Premiärmil med världsrekord

Så är det då till slut gjort - med råge! Äntligen är det personliga värlsdrekordet (uttryck stulet från Badgear) slaget! Exakt vad det tidigare rekordet var tvistar jag intern om fortfarande, men någonstans i krokarna 59:50-59:59 låg det. Nu sopade jag (startnr 5442) banan med rekordet (i alla fall i min värld) och framför allt med mitt ego - 58:27! 58 freakin 27!

Jag utgår ifrån att det märks att nöjdhetsgraden är hög :-)

Nå, vad föranledde detta krossande av den tidigare tiden (förutom all träning som lagts ned)? Tja, jag vill poängtera att rekordets credit ger jag till Ingmarie! Hon gav mig det ultimata tipset inför Premiärmilen - Have fun! Det var precis det jag satsade på och hade grymt kul. Jag var ganska konfident att det gamla rekordet skulle slås, men jag trodde aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, att jag idag skulle ta mig under 59 minuter! För er som läste kommentarerna innan loppet är det ingen överraskning att "Mentorn" tippade att jag skulle slutföra loppet på, håll i er nu, 58:27! Själv var jag mer inne på min familjs tips - 59:05, men är verkligen glad att "Mentorn" blev sannspådd...

Försiktig som man är (har det med min ålder att göra eller är det genetiskt?) stod jag på startlinjen och planerade att gå ut lugnt. Tänkt starttempo var 6 min/km. Jag tänkte att om jag satsar på första fem runt 30 minuter så kan jag ju alltid "spurta" den andra femman OM jag orkar. Planen var också att springa förbi första vätskekontrollen och istället dricka lite "dundersocker" (sportdryck) vid fem km. Så blev det också, men med skillnaden att jag kände mig piggare än 30-minuterstempo och körde på lite grann. Split vid 5 km visade på min klocka 29:50. I verkligheten var det 29:38. Jag kanske inte nämnt det än, men min kompis Garmin var inte riktigt min kompis idag. Eventuellt berodde detta på min djupa andning alternativt så är den tekniska kompetensen begränsad just de första fem :-) Oavsett så kände jag, nyladdad med "dundersocker", att jag kunde höja lite så jag provade att trycka på lite. Även det kändes bra.

Vid 7 km kändes allt fortfarande kanon. Jag hade sällskap med en ung dam som höll ungefär mitt tempo. Min vana trogen i löparspåren yttrade jag inte ett ord...

Lärdom #1 idag är att jag är en otroligt usel nedförslöpare! Den tjejen jag hade sällskap med drog lätt ifrån i nedförslöporna. När det planade ut eller började stiga var rollerna omvända. Jag kom direkt ikapp och gick förbi. Vi gav och tog två till fem meter av varandra om vartannat från sex kilometer och ända i mål!

Kilometer åtta var den tyngsta idag och den enda kilometern där jag hade en snittid över sex minuter (6:07). När jag nått krönet och visste att det var omkring en kilometer kvar så växte såklart hornen i pannan. Likadant var det för mitt följe och vi höjde båda tempot. Mitt blivande maratonpannben gick denna gång segrande ur striden. Kanske var det just därför jag hade sådana problem med min kompis Garmin vid målgång...?

Idag njöt jag av nästan varje steg jag tog. Fötterna svävade över marken - även om det bitvis var tungt! Ingmaries tips nyttjades tom i spurten där maxtempot var 4:19 och hjärnan troligen slagit av. Det är precis det hela min satsning handlar om - att må bra och faktiskt nå ett läge där jag kan njuta av löpningen! Idag funkade det!

Kilometertider enligt Garmin:

5:59
5:51
5:59
5:52
5:42
5:50
5:47
6:07
5:54
5:08

Just ja! De nya tighetsen MÅSTE ju ha gjort sitt, eller hur? Av hänsyn till mina bloggläsare publiceras idag ingen bild (en vacker dag...)!

Just ja #2:

Dagens vikt: 90,2 kg (-0,5 sedan förra invägning. Lite förvånande då helgen avnjutits med "kolossala kolhydratmängder" inför dagens bravader...)

Nu tänker jag träna klockan med min stora dotter, packa den lilla tjänsteväskan och, när barnen lagt sig, rullla så sakteliga mot Arlanda för transport till Skåne...

ALLT görs idag med ett fånigt leende och en trött kropp...