torsdag 29 april 2010

Besiktigad och godkänd!

Japp - det ÄR sant! Jag gick igenom kontrollen hos läkaren och fick fritt fram att löpa!

Tånageln har lämnat jordelivet, men sitter kvar på min tå. Jag blev erbjuden att få den "bortryckt", men vi tyckte båda att den fortfarande klamrar sig fast lite väl. Om jag får problem skulle jag bara återkomma så skulle de gladeligen ta bort den!

Läkaren trodde också att infektionen lämnat tån, men att den kunda återkomma eftersom nageln "svävar" ovanför själva tån. Därför fick jag en kur penicillin som skulle hålla det värsta borta. Alsolspritpaket ska jag fortsätta med. Jag föreslog själv att ordningen blir: löppass, bloggning, dusch och alsolspritpaket. Checklistan fick tummen upp av läkaren :-)

Redan idag kommer jag köra ett försiktigt pass. Helt enkelt ett "känna-på-pass" för att få en uppfattning om hur status är just nu. Det ska bli riktigt skönt att få ge sig ut och njuta av den grå himlen och det presumptiva regnet...

Läkaren kunde inte se någon som helst fara i att jag kör Göteborgsvarvet eller Stockholm maraton. "Det som kan hända är att det gör ont"... Right! Det i sig är ju obra, men så länge det inte är infekterat och för ömt och varmt (vilket tyder på infektion) så kunde jag köra på. Jag kommer följa läkarens order, men verkligen känna eftere så inget riskeras. Trots allt kommer ju tånageln lossna om nån vecka och då får vi väl se om det är löpbart!

Humörmässigt lyfte jag ordentligt efter beskedet. Jag var på väg "ner i källaren" och hade redan börjat skissa på plan B. Nu är plan B struken och jag ser istället med tillförsikt på kommande veckor. Hoppas ni andra (jag vet att det är fler "i källaren") också kan ta er upp för trappan och få den känslan jag har nu!

Det är nära nu - igen...

4 kommentarer:

  1. Tjena Magnus!
    Vad roligt att höra!
    Ett litet litet tips: Jag höll ju på att sprang mycket förr. Då hände det ju att naglarna ramlade bort. Det tror jag händer alla som springer... Men en gång blev den bara blå men satt kvar. Det gjorde så det blev "nagelsvamp" som i sig inte gör ont men ser väldigt illa ut och nästan omöjligt att bli av med. Jag käkade medicin en gång i tre månader (som inte är bra för levern) och då försvann den. Men kom tillbaka...
    Så se till att nageln lossnar! Men det gör den nog om den bara sitter fast i kanterna... :-)

    SvaraRadera
  2. @Pelle
    Tackar! Grymt lättad! Återstår att se om tån håller måttet. Dock ingen medicinsk fara :-) Jag ska definitivt passa mig för nagelsvamp. Verkar vara otrevligt påfund! Tånageln har avlidit och kommer lossna!

    SvaraRadera
  3. Det var goda nyheter! Jag begriper inte att alla ska hålla på och tappa sina naglar!? Mina sitter som berg och har aldrig (hittills) orsakat några som helst problem.

    Härligt skrivet inlägg som förutom att tillförsikten lyser igenom även har ett skönt driv. Härlig läsning!

    SvaraRadera
  4. @Roadrunner
    Jag begriper inte heller det där med naglar... :-) Eller så gör jag det nu! Jag kan ana att det är min ökade mängd och nya dojjor som bidragit. Nu kör jag vidare lite lugnare, men i samma dojjor! Det borde ordna sig :-)
    Kul också att kunna bidra till lite ljusare tillvaro för mina läsare :-) Tänk att så lite som en penicillinkur kan ge en sån skjuts till humöret!

    SvaraRadera