lördag 10 juli 2010

Apvarmt och segt Muskölopp

Japp, Musköloppet avklarat. Inte med nån njutning, men avklarat!

Redan imorse hade jag det på känn. Jag hade den där sega känslan och motivationen var som bortblåst. Precis som Ingmarie brukar säga så är motivation inte något som bara kommer. Åtminstone ganska sällan :-) Min attityd var därför "jag kan flyga, jag är inte rädd...". Motivationen byggdes sakta upp under förmiddagen och när frun gav sig av så fanns suget där. Likaså värmehuvudvärken! Jag hade druckit bra och inte slarvat, men ändå fanns där en sån där härlig molande värk i huvudet som vägrade släppa. Så snart  jag klev ur skuggan gassade solen så knäna sviktade. Jag förstod att det inte skulle bli en dans på rosor den kommande milen...

Frun kom sakta ångande och den officiella tiden på fem kilometer var 38.14 (tror jag det var). Bra jobbat lilla frun! Jag tog över vätskebältet och fyllde på med kallt vatten. Därefter vidtog den långa vandringen de 25 metrarna till start. Smygandes i skuggan längs husväggar och bakom häckar nådde jag starten och tvingades till slut ut i solen. Puh...

Min vana trogen startade jag troligen lite för snabbt. Jag låg kring sex minuter och strax under de första kilometrarna, men denna positiva fart ändrades snabbt. Efter en fyra kilometer ungefär sjönk tempot drastiskt och det mesta kändes so uppförsbacke. Jag fick sällskap med en yngre dam som nyligen avslutat sin halvklassiker. Vi gnetade på och hade en trevlig resa fram till nio kiloeter där min kropp sa ifrån. Rast och vila gåendes var det alternativ jag tog till. Damen, vars namn jag pinsamt nog glömt, susade iväg och gick i mål ca en minut före mig, gissar jag. Min sluttid detta år är under 1.09. Anledningen till att jag inte vet tiden exakt är att jag såklart glömde stoppa Garmin. Densamma stoppades vid 1.09 och då hade jag suttit ner i skuggen ett tag.

Tiden jag fick spelar inte så stor rollen dag som denna. Jag kan bara konstatera att just en dag som denna inte är den bästa för mig, min kropp och mitt psyke. Jag är betydligt bättre en dag med moln, 13 grader och lite rock´n-roll i öronen vilket jag för övrigt glömde i hettan...).

Så - nu vidtar vattenintag, lite lördagsgodis och en tecknad film med barnen. Imorgon vid 11-tiden kan man springa Gladöloppet. Ett litet arrangemang utanför Huddinge. KANSKE detta skulle kunna vara nåt...

5 kommentarer:

  1. Bra jobbat - båda två! Det är fasligt varmt (men nu ska jag ju inte klaga) men det har en viss negativ inverkan på löpningen :(

    SvaraRadera
  2. Tycker det där var jättebra jobbat! jag bangade. :-( Synd jag inte visste om Gladöloppet...Du kanske har fler såna där "okända" lopp i fickan? :-)

    SvaraRadera
  3. grattis till er båda! Ni kom ju i mål - det är väl det viktigaste! Lycka till i Gladöloppet - vad det nu innebär!

    SvaraRadera
  4. @Pernilla
    Tack! Och ja - viss negativ inverkan :-) Men lite kul är det ju att spränga sina gränser...

    @Ingmarie
    Tja - ibland viker man ner sig, ibland slår man världsrekord! Några fler hemliga lopp kan jag tyvärr inte bjuda på :-) Gladö hoppar jag idag - det är FÖR varmt för mig fortfarande. Nästa utmaning blir Midnattsloppet för mig.

    SvaraRadera
  5. @Maude
    Tack så mycket! Eva var nog den stora hjälten! Om resultatet står sig var hon sex minuter snabbare än förra året!! Imponerande!

    SvaraRadera