hur".

Om någon har ytterligare förslag ska jag absolut överväga dessa. För mig känns det viktigt att det ligger i linje med mig och att jag hittar "hålen" i min planering. Jag tror att min fru och mina barn uppskattar en frisk, sund Magnus mer så det blir nog en del support hemifrån hoppas jag :-) Det lär ju bli så att jag testar en hel del olika saker under resans gång, men målen ovan känns viktiga och rätt genomtänkta i sin enkla form.

Så - åter till den röriga verkligheten och laddning inför ett pass ikväll. Undrar vad det kan bli :-)