torsdag 4 mars 2010

Tungt, tyngre och tyngst

Så var man där igen då! Det berömda (i min värld) tredje passet efter ett uppehåll!

Dessa pass har i min "löparkarriär" alltid varit tunga som attan. Så även ikväll. Förutom att jag missade pulsbandet (nåja, jag orkade inte klä av mig alla kläder när jag kom på det) så var det ett sjuhelsikes väder. "Finfint", tänkte jag och startade Runkeeper på iPhone och likaså Garmin. Jag tyckte jag började lugnt och hade tack och lov (tyckte jag ju då i alla fall) medvind. Planen var ett lugnt tredjepass. Samma runda som de två tidigare senaste veckan och i lugnt tempo.

Första kilometern 6.03... Andra kilometern 5.46!!! Ajdå, dags att försöka hålla igen eftersom dagen varit en smula intensiv på jobbet. Mycket kaffe, lite lunch och dessutom "bara" crepes till middag! "Håll igen Magnus", var den enda tanken som susade igenom min kylda hjärna. Kan det vara så att en nerkyld hjärna sänder andra signaler till kroppen än de tankar som försiggår inuti den?

Anledningen till min stilla undran är att tredje kilometern (med en hyfsad backe på slutet) gav 6.03 för att sedan visa 5.46 på fjärde kilometern... Tänk att det ska vara så svårt att hålla ett lugnt tempo och bara "flyta med". Jag har just idag inga som helst ambitioner att "gasa" utan vill bara hitta den där sköna känslan där fötterna bara flyter fram i modden [ironi]...

Såklart gav de första fyra kilometrarna i kombination med stark motvind och småsnöande resultatet att min "ovana" kropp slet för hårt och hjärnan (i sitt kylda tillstånd) satte stopp. Jag var tvungen att stanna och gå på tre ställen! Inte för att flåset var kraftigt utan för att benen hojtade "håll dina hästar".

Jag vet att talesättet säger att "det bästa passet är det som blir av", men en kväll som denna undrar jag på riktigt om detta verkligen är med sanningen överensstämmande... Oavsett rätt eller fel så måste jag ta mig en funderare på hur jag ska lägga upp planen inför lördag och söndag. Min tanke fram till ikväll har varit att äta rätt och bara köra "Andra chansen"-pass på lördag, för att på söndag hugga till med en lugn mil. Tanken har inte lämnat mig, men den känns en smula mer främmande än tidigare idag. Jag känner i kroppen att den lätt har kraft för en mil, men bara om jag tar det lugnt!

Några tips på hur jag ska hålla nere farten, eller kanske förslag på annat upplägg närmsta dagarna?
Jag vill så snart jag kan vara i fas med Anders Szalkais 5-timmarsprogram på maran...

Nu - dusch och barnnattning!

7 kommentarer:

  1. Men det kanske det var det gjorde: bara flöt med! Flåset verkade ju vara bra! Det kanske är det tempot du ska ligga i nu? Spring på känsla och i ett lagom flås.

    Förresten kom jag och tänka på dig igår när jag började läsa en ny bok jag nyligen köpt. Jag har ju också ett förflutet som överviktig och även om jag inte har de problemen längre så är jag fortfarande väldigt intresserad av de mekanismer som får oss att lägga på oss alltför många kilon. Boken lägger fokus på hjärnans skuld i det hela och precis som jag själv insett så är det hjärnans belöningssystem som är problemet snarare än ämnesomsättningen. Ska man gå ner i vikt måste man liksom ställa om hela systemet och undvika det som ger oss belöning på kort sikt (snabba kolhydrater) vilket skapar ännu mera hunger. Vårt hunger- och mättnadssystem är inte uppdaterat på åtminstone 10 000 år och vi är inte byggda för en värld där tillgången på käk är praktiskt taget obegränsad. Boken handlar om hur man ska lära känna sin sambandscentral och de mekanismer som styr vårt intag av käk. Det är i skallen hungern sitter och inte i magen. Boken är MYCKET bra och varje sida erbjuder antingen en aha-upplevelse eller bekräftar det man innerst inne anat.

    Bl.a. slår den fast att det räcker inte att avstå varannan kanelbulle. Du måste ställa om hela systemet!

    Boken kom ut för några veckor sedan och är väldigt lättläst. Den är skriven av medicinjournalisten Gunilla Eldh och den store hjärnforskaren (som jag beundrat i många år!) Martin Ingvar. Köp den!

    SvaraRadera
  2. @Roadrunner
    När det gäller springet så kanske det är som du skriver. Det är här jag är och ska inte fundera över det så mycket utan bara göra.

    Boken är beställd! :-) Lät grymt intressant. Den verkar överensstämma helt och fullt med min uppfattning. Troligen blir det sträckläsning när den (och två böcker om Stenålderskost, som ju faktiskt anknyter lite till temat om att vi inte förändrats de senaste 10000 åren) kommer.

    SvaraRadera
  3. Hehe... jag glömde visst skriva vad boken hette men det går ju lätt att klura ut ändå med hjälp av författarna.

    Jag har faktiskt svårt att lägga den ifrån mig och ser fram emot varje ledig stund då jag kan fortsätta läsa.

    SvaraRadera
  4. Hehe, jag noterade det! Men skam den som ger sig: "Hjärnkoll på vikten" (ISBN 9127119211) är i alla fall den jag beställt. Ser som sagt fram emot att läsa denna. Ska dessutom sedan förmedla den vidare till min mor som kanske kan vara intresserad.

    SvaraRadera
  5. Mitt förslag är att du börjar med att GÅ för att sen övergå till "lufs" och sen "vanlig" löpning. Gör en-minuters avbrott då du går. T.ex efter att du sprungit 1 km så går du 1 min. os.v. Antingen kan du bestämma en tid du ska vara ute eller en sträcka. Dela in den så att gången är "minst" och löpningen är "längst". T.ex om du nu ska springa en mil. Gå ca 10 min (raskt), börja lufsa och stegra till din löpfart (runt 6min/km) Efter varje löpande km går du 1 min. Vips är du klar!:-)
    På lördag samma sak men kortare sträcka. 5-6km. kanske kan vara lagom? Lycka till!
    (Ps. Vore intressant att höra vad/hur du gjort med kosten. Eller har du skrivit om det? Ds)

    SvaraRadera
  6. Kan inte förstå vad du menar med att jag skulle vara intresserad av den boken!!!!!!
    Jag håller ju just på med "Ät rätt bränn fett" kan också rekommenderas faktiskt!
    Ses på söndag! kram

    SvaraRadera
  7. Jag vet inte om du har den funktionen pa din Garmin 405'a (sjalv har jag en 305'a), men du bor kunna stalla in klockan pa en s.k. pace alert dar klockan piper om du springer snabbare (eller langsammare beroende pa hur du staller in den...) an tempot du angett. Det har anvander jag ratt mycket sjalv. Det ar nastan det enda sattet for mig att springa i samma tempo. Man villl ju inte springa och kolla pa klockan hela tiden. Lycka till, du verkar ju ha kommit igang fint med klockan!!

    SvaraRadera