söndag 28 februari 2010

Äntligeeeeeeen löpning!

Jihaaaa! Första passet på exakt två veckor fick jag göra idag. Det känns lite som att börja om, men det får man helt enkelt ta.

Innan passet kände jag mycket noga efter hur kroppen kändes. Snoken blödde jag näsblod i, halsen var raspig efter en veckas nässpray och kroppen kändes matt - Klart man skulle ge sig ut då!

Sagt och gjort! Jag gav mig iväg efter att ha dragit på mig lånkalsonger, tights, pulsband och lite fler attiraljer (bara att klä sig för löpning kan vara en liten aktivitet i sig). På med Garmin - min nya bästis - och ut i blasket!

Eftersom jag inte har nån lust att hamna i sjuksäng igen hade jag för avsikt att ta det så lugnt att det skulle kännas bra hela tiden - inga utmaxningar eller rusher idag! Jag lufsade på i ett behagligt tempo och hann säkert 22 meter innan jag fasade för vad pulsen visade - 135!!! It-nörd som man är misstrodde jag såklart tekniken. "Det måste vara dålig kontakt, jag avvaktar tills jag blivit lite svettig"... (har ni också kört med den). Efter 100 meter var pulsen uppe i 150 och min hjärna rusade i samma tempo. "Kan det vara så här illa?".

Och - Ja, så illa är det. Löprundan var min vanliga "sexa" (passdetaljer - räkna bort fifflet tom 0,83 och efter stopp...) och jag löpte den med hyfsat "normal" känsla. Mycket intressant för min del att veta att jag "normalt" alltså ligger med en arbetspuls i mina pass kring 155-165!

Sträcka 6.2 km
Medeltempo "kring" 6.05-6.10 min/km (FÖR jobbigt att räkna ut med mitt Garminfiffel...)
Medelpuls 160 slag/min
Maxpuls 174 slag/min

Medelpulsen känns ganska hög och jag börjar fundera lite på att försöka göra ett maxpulstest på nåt sätt. Är det nån som kan tipsa om hur man enklast gör för att få ett hum om maxpulsen?
Nu tror jag också att kroppen inte riktigt är i fas after min härliga senaste tvåveckorsperiod, så jag ska ge det en vecka innan jag börjar oroa mig. Oroa och oroa, förresten. Det kanske inte är svårare än att jag har så här hög puls. Det återstår ju några decenniers träning för att få en bra grund... Läge att testa vilopulsen också :-)

Oavsett så är känslan idag FRIHET! Skönt att slippa ha fötterna på soffbordet och en strid ström från kranen. För att inte tala om magsjukan... Skön känsla att vara igång igen och ta nya tag. Dags att dra ett streck över historien och börja från scratch. Inte minst tack vare vikten. Upp igen efter två veckors "soffbordsfotande"! Morr!

Dagens vikt: 92,5 kg (upp 0,6 kg IGEN!)

Tja, dagens blogg går ändå  en grymt positiv anda. Magnus är åter och nu tar jag nya tag mot 5 juni 2010. Det är ju hela 97 dagar kvar :-)

Ha en grym söndag!

6 kommentarer:

  1. Härligt att du är tillbaka på banan! Den höga pulsen beror antagligen på att du har lite infektion kvar i kroppen. Kanske ska du ta det lite lugnare?

    Kul i alla fall att trots att du inte tränat på två veckor försett din fanclub med frejdiga blogginlägg! :-)

    SvaraRadera
  2. Visst ÄR det härligt! Tanken att ta det lugnt slog mig faktiskt. Det fåniga var att jag tyckte jag tog det lugnt, men det får bli ett än lugnare pass i övermorgon. Frejdiga inlägg vet jag inte om det varit direkt. Snarare hurtfriska som försökt dölja den mörka verkligheten... :-) MEN det är fantastiskt skönt att vara på rull, om än på fyrkantiga hjul!

    SvaraRadera
  3. Har dålig koll på var du bor men Sport Support Center i Stockholm är grymt bra! (http://www.sportsupportcenter.se/) Prata med Christer (Alias "Skogen")Du får gärna hälsa från mig.:-)

    SvaraRadera
  4. Ja, det är ju "bara" att ta nya tag!
    kram

    SvaraRadera
  5. Ah vad harligt att fa gora premiar med Garmin! Ja, det ar lite fiffel innan man lart sig "reset" och alla funktioner men ni kommer att bli sa goda vanner!!

    SvaraRadera
  6. När du samlat ihop lubb under ett par månader så börjar du få bra material för att få kläm på pulsnivåer, ansträngningsnivåer, tempo och sträcka. En gång är ingen gång, som jag brukar säga.

    Maxpulstest kan i sig göras nu när du varit krank. Det är nämligen lättare att stressa upp pulsen efter sjukdom/viloperiod. Min erfarenhet är den, och även andras, att det är mycket svårare att göra detta när man ligger på topp.

    Uppvärmning givetvis, sedan är det bara att öka och öka, och gärna så du springer uppför. Det är bara springa tills du storknar. En variant att peta upp pulsen nivåvis genom korta hårda intervaller med minimal joggvila - och när du når nivån att nu jävlar är det jobbigt, då är det bara att köra stenhårt uppför en lång backe och försöka öka, öka öka. Och öka lite till. När man ser Sankte Per, då har man sprungit för långt, följ exitskylten tillbaka till jorden.

    Du lär få ett rimligt resultat för var din maxpuls ligger. Inte exakt, för det handlar också om dagsform, hur mycket man mentalt orkar pressa sig. Men jag tror att du kommer att få en siffra du kan vara relativt säker med.

    Min erfarenhet är också att högre kadens (kortare steg) ger högre puls.

    PS: Glöm inte att sätta igång pulsklockan på mätning, annars kommer du att bli trött på dig själv.

    SvaraRadera