Tiodagarsfunderingen

Nattens sömnkvalitet var inte så hög som jag önskade igår. Jag jobbade sent igår kväll och avslutade med att skicka några beska mejl. Såhär i efterhand kan jag konstatera att man ibland ska avvakta med att skicka ilskna mejl när man sovit illa ett par nätter. Mejlen har en tendens att bli raka, ärliga och något övertydliga... Oavsett så står jag för allt jag skriver och det var inte något problem, men personlign anser jag att en del formuleringar kunde gjorts mjukare utan att tappa tydlighet. Dock fick mejlen avsedd verkan!
Idag är jag äntligen på väg hem efter fem spännande dagar med familjefrånvaro. När jag äntligen kommit fram till Hässleholm och baxat mig på X2000 kunde jag koppla upp mig och jobba. I pauserna har jag tjuvläst bloggar och artiklar för att hålla mig alert. Grattis förresten alla som sprang Milspåret häromdagen!

En av artiklarna jag läst är skriven av Petra - en "joggbloggkollega" tillika journalist på SvD. Det är en rätt kort artikel, men rätt intressant, som handlar om "rätta tänket" under maran. Jag gissar att tankesättet är applicerbart på lopp i allmänhet. Det som fångade mitt intresse mest var den lilla "faktarutan" till höger i artikeln. I den nämndes fem "mentala träningstips" inför maran och speciellt tips två ("De flesta som har åsikter om din prestation har aldrig sprungit en mara.") fick mig att gå igång.

Jag har på senare tid noterat, eller kanske bara tydligare reflekterat över, att många tycker saker om min träning, mina lopp och har "ovärderliga" tips. Det roliga i kråksången är att i stort sett samtliga i min närhet som uttalar sig baserar sina påstående på sina gamla meriter eller på rena spekulationer. Med det menar jag påståenden som "jag kommer ihåg när jag låg i lumpen och jag sprang milen på 42 minuter". Jag har nu vant mig vid påstående liknande detta och hanterar det numera med ett något tillgjort nyfiket intresse - "jaha, är det så det är" :-)

Lite rädd är jag att jag själv ger liknande tips, även om dessa är mer nutidsorienterade. Egentligen är jag helt säker på att jag ger min omgivning löpartips, hehe. Så, kära omgivning, när jag kommer med löpartips - möte mig med ett något tillgjort nyfiket "jaha, är det så det är"! Det kan jag gott ha!

Ett visst allvar finns det i mitt "raljerande". Jag är av den uppfattningen att ska man lyssna på någon - lyssna på någon som gjort det och som fick det att fungera! Där är också anledningen till att jag så slaviskt (fram till nu i alla fall) följt Anders Szalkais träningsprogram.

Nu verkar tipsen i Petras artikel vara väl underbyggda och jag tar faktiskt in dem. Likaså tar jag in tips från min "bloggkollegor". Faktum är ändå att vi sällan tipsar varandra om hur träningen ska utföras om man inte själv frågat efter det. Är inte det lite spännande? Lite hårddraget ser jag det som att de som inte vet så mycket om maratonträning är de som faktiskt ger de flesta tipsen - och det helt oombett!

Med bara tio dagar kvar till min stora upplevelse kan jag ärligt säga att jag lyssnat på väldigt få tips. Jag gjorde så att jag beslutade tidigt att lyssna på Anders Szalkai (för han har gjort det och lyckats och hans program har funnits många år och har uppenbarligen funkat) och ändrade inte på upplägget förrän jag kände mig säker på vad jag pysslade med. Vill ni ta till er det tipset så är det helt OK :-)

Det är en märklig känsla att det bara är tio dagar kvar! När jag startade den här bloggen var det exakt 190 dagar kvar... Förutom att bloggandet lyft en hel del skrivmässigt och så har det runnit mycket vatten under träningsbroarna sedan dess! Jag gissar att jag har ett tre lugnare träningspass kvar innan jag ska ge mig ut på en mara och jag längtar!?!?!?!?!?!

Coolt!