Materiallirare?

När jag nuväl hade bestämt mig för att inte springa igår (heller) så drog tankarna mig tillbaka till mitt senaste "plågoäventyr". Jag sprang 16 km förra torsdagen i mina "räser-Brooks" (Brooks Adrenaline GT9) och totalt 26 km på söndagen i mina "gamla äckliga" Nike (Nike Equalon +2). Efter 16-kmpasset började tåproblemen och de blev inte bättre av att jag kryddade med 26 km i ett par utnötta skor.

Jag har kommit till insikt - jag ÄR materiallirare! Eller snarare har jag blivit medveten om hur viktig utrustningen är när man ska nöta långt och mycket. Det funkar liksom inte med att gå till COOP och köpa ett par "jogginskor" för 149,50 när man ska nöta flera mil i veckan.

Alltså, efter moget övervägande och mycket tvekande (mest inför att ta förhandlingen med frun) så har jag tagit beslutet att köpe ett par nya skor. Mina Brooks funkar utmärkt på distanser upp till 10 km, eller nåt sånt, men därutöver behöver jag en sko med bred läst (vilket Brooks-skon INTE har, därav tåproblemen). Eftersom min Nike-sko varit min bästa kompis i drygt två år och att jag möjligtvis kan hitta ett bra sätt att köpa sådan billigt ligger Nike Zoom Equalon +4 mycket bra till. Altenativet är en Saucony ProGrid Omni 8, men eftersom jag dels använder Nike + en del gånger samt att jag för två år sedean valde bort Saucony-skon kommer valet med väldigt stor sannolikhet fall på Nike-skon.

Så varför gör jag då detta och framförallt nu? Tja, jag har idag 57 dagar på mig att träna inför maran och det borde vara gott om tid för att "springa in" skon. Jag är dessutom orolig att jag på maran skulle drabbas av samma problem med tårna som förra veckans pass gav. OM jag kan undvika, eller åtminstone lindra, problem som dessa så är det ju bara bra.

Förutom det praktiska så känner jag att det finns en mental effekt i att köpa "nya grejer". När jag köpte Brooksskorna höjde jag tempot direkt (även med de gamla Nikeskorna) och när jag köpte min Garmin så fick jag en kick av detta. Den mentala sidan ska absolut inte underskattas, tror jag. För en blivande maratonlöpare som jag själv tor jag dessutom denna effekt kan vara av ännu större betydelse eftersom jag överhuvudtaget inte har en susning om hur illa det kan vara :-)

Nu vidtar några dagars funderande och förhandlande med mig själv. Redan nu är jag ganska säker på att det ska bli Nikeskon, men det är mycket pengar... Å andra sidan så ger det väldigt mycket tillbaka, så vi får väl se. Det enda jag kan konstatera just idag är att jag är lite piggare och att jag hoppas kunna köra ett långt pass på söndag - utan nya skor!

Apropå att känna sig bättre. Jag börjar faktiskt fundera på om de senaste dagarnas känsla kan basera sig på att jag också börjat ta vitamin B12. Jag har ju inte haft någon feber, men känt mig lite matt och "hängig". Framförallt har jag känt mig "svag" i armarna. Det börjar, som sagt, bli bättre och jag avvaktar någon dag till så får vi se hur jag gör på söndag :-)