Intressant eller bara dumdristigt?

Som jag förvarnade om redan igår fanns långt gångna planer på att idag utför lite transortlöpning - snorkning, helt enkelt! Så blev det också. Ursprunget till denna märkliga idé är att jag har haft en mängdvecka och ville känna på att plåga kroppen ganska ordentligt för att på det viset känna på extremsituationen att löpa långt med en riktigt trött kropp!

För att förgylla det planerade tortyrpasset avsåg jag att löpa 12-13 km, äta påsklunch med familjen och därefter helt enkelt löpa hem igen.

Starten av dagens första passdel gick lite trögt. Kroppen svarade inte riktigt normalt. Troligen beroende på den tunga veckan och det onödigt långa promenadpasset igår (16 km). Trots detta lyckades viljan överträffa kroppen och tempot låg kring 6 minuter och strax under. Detta med ett antal tyngre passager och drickapromenader med något lägre tempo. Kilometer 12 var den tyngsta rent mentalt då denna var efter den elfte kilometer som var en rejäl uppförsbacke. Eftersom jag startat en kvart sent och hade lite tyngre partier var jag lite sen och en blixtsnabb dusch med omklädning vidtog.

Påsklunchen var såklart fantastisk. Det enda som jag saknade var att kunna ha benen i högläge :-) Gårdagens "tåfontän" hade satt sina spår och vänster stortå var inte nådigt öm. Likaså var skavsåret jag drog på mig igår på promenaden pga plåstret på stortån inte att leka med, MEN detta var ju precis syftet med dagns pass - testa hur tjock pannbenet var när det verkligen "jävlas". Mätt och belåten avslutade vi med kaffe och jag satt i mina egna tankar för att avgör huruvida kroppen skulle klara 13 km hem också. Jag beslutade mig för att testa! Sagt och gjort - ombyte till löparoutfit no. 2!

Jag kände från steg ett att detta skulle bli lååånga 13 km. Allt gjorde ont! Inte bara tår och skavsår, utan varenda muskel i hela kroppen. Tempot gick ner betydligt jämfört med förssa passet, men jag lyckades hålla farten hyggligt (kring 6.10-6.30) fram till kilometer åtta eller nio då kroppen strejkade ett tag och många promenadavsnitt fick göras. Märkligt nog startade kroppen om och kilometer tolv och hemåt landade kring 6-minutersstrecken (dock ovanför).

Allt som allt en rent plågsam runda, om jag måste sammanfatta den kort. MEN, jag tror jag lärde mig mer på dessa senaste 13 km än vad jag lärt mig på alla mina milrundor sammanlagt. Kroppen blir riktigt sliten och säger tydligt till när gränsen börjar närma sig. Glädjande nog så var det bara just på slutet det tog helstopp i kroppen, så jag är fortfarande vid gott mod. Det var ju trots allt nästan 26 km idag!

Om jag sammanfattar veckan så är det nog den "längsta" hittills:
52 km löpning och 16 km rask promenad

Viktmässigt hade jag gått upp:

Dagens vikt: 90,5 kg (+0,3 kg sedan förra veckan. Troligen "latveckan" i Helsingborg förra veckan utan träning och med alltför onyttig mat)

Just nu ignorerar jag vikten och fokuserar på löpningen. Jag ska dock skärpa till portionsstorleken som jag känt ökat. Nu har en ordentlig mängdvecka för mig passerats och jag tar nästa vecka som återhämtning. Nu ska jag dessutom vila lite så får vi se om några ytterligare reflektioner dyker upp.

Lev väl!