Äntligen - ett riktigt långpass efter tåstrulet

Puh! Nyss hemkommen efter ett hyfsat rejält pass efter dessa dagar av oro och tåstrul!

Igår njöt jag av sällskapet av dottern på cykel - idag var planen att dra på lite mer :-) Tyvärr bvlev det ensamlöpning. Inget sällskap och ingen drickahållare! Dock ett raskare tempo än igår.

Planen var att hitta någon bra sträckning som landade mellan 15-20 km. Jag valde därför en favoritinledning där det först är tre kilometer asfalt och sedan tre-fyra kilometer skogslöpning på grus och jord. Utan att tänka speciellt på klockan inledde jag i ett behagligt, men för mig lite raskt tempo. Det visade sig vid "klocktitten" ligga på 5.52, 5.45 och 5.50 de tre första kilometrarna. Efter det blev det lite gåvila med dricka och en sänkning av tempot för att inte köra slut på hela mig :-)

Min nya "löparbrillor" är en fröjd att löpa med en dag som denna! Solen låg på och brillorna går liksom "runt" skallen så man slipper solens strålar in bakom brillorna. Grymt skönt - rekommenderas varmt!

Idag var vätskebältet laddat med Maxim, midjeväskan med en banan och russin så det fanns faktiskt inget att skylla på! Jag rullade på i ett lugnt, behagligt tempo och lyfte hälsningsarmen mer än en gång när jag mötte andra löpare. Jag kan faktiskt säga att de nya brillorna gjorde att fler händer åkte i luften än tidigare :-) Det måste bero på att man ser så "proffsig" ut i brillorna - eller hur? Oavsett hur det är med det så är det trevligt med en hälsning i spåret!

Idag slog den berömda mattheten (i alla fall berömd hos mig) vid ca. 16 km. Det är betydligt senare än när den brukar komma. Mattheten slår till och brukar hålla i sig en kilometer. Under den tiden känns musklerna helt viljelösa och det gäller att inte ta en gåvila under denna period. Då är det jättejobbigt att komma igång igen. Nä - låt mattheten ge sig och ta SEN en kort gåvila. Det funkar i alla fall för mig!

Väl hemma visade Garmin 18,05 km och 1.52.01. En helt OK runda som ligger helt i fas med den tid jag siktar på i Göteborg - omkring 2.15-2.20. Denna tid ligger helt i fas med vad jag tror att jag måste göra på den första halvan av Stockholm maraton för att nå mitt femtimmarsmål. NU känns det bra igen efter de senaste dagarnas tåstrulande! Jag har faktiskt lärt mig mycket om hur det är att vara skadad. Inte så mycket kring själva skadedelen, men den mentala kollapsen man kan åka på. Jag var definitivt på väg "ner" när jag fick klartecken att löpa igen. Detta gör att jag är otroligt imponerad av alla som klarar att komma igen efter skador! Jäkligt bra jobbat, tycker jag!

Inte mindre roligt är att farsan fick komma hem efter ett par dars besök på Uppsala akademiska sjukhus. Kul att få hem honom - även om man undrar hur defintionen av "frisk" ser ut i Uppsala...