Tjing! Igår firade vi min "lilla" 6-åring med släkten. Av olika anledningar firade vi hemma hos mina föräldrar, som för övrigt drar två veckor till Teneriffa igen imorgon :-) Det är dem väl unt...
Jag vill passa på att varna er läsare för ett långt inlägg!
Två ämnen som alltid diskuteras (mest mitt fel, tror jag) på ovanstående träffar är löpning *fnissar* och vikt. Av någon outgrundlig anledning så pratar jag mest bara löpning nuförtiden... Glädjande nog har svägerskan kommit igång på allvar och två löparidioter kan diskutera på ett helt annat sätt! Mycket trevligt :-) Inte helt oviktigt har hon dessutom varit grymt duktig och gått ner ett antal kilon. Promenader och bättre kost har varit receptet. Jag tror och hoppas att mitt recept ska ge mig samma resultat. Egentligen har det ju redan gett resultat, men jag menar nu på lång sikt. En del böcker är på ingång för att hjälpa min lilla hjärna att "trilla över" till det bra tänket. Jag hoppas jag redan är på väg, men i min situation behövs all hjälp jag kan få!
Just när det gäller min vikt kan jag bara konstatera att det jag byggt upp sedan nån gång i 20-årsåldern, det kommer få ta sin lilla tid att bli av med. För mig är detta nog det bästa sättet - om än väldigt frustrerande att låta det ta tid! Just tiden verkar ju på "min sida" och ger ett hållbart resultat på sikt. Jag fattar det och hoppas bara att jag mentalt kan "håll ihop det".
En komplicerande faktor är ju mitt problem med sköldkörteln. Jag tillhör den gruppen som har en underproducerande sköldkörtel - Hypothyreos. Detta upptäcktes för några år sen av en ren slump på en hälsoundersökning. Mina symptom är/har varit: konstant trötthet, viktuppgång/övervikt, infektionskänslighet, minnesproblem och en allmän "seghet". Efter jag började medicinera har det mesta förbättrats, men jag balanserar fortfarande doseringen både upp och ner. Det som står närmast i tur är en trolig uppdosering eftersom jag märkt av en viss infektionskänslighet och viss "tröghet" i viktnedgången som inte borde finnas där (tycker jag, alltså). Jag har dessutom erfarit viss "mjölksyrekänning" i benen vid normal gång (i uppförsbackar kan jag köpa det, men inte när man går på ett slätt golv...). Det är tydligen också ett vanligt symptom. Vi får se vad läkaren säger...
Jag fick ett önskemål tidigare av Ingmarie om att jag skulle blogga lite om min kost och hur jag förändrat densamma för att nå mina mål. Så här kommer en kort beskrivning av min huvudplan - även om mitt huvudfokus just nu ligger på maratonlöpning.
Jag har varit överviktig i många år och jag har provat många "metoder" för att gå ner i vikt. De flesta fungerar utmärkt, men det är efter man är "klar" som problemen uppstår. Jag gissar att 99% av alla som kör en "metod" får återfall efter att dieten, eller vad det nu varit, är slut. Undantagen är de som håller fast vid t ex viktväktarna eller liknande och fortsätter "jobba" vidare.
Min plan är att INTE köra nån diet utan helt enkelt börja med slutet. Jag börjar med att försöka äta mindre och äta hyfsat rätt. I mitt fall innebär detta att jag har sex dagar i veckan när jag inte får äta något onyttigt. Dessa dagar ska portionerna vara små och endast en portion får inmundigas. Däremot dag sju - Lördagar - finns inga begränsningar alls. Jag får äta vad jag vill och hur mycket jag vill. Detta fungerade "sådär" några veckor, men fungerade sedan bättre. Det som hände var att jag i början "frossade" på lördagarna. Efter ett tag sa kroppen ifrån. Inte att jag mådde dåligt utan jag var inte alls sugen på att "frossa", så numera äter jag vad jag vill, men mängderna har definitivt gått ned. Ibland frossas det, men det är mer och mer sällan! I min värld är det så att en viktig faktor har börjat arbeta - tiden. Det är just den som aldrig fått chansen att få börja verka i mina tidigare upplägg.
När det gäller den kost jag äter så har jag valt (än så länge) att inte förändra kosten radikalt. Jag fortsätter äta det jag brukar äta, men jag siktar på att äta mindre. Målet är att försöka komma i det läget att halva tallriken är sallad/grönsaker och resten "mat", dvs äta enligt tallriksmetoden efter bästa förstånd. Tidigare har jag ätet flera portioner och stora sådana. Nu är det en portion och normalstor som är målet. Ibland lyckas jag inte, men det är också en sak jag valt att ta med i beräkningen - misslyckandets kraft och möjligheten att lära sig av det. Hittills har kraften varit stor, medan lärandet varit mindre. Men jag jobbar på det!
Jag har fått många tips om böcker och metoder som jag valt att "insupa", men inte begagna mig av hittills. Av dessa finns det en del som tilltalar mig en smula. Särskilt tänker jag på den senaste boken som Roadrunner tipsade om - "Hjärnkoll på vikten", Martin Ingvar och Gunilla Eldh. Jag tror starkt på att förändra tänkandet samtidigt som beteendet. Gör man inte det kommer man inte lyckas. Jag ser med spänning fram emot att få läsa denna bok. Likaså tilltalar "naturlig kost", dvs icke-processad kost, mig. Att LAGA maten istället för att värma halvfabrikat etc. Frun och jag har diskuterat detta och vi är på väg, men det kommer att få ta sin tid.
Idag äter vi nog ganska "normalt" för en barnfamilj med två barn. Alldeles för ofta spaghetti och köttfärssås och för mycket bröd. Väldigt hårddraget är det väl så. Det som gör att det kommer få ta sin tid är att jag vill att hela familjen ska "svänga om". Jag vill lära mina barn att äta rätt så inte de hamnar där jag varit (och är på väg ifrån mer och mer).
Gårdagens middag:
Ugnsstekt falukorv med smält ost och hemlagat potatismos till
Inte världens bästa föda, men hyfsat OK mat ändå. Halva tallriken med rårivna morötter, 5-6 skivor falukorv med lite smält ost, och ungefär en matsked (rejäl) med potatismos. Till detta kranvatten årgång 2010 :-)
Detta är en ganska normal middag hemma i vår familj. Husmanskost ligger högst på listan, men det förekommer alltför mycket pasta, ris, bröd och andra "mindre bra" komponenter. Det är en ständig process att rannsaka sig själv och upprätthålla "orken", men trägen vinner!
Måhända återkommer jag med mer detaljer kring min kost så att ni kan hjälpa mig hålla spåret!
Tack för igår det var trevligt!
SvaraRaderaHoppas det gick bra hos doktorn?!
Vi ringer när vi kommer fram!
Ha det kram mamma och pappa
Tack själv! Idag var det bara "perforering" med blodtappning samt en vaccination inför den stundande kinaresan. Läkaren är först den 25:e. Ha en underbar resa!
SvaraRaderaBoken jag rekommenderade är inte nådig mot tallriksmodellen. Det blir lite omfattande om jag ska ta upp mina synpunkter här så jag skippar helt enkelt det och låter dig reflektera över det som står i boken istället.
SvaraRaderaPotatismos (och dito gratäng!) har samma effekt på blodsockret som godis och nyckeln till hållbar viktnedgång är att undvika blodsockerhöjande livsmedel. Ska du käka pasta så välj fullkornsvarianten.
Anledningen till att man går upp i vikt efter avslutad diet är att man återgår till sin normala kost, den som man tidigare gick upp i vikt av. Svårare än så är det egentligen inte. Man måste lägga om sin kost i grunden och sedan hålla sig till den.
Jag har inte många sidor kvar i boken och trots att jag trodde att jag kunde en del om kost innan så känner jag mig mycket klokare nu.
Att undvika snabba kolhydrater känns kanske inte så roligt inledningsvis men för mig tog det bara ett par veckor så var jag helt "avgiftad" och kände inte längre något sug.
Hehe - jag anar nästan att det blir spännande framöver :-) Har även familjen "konverterat"? Jag ser svårigheter (kanske onödigt negativ) att serva två filosofier. Vad tyckte resten av familjen om det "nya" sättet att leva?
SvaraRaderaHerregud vad jag vill ha boken nu...
Nja, jag är inte så strikt längre men om jag har möjlighet att enkelt byta ut vitt ris, potatis eller pasta mot tex. wokad haricot verts, broccoli eller andra grönsaker så brukar jag göra det. Faktum är att även barnen gillar wokade grönsaker (i olja), när det bjuds:-). Det blir faktiskt inte så omständligt att woka lite grönsaker vid sidan om. På luncherna på jobbet brukar jag peta potatis och ris åt sidan och istället lassa på den förträffliga bönsallad som finns. Vid sidan av det så blir det broccoli och annan råkost. Och det är riktigt gott, åtminstone sen man vant sig:-).
SvaraRaderaDet är lite svårt att få in sambon på dessa tankar. Hon, liksom många andra, håller gärna fast vi gamla kunskaper dvs. sånt vi fick lära oss när vi var små. Det är tydligen oerhört svårt att inse att de gamla råden faktiskt inte håller längre (om ens då?). Hon är övertygad om potatisens förträfflighet som föda men efter mina predikningar om motsatsen hemma så börjar hon så smått förstå hur det ligger till. Dessvärre är förståelsen ganska flyktig och dagen efter står det lik förbaskat potatis på bordet (om hon står för matlagningen).
Vi har varit ganska restriktiva med blodsockerhöjande livsmedel till barnen. Det är ju under barndomen dåliga (och bra) vanor grundläggs. De är heller inga godisråttor utan brukar nöja sig med en nätt tilldelning på 10-15 godisbitar under lördagen. De har aldrig klagat, eftersom det nästan aldrig blivit mer än så.
Men som sagt, jag är inte så strikt längre men under min viktnedgångsperiod var jag det. Just nu väger jag nästan för lite. Om det blir för bökigt att ordna fram alternativ så brukar jag skippa det. Faktum är att jag känner skillnad (eller tror mig känna skillnad!?) på vilken mat jag äter. Jag mår tveklöst bäst av lågkolhydratkosten.
@Roadrunner
SvaraRaderaUnderbart långt svar!!! Då ÄR vi på rätt väg. Både jag och frun kör ofta (inte alltid, men det har nog mer med vardagsorken att göra) grönsaker "vid sidan om". I mitt fall är det oftast ersättning istället för tillägg. Jag försöker utesluta pasta (när jag kan), ris och andra "obra" saker. Det är säkert inget fel på dessa produkter, men de bombar ju kroppen med kolhydrater! Barnen är grönsaksvägrare, men jag envisas med att kämpa på. Så länge de smakar känns det OK. Pasta kör vi alltid fiber etc. Vi är på rätt väg, tror jag, men önskar (som alltid för mig) en snabbare fart :-) Just nu är frun inne på någon sopp/förbränningsdiet tillsammans med min mor. Då åker man ju med på ett hörn, så vi får väl se. Så länge jag pallar löpningen är det helt OK.
Återigen - tack för svaret. Det gör att jag tror att vi ÄR på rätt spår :-)
I grund så anser jag att man ska äta så rent som möjligt för att må så bra som möjligt, att den mat man äter ska vara så oförstörd som möjligt. Om man sedan väljer lågkolhydrat, efter livsmedelsverkets rek eller högkolhydrat är en smaksak. Man kan få bra resultat på vilket som helst. För den vetgirige tar det inte lång tid att finna att det finns människor som förändrat sin livssituation till det friskare och bättre på alla möjliga kostinriktningar. Ingen nyhet där, även om vissa fantaster försöker inbilla sin omgivning om annat. Det är viktigt att man mentalt trivs med det man äter.
SvaraRaderaBåde Okinawa"dieten" och Athos"dieten" - visar att människor i dessa grupper tillhör de friskaste och mest långlivade i världen trots högkolhydratdiet. Tarahumaraindianerna äter högkolhydrat och är troligen de mest överlägsna naturlånglöparna som finns.
Det finns en grupp människor som håller på med medveten livslång Kalorirestriktion (Calorie Restrictive Society) http://www.crsociety.org/, att äta något mindre än vad som behövs - de menar, efter djurstudier, att en sådan mathållning gör en mer långlivad och mindre sjuk. Det finns mycket som talar för detta. Att en återhållsam mathållning gynnar hälsan och därmed livslängden. Som med Athosmunkarna eller Okinawabefolkningen.
När det gäller frossarpersoner, sådana som jag, jag vräker i mig i mindless-stil. Och för en sådan som mig så gäller det verkligen att ha med sig rätt tänk vid sådan situationer. Eller låta bli bufféborden. Det finns gott om litteratur i den vägen. Nu har jag inte läst Hjärnkoll, men några andra i den vägen. Ingmari Dickens Din Smala Lycka är ganska trevlig och har plats för många skratt, även om den var inriktad mot kvinnor så tyckte jag den var kul och läsvärd.
Själv petar jag som sagt inte i maten. Jag äter potatis (kokt, stekt, pommes), ris, spaghetti - äter nästan bara vit pasta (2-3 ggr i veckan). Gillar inte den där halvbruna fiberpastan som förstör både aptit och mage - smakar papp. Periodvis är jag dagligen på café och käkar mitt dagliga wienerbröd eller dammsugare. Och just nu så dricker jag gärna en lättöl efter spring. Ovanligt mycket läsk detta år. I det stora hela så har jag en blandad mathållning - pizza blir det, periodvis flera gånger i veckan. Ibland inget på en månad. Allt efter mitt sug. Jag vågar nog påstå att jag äter nästan allt jag vill äta, och allt som ställs på bordet framför mig (och mer därtill).
Men det är långt ifrån hur menyn såg ut när jag blev fetare och fetare. Då var det bara nästan bara utemat hela tiden. Mackor, pizzor, hamburgare osv. Jag försökte göra en uppskattning över en veckas normalätning och landade på 5000 kcal/dygn, och rörde mig minimalt - satt i bilen eller i kontorsfåtölj. Inte konstigt att jag blev både sjuk och fet.
På så vis är dagens meny bättre, framföra allt mängderna - det verkar som jag klipper ungefär 3000-3500 kcal/dygn (jag slutade föra bok förra sommaren, efter 2,5 års hård koll) - överätandet är det som dödar. Jag är ganska övertygad om att ifall jag begränsade mig och styrde hårdare på urvalet och skippade alla gotter så skulle jag få ut mer av mig själv. Å andra sidan vet jag nu med min erfarenhet (det har trots allt snart gått 3 år sedan jag landade i normalviktsträsket efter att ha varit fet i några år) att jag äter mycket på lust, det jag har sug på. Att det går bra att ändra kosten en period, men att jag snart återgår till nånslags "grundkost" för mig. En hygglig grundtallrik som jag är nöjd med, och så slarv både hit och dit. Inte särskilt planerat eller ordnat.
Att klanka på potatis har blivit modernt. Allt efter glykemiskt index fascismen. Men Fredrik Paulun har tagit potatisen på nåder därför att potatisen har ett högt mättnadsvärde. Och dessutom ändrar sig potatisen glykemiska index stort beroende på hur det tillagas, och vilken sort det är, och ifall man kokar den, kyler den och värmer den igen. Frågan är om man ska göra sina val efter Glykemiskt index (i mitt tycke "enfaldigt index"), eller Glykemiskt Belastning (sammansatta måltider) eller efter Satiety Index.
SvaraRaderaJag tycker som så, att blir du lika mätt och nöjd på 200 gram potatis (150 kcal) som på 100 gram (okokt vara, 350 kcal) fiberpasta. Då är inte valet svårt om man är på viktjakt. Oavsett vad och ev. diverse metabola fördelar, så har kalorierna betydelse. Då uttalar jag mig från mitt eget sifferexercerande vad gäller kcalräkning, viktkoll osv på mig själv. Kalorier är kung, det är en övertygelse som stärkts med åren, även om jag också önskat mig lite fler metabola fördelar.
Vill man verkligen veta hur det funkar på en själv, det här med blodsockret. Då kan man köpa en egen blodglukosmätare, typ Accu-Chek Aviva Nano, för strax över hundralappen.
1982 kom det en bok av Lillemor Broström som hette Banta 3-6 Kilo Med Potatis. 21 dagars kur. Det mest går att göra med potatis. Den som påstår något annat har satt sin sista potatis ;)
När du vandrat vidare på vägen från index som GI, GB och mättnad så är det kul att landa på det här med hormoner och dess verkan på kroppen. Det har börjat komma till sverige i rännilar senaste åren, men har varit omtalat i många år framförallt i kroppsbyggarkretsar i amerikat. En bok som finns på svenska är Mark Hymans Ultrametabolism...nu ska vi se vad, jo där är den http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9137130536
Nu är inte Hyman nån kroppsbyggare, främst är han nog kinesiolog precis som den gode Phil Maffetone, men hans bok är ett trevligt steg in i hormonvärlden. Sedan kan man välja att tro på det man vill, man ska aldrig sluka allt med hull och hår. Jo förresten, det ska man för det blir roligare då, eftersom man snart springer på något annat som emotsäger det man tror på, och så får man sig många goda ahaupplevelser på vägen genom vetskapen. Ahaupplevelser ska man ha många.
Och i och med sköldkörtelproblemet du har så har säkerligen Hymans bok en bra plats i din läshylla. Själv tyckte jag boken var bra - visst är det en del jag opponerade mig emot (säkerligen av okunskap från min sida), och visst kan man kasta ur sig att den här sortens snubbar är kvacksalvare. Fast då har man gjort det lätt för sig.
En bra bok kring kroppsförändring är David Zinczenkos Visa Magmusklerna (The Abs Diet) - titeln är innehållsbegränsande, men har ett brett innehåll - men boken är en av de bästa som finns på svenska. Kostbiten är författarens egen, det finns flera vägar att gå. Men som ett färdigt schema att göra en förändring över x antal veckor så är boken den bästa på den svenska marknaden. Nu har jag inte läst alla, men rätt så många.
Tack för att du delade med dig och det är verkligen intressant att läsa alla kommentarer. Själv är jag vego sen snart 30 år men det är absolut ingen "garanti" för att hålla vikten. Vill man hårddra det kan man ju faktiskt vara vego och leva på kakor... ;-) Jag tror inte på lågkolhydrat kost. Min hjärna (och faktiskt alla hjärnor) behöver glukos för att funka.Nu menar jag inga socker kickar utan en jämn fördelning över dagen. Inte heller tror jag på husmanskosten. På tok för mycket salt, mättat fett, tillsatser och alldeles för lite av bra fetter, fibrer, vitaminer och mineraler.
SvaraRaderaUrsäkta mig men "Falukorv med smält ost och potatismos"...Vilken näring får man där? Även om det ingår morötter så är det långt från en fullvärdig måltid. (Potatis kokta med skal + morötter är super men det krävs lite mer än det)
En måltid gör ju inte heller hela dagen. Frukost? Lunch? Ev. mellanmål?
Samtidigt är det JÄTTEbra att du ändrat vanor och har en långsiktig plan. Tror absolut att du kommer att lyckas! Ditt minskade "frosserisug" tyder absolut på det! Barnen lär sig och anpassar sig fortare än man tror. Kom ihåg att de tar efter er. And keep on running! :-)
@Badgear
SvaraRaderaVojne, vojne - måste vara highscore i kommentar. En tackar och bockar för utläggningen. Jag gissar att jag behöver en del tid för att "indoktrinera" och reflektera kring detta.
@Ingmarie
Haha - håller faktiskt med dig om falukorven. Föga närande, men ack så smaskens. Jag har helt klart insett att det kommer krävas mer än "äta lite" för att gå över i ett sundare liv. Just nu är min känsla att just det sundare ätandet (små, små steg) och min löpning kommer leda till att jagl, och familjen, får ett sundare liv på sikt. Som vanligt med missbrukare så behövs det tid och troligen ett antal "misslyckanden", men jag känner att jag slagit in på en väg som kan mynna ut i något bättre.
Klart att det kommer att bli bra så småningom! Nu har du alldeles för många "ögon" på dig. ;-)Ändra en liten, liten grej varje vecka till något "bättre" så ska du se att det går finfint!
SvaraRaderaAntar att du vet hur det förhåller sig med stress-socker/blodsockersvaj-kortisol?
På tal om Eldh & Ingvar så var det i Svd en artikel om hjärnmonstret
SvaraRaderahttp://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/hjarnmonstret-bygger-bukfettet_4401373.svd
Och det fortsätter med en kvinna som gått ner 86 kilo i dagens blad http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/margareta-bytte-spar-blev-86-kilo-lattare_4396545.svd
Mycket handlar om bryta tänk, belöningssystem osv.
Jag minns när jag köpte något som hette Lantkorv, mkt billigt lockade. Jag kom hem lagade, smakade och läste innehållsförteckningen och hittade att man petat in citrusfibrer i korven. Alltså utfyllnadsmaterial som inte tillför kroppen något, och som dessutom är en restprodukt som industrin hade svårt att hitta annan avsättning för.
Även om det var billig korv så hade jag betalt för att få glädjen att stoppa i mig avfall (i det här fallet fruktfibrer).
Det här med nyttigheten med fibrer är verkligen en tålighetssak. Många människor har intolerans mot fibrer. Lös mage och gaser är vanliga problem. IBS kan ibland bara vara förnamnet på de problem som fibrer kan ställa till med. Och jag är försiktig med fibrer, eftersom jag kan bli dålig av det skräpet.
@Ingmarie
SvaraRaderaJag gissar att jag är "normalupplyst" när det gäller sockrets påverkan på kroppen, men knappast nån professor. Kunskap är alltid välkommen!
@Badgear
Bryta tänk är precis det jag nu strävar efter!