Stolt kort reflektion

Jag är tvungen att tanka ut en del reflektioner ur skallen...

Det är idag 148 dagar kvar tills jag ska stå på startlinjen på Stockholm maraton. Jag är rädd att det börjar "gå in i skallen" nu... Killen som började motionera när han var 25 och slutade när han var 25½ - närå riktigt så illa är det inte, men det är inte långt ifrån sanningen. Han som i stort sett de senaste 20 åren kallats "min trinde kollega" och flåsat i alla trappor.

Jag har egentligen aldrig syssslat med lagsport, aldrig joggat mer disciplinerat än de tre gångerna man gjorde varje år för att sen lägga av igen, aldrig styrketränat längre perioder än nån månad. Jag inledde uppbyggnaden av denna "vackra kropp" 1989 med en finfin pluggvistelse i USA. Frukost: En cola och en Snickers, Lunch: Fried chicken, Middag: Hemkörd pizza. Grejt för kroppsvolymen, mindre bra för hjärtat.

Den här knäppskallen ska nu sätta pricken över i med ett maraton!!! Och sen har man mage att insinuera att det är galet att springa när det är minus 22 :-) Visst, men galnare än såhär kan det väl ändå inte bli?

Jag började för ett par år sen med jogging. Grannen "släpade" med mig på Friskis och svettis på nåt som hette "Startjogging". Vi värmde upp 5 min, gick 5 min, joggade (idag känns tempot som slowmotion) 15 min och avslutade med lite styrka och stretching. Perfekt pass för det skick jag var i då :-) Efter detta har det väl gått både upp och ned, men kanske mer ner än upp. Första målet blev Midnattsloppet. Hyfsat tufft millopp, men heltufft för mig. Nästa mål blev milen under timmen. Därefter Göteborgsvarvet.
Alla mål nåddes, för att därefter kryddas med ett lååååångt uppehåll och omstart! Omstarter är INTE kul, kan jag säga...

Idag har jag nått kontinuiteten. Tre till fyra pass i veckan med minst ett långpass. Vad har hänt? Hur gick det till att hamna i den här situationen?

Faktiskt har jag inte en susning. Någonstans längs resan bestämde jag mig bara. Jag TROR det började när jag la av med snusandet för ett par år sen. Rekommenderas varmt!
Många säger att de är "imponerade" av det jag gör, andra blir motiverade... Jag gör det ju för MIN skull, men det är förbaskat kul att andra också uppmärksammar och kanske blir hjälpta. Och ni andra bloggare med era tränings/livsbloggar - Thanx! Ni hjälper mig på den här resan som f-n!

Idag är jag 100% fokuserad. Stolt över den struktur jag skapat i MITT liv, men oerhört ödmjuk inför det enorma jobb som jag nu vet måste läggas ned och som väldigt många av er lägger ned. Snacka om hur många "tappade sugar" vi tillsammans plockar upp varje dag.

Tänk att det för mig började med att min granne "tvingade" mig att jogga 1,7 km i veckan i "slow motion"...?

5 juni 2010 14.00: Vi syns på linjen - både start och mål!