Det är många som undrar exakt hur jag gör för att gå ner i vikt :-) Receptet är ganska enkelt:
- Ät vanlig mat i veckorna, men aldrig mer än en portion. Helst inte större än knytnävsstorlek.
- Unna dig en fridag när du inte har några som helst kostkrav eller förbehåll.
- Ta en promenad varje morgon på minst en halvtimme.
Det viktigaste tipset är dock detta:
Om du "misslyckas" en gång - glöm den gången och börja om! Till slut kommer "misslyckandena" bli färre och färre och - hoppas jag - till slut försvinna!
Så till er som tror att jag "bantar" - Helt fel!
Jag äter normala portioner, motionerar och unnar mig ingenting i veckorna. Lördagar har jag helt fria. Vill jag frossa så gör jag det! Fatta vilket underbart liv det blir! Inga större uppoffringar i veckorna och total frihet att sväva ut en gång i veckan :-)
Jag kan säga direkt att det inte varit en dans på rosor. Det krävs disciplin. Särskilt under de första veckorna. Det får också till konskvens att lördagarna var totalt utflippade de två första veckorna :-) Underbart!
Nu verkar livet ha hittat sin lunk. Tyvärr innebär detta att "misslyckandena" kommer även i veckorna nu. Jag syndade med en Scandicburgare och strips idag. Kroppen var, och är, rejält sliten efter moddpasset igår och skrek efter salt och onyttigheter. Jag föll för trycket :-)
MEN... Som jag skrev längre upp - imorgon är detta preskriberat! Jag VET att det kommer få konskvenser på viktnedgången, men det är väl bara att förlåta sig själv och "börja om". Jag är helt klart inne på Badgears tips till mig: "Njut av resan". Det får inte innebära att synderna står som spön i backen, men jag tror man måste få misslyckas titt som tätt för att få glädje i "den stora planen".
Och vad sjutton! Jag får väl tröska på en timme på löpbandet imorgon istället för en halvtimme. Hur svårt kan det vara :-) ?
Förresten, jag tidigare hade en diskussion med Thomas, min löparmentor "live", om Plankan. Jag hade ingen aning om hur den skulle utföras. Nu har jag tyvärr hittat en bra bild :-)
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet finns många bra dieter men den som verkat mest övertygande är definitivt stenålderskosten. Och gott är det också!
SvaraRaderaJag vet inte vad du tycker om min strategi från när jag vägde 15 kilo mer än idag... men jag tyckte att det var lättare att sluta med allt onyttigt (godis, chips, hamburgare) helt och hållet än det var att äta det ibland. Det tar bara två veckors avhållsamhet så är begäret helt borta. Äter man onyttigheter en gång i veckan så underhåller man begäret. Kanske är det att vara lite för hård mot sig själv, jag vet inte... men det fungerade bra för mig.
Att banta är en positiv upplevelse, det handlar om att göra förändringar för att må bättre (gå ner i vikt, slippa vissa typ av sjuklighet som förenat med övervikten). Precis som William Banting gjorde, som var överviktig och sjuklig. Han ändrade kosten och blev frisk från sina krämpor.
SvaraRaderaSå för mig är banta lika med att äta gott och må bra. Vilket var precis det som Banting gjorde.
Ergo; alla metoder som inte kallar sig för bantning är troligen sådana där man tvingar sig till självsvält och annat otrevligt.
Att synda är problematisk. Men är man i kontroll alla andra måltider under veckan, utom just då man syndade, så ska det fungera bra att göra avsteg. Men det beror på hur man är som person, för vissa räcker det att de syndar en gång och sedan blir det gång på gång och då är det klippt. Andra klarar bra detta med en dag eller ett tillfälle i veckan med fritt ätande.
Det finns många fallgropar, det gäller att lära känna sig själv och hela tiden måla upp bilden av hur man vill se ut, eller vill prestera i framtiden. Är målet klart, då är det lättare att motivera sig. Vill jag se ut som Edward Blom eller Arne Tammer?
Vad som funkar och inte funkar måste man själv ta reda på. Och vågen eller måttbandet avslöjar ganska snart om man gör fel.
kör hårt!
Kloka ord från ett par "motivatorer" (hehe - finns det nåt som heter så, annars borde det!).
SvaraRadera@Roadrunner
Jag respekterar verkligen din strategi OCH har själv varit inne på den. För min egen del så är "fridagen" som ett vattenhål i öknen. Just nu behöver jag det, men är absolut inte främmande för att gå din väg framöver. Mitt dilemma är att jag följer Szalkais maratonprogram (någotsånär) och har svårt att balansera kosten mot träningsmängden. Jag har ju inte gjort det lätt för mig... Men allt sitter ju i knoppen... Oavsett så är det motiverande när dina kommentarer dyker upp!
@Badgear
Imponerad av din djupa insikt i mänskligheten! Framförallt impad av att du tagit dig tid att lyssna på dig själv och agera efter svaren. Jag är på väg i den riktningen men märker att öronen inåt är sämre än öronen utåt. Vad vill JAG egentligen är väl den stora frågan? Senaste tiden har ett "efter 5 juni 2010"-mål börjat utkristallisera sig och det lutar åt att just lägga fokus på att lyssna på hur jag vill ha det och göra en plan därefter. Framförallt att hitta målvikten och hålla den :-) Shit vad luddigt det här blev, men tack för responsen!
Om din strategi fungerar och känns bra så tycker jag att du ska fortsätta med den. Jag har rykte om mig om att vara alltför strikt och asketisk när jag bestämmer mig för något. Jag har motiverat det genom att jag hittat andra värden, t.ex. känslan av att vara mätt på nyttig mat istället för på onyttig. Visst... jag åt också hamburgare men undvek alltid pommes och läsk. Kolhydrater och fett tillsammans är ju starkt fettbildande. Jag älskade (och älskar!) chips och ostbågar men de har fått stryka på foten nästan helt. Känner inget sug längre, men börjar jag äta sånt så går det inte att sluta förrän det är slut i skålen.
SvaraRaderaMen vad vet väl jag... jag har aldrig varit någon "addict" av onyttig mat. Min ändå ganska beskedliga övervikt drog jag på mig under de jobbigaste och mest passiva småbarnsåren då jag köpte den mest lättlagade och mest lättillgängliga maten, vilken som bekant lång ifrån alltid är den nyttigaste. Kilona smög sig på och "plötsligt" upptäckte jag att jag vägde 88 kg (detta har hänt tre gånger, en gång för varje barn som nedkommit). Väger idag 73,5 vilket å andra sidan är lite för lite, som du ju läst i min blogg.
@Roadrunner
SvaraRaderaDet låter som om den "enda" skillnaden är att du helt lät bli onyttigheterna. I sig en stor skillnad :-) Jag har två stora ok: 1)"addiction" på snabbmat/mat och 2)småsnaskande på veckokvällar i soffan. Den första drog jag främst på mig när jag bodde i USA för många år sen och den är "svårbehandlad". Endast disciplin funkar, men det funkar å andra sidan grejt. Den andra är lättare. Småsnaskande botas enkelt genom att helt enkelt inte köpa onyttigheter.
Sammanfattningsvis vore det bästa viktmässigt att köra din linje. Mentalt fegar jag lite och spar lördagarna ett tag till :-)
88 till 73 är ju en bedrift, mannen! Bra jobbat (även om du körde lite för långt, hehe)!
Ja, jag går nästan till ytterligheter med min disciplin när jag bestämmer mig för något. Kanske är jag ganska ensam om det.
SvaraRaderaIbland när det funnits godsaker hemma (oftast chips) har min sambo sagt att "Du kan väl i alla fall äta lite. Det skadar väl inte!?". Nej, det fungerar inte så. Det går inte att äta LITE chips om det finns mycket:-D. Jag äter tills det är slut om jag väl har börjat. Det gäller också annan onyttig mat. Ett McDonaldsbesök genererar fler McDonalsbesök.
För övrigt... om du når ditt marathonmål så är det något jag kommer att glädjas mer över än om någon annan når sitt mål och som är i betydligt bättre form (som i fallet med några andra bloggare jag följer). Jag håller tummarna!!
Hehe! Now we´re talking! Chips = MÅSTE konsumeras tills allt är slut. I övrigt skriver jag på. Det känns som alla "nedåtgående spiraler" - ät mer så äter du mer än mer så äter du... Been there done that (för att sno ett välkänt dryckesmärkes reklam)! För övrigt är jag oändligt glad över stödet! Om jag inte går sönder SKA jag klara mitt mål! Jag börjar idag (igen) med dagens mål. Små steg... Tack för "peppen"!
SvaraRaderaI princip håller jag med BeepBeep - man ska skippa de godsaker som vi borde kalla för skitsaker. Men det är inte så lätt - jag tyckte det var svinlätt när jag började banta. Då satte jag en mental spärr där. Och jag hade inga som helst problem. Slutade tom med socker i kaffet.
SvaraRaderaMen inget varar för evigt. Men okej, jag äter inte stora räckmackor varje dag, jag stoppar inte i mig pizza och sånt varje dag. Lagar och gör i ordning det mesta av min mat hemmavid. Det gör det enklare.
Nuförtiden verkar det inte vara så svårt för mig att hålla vikten (med viss säsongsvariation) - men en strategi som funkar ofta för min del är att äta mer (tom mycket rikligt) de dagar jag vet att träningen påfrestar (både före och efter träningen - blodbanan är öppen och skickar ut mer effektivt alla näringsämnen till kroppens alla skrymslen). Ju mer riktig icke processad mat desto bättre.
Det brukar också hålla ifrån konstiga sug på de lugnare dagarna. Det är de konstiga sugen på de lugnare dagarna som jag ser som orosmoment i tillvaron. Det är sånt som kan sabba formen i långa loppet.
Skaffa en backupplan - går man sönder i löpningen (vilket ju händer, har jag hört...) så skaffa dig magrutor istället :)
@Badgear
SvaraRaderaRutor??? Vad är det för fel på ringar? :-)
Jag är helt övertygad om att du har rätt på alla punkter, faktiskt. Jag tror också att man kan stämma in i "BeepBeep"s på ståenden om "slaviskhet". Beroend epå hur slaviskt man väljer att implementera sin plan ger det olika påverkan på det tidigare levernet. För någon som levt sämre kräver det en större mental spärr än för en som levt mindre dåligt. Ju mer jag funderar desto närmare kommer jag ett tydligare beslut att ge 17 i "skitsaker" - hur svårt eller lätt det än må vara! Men, som sagt, jag tror att min mentala mognad för detta inte riktigt nått den nivån än :-) "Skitsaksdagen" får kvarstå nån vecka till :-)
Men shit vilken intressant djupdykning i det mäsnkliga beteendet...