Idag kom jag äntligen till skott och fick till en ordentlig runda. Nåja, hyfsat ordentlig i alla fall - sju kilometer i lufstempo. Jag inledde strax under sexminuterstempo och körde på tre kilometer innan jag konstaterade att den låt jag lyssnade på hade jag hört förut. Det visade sig att denna låt repeterades gång efter gång efter gång. Jag stannade för att försöka fixa detta, men kände mig lite stressad (?) av att fortsätta löpa. Till slut ignorerade jag alltihop och slog av. Stoppet gjorde att jag landade på ett snitt på 6.17 min/km. Inte för att det hade någon betydelse egentligen, men ändå...
Idag har jag också konstaterat att jag är i en mental svacka. Eller, jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Min mamma ringde idag och undrade om jag kunde hjälpa till att bära bort en torktumlare, nånting jag normalt ställer upp på utan problem. Nu tvekade jag och föreslog att vi kunde göra detta nästa söndag - efter loppet. Jag är oftast den som, utan att fundera speciellt, kastar mig över det mesta, men idag (egentligen sedan Varvet) funderade jag en gång extra.
Jag har ju trots allt haft detta som mål i tre år. Tre ÅR! Jag fattar egentligen inte själv att jag kunnat jobba såpass disciplinerat dessa år, eller åtminstone sedan jag började blogga för ett halvår sen. Målet jag satte upp för tre år sen var Stockholm maraton. År ett skulle jag ta ett millopp (Midnattsloppet 2008). år två en halvmara (Göteborgsvarvet 2009) och år tre Stockhoilm maraton! Nu är det sex dagar kvar och jag börjar bli lite darrig på manschetten. Inte för loppet som sådant, utan jag oroar mig för skador eller sjukdom.
Jag har, precis som vanligt, de senaste dagarna känt mig hostig och halvhängig. Jag "tackade nej" till torktumlarbärande idag och i huvudet snurrar upplevelsen ifrån Varvet och tankar inför maran omkring i en ända stor mix. Jag är fortfarande säker på att klara mitt mål om jag får vara hel och frisk, men upplevelsen är ju den jag vill åt och den undrar jag en hel del över redan...
Jag kommer ta ett pass till på tisdag. Troligen lika oplanerat och lugnt som dagens och sen får det vara bra. Onsdag, torsdag och fredag kommer det att fokuseras på vila, njuta, äta, sova och fokusera. På lördag kommer i alla fall mitt psyke vara helt inställt på att avverka Stockholm maraton - under fem timmar!
Hur ser er vecka ut kollegor :-) ?
Åh vad jobbigt! En sån där svacka är ganska klassisk efter en psykisk och fysik prestation och ibland är det svårt att ladda om. Du hade laddat så länge och mycket och när det sen är över blir det...TOMT!Vet inte hur jag ska råda... Försöka "frammana" ett positivt tänkande är inte helt lätt men kanske det ändå gör det lite bättre? Att försöka se fram emot lördag, på alla du ska träffa, mässan där du ska mingla runt, festen som är både före, under tiden och efter, medaljen runt halsen och maten på kvällen.Jag är säker på att du snart plockar fram den rätta känslan.Sjuk ska du INTE bli.Jag hoppas och tror det bara är tävlingsnerverna som spökar? ;-)
SvaraRaderaÄr det nåt jag kan så är det att "frammana" en bra känsla. Jag tror som du att urladdningen på Varvet (eller snararae sjukdomen innan) gjorde mig en smula utpumpad :-) Det var ändå länge sen jag hade en så skön runda som Varvet. DET tänkte jag ta med mig. Att det är rörigare än nånsin på jobbet gör ju inte saken bättre. Men jag är ledig på fredag :-)
SvaraRadera