tag:blogger.com,1999:blog-40614999224054323262024-02-07T06:57:20.227+01:00Resan mot en lättare maraAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.comBlogger328125tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-69687719590302773362012-06-28T09:32:00.002+02:002012-06-28T10:54:34.874+02:00Klantigt och apjobbigtHmmmm, det har gått några dagar sedan jag skrev något. Det har varit lite mycket och bloggandet har fått stryka på foten för annat. Här kommer i alla fall ett kort inlägg...<br />
<br />
Häromdagen snickrade jag (som vanligt) för att vi ska bli klara med trädäcket runt poolen vi införskaffade förra året. Som vanligt körde man några timmar för länge och när jag skulle sätta dit en bräda trampade jag snett och for rakt in i planket :-) Klumpig som vanligt!<br />
Foten knastrade till och det gjorde #@?¤%&#%&"¤ ont... Tack och lov gick inget sönder ordentligt, men en rejäl stukning blev det.<br />
<br />
Så - lite löpvila med andra ord... Precis när jag håller på att komma igång! Nåja, sagt och gjort så bokade jag ett cykelpass på SATS för att åtminstone göra något. KRÄKPASS! Shit, vad jobbigt det var! Apjobbigt är nog bara förnamnet :-) Skönt efteråt såklart, men jädrar vad det tog emot! Tack för det Åsa...<br />
<br />
Idag kanske det blir ett cykelpass till. Jag avvaktar nog löppass några dagar till. Jag har inte ont, men när jag tar av mig skor och så så känner jag av stukningen. Lika bara att bli hel innan jag testar igen!<br />
<br />
För övrigt så är det en poolvärmepump beställd :-) Man kan banne mig inte bo i detta land och ha pool om man inte värmer vattnet i den. Ett 22 ms-dopp på midsommar är vad jag klarat av. Bättre om nån vecka när jag fått upp temperaturen till 27-30 grader :-)<br />
<br />
Så - på återhörande, vänner!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-52318269355131835022012-06-11T14:25:00.001+02:002012-06-11T14:25:16.565+02:00Lite lost!Igår blev det en runda... Jag vet inte hur långt och inte heller hur snabbt/sakta...<br />
<br />
Jag är helt enkelt lite lost - ja, mer än vanligt alltså! Jag saknar min Garmin eller ett annat verktyg som kan hjälpa mig få lite ordning och struktur :-) Jag hoppas Garmin återkommer inom kort och är helt reparerad!<br />
<br />
Oavsett hastighet och sträcka så var det tungt - j-ligt tungt på ren svenska! Jag skulle gissa på att jag drog på lite väl första 2 km och att det straffade sig senare. Jag gissar också att det blev en 5-6 km (eftersom jag vet var jag sprang). Jag hade väl nästan detta på känn eftersom det kändes så himla bra häromdagen!<br />
<br />
Efter regn kommer solsken och tvärtom :-) Men jag är envis och kämpar vidare! Idag vidtar anmälan till nästa års mara... Ascoolt när väl anmälan blir klar :-)<br />
<br />
Sen är det ju dessutom WWDC ikväll - det ska bli spännande att höra vad fruktföretaget tar till för grepp ;-)Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-80781161392564286542012-06-08T07:23:00.002+02:002012-06-08T07:23:39.322+02:00Garminlös och stoppad av tågetMin Garminkompis skickad med företagspaket till Garmin för, förhoppningsvis, garantiåtgärdande. Batteriet har hållit mellan 2-10 minuter sedan jag återupptog löpandet. Rätt tråkigt när man är siffernörd att inte kunna hålla koll på sina tider - hur långsamt man än springer! Jag hoppas Garmin fixar och skickar tillbaka klockan inom kort.<br />
<br />
Igår satt jag hemifrån och jobbade eftersom jag behövde fotas för nytt körkort och lite annat. Så varför inte klämma in en lunchlöpning? Sagt och gjort, utan Garmin, drog jag iväg. Efter ett par kilometers löpning, alltså lagom tills jag blivit varm, så passerar min tänkta runda ett tågspår intill Coops centrallager. Jag har ALDRIG sett ett tåg där - någonsin... Igår var det dags :-)<br />
<br />
Ett frakttåg med en sådär 9000 vagnar skulle passera i snigelfart. Lokföraren iakktogg med ett leende den galne personen (jag) som stod och hoppade vid sidan av spåret. De kör inte fort de där frakttågen!<br />
<br />
Nåja - ett kort "jahapp" och så iväg igen. Igår slog det i alla fall till - äntligen! Jag löpte en hel runda utan att stanna och gå :-) Jag kom dock på att jag varken var bättre tränad, eller sprang långsammare. Nej, det handlade om att kroppen nu fattat att - "Jaha, det är det du menar. Löpning HELA vägen...". Jag börjar helt enkelt vänja kroppen vid joggning igen. Om en vecka, eller två, så är jag nog i full gång igen och kanske har suget blivit starkt igen då. Just nu får jag jobba med disciplinen istället.<br />
<br />
Faktum var att de 5 kilometrarna igåt gav mersmak. Jag kände det som att jag åtminstone kunde dubblat sträckan i någotsånär samma tempo. Jag VET att det inte är läge än, men känslan var i alla fall skön att få uppleva.<br />
<br />
Nöjd med rundan OCH att skattepengarna landat på kontot drog jag och familjken iväg på en kort kvällsshopping. Döttrarna och frun handlade lite kläder och jag köpte mig en iPod nano superbilligt. Alla var jättenöjda med det. Jag kastade mina ögon på ett par <a href="http://www.loplabbet.se/store/asics-ds-trainer-17-herr.html" target="_blank">Asic DS Trainer</a>, men de får vänta ett tag till (de rekommenderas ju för herrar UNDER 85 kg...) :-)<br />
<br />
Ikväll blir det vila, imorgon är det gröna lund med döttrarna, brorsan och hans barn! Troligen ett morgonlöppass också...Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-79732787294593823462012-06-05T17:13:00.001+02:002012-06-05T17:13:59.361+02:00Lugn och fin gabardinHahaha! Knappt har man börjat löpa igen förrän jag tar det lugnt :-)<br />
<br />
Idag inhandlades ett par nya lurar, <a href="http://www.netonnet.se/art/ljud-och-musik/horlurar/varumarke/sennheiser/sennheiser-mx680isports/153252.6047/" target="_blank">Sennheiser MX680i</a>, som jag blev otroligt nöjd med! Bra ljud och sköna - rekommenderas!<br />
<br />
Nu försöker jag inte undvika det oundvikliga - att berätta om gabardinpasset - nejdå! Lurarna dök bara upp i min lilla hjärna...<br />
<br />
Så - med stolpiga och smärtande framsidor på lår begav jag mig. Min <a href="https://buy.garmin.com/shop/shop.do?cID=142&pID=11039" target="_blank">Garminkompis</a> var 100% laddad, trots tidigare problem med batteriet igår, och jag stolpade på. Efter en kilometer pep Garmin till och självförstörde sig och blev svart. Med ett "Jahapp" och ett leende stolpade jag vidare. Jag hann i alla fall notera att det blev som planerat - runt 6.20-tempo (jag VET - det är knappast något rallytempo!).<br />
<br />
Planen var alltså att lösa upp de armeringsjärn till lår jag hade och detta i ett lugnt, behagligt tempo. Jag lufsade vidare och stannade inte förrän det var ca. en kilometer kvar hem. Där tog jag en bild och langade upp den lite stöddigt på facebook. Sen lufsade jag vidare. Jag tom rusade förbi en person på vägen (att denne halvsov efter en lång dag på jobbet behöver man inte nämna, väl?).<br />
<br />
Väl hemma log jag med hela kroppen och stretchade (!) för att dra ut lite ytterligare på den tidigare sargade muskulaturen. Kändes sådär just då, om jag ska vara ärlig!<br />
<br />
Nu känns allt toppen! Garminkompisen ska in på service(hoppas det går på garantin), lurarna är fantastiska och idag, minsann, kändes det grymt härligt! Att sen frun höll på att laga spaghetti och köttfärssås när jag kom hem var ju verkligen inte fy skam :-) Hon äger!<br />
<br />
Så mina vänner: Ha en fantastisk kväll allihop!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-45790842210395719022012-06-05T07:56:00.001+02:002012-06-05T07:56:22.830+02:00Team raka spåret...Hahaha, nu är det gjort! Jag har startat ett virtuellt träningsteam - <a href="http://teamrakasparet.blogspot.com/" rel="nofollow" target="_blank">Team raka spåret</a>!<br />
<br />
En blogg där vi som tränar "ihop" kan skriva om teamrelaterade saker :-)Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-81247300056614949922012-06-04T13:58:00.003+02:002012-06-04T13:58:59.885+02:00Smärtsam aha-upplevelse...Igår sprang jag en löprunda för första gången på 7-8 månader!<br />
Tänk att kroppen så tydligt meddelar just detta! Det var <strong>tungt</strong>, <strong>jobbigt</strong>, <strong>trögt</strong> och alldeles, alldeles underbart... Fast egentligen kändes det som att det var första löprundan någonsin!<br />
<br />
Så egentligen var allt precis som det ska. Nu vet jag var jag står och det är bara att bita ihop och jobba på. Jag har som målsättning att försöka ta efter Badgear och njuta av löpningen. Jag måste bara få kroppen i balans först :-) Det lär ta någon månad, men sen rullar det nog på. Det känns ändå som att detta ska bli ofantligt roligt - även om framsida lår idag meddelar mig att jag nog gjorde mig bättre i soffan i lördags än i spåret igår!<br />
<br />
En dag som denna är det tur att man är envis. Jag VET att det kommer vara tungt ett tag framöver och det är helt och hållet mitt eget fel. Löparmusklerna har legat i träda och det är en tröskel att komma över. Kroppen i stort känns bra ändå. Det tackar jag mitt envetna tränande på SATS för. Jag är så glad att jag lyckats hålla i på den fronten och känner att kroppens övriga muskler är i betydligt bättre form än 2010 när jag gjorde maratonpremiär. Det lovar gott trots allt!<br />
<br />
Så, idag tar jag en vilodag från träningen och sätter mig och planerar lite. Jag vet ju trots allt vad som gäller det närmsta året - <strong>disciplin</strong>, <strong>envishet</strong> och <strong>fokus</strong>! Jag har gjort det förr och tänker göra det igen!<br />
<br />
Jag har också en del tankar kring denna "träningsgrupp" som jag tänkte dra igång. Det är egentligen av rent egoistiska skäl som jag gör detta :-) Det är ju så mycket roligare att göra långpass och intervaller tillsammans med någon. Och det är just där jag tror man kan göra det tillsammans. Långpassen kan faktiskt göras tillsammans om man bara ligger halvnära varandra i hastighet. Intervaller kan man ju köra i eget tempo. Jag tänker att det koncept Team Stockholm maraton kör har ju fungerat så det borde väl funka även här - även om det inte nåpgra proffstränare med... Eller? Låt oss se vad vi kan få ihop :-) En egen blogg för gruppen vore nog på sin plats...<br />
<br />
Nä, nu måste jag kanske sköta mitt dagliga arbete ett tag. På återhörande!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-34916457368344151732012-06-03T14:56:00.000+02:002012-06-03T14:56:05.649+02:00Ny start - eller sent skola syndaren vakna!Så...<br />
Long time no see, eller hur jag nu ska uttrycka mig? Jag har hållit mig undan från bloggen ganska länge nu. 7-8 månader faktiskt. Det är inte klokt vad tiden går fort när man har roligt... :-)<br />
<br />
Nåväl! Idag, dagen efter det värsta maratonet i mannaminne, mår jag som en prins. Jag läste ikapp på min egen blogg igår och insåg att livet sög rätt rejält när jag la bloggen på hyllan. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och idag mår jag bra - oförskämt bra! Mina värden för sköldkörteln ligger helt OK, jag har kapat ett antal kilon på vikten sedan det var som tyngst och jag har jobbat på bra som 17 utanför löpvärlden, men på SATS. Allt med fokus på att må bra igen och få en kropp som orkar med mig :-)<br />
<br />
Jag måste bara få säga också att det var fantastiskt att sitta och följa er som sprang igår! Vilka vikingar! Att sitta framför TVn och se alla bita ihop och kämpa på var en upplevelse. Däremot så var jag inte avundsjuk! Det var jätteskönt att sitta i soffan och INTE behöva piskas av vind och regn på toppen av Västerbron. Men, återigen, vilka bedrifter!! Jag är grymt imponerad av er alla!<br />
<br />
Så, hur ställer jag mig nu till livet framöver då? Jo tack, det finns hopp! Igår konstaterade jag att suget till slut blev för stort - <b>2013 kommer jag vara med</b>! Jag hoppas på lite bättre väder då :-)<br />
<br />
Denna gång tänkte jag få slippa att kämpa alldeles själv. Visst, man får ju göra jobbet själv, men det är sååå mycket trevligare att göra det tillsammans med andra. Därför har jag "lurat" med mig några till och har planer på att starta en liten träningsgrupp som kan träffas åtminstone en gång i veckan för gemensamma pass. Hur det sa gå till och vad vi sk göra får vi nog fundera över tillsammans. Geografiskt tänkte jag att vi skulle hålla till utåt Bro-Bålsta i alla fall. ALLA som vill är välkomna att nöta asfalt med oss :-)<br />
<br />
Fantastiskt vad skönt det känns att återigen ha ett äventyr att arbeta mot. Att ta till sådana grova grepp som ett maraton kanske är lite galet, men det är ju så jag funkar. Nu lär det gå ett tag med lite planering och förberedelser - sen kör vi! Nu kommer ju också årets favoritperiod för löpning. Den underbara sommaren som låter en traska på längs med vägarna och njuta av att huvudet skållas...<br />
<br />
Väl mött därute allihop - låt oss njuta!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-85693235228036660282011-10-03T21:37:00.002+02:002011-10-03T21:37:34.800+02:00Utan världsmästarkrav......så går livet lättare!<br />
<br />
För MIG så har den här resan varit en berg- och dalbana :-) Det har gått upp, med en mara avbockad, och det har gått ner, med den senaste tidens rätt kraftiga "nerekänsla". Ändå kan jag inte känna mig misslyckad... Jag är ju så himla glad att nu må så här bra! Att dagligen vakna, hjärnan går på 100% (i alla fall som det känns nu) och en energi som räcker till att läsa med den sjuåriga dottern varje dag...<br />
<br />
Att känna så här är för mig helt fantastiskt. Jag gissar att jag varit rätt hyfsad ändå på att dölja, åtminstone en del, hur jobbigt det mesta i livet känts. Det är nog mest bara sista halvåret som det riktigt trängt igenom på bloggen. Med vissa undantag tidigare :-))<br />
<br />
Nu finns hoppet igen! Ett halvårs brottande med att vakna trött, jobba trött, träna trött och att ständigt glömma allt man behöver komma ihåg - det unnar jag ingen :-) Jag har tagit mitt hundår nu och är på väg tebax!<br />
<br />
Idag en fantastisk utbildningsdag. Underbara diskussioner och en känsla av hopp även på jobbsidan. Att ha levt frustrerad på medeltiden i min yrkesroll har inte direkt gynnat humöret ;-) Imorgon ytterligare en dag i inlärningens tecken och därefter, ja vad vet man efter idag egentligen...<br />
<br />
På torsdag en träff med PT Erika och en "träningsvägledning"! Vad nu det innebär... Säkert en massa pekpinnar, tips och annat nytt som jag med glädje kan kasta mig över nu när det finns energi(trots en envis treveckorsförkylning)! Längtan har liksom tagit sig ett annat uttryck :-) Några saker kan jag redan nu konstatera:<br />
<br />
<ul>
<li>Berlin 2012, Uncheck!</li>
<li>Berlin 2013, Check!</li>
</ul>
<br />
<br />
Som den uppmärksamme ser skjuter jag på Berlin 2012. 2012 är liksom alldeles för tidigt. Det kommer inte hålla med de mål jag har primärt och därför får Berlin 2012 göra plats för annat. Som en 15 kg lättare Magnus med små ändringar av kosten och mer fokuserad träning :-)<br />
2013 däremot tänkte jag ta en sväng till Berlin... Nån som ska med?<br />
<br />
Om livet tänker leda mig på den väg jag kan ana just nu, och den väg jag vill gå, så kommer mycket att bli lättare. Säkert kommer en del få motsatt effekt, men <b>vad vore livet utan utmaningar?</b>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-73975313049842074392011-09-29T11:20:00.001+02:002011-09-29T11:22:29.000+02:00Två veckor i pigghet!Så! Nu har det gått två veckor på nya piller och jag kan bara säga - Toppen!<br />
<br />
Efter att ha startat med en ny medicin/nytt hormon mot mina sköldkörtelbesvär kan jag enkelt konstatera att läkarens påstående om humbug faktiskt var sant, men helt annorlunda än vad han menade! Det var helt enkelt HANS påståenden som var humbug!<br />
<br />
Läkarvetenskapen är en spännande sfär och jag har hittills i mitt liv haft stort förtroende för den kåren. Tyvärr känner jag att det förtroendet naggats i kanten av den läkare jag träffade senast. Tyvärr får hans rädsla(?)/okunskap <u>alla</u> läkares förtroende i mina ögon en ordentlig känga.<br />
<br />
Han påstod ju rakt upp och ner att - <b>Visst kan du få testa de pillrena, men jag har pratat med mina kollegor och det där ska du inte tro på, det är ren humbug!</b> Rätt imponerande påstående ändå eftersom en avsevärd del av "sköldkörtelproblemdrabbade" hävdar motsatsen. Även ett antal av hans kollegor har börjat ifrågasätta de riktlinjer som finns för behandling av sköldkörtelproblem.<br />
<br />
Nåja, jag har lovat mig själv att låta det gå en tid innan jag agerar ytterligare. Jag mår helt otroligt bra just nu! Visst åkte jag på en rejäl förkylning, men det kan knappast detta område belastas för :-) Måhända är mitt välmående ren placebo, men just därför ska jag ge detta chansen ett tag framöver. Fortsätter jag att må lika bra kommer jag garanterat att skriva ett då faktabaserat brev till läkaren ifråga och ställa honom mot väggen. Om det nu är så att detta FAKTISKT hjälper så är det ju hemskt om han sitter och idiotförklarar även andra patienter som kommer till honom med motsvarande symptom. Eller hur? Om jag dessutom får ett "goddagyxskaftsvar" tillbaka har jag minsann en riktigt stor lust att gå vidare med detta. Hur vet jag inte, men jag blir rädd om denna läkares uppfattning är en generell sådan och i så fall måste någon påtala problemet...<br />
<br />
Så, uppenbarligen har jag landat på ett plan där hjärnan helt plötsligt fungerar igen. Bland det första som hände var att jag blev förkyld :-) Men det var första gången på väldigt länge som jag "bara" blev sjuk. Tidigare har min "sega" hjärna gjort att jag blivit helt utslagen av en enkel förkylning. Nu är skallen påslagen, men snörvlet kör sitt race. Mycket trivsam upplevelse!<br />
<br />
Idag skulle jag ha träffat en PT för att lägga upp en plan för min träning, men det blir nu flyttat tills jag åtminstone inte smittar mer. Nu finns i alla fall den mentala orken för att ta tag saker igen!<br />
<br />
<span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"><b>Nu j-lar ska här tas tag i livet :-)</b></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-71581116801540218432011-09-15T14:49:00.000+02:002011-09-15T14:49:04.981+02:00Pilleruppdatering...Tjing! Startade dagen med ett corepass 6.45... Puh!<br />
<br />
Inte nog med att det var tidigt - det var dessutom ett tag sedan jag körde just core. DET märktes :-) Glädjande nog var det så där "skönt ont" och jag blev tom rejält svettig. Bra där - Erika (coach på SATS)!<br />
<br />
Det var ju rejält länge sen jag skrev nåt på bloggen och även idag tänkte jag vara lite fåordig. Jag tränar på i min sakta lunk på SATS och en och annan kort löprunda. Men det är ju inte speciellt revolutionerande i sig. Det är däremot läkarbesöket igår...<br />
<br />
Efter att totalt ha ledsnat på att "vara 80% frisk", många timmars studerande i ämnet "<a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Hypotyreos">hypotyreos</a>" på nätet , så bestämde jag mig - DET FÅR VARA NOG NU! Sagt och gjort beställdes en läkartid. Jag var så fräck att jag bad den som tog emot min bokning att be läkaren läsa på på några sajter jag själv läst på :-) Sköterskan i andra ändan telefonluren var mest stum och undrade om jag inte åt <a href="http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20040607008690&DocTypeID=7&UserTypeID=2">Levaxin</a>... Den klassiska svenska vårdfrågan till oss med sköldkörtelproblem!<br />
<br />
Så - igår var det dags! Läkaren hälsade tveksamt med ett mycket undvikande handslag. "Ja, jo, visst var det du som skickat in en del sajter som jag skulle läsa om?". Japp, svarade jag hurtigt! "Ja, jo, jag har läst och diskuterat med mina kollegor här på vårdcentralen och det som skrevs på de sajterna är vi överens om att det är rent humbug..."! Döm om min förvåning! De hade kollektivt dömt ut sajter där "drabbade" redogjort för sina egna erfarenheter av olika preparat och tipsat andra likasinnade/likadrabbade om sina resultat. Jag var tyst i säkert 20 sekunder... Efter det brast jag ut i "Menar du allvar?" :-)<br />
<br />
Ni kan ju ana svaret. Jag bemötte hans påstående med en ordentlig attack i stil med "Att så totalt döma ut såpass många drabbade anser jag vara totalt oprofessionellt!". Jag undrar om de egentligen överhuvudtaget läst andra människors, om än overifierade källor, berättelser ur sina riktiga liv, eller om de bara kikat på rubrikerna och dömt utifrån det. Jag vill med bestämdhet hävda att människor som arbetar i vården borde veta bättre än att ignorera människors berättelser.<br />
<br />
Hur som helst. Efter att ha markerat min ståndpunkt förklarade jag, och läkaren såg ut att lyssna, hur jag upplever mitt liv och leverne. Att äta hyfsat, träna 4 gånger i veckan intensivt, med promenader däremellan, ha lugnt och roliga uppgifter på jobbet och sova som en prins för det mesta... Att detta leverne skulle ge en konstant trötthet, även efter 10 timmars sömn, viktuppgång och halvdepression känns ju helt absurt. Jag hävdar bestämt att så ska ingen frisk människa leva! Han höll med om att något måste vara fel... :-)<br />
<br />
Så... hela besöket slutade med att jag fick som jag ville. Jag började igår med ett kompletterande preparat (<a href="http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=19571219000016&DocTypeID=7&UserTypeID=2">Liothyronin</a>) och redan efter några timmar - Tadaaaa! Hjärnan checkade in och tröskverket startade! En HELT fantastisk känsla! Den där tunga blöta filten lämnade plats för den verkliga världen igen!<br />
<br />
Idag har jag haft huvudvärk. Troligen en bieffekt av lite snabb uppdosering. Jag får helt enkelt känna mig fram. Vad sägs om läkarens ordination "1/2-1 tablett, 1-2 ggr/dag"? Rätt ospecifik, eller?<br />
Jag säger som jag och min mamma alltid brukar säga - Man måste vara frisk för att orka vara sjuk! Jag är otroligt glad att jag stod på mig, markerade vad jag tyckte om vårdens sätt att bemöta mig och andra likadrabbade och fick medicinering enligt vad jag själv föreslog. Jag hoppas det kommer fortsätta kännas lika bra framöver, för nu j-lar är jag på G igen! Kanske kan mitt minne börja fungera igen också. Nåja, bara att känna att hjärnan faktiskt är påslagen är ett stort steg. Om minnet inte återvänder så gör det inte det! <b><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Carpe_diem">Carpe diem!</a></b><br />
<br />
Ooops! Det skulle ju bli ett kort inlägg! Nåja, jag låter inlägget vara i sin originalstorlek. Jag kommer ändå inte minnas hur jag tänkte från början :-) Å, förresten - jag snackade med tränaren imorse och ska köra en konsultation om en vecka för att träna/övervakas lite av en PT. Då lär det bli dags för nya målsättning. Coolt, eller hur?Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-71172566662922255922011-08-19T11:47:00.001+02:002011-08-19T11:54:17.468+02:00Ett litet avstamp...<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Sådär - idag gjorde jag det! Jag slog en signal till vårdcentralen och "läste lusen" av den stackars sköterskan i andra ändan. Eller, nä, det är nog fel uttryck. Hon fick sig en skopa vetenskapliga fakta levererade av en patient som hade en klar uppfattning om vårdens kompetensnivå på sköldkörtelproblematik, för nu var Magnus trött på att leva i en värld av seghet, halvdepp, infektionskänslighet och inte minst oförmåga att tappa vikt.</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;"><br />
</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Jag har legat halvdäckad sedan i lördags när jag genomförde ett riktigt roligt midnattslopp. Inte sjuk, inte frisk. Inte glad, inte deppig. Inte omotiverad, inte motiverad. Bara något grått sörjigt däremellan. Så har mitt liv känts ett bra tag nu. Eftersom jag "legat" i veckan har jag haft möjligheten och tiden att forska i många olika saker. Framförallt har jag läst det mesta i forum, bloggar och vetenskapliga artiklar kring hypotyreos!</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;"><br />
</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;"><a href="http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Hypotyreos--brist-pa-skoldkortelhormon/?ar=True">Hypotyreos</a> är kort en "sjukdom" som beror på att sköldkörteln inte kan producera tillräckligt med hormon. Grundfunktionen med sköldkörteln har med ämnesomsättningskontroll att göra och de hormoner som produceras påverkar ämnesomsättningen. Den normala behandlingen idag är livslångt intag av Levaxin som innehåller en syntetisk variant av tyroxin(T4) som i kroppen omvandlas till <span class="Apple-style-span" style="color: #1a1a1a; line-height: 22px;">trijodtyronin(T3)</span>. I "undantagsfall", har jag konstaterat på nätet, behandlas man med Liothyronin som är ett tillskott av <span class="Apple-style-span" style="color: #1a1a1a; line-height: 22px;">trijodtyronin(T3), vilket helt klart verkar vara en framkomlig väg för mig och min situation.</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #1a1a1a; font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; line-height: 22px;"><br />
</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;"><span class="Apple-style-span" style="color: #1a1a1a; line-height: 22px;">Så - vad är det jag stampar av med och mot vad? Jo, efter att ha läst mycket och länge om personer med samma situation som jag har jag bes</span><span class="Apple-style-span" style="color: #1a1a1a; line-height: 22px;">tämt mi</span><span class="Apple-style-span" style="color: #1a1a1a; line-height: 22px;">g för att genomföra en "attack" på vården igen. Det kan inte vara meningen att jag ska fortsätta leva och känna mig 80% frisk - jämt! Det är riktigt frustrerande att inte någonsin känna sig helt frisk, alert och att dessutom ha ett minne som en guldfisk. Att dessutom ha en kropp som kämpar emot en på viktfronten gör ju inte livet roligare att leva. Under de perioder när jag levt sunt, tränat MYCKET och haft kraftigt fokus på vikten har kroppen snabbt ruskat av sig min ansträngning och tvärstannat. Det enda som händer är att jag lyckas gå ner lite grann och därefter slår kroppen av ämnesomsättningen och händer något så går jag upp i vikt. Dessutom verkar jag ALLTID dra på mig infektioner som håller i sig minst tre gånger så länge som för andra.</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #1a1a1a; font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; line-height: 22px;"><br />
</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #1a1a1a; font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; line-height: 22px;">Vikten är viktig för mig, men mitt mentala mående är oändligt mycket viktigare. Att kunna få hjärnan att vakna ur den halvdvala i vilken den befinner sig ständigt skulle vara riktigt trevligt. För några år sedan var min hjärna alert, snabb och minnet svek mig inte oavbrutet. Jag upplever just nu min hjärna ungefär som att den går på 75% effekt och att minnet <u>ofta</u> befinner sig i de övriga 25%. Det ÄR ett problem och det är INTE bara gnäll. Jag har gett min nya dos en rejäl chans, men jag går som sagt omkring och känner mig 80% frisk. <b>Vad är det för liv, liksom?</b></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #1a1a1a; font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; line-height: 22px;"><br />
</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #1a1a1a; font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; line-height: 22px;">Så, avstampen gäller mitt liv i stort. Med en förändring av medicineringen så hoppas jag kunna väcka mig själv och det glada, positiva jaget som finns under den här "blöta yllefilten" som jag just nu inte riktig får av mig... Här ska det banne mig redas ut saker! Kan inte läkaren på vårdcentralen hjälpa mig så går jag fanimej vidare. Nu har jag totalt "lackat ur" på detta! Nån måtta får det vara!</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #1a1a1a; font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; line-height: 22px;"><br />
</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #1a1a1a; font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; line-height: 22px;">Ahhh - det här kändes inte helt fel att "vräka ur sig" :-) Oavsett om jag lyckats skapa någon förståelse för min situation så känner jag att en liten flik av filten är på väg att lyftas. Nu är det bara resten av den kvar...</span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-53443415729702582792011-08-14T11:28:00.000+02:002011-08-14T11:28:12.063+02:00Midnattslufs med mersmak?Japp, så var det enda loppet för i år avverkat. Midnattsloppet! Och det var en trevlig upplevelse :-)<br />
<br />
Sen i maj har löpträningen legat på hyllan. Fokus har legat på helt andra värden i livet och energin har näppeligen räckt ens till dem. Sommaren har varit en oas från löpning för min del. Inte för att jag var less, utan snarare är det andra funderingar som varit i vägen. Ibland måste man prioritera och denna period har löpningen varit nedprioriterad - rejält...<br />
<br />
Så, varför ställer man sig på startlinjen för att springa en mil - helt utan löpträning? Ja, egentligen har jag inget svar på den frågan. Jag var helt enkelt sugen när jag anmälde mig. Strax innan jag stack igår kväll frågade min fru mig: "Är du sugen?". Svaret hon fick var "Inte ett dugg!" så förutsättningarna var väl sådär, va?<br />
<br />
Efter att ha konstaterat att man borde läst på sl.se INNAN jag åkte var det bara att åka med och besöka en stor del av tunnelbanenätet. En ovan tunnelbaneåkare som dessutom skulle träffa ett gäng kl. 20 kikade besviket på klockan och med lite hängande huvud anlände jag till Zinken en halvtimme sen. Döm om min förvåning när "gänget" var kvar. Kul att träffa SATS-foket från Bålsta!<br />
<br />
Väl i startfållan kunde undertecknad återigen konstatera att han har svårt att synka toalettbesök med löploppstarter :-) Första två kilometrarna gick åt till att hålla utkik efter en bra buske. Ingen sådan dök upp så det blev till att bita ihop de resterande åtta... Nästa gång...<br />
<br />
Målet för kvällen var att njut och framförallt le mig upp för Sofia kyrkbacke. Båda dessa mål kan jag checka av med ett nöjt leende. Tiden (1.04.38) är ju absolut ingenting att hänga i julgranen, men jag är egentligen jättenöjd. En lunk i lagom tempo (läs långsamt tempo) och något ansträngt leende i slutet av mördarbackarna gjorde att det totalt blev en angenäm upplevelse. Absolut något att göra om!<br />
<br />
Så, har gick det med ambitionerna efter loppet då? Tja, jag låter allt vara osagt just nu. Jag trivs bra med min träningsmängd, men kommer ändra lite på fördelningen. Jag är just nu fast i cykelträsket! Det är fantastiskt kul med cykelpass, men jag måste bredda lite. Jag börjar med att crosspass imorgon så får vi se sen. När det gäller löpningen så kommer jag nog smyga igång med löpningen igen. Det ÄR ju så skönt! Jag låter min vidlyftiga mål vila ett tag till. Jag har stort fokus just nu på att skapa mig en bra vardag med lagom dos och det är lätt att "spåra ur" genom att dra på för mycket då. Jag har tänkt mycket på att för tre år sen så tränade jag inte nåt - noll, zip, nada... Likaså ska fokuset över på vikten igen. Dels bättre kost, men också ta ett snack med min läkare om att justera min medecinering för sköldkörteln. Jag kan bara kosntatera på diverse forum att jag inte är ensam med viktproblem och sköldkörtelproblematik. Inget att gömma sig bakom, men helt uppenbart något att ta tag i även det så jag ger mig själv bästa tänkbara förutsättningar.<br />
<br />
Så - mersmak definitivt! Jag återvänder sakta, men säkert, till löparvärlden. Om än med något annan attityd :-) Idag ska jag assistera min nyskilde bror med väggbygge i hans nya hus - MED träningsvärk... Fantastiskt!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-48827527432212574032011-08-01T19:17:00.000+02:002011-08-01T19:17:06.239+02:00Många "borden", men få succéer - märkligt nöjd ändå...Ojojoj vad länge sedan jag bloggade ordentligt. Fokusproblem har helt klart fått ett ansikte i mig!<br />
<br />
Ja, vad ska jag säga? Semestern har susat förbi med överljudsfart. Precis som vanligt får man väl säga. När jag nu tänker efter så är det ju så efter varje långledighet. Jag vill liksom inte komma igång riktigt på jobbet och motivationen i stort befinner sig på en riktigt låg nivå. Jag vill helt enkelt bara hem och köra ett SATS-pass för att sen landa behagligt i soffan...<br />
<br />
Semestern har gett noll och intet på löpfronten. Återigen har jag låtit lusten styra vad jag gjort. Och med våra pågående projekt hemma har också orken fått styra. Att gräva för och montera en pool är inget för den veke :-) Belöningen var ju naturligtvis att få plurra i och känna att det var skönt att ligga kvar i vattnet :-) Jag önskar att alla kunde få uppleva den tillfredsställelsen! Men, som sagt, inte någon löpning att tala om...<br />
<br />
Så - VARFÖR känner jag mig så där fnittrigt nöjd ändå? Tja, inte vet jag :-) Jag känner att jag lyckats riktigt bra med att hitta en bra "vardagsmotion" med varierande pass på SATS. Jag har inte känt något behov alls av att ge mig ut på slitsamma långpass. Jag har hållit mig kring två, tre pass i veckan på SATS. Ett bra tag körde jag övervägande spinning. Dels beroende på att jag tyckte det var grymt kul, men också beroende på att kroppen skrek efter den typen av pulsträning. Herregud vad mycket pulsträning jag missat under mitt liv :-) Nu kommer jag, sakta men säkert, flåsandes bakifrån... Uthållighetsträningen får komma efterhand, tror jag. Faktiskt har jag börjat tveka om maratonträning! Vasa - utbrister den insatte!?!? Ska han hoppa av nu?<br />
<br />
Nja, jag had just nu inga sådana planer och det tilltalar mig fortfarande att köra ett par tre maror till. Men det där suget att trissa mig själv är inte riktigt där just nu. Jag tänker såhär - låt oss avvakta lite och se var jag landar i motivationsvärlden. Träningen vet jag ju hur den ska gå till grovt sett. Jag vet vad som krävs och hur det kommer kännas. Så jag tar det lugnt, tränar på med sånt jag just nu tycker är roligt och så får vi se hur sensommaren och hösten påverkar mig :-)<br />
<br />
Lite konstigt känns det allt att jag inte utfört några direkta stordåd. Å andra sidan så har min attityd nu mer drivit iväg mot ett lite förnöjt tjihoo över att få till tre pass i veckan. Bara det känns faktiskt som ett litet stordåd i sig. Åtminstone i relation till hur mitt liv såg ut innan jag började blogga överhuvudtaget!<br />
<br />
Så - imorgon ledigt och en dagstripp till Åland med hela familjen. Ingen träning, ingen motivationstänk - BARA glädje och njutning!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-35395611392203707282011-07-15T11:59:00.000+02:002011-07-15T11:59:34.846+02:00Badbart (?) lagom till regnetJapp - vi klarade det! Poolen är uppe och klar för bad!<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfb590tAvFVpCWkNrCW9ryseZ-88wS5aYgQH1TzhaJHIrPmOVmoOnqwYUCar63_MZmiap9h03YyPjofQssU1wDyaoPI150WIyIC9pfavBE96LpYyJBe1MZgV4MqCM6-tx9vCPhY9giMSk/s1600/IMG_1032.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="239" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfb590tAvFVpCWkNrCW9ryseZ-88wS5aYgQH1TzhaJHIrPmOVmoOnqwYUCar63_MZmiap9h03YyPjofQssU1wDyaoPI150WIyIC9pfavBE96LpYyJBe1MZgV4MqCM6-tx9vCPhY9giMSk/s320/IMG_1032.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Badbar?</td></tr>
</tbody></table><br />
<br />
Och vad händer då? Jo, regnet kommer såklart. Idag på morgonen efter vi blev klara visar termometern 15 grader...<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_Gp6bUTnlx2YmJj6KLsxFhHDKFmP_MEdFyZOXiIrOc0_RSAdAnv3gfCe9s2MjN-tDjkE49vXxTbqGJDsx1GVb55jg_Ex-dvV05G5f1-z7Ihjsp0UUk9m4-1PiZ0Ce1i-I7MoENAuB1tQ/s1600/IMG_1034.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_Gp6bUTnlx2YmJj6KLsxFhHDKFmP_MEdFyZOXiIrOc0_RSAdAnv3gfCe9s2MjN-tDjkE49vXxTbqGJDsx1GVb55jg_Ex-dvV05G5f1-z7Ihjsp0UUk9m4-1PiZ0Ce1i-I7MoENAuB1tQ/s320/IMG_1034.jpg" width="238" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">15 usla grader...</td></tr>
</tbody></table><br />
Hmmm, jag hade hoppats på 25 grader plus!!! Nåja, om det blir lite värme kanske vi når upp till 20-gradersstrecket, och DÅ ska jag bada. Premiären gjordes igår av fruns äldsta son. 16 grader visade termometern då och jag är helt enkelt impad...<br />
<br />
Idag är det bio, "Kung-fu panda 2", och lite tilläggsshopping som gäller. Imorgon bitti åter till SATS för lite cykel efter många dagars slit med poolen.<br />
<br />
Ciao!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-59513455239185026492011-07-10T10:01:00.000+02:002011-07-10T10:01:31.878+02:00Semester och fullkomlig bloggvila...Fniss! Jag såg <a href="http://blog.nemonisimors.com/">Ingmaries</a> stilla undran om jag smält bort. Och - Nej, jag är kvar!<br />
<br />
Det har gått en dryg månad sedan mitt senaste inlägg. Motivationen att blogga har totalt saknats, vädret har inte direkt varit "inne-väder" och mitt liv har varit lite upp och ner. Nu är jag inne på min näst sista semestervecka och har egentligen inte hunnit med mycket annat än träning, lite <a href="http://liseberg.se/sv/hem/">Lisebergsbesök</a> med familjen och att jobba med att försöka få ner en <a href="http://www.jf-fritid.se/vara-pooler/storpool/specifikation-priser/">pool</a> i backen hemma :-)<br />
<br />
Poolen var på väg ner förra veckan, men då gick <a href="http://www.hyrbobcat.com/">grävaren</a> sönder som jag skulle hyra och jag försökte mig på att handgräva... Japp, det var riktigt optimistiskt! Visst, det hade funkat, men vi har nu nått ett finfint lager med "pansarlera" som kräver grävning med spett... Den reparerade grävmaskinen hämtar jag ikväll!!!! Kanske poolen kommer på plats kommande vecka (min sista semestervecka). Barnen hoppas i alla fall :-)<br />
<br />
Träning ja. Jag har INTE suttit på min breda bakdel och inväntat ålderns höst. Jag har fått bra smak på <a href="http://www.sats.com/se/start/1-Traning/Grupptraning/Bla-klasser/">spinning</a> och har kört MINST två pass i veckan, men oftast ett pass varannan dag. Flåset på cykeln börjar bli OK, men löpningen har fått stå åt sidan för detta istället. Det har ju dessutom varit mördande varmt för löpning :-) Nåja, <a href="http://www.midnattsloppet.com/">Midnattsloppet</a> närmar sig och jag tar det som det kommer. Jag kommer ta mig runt och jag kommer njuta!<br />
<br />
Jag skulle gissa att jag kommer vara lite frånvarande ett tag till eftersom mycket tid och energi åtgår till livet i övrigt, men jag kommer tillbaka...<br />
<br />
Ha det nu riktigt skönt i vår fantastiska sommar!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-27013033098471984652011-06-07T22:26:00.000+02:002011-06-07T22:26:05.795+02:00Räknas sightseeing i 30-gradig värme som pass?Idag sitter jag åter på skolbänken! I Sigtuna, <a href="http://www.storabrannbo.se/">Stora Brännb</a>o, för att vara exakt. Just nu är jag mätt och belåten efter ytterligare en fantastisk måltid. Stora Brännbo rekommenderas på matfronten!<br />
<br />
När det gäller konferensrummen är det en annan femma! Ingen ventilation, strålande sol och stillastående, 30 grader varm luft. Inga optimala förhållanden för inlärning i mina ögon. Efter lunchen idag fick vi dessutom en timmes sightseeing i <a href="http://www.sigtuna.se/">Sigtuna</a> med guide. Rätt häftig stad och mysig vandring - TROTS 30 grader och strålande sol...<br />
<br />
Förra veckan lämnade jag in min första inlämningsuppgift för att så småningom kunna <a href="http://www.dfkompetens.se/arkitektur/kurser/2111034/om-utbildningen/">certifiera</a> mig. Hoppet var lågt ställt eftersom jobb och annat stört hela den gångna månaden. Döm om min förvåning när jag öppnade kommentarerna nu ikväll - "Utmärkt!", "Fortsätt på detta sätt!" och liknande var dominerande kommentarer. Den sämsta kommentaren jag kunde hitta var ett rakt "OK!". Nöjd som sällan förr bubblade självförtroendet tillbaka. Hoppet återvände och energin strömmade tillbaka. Tänka vad jag skulle kunna göra med ordentliga förberedelser...<br />
<br />
Hela eftermiddagen har jag suttit i en verksamhetsmodelleringsövning. Snacka om roligt! Det känns SÅ rätt att ha gett sig i kast med denna kurs att jag inte vet var jag ska ta vägen. Att coacha, leda rätt och få andra att växa i när de får hjälp med riktning - DET är ju grejen! Jag hoppas verkligen att få jobba med såna saker framöver istället för att harva runt i "utvecklarträsket" där jag saknat den mänskliga delen alltför länge. Måhända beror det på min handledares eminenta sätt att coacha mig med sina kommentarer, men det bryr jag mig inte om - idag äger jag och mitt humör :-)<br />
<br />
Som ni förstår har INGEN tid lagts på träning idag, men det känns helt OK. Imorgon blir det detsamma (om inte morgonen kan bidra med ett kortare löppass...). På torsdag återkommer jag :-)<br />
<br />
Natti!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-80133841750317518572011-06-06T13:18:00.000+02:002011-06-06T13:18:43.712+02:00Hoppla - nationaldag med grym känsla...Hoppla, hoppla! Det var länge sen jag skrev nåt på bloggen nu. Det beror mest på att jag inte tyckt att jag haft nåt att kommunicera omvärlden på ett tag. Det betyder INTE att jag lagt av på något sätt - tvärtom :-)<br />
<br />
Idag var det bokat ett "Sverigepass" på SATS i Bålsta. I detta fall ett timmespass med spinning och dubbla ledare... Likaså dubbelt så jobbigt som vanligt :-) Superskönt och faktiskt premiär för mina <a href="http://www.biltema.se/sv/Fritid/Cyklar/Tillbehor/Cykelskor/">cykelpjux</a>. Helt OK för en "rookie" som jag. De funkade utmärkt och mina tidigare avdomnade fötter mådde toppen i de nya :-) Nu fick man trampa på än mer, må jag säga! Riktigt bra investering :-)<br />
<br />
När jag kom hem kände jag att jag inte riktigt var "klar", så på med mina hederliga Equalon och joggade ned en <a href="http://connect.garmin.com/activity/90555234">halvmil</a> i 26 grader och strålande sol. Underbart när svetten RINNER så att ögonen börjar svida lite av saltkänslan... Puh, vad varmt det var! Men skönt och inte speciellt jobbigt!<br />
<br />
Så nu tycker frun att det är dags för en dusch... För mig alltså :-) Efter det återgår jag till altanombyggnationen som syftar till att husera en <a href="http://www.jf-fritid.se/vara-pooler/storpool/specifikation-priser/">vattenpöl</a> :-) Den kommer att vara älskad av barnen och av oss en lång tid framöver. Härlig känsla att kunna kliva ut på altanen och bara "plurra i"! Det blir blodpudding ett tag framöver, men det är det värt!<br />
<br />
Imorgon är det dags för utbildning igen. Två dagar i härliga Sigtuna med roliga uppgifter och riktigt god mat! Mums på alla sätt och vis!<br />
<br />
Jag önskar alla en riktigt härlig nationaldag och hoppas ni får det lika härligt som jag :-)Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-78392185037919368672011-05-29T12:15:00.001+02:002011-05-29T12:19:35.045+02:00Kunde jag hålla mig då?...Nope, efter gårdagens bravader av alla andra gick det inte att låta bli - även om jag hade stretat emot, vilket jag inte gjorde, hade det varit omöjligt! Det blev en löprunda i regnet för att testa nya <a href="http://maratonresan.blogspot.com/2011/05/stress-skrik-och-nya-kompisar.html">kompisarna</a> :-)<br />
<br />
Wow! Ingmarie hoppades att det gick att kuta i dem. Japp, är svaret! Och undan gick det! En helt annan känsla än mina tidigare Nike Equalon. "Månglidarna" är lättare, bekvämare men något "sladdrigare". Med min nuvarande vikt är de troligen liiiite för instabila, men det kör vi på ändå. En justering av löpsteget till lite mer framfot gick utmärkt. Det har INTE gått med de gamla eftersom de "bromsat" lite grann. Skön känsla, men något mer belastning på vaderna. Bra med all spinning hittills, för det kändes att jag är starkare i vaderna än tidigare. Sammanfattningvis en helskön runda med en del gåvila då "tjockkroppen" drog igång hyperandningen och det blev FÖR tungt att löpa. Däremellan - Wow! Mäkta stolt över detta pass. Inte nåt världsrekord, men känslan var så underbart stark att jag log mig förbi öppet hus vid brandstationen :-) En <a href="http://connect.garmin.com/activity/88657138">sån runda</a> - det är KÄRLEK! Bättre än "<a href="http://connect.garmin.com/activity/88657125">kräkpasset</a>" med SATS... Jag får liksom känslan att när jag väl når mitt <a href="http://maratonresan.blogspot.com/2011/03/ur-morkret-och-mot-ljuset.html">viktmål</a> så kommer jag flyga fram :-)<br />
<br />
Nu samlar jag mig för lite studier medan familjen besöker öppet hus på brandstationen. I eftermiddag smörgåstårta hemma hos MOR :-) Ikväll - SAS till Ängelholm... Nåja, man kan ju inte få allt!<br />
<br />
Två spinningpass boka i Helsingborg. Det LÄR också bli en del jobb, men nu har jag bestämt mig för att lägga mer tid på mig och familjen, på utbildningen och min träning - i nämnd ordning. Dessutom gjorde gårdagens bravader att nästa års schema måste justeras en smula. Jag MÅSTE helt enkelt klämma in en mara 2 juni 2012 före Berlin på hösten...Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-29162628273906638832011-05-29T09:55:00.000+02:002011-05-29T09:55:20.442+02:00Motstridig glädjeIgår hade jag en fantastisk dag med min yngsta dotter i krokarna kring Stockholm maraton. Jag vet att det var flera av er som hade fantastiska upplevelser som jag kommer få läsa om framöver.<br />
<b>Grattis alla kämpar för era fantastiska insatser igår!</b><br />
<br />
Trots en underbar dag, en fantastisk upplevelse och ingen smärta idag så känner jag lite motstridig glädje. Konstigt, men sant. Jag är otroligt glad över allas fina insatser, men saknar faktiskt en egen :-) Märklig egoistisk liten tripp kan man tycka, men för mig är detta BRA. Det är ju en del av detta känslopaket som driver mig och min träning framåt. Att nå de mål jag sätter upp och gärna med en knorr av världsrekord :-) Igår blev det inte så!<br />
<br />
Min lilla dotter, däremot, var absolut fantastisk igår! Jag inledde dagen på sämsta tänkbara sätt - dundrande huvudvärk! Lilla Linnea sa "Du måste berätta för SATS att du har ont i huvudet" :-) Och det gjorde jag när jag ställde in morgonens träning. Det gick liksom inte att ta sig dit... Efter någon timme och ett antal små piller släppte eländet och vi kunde bege oss mot Stockholm. Inte ett gnäll, inte någon sur min eller tandagnisslan lämnade Linnea på hela dagen. Vi hade såååå kul att jag var helt slagen av situationen. Jag gick omkring och log, medan dottern exponerade sitt hundmålade ansikte (på Mc Donalds). Fantastisk upplevelse!<br />
<br />
Idag vräker regnet ner och jag saknar känslan av träningsvärk efter ett hårdkört lopp. Jag gissar att många av er hjältar har en och annan muskel som ömmar och jag är lite avundsjuk - samtidigt som jag är så glad för er skull. Så - dagen får nog gå i de motstridiga känslornas tecken...<br />
<br />
<span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"><b>Bra jobbat alla hjältar! Nästa år...</b></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-25693580490982942402011-05-25T21:25:00.000+02:002011-05-25T21:25:39.247+02:00Stress, skrik och nya kompisarLämnade dottern vid tåget 7.00 imorse. Dagen D för henne och hennes klass lag i "Bästa fyran". De hade, på ren vilja, simmat till sig en finalplats i Eriksdalsbadet :-) Pappa (myself) hade planerat att sticka dit och vara stolt, och galet skrikande, förälder. Enligt dottern skulle de starta i heat 3 ca 9.15. Trafiken var horribel och 9.20 släppte jag frun vid entrén och hon sprang för att hinna fota lite. En besviken pappa joggade efter parkeringsjakt i lätt tempo mot entrén utan direkt hopp om att hinna se dottern. Saken var den att hon oroat halvt ihjäl sig för växlingen och att dyka i. Bekymrad, besviken och lätt svettig anlände pappa och hann se heat 4!!! Tragiskt att man skulle missa, tänkte jag. I heat 7 dök plötsligt "Finnstaskolan, 4A" upp på tavlan! Förvånad och smått exalterad skrek jag som en vilde och har ALDRIG sett en så bra växling i hela mitt liv. Inte heller har ens Michael Phelps simmat så perfekt och snabbt på 25 m. OK, möjligen överdriver jag en liten, liten smula... Otroligt glad att ha fått vara del av dotterns stora dag och dessutom stolt som aldrig förr vinkade vi som galna, men dottern såg oss givetvis inte :-) Hon såg däremot riktigt glad ut när vi pratade med henne efteråt. Underbar förmiddag!<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEio56R39soXzAaqhH-qb6OtQuZbZUQcjTtTMRJcdG-XbklizE-_8fTdlpfQSocCPb2DoNl3HuKlEFrIWU9T2NLR1OyLQ6ABCDOofCImOL1Mm9Lohyq1eSxZjC0lkemr4oDb6AUbDNYUv_o/s1600/Nike+Lunarglide+%252B+2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="265" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEio56R39soXzAaqhH-qb6OtQuZbZUQcjTtTMRJcdG-XbklizE-_8fTdlpfQSocCPb2DoNl3HuKlEFrIWU9T2NLR1OyLQ6ABCDOofCImOL1Mm9Lohyq1eSxZjC0lkemr4oDb6AUbDNYUv_o/s320/Nike+Lunarglide+%252B+2.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Nyaste kompisarna</td></tr>
</tbody></table>Eftermiddagen inleddes med ett par timmars kort jobb och ett tråkigt besked från en kollega som förlorat sin pappa inatt. Ett knippe varma tankar sändes till kollegan och därefter vidtog fritidshämtning, skoinköp till barnen och, kors i taket, införskaffande av ett par nya löparkompisar<br />
<br />
<a href="http://www.stadium.se/sport/traning/loparskor/109336/nike-lunarglide-2"><span class="Apple-style-span" style="font-size: large;">Nike Lunarglide + 2</span></a><span class="Apple-style-span" style="font-size: large;">!</span><br />
<br />
Jag kan verkligen tipsa om Stadium outlet i Barkarby.<br />
<br />
Istället för 1200 kr fick jag hosta upp 650 kr :-)<br />
<br />
Lyckades dessutom övertala frun att ta ett par av samma modell - men rosa såklart!<br />
<br />
Nöjd som få drog jag mot kvällens spinning på 55 minuter och, precis som jag anade, klev av cykeln på darrande ben och en t-shirt som möjligen hade något torr liten fläck.<br />
<br />
Så - imorgon en kort spinn & core-combo på lunchen. Annars jobbar frun och det blir kort dag även imorgon. Tidigt upp däremot så jag kanske "bara" jobbar 8 timmar... Ska försöka klämma in en vända till Stadium/Intersport och kika på "cykelpjucks". Jag är mogen för det nu... Det är också ett bra sätt att koppla bort tankarna på maran på lördag som jag INTE ska springa :-) Men kika - det ska jag!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-6548127615660591342011-05-24T08:20:00.000+02:002011-05-24T08:20:30.019+02:00Suget botat!I söndags skrev jag kort om att löpsuget smugit sig tillbaka. Det är en skön känsla att känna längtan efter att bara flyta iväg i ett härligt löpsteg och inget gör ont. Den dan kommer - hoppas jag :-) Den kom dock INTE igår, även om jag försökte... Långt inlägg idag också - lika bra jag varnar direkt :-.)<br />
<br />
På SATS i Bålsta har en av tränarna, för övrigt löperfaren sådan, dragit igång lite löpträning på måndagkvällar. Tyvärr har jag ju varit bortrest och missat alla gånger hittills, men igår var det dags. En tur till "ett spår nära dig" och samling i blåsten. På dagens agenda stod fartlek/naturliga inervaller. Ett område jag hatat genom åren, men insett dess vikt. Det är helt enkelt så att intervaller är nåt som jag tycker är hur svårt som helst att hitta vilja och disciplin att utföra ensam, men nu var vi ju tre stycken och en ledare så kanske, kanske...<br />
<br />
Efter ett par kilometers uppvärmning i prattempo (för mig var det lite mer än så) drog vi på för första intervallen. Omkring 400 m högt tempo med ca 100 m joggvila och sen på det igen... Första 400 kändes kroppen stark. Jag kände att det var svårt att få ner flåset under de 100 metrarna så jag startade intervall två med rejält flås och givetvis tog bränslet slut. Ett klassiskt exempel på att man gått ut för hårt. Men då var det bara sex repetitioner kvar :-) Efter fyra intervaller blev joggvilan gåvila och farten var rejält dämpad i farthöjningarna. Den där "kräkkänslan" infann sig inte riktigt, men jag balanserade helt klart på gränsen. Nästa gång...<br />
<br />
Efter nedjogg ett par kilometer i prattempo (läs: rejält flås-och-stön-tempo för min del) stretchade vi lite och diskuterade upplägget och filosofin kring att "göra det själv" kontra tillsammans. Helt klart är tillsammans det alternativ som är bäst. JAG saknar i alla fall disciplinen att köra så "hårt" på egen hand, men man ska aldrig säga aldrig.<br />
<br />
Jag konstaterar lite kallt att jag har ett antal kilon och ett antal löppass kvar innan jag kommer mäkta med detta pass på ett bra sätt, men det är ju en del av charmen. Att ta ut sig såpass att muskelrna darrar och det viner lite i luftrören - det är grejer det! Det är ju så skönt efteråt :-)<br />
<br />
Apropå kilon förresten - jag har inte resonerat så mycket kring detta på etyt tag och det blir väl egentligen inte så mycket idag heller. Men jag måste ändå ta upp ett problem jag har. Förra veckan var en mardrömsvecka i Skåne med många, många timmars arbete och likaså "uteätande". Jag har så svårt att klara uteätande!!! Även om jag åt "hyfsat" så är det ändå så att den mat man lagar själv är helt oslagbar både smakmässigt och innehållsmässigt. Jag lyckades hålla mig ifrån godis helt och hållet, trots pressad vecka, och DET är jag nöjd med. Däremot gick jag upp 7 hg på en vecka (+- nåt hekto). Utelagad mat och fel matval gjorde sitt till. Förbannad på miog själv blev det rejäl skärpning vid hemkomst så nu är de där hektona borta igen. Men tänk om jag hade bättre disciplin och istället kunde tappa 6 hekto :-) Nåja - Mars 2012 är min målmånad. Det är då jag ska vara i bästa form och med lagom vikt. Tålamod Magnus...<br />
<br />
Så - idag tänker jag inte träna nåt. Lårmusklerna skriker lite och fortfarande rosslar luftrören en smula efter total genombläåsning igår. Imorgon kväll testar jag spinning 55 minuter på SATS med samma tränare som igår på löpningen. Vissa tränare har en förmåga att pressa ur en det där lilla extra - hon är en sådan och jag förväntar mig darriga ben när jag kliver av hojen imorgon kväll :-) Nån som har nåt bra tips om spinningdojjor förresten? Det vaerkar vara en djungel och med min begränsade plånbok behöver jag bra tips :-) Have a nice one, allihop!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-59611234037253739842011-05-22T11:05:00.000+02:002011-05-22T11:05:36.773+02:00Sug i löptarmen...Idag har jag träningsvärk - ÄNTLIGEN! Efter gårdagens intensiva aktiviteter hade det förundrat mig om jag INTE haft någon värk. Baksida lår, axlar och hela andningsapparaten... I like!<br />
<br />
Startade med en halvtimma core på SATS och spädde på med, vad jag trodde, en timmes crosstraining på samma inrätting. Nu blev det inte crosstraining, utan Tabata. Shit! Det ÄR stor skillnad på ett crosstrainingpass och ett Tabatapass. 20 s x 8 med 10 s vila emellan på varje station. Igår - sex stationer! Herregud vad kroppen fick jobba :-) Skönt var det efteråt i alla fall! Passade på att ta en timmes rask promenad med hund och dotter, samt dryga timmen i simhallen med båda döttrarna. Nästan som att ha sprungit Varvet...<br />
<br />
Apropå Varvet - jag hade en del bekanta som sprang igår. <b>Grymt bra jobbat allihop!</b> Jag är imponerad av er alla! Tyvärr gav det också ett sug i löptarmen :-) Nästa år SKA jag vara med! Lagom uppladdning inför Berlin i september 2012...<br />
<br />
Så - idag vidtar att utreda poolmarknaden med familjen. "Bara" en sån markpool, men ändå :-) Imorgon hakar jag på löpargruppen i Bålsta för lite fartlek! 18.30 vid Kvarnkojan för den som inte uppmärksammat detta :-) Trevligt avslut på helgen allihop!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-31360150122928834122011-05-20T07:45:00.001+02:002011-05-20T07:45:56.801+02:00Grym vecka!Idag blir det riktigt kort inlägg eftersom jag sitter ute hos kund och vid lunch ska dra mot flyget hemåt...<br />
<br />
Omkring 60 tim arbete inklusive dagens. Två spinningpass, tisdag och orsdag. Först ett 55-minuterspass, och igår testade jag ett 75-minuterspass. Jag kan bara säga som så att ett par cykelskor står numera på önskelistan! Jag gillade verkligen 75-minuterspasset. Fullkomlig tömning av all energi i kroppen var budskapet - och så jobbade jag! Rätt seg idag i kroppen, men det KAN ha med arbetstimmarna denna vecka att göra. Veckan har varit rätt extrem pga driftsättning...<br />
<br />
Idag ska jag ÄNTLIGEN få komma hem till familjen och jag niterade att vädret kommer hem när jag kommer hem :-) I like! Imorgon är det inplanerat ett corepass och ett crosstraingpass på SATS. 1½ timmes njutning med fokus på lite andra muskelgrupper än gången vecka. I bästa fall blir det en lugn löprunda på söndag... <br />
<br />
Vi får se - nu ska jag bara njuta av att få komma hem!<br />
Och just ja - <strong>Lycka till alla Varvslöpare!!</strong>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-73316894873217112042011-05-16T21:27:00.000+02:002011-05-16T21:27:39.929+02:00Tufft kommande halvår och ett viktigt beslutTja, jag har ju inte direkt bombat omvärlden med inlägg den senaste tiden. En hel del beror på kursen (med stort K egentligen) som startade i tisdags. Vojne, vojne - där fick man någott att bita. Ett halvårs rätt tufft program med föreläsningar, hemuppgifter och, som grädde på moset, uppsatsskrivning. Kul, intressant men också lite skrämmande. Jag gissar att min bloggnärvaro kommer vara lite sporadisk då och då eftersom en del fokus kommer läggas på utbildningen och övrig tid lär familjen och tränandet ta :-)<br />
<br />
Tränandet, ja. Hur har det gått? Jodå, riktigt bra! Väldigt lite löpning än så länge, men jag fortsätter hålla fanan högt på SATS. Tre pass i veckan, om inget störande företas. Det är <b>jag</b> riktigt nöjd med! Kursveckan blev bara två SATS-pass, men då tog jag ett kortare pass längs med strandpromenaden i Sigtuna istället :-) Mysigt och stärkande. Inte visste jag att Sigtuna var så kuperat...<br />
<br />
Men - idag blev jag ordentligt arg för första gången på väldigt länge. Och då snackar vi inte morr-arg, utan ryt-arg! Jag vill inte redogöra för varför, men låt oss säga så här - jag trodde aldrig jag kunde bli så arg på en person jag inte vet vem det är ens! Så arg att det var tur att personen ifråga inte var i närheten och inte heller kommer vara det. Det var nog tur för både densamme och mig själv. Jag hade med 100% säkerhet gjort mig olycklig och fått spendera återstoden bakom lås och bom! Så arg...<br />
<br />
Nå, jag får helt enkel arbeta med mig själv och bearbeta ilskan efter bästa förmåga. Under tiden - ytterligare ett spännande beslut är taget! Inte i vredesmod, jag lovar. Tvärtom! Idag bestämde jag mig definitivt för att göra allt som står i min makt att stå på startlinjen till <b>Berlin maraton 2012</b> :-) Jag har gått och funderat "i smyg" på detta ett tag. Jag pratade med frun om att flyga ner hela familjen, bo på hotell, äta gott och ha allmänt mysigt. Å, just ja, kanske springa ett maraton också... Ambulansflyg hem, kanske?<br />
<br />
Frun konstaterade mer eller mindre blixtfort att jag är fullkomligt intelligensbefriad och diagnosen lutade snarare åt galenpanna än geni, men att visst - det kunde ju vara kul med en familjeresa :-) Så, om allt går att ordna rent praktiskt på ett ekonomiskt vettigt sätt, så...<br />
Man kan det man vill och detta vill jag verkligen! Jag har bara hört gott om Berlin och jag gillar staden. Dessutom behöver jag ett större mål att jobba mot framöver, så varför inte? Det låter som en kul grej att göra innan man tar New York och definitivt innan man dör :-) Så - <b>Berlin it is!</b><br />
<br />
Jag använder detta mål och tankarna på det som tröst i mitt, nu avtagande, vredesmod och under min "mördarvecka" på resande fot. Söndag tom fredag i Skåne med 10-15-timmarsdagar. Lockande? Knappast, men en realitet denna vecka... Klämmer dock in ett par SATS-pass...Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-51259089456175591962011-05-09T15:14:00.001+02:002011-05-09T15:16:57.409+02:00Intressant om maxpulsformelJag läste idag ett intressant inlägg på <a href="http://traningslara.se/vilken-formel-ar-bast-for-att-uppskatta-sin-maxpuls/">Träningslära</a>. Det handlade om de formler som används för att räkna ut maxpuls. Kontentan var väl egentligen att det bästa är att göra ett maxpulstest, men att man kan ligga halvnära sanningen om man har tur. När man använder formlerna, vill säga :-)<br />
<br />
Jag har ju egentligen inte nyttjat mitt pulsband speciellt frekvent på sistone, men har hyfsat bra minne av pulsvärdena från maratonträningen. På "den tiden" låg jag ofta runt 153 slag/min i snitt vid mina långpass, med omkriong 160-164 slag/min som maxbelastning. Och mig veterligen har jag hittills inte registrerat ett löppass med högre puls än 180 slag/min och det var ett backpass som "egenkomponerat maxpulstest". Målet var då att försöka ta reda på ungefär var jag låg för att kunna planera för pulsbaserad träning. Nu kan man ju konstatera att det blev inte mycket med den pulsbaserade träningen :-) Istället nötte jag på och slutförde maran utan speciellt vetenskapliga träningsformer.<br />
<br />
Idag är det heller inte av största vikt att veta med exakthet var min kropp har sin maxpuls, men det mesta tyder på att jag ligger kring 176-180 slag/min i maxpuls. Använder man formeln som "rekommenderas" på Träningslära innebär detta:<br />
<br />
208,754 - (0,734 * 44) = <strong>176,46 slag/min</strong><br />
<br />
I praktiken tror jag faktiskt att detta kan stämma rätt OK på just mig. Möjligen kan man tänka sig att jag pressar mig uppåt 180, men för min egen del har det ingen avgörande betydelse och så nära döden är frågan om jag vill komma. När jag spinner pushar jag ibland rätt bra, tycker jag själv. Jag kanske skulle testa att ta på pulsbandet...<br />
Återkommer med mer info om detta om och när den dagen kommer :-)<br />
<br />
Imorgon och på onsdag sitter jag inlåst på ett konferenshotell i Sigtuna för att starta min, minst sagt, långa kurs. Den ska vara avslutad i december och i bästa fall är jag då certifierad it-arkitekt...<br />
Nu - dags för hemgång, middag och en träff med löpargruppen på SATS i Bålsta :-)Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.com2