Så har det äntligen inträffat. Det är mindre än 100 dagar kvar till starten... Känns sådär i kroppen, faktiskt.
Motivationen är däremot på topp. Faktiskt mer än på topp. Troligen beroende på att jag snart tvingats vila två veckor. Om man nu kan kalla det för vila. Infektioner tar hårt på kroppen har jag märkt. Det är bara att titta på viktminskningen som faktiskt fortsatt trots icke-träningen. Jag har försökt intala mig själv att det måste vara OK att vara sjuk och att det borde vara lugnt för slutmålet, men två veckor är låååång tid. Status idag är "ordentligt förkyld, inget halsont, ingen feber, inget magkör men rejält matt". Med andra ord - jag är på bättringsvägen.
Det första tecknet fick jag imorse. Jag vaknade vid 6.30 - PIGG! Det var ett tag sen sist. Jag var dessutom hungrig. Och då pratar jag hungrig på riktigt - inte sugen pga halvfebrig. Tog en provvägning efter magköret. Ungefär 1½ kg försvann på 24 timmar. Bästa viktnedgången under hela projektet! :-)
Jag låter kroppsrörelse vara utesluten idag också. Imorgon jobbar Eva och jag är ensam med våra barn. Även då kommer det bli en lugn dag på träningsfronten. OM det känns OK på söndag ska jag ta mig ett pass. Numera planerar jag inte för första passet eftersom jag nu misslyckats med att komma igång några gånger. Det blir när det blir - men då ska planen anpassas!
Eftersom jag körde ett lite "vassare" schema än Szalkai föreskrev så låg jag lite före när sjukdomarna satte in. Förhoppningsvis låg jag tillräckligt bra till för att kunna bibehålla 5-timmarsmålet. Det känns som att det borde gå, men vi får helt enkelt se efter några pass hur det känns.
Jag känner hur energin återvänder timme för timme till kroppen. Just nu är det ovanligt tomt på energi, men det blir bättre! Magnus är på G snart igen :-) Jag hoppas jag varit tillräckligt bra tränad för att klara två veckors frånvaro hyfsat!
Så - 99 dagar kvar till starten! Det är minst 98 möjliga träningsdagar för mig :-)
Vi hoppas att det problemet för dig med sjukligheten inte var det som Ludvig Rasmusson beskrev i sin bok Spring för Kärleken och Livet att överträning gör en sjuk, att aldrig träna ikapp det man förlorat. ”Först när jag accepterade reglerna och tog det lugnt hade jag någon glädje av denna moståndskraft. Från att ha varit ovanligt mycket förkyld blev jag det ovanligt litet”
SvaraRaderaDet är bra irriterande att behöva bli sjuk av sådant som man tycker är så kul.
Mmmm - jag hoppas verkligen det! Jag har dock gott hopp. Jag tycker att jag tagit det "lugnt", fast vem vet...
SvaraRaderaMen det är ju hela 99 dar kvar :-)
Skönt att höra att du är bättre! Kör hårt
SvaraRaderanär du är pigg igen! kram