Misstänkt infektion och startgruppsfilosoferande

Japp! Som ett brev på posten! Jag har en svag aning om att kroppen har en lätt infektion. Till barnen brukar vi säga att "så går det när du har för lite kläder" på våren. Kan det vara så att jag haft för lite kläder? Nja, jag tror att det egentligen inte finns nån direkt koppling där, men vem vet?

Igår var tanken att bara "avverka" en sexkilmetersrunda. Efter middagen satt jag i soffan och kände att kroppen inte riktigt var i form och att någonting är på tok. Matt, trött och halvhängig bad jag frun att känna på pannan och, som vanligt, "nä, du är inte varm...". Oavsett detta så valde jag att inte ge mig ut igår. Imorse när jag vaknade så var det oerhört tungt att gå upp och tröttheten vill liksom inte släppa taget, vilket den normalt gör efter morgonduschen. Så någonting är det. Det är bara att hoppas att det släpper snart och inte är nåt som biter sig fast.

Jag satt idag och filosoferade lite över vad jag har framför mig och hur det kommer att se ut på träningsfronten framöver. Anledningen var att jag utredde resmöjligheter till Göteborg inför Varvet 22 maj. Jag är anmäld och kommer ta detta som mitt absolut sista långpass före maran.

Jag loggade in på Göteborgsvarvets hemsida och kostaterade att startgrupp 12 var den jag hamnat i baserat på förra årets 2.30.01 (hade satt som mål 2.30, hehe). Nåja, det lär blir trångt i början, men vad gör väl det? Eftersom jag kör detta som ett träningspass kommer jag inte att pressa på. Det är alldeles för nära maran för att riskera att något händer eller att jag går sönder. Däremot ska det bli underbart att få "segla in" kring 2.20 efter de 21 km och fortfarand ekänna mig fräsch :-) Så var det INTE förra året! Då släpade jag mig i mål och hade ont precis överallt i flera dar.

Denna insikt leder till nytt filosoferande. Hur kommer det kännas efter 5 juni? Jag har hela tiden haft den inställningen att det kommer att "göra ont". Med det menar jag inte "ont-ont" (för att sno ifrån Ingmarie), utan helt enkelt att jag troligen kommer vara rejält utmattad när jag passerar mållinjen. Dessutom lär jag ha rejäl träningsvärk några dar efteråt. Jag tror INTE att mitt senaste halvårs ganska disciplinerade tränande kommer förändra denna bild nämvärt. Ett maraton är ju en rejäl munsbit att tugga i sig! Jag har utvecklat en respekt, snarare än rädsla, för distansen och börjar sakteliga inse min kropps begränsningar och beteende under den typ av belastning som kommer vara.

Jag kommer sannolikt att hamna i en liknande startgrupp på maran som jag gör på Varvet. Det känns helt OK för mig. Min målsättning kommer, efter en hel del funderande, att kvarstå. Klara maraton under fem timmar. Blir det snabbare är detta OK, men jag kommer "bara" gå för denna tid - inte någon snabbare, som jag spekulerade i tidigare! Jag känner att jag fortfarand ehar en lång väg kvar att vandra innan jag ska våga justera min målsättning. Det känns bättre att satsa på ett mål som faktiskt känns uppnåeligt!

Infektionen, eller kanske den inbillade sådana, kommer troligen hindra mig ikväll också. Så känns det just nu i alla fall. Jag kommer ta beslut senare idag så får vi helt enkelt se. I nuläget finns ingen anledning att chansa och göra saken sämre!

Ha en bra dag!