Så har det då gått ett par dar sedan jag utmanade kroppen på ett "plågopass". Igår var kroppen ostel, men värk - nej! Idag är vaderna lite spända och likaså axelpartiet, men var är den förbenade träningsvärken???
Jag kan ju bara säga att jag är oerhört nöjd med förra veckan, och alldeles särskilt påskdagens bravader. Jag uppnådde precis det jag ville och det var att "på riktigt" testa hur det är när musklerna säger ifrån, tårna blöder och pannbenet utmanas i största allmänhet! Jag lyckades faktiskt blöda ner två t-shirts. Inte beroende på nåt allvarligt, utan en liten "blemma" på bröstet som brast under passet. Jag hade ingen som helst smärta och det var inte allvarligt på något sätt, men det såg ut på tröjorna som att jag varit i slagsmål. Väldigt spännande effekt på mina barn (som såg allvarligt oroade ut)!
Mest nöjd är jag nog ändå med att jag inte har någon speciell muskelvärk. Det som känns är att leder, ligament och senor "tagit stryk". Ömma fotleder (men inte smärtande) och viss spändhet i knäpartiet pekar mot att kroppen ändå uppfattade passen som rejält påfrestande. Det var ju ingen överraskning, men så bra som det känns idag trodde jag aldrig det skulle kännas. Det känns att min kropp börjar röra sig mot löparavdelningen!
Idag fick jag också ett positivt besked. Jag lider av vitamin B12-brist! Nu kan man ju tycka att det inte direkt är ett positivt besked, men när man levt i ovisshet och känt sig lite trött, hängig och att kroppen inte riktigt "är med" så ÄR detta glädjande. Jag har problem med min sköldkörtel (hypotyreos) och det finns en viss koppling mellan dessa "besvär". Inget av dem är allvarligt och båda är lättbehandlade. Nu vidtar lite vitamin B12-knaprande och jag hoppas detta ska ge ytterligare fart åt min redan uppstartande kropp :-)
I övrigt så är denna vecka lite av en mellanvecka träningsmässigt. Alla pass under veckan kommer jag utföra i lugnt tempo och kortare sträckor. Jag funderar på att dosera upp till långpasset på söndag, men har inte riktigt bestämt mig än. 17 april tar jag en kort tripp till Kina med jobbet och den veckan blir ju "förstörd" planeringsmässigt (även om det kommer bli träning i Peking också). Därför är jag sugen på att ta ett pass på 30 km på söndag. Dock kommer kroppens status (framförallt tårnas status) att få vara helt avgörande.
Tårna är OK idag, men stortåns nagel är ingen snygging direkt! I övrigt är det skönt att snön inte stannade denna gång...
Absolut är det bättre att få veta vad som är fel än att undra och gå i ovisshet. Och som du skriver är det ju ganska lättbehandlat. Tänk att du ändå klarat av att träna så bra. Du kommer att bli galet pigg när det rättar till sig! :-)
SvaraRaderaTjusigt att man hittat bristen med b12, då är det bara att testa.
SvaraRaderaOch springa i Kina måste vara rätt så coolt. Det kanske inte kineser tycker, men vi tycker så.
30k är mycket och långt, om du kände att du tog stryk på senaste långpasset så var mycket försiktig, det tar längre tid att återhämta sig än vad man tror. Och baksidan av lusten att slå alla pers och gränser är inte alls rolig. Du ska vara hel till ditt tävlingsmål med maran.
@Ingmarie
SvaraRaderaFniss! Ja, galen vet jag ju att jag redan är så jag hoppas på piggheten. Det ska bli spännand eatt se om jag märker skillnaden.
@badgear
30K är inte bara mycket långt, det är ju asmycket långt :-) Försiktighet kommer vara mitt förstanamn på söndag. Jag prioriterar distansen och inte tiden och kommer "lägga en 15 km-bana" med vändning hemma. Då kan jag 1) ta matpaus och 2) besluta om jag klarar att fortsätta. Familjen kommer också vara standby med bilen. Allt förberett för en försiktig, men lång, runda! Förhoppningsvis med sol och tussilago!