Tjipp! Inte kunde jag hålla mig till ikväll... Bestämde mig för att testa ett lugnt pass innan vi åkte och firade brorsan.
6,09 km på 36.17 minuter. Shit vad glad jag blev!
Kilometertider: 6.13, 5.31, 5.48, 6.16, 5.51, 6.10 !!!! Hallelujah! Kolla gärna Runkeeper...
Särskilt glad med tanke på att det kändes som att jag tog det lugnt. Inget "kli" i halsen och inte en tillstymmelse till feber. Jag körde i och för sig andra kilometer lite väl häftigt, men anpassade sen tempot till att ligga kring 6 minuter. Kanske beror detta på de vilodagar jag haft, men det spelar ingen roll. Glad som aldrig förr...
Jag har sett att "bloggjoggarna" samlas för långpass som de kör i ca. 6-minuterstempo och tänkte att "där skulle man vilja vara med". Jag har inte varit mogen för det tempot på de distanserna, och i ärlighetens namn har jag en bit kvar. MEN, "I´m getting there". Helt absurt känns det för min egen del att jag skulle kunna sikta på att jogga ett par mil i 6-minuterstempo (visst - det är en bit kvar, men mentalt är jag där :-)). Hoppas bara jag nu inte gått på för hårt! Jag får känna efter noga så jag inte gör nåt dumt :-)
Oavsett - nu kanske man kan ta sig en halv semla hemma hos brorsan...?
Shit vad bra! Matte vägde sig i dag med jeans, skjorta och tröja och vägade 78 kg
SvaraRaderaDet är väl ok sa jag. Jag väger nog mycket
mer än Magnus sa han! Hans mål är ju att hålla sig under 80 kg. Så han borde vara
nöjd precis som Du! Grattis! kram
Delad glädje är dubbel glädje!
SvaraRaderaGrattis till lubbet, grattis till vikten och semlan går bra att äta för att fira allt detta; fast du får avstå brödet, grädden och mandelmassan.
SvaraRaderaEn ny underbar vecka startar alldeles strax.
Kul att det går neråt!
SvaraRaderagrattis :)