Filosofisk planering

Jaha - vad gör man nu då? På något sätt verkar många ha tyckt mycket om min runda i söndags. Mest tyckte jag nog själv och det var mest positivt :-) Nu vidtar verkligheten igen - Stockholm maraton är INTE löpt än! Det finns gott hopp om att jag ska klara mitt mål, men det är trots allt 53 dagar kvar som ska planeras på ett bra sätt. Dessutom finns det en verklighet efter 5 juni 2010 som kanske bör övervägas på något sätt.

Till att börja med kan jag bara konstatera att löpningen gått fint på sistone. Löptider och känslan har varit bra och jag har känt att jag gått framåt rejält. Det jag däremot konstaterat är att vikten legat "still" (+- några hekto räknar jag som "still") och det känns inte lika bra. Jag har bestämt mig för att detta inte är acceptabelt eftersom målvikten på 85 kg per 5 juni kvarstår. Med nuvarande upplägg kommer detta mål troligen inte uppfyllas och tro mig - 42 km löpning med 5-6 extra kilo är något som känns!

Jag har ännu inte bestämt mig för exakt hur jag ska attackera viktproblemet utan att påverka träningsupplägget i alltför stor grad, men klart är att här måste måltidsplanering ske! Jag har gott hopp om att få med mig frun på en liten viktresa och då blir allting så mycket lättare. Dessutom är det nu en begränsad tid vilket också gör det "lättare" att hantera mentalt. Ikväll får vi sätta oss ned och dra upp "krigsplanerna"!

När det gäller mina löpmål så har jag hunnit reflektera en del dessa två dagar. Jag har också läst och reflekterat över allas respons på mitt förra inlägg. Tack, förresten, allihop! Jag har tidigare resonerat kring att ha två "fast mål" varje år - en halvmara på våren och en på hösten. Nu har jag faktiskt börjat vackla en smula kring det ena. Det finns ett lopp - Lidingöloppet - som faktiskt lockar en smula. Nu kanske jag har blivit "styv i korken" efter söndagens pass, men det skulle ändå vara kul att testa. Jag är ännu inte säker, men har, som sagt, börjat vackla. Anledningen till att välja just halvmaror är enkel. För att springa ett millopp krävs inga underverk i form av förberedelser, men en halvmara måste tränas inför! För att inte tala om Lidingö...

I sommar har jag ett par lopp inplanerade - Musköloppet (en av de jobbigaste milar jag sprungit) och Bellmanstafetten (femkilometersstafett som jag ska springa med brorsan, hans fru, min fru och ytterligare en). Annars är kalendern fri!

Bland kommentarerna till mitt inlägg har ordet "ultra" nämnts. Jag kan säga direkt att den divisionen är inget jag var sugen på i söndags kväll, eller igår. Däremot kittlar ju tanken en smula - att bli ultralöpare... I nuläget är det inget som är på tapeten, men det finns självklart någonstans i min "galna" hjärna :-)

Som ni kanske märker "surrar" det en hel del funderingar i hjärnan just nu. Jag jobbar på att fokusera på de resterande 53 dagarna och att sänka min vikt på ett bra sätt. Helt klart är i alla fall att några fler 30+ km-pass kommer jag nog inte att köra före maran. Testet är utfört med belåtenhet! Nu fokuserar jag på att återgå till Szalkais program och få till löpskolning, intervaller, backar och hyfsade långpass. Sista långpasset kör jag 22 maj i Göteborg - det ska bli askul! Efter det vidtar "toppning" (herregud, jag trodde väl aldrig att jag skulle tänka i dessa banor...)!

Förslag på plan utöver detta - någon?