Lite längre distanspass i kuperat spår

Precis som jag bestämde mig för häromdagen så blev det ett distanspass i det kuperade spåret i grannkommunen. Pust och stön är erfarenheten av detta :-)

Jag bestämde mig för att försöka njuta en smula i dagens sköna väder. Runt 25 grader och nästan vindstilla i strålande sol. Inte illa sista dagen på min semester, tycker jag. Jag var i och för sig tvungen att försöka hålla mig i skuggan när det gick eftersom det var rätt varmt när solen gassade. Inte hypervarmt, men tillräckligt för att ha nåt att skylla på, hihi...

Spåret var precis lika jobbigt idag som häromdagen. Skillnaden idag var värmen och att jag hade bestämt mig för att försöka få till en hel mil och inte bara en halv. Jag pausade någon minut på mitten och drack lite vatten - det var inte helt fel - innan jag satte av igen i motsatt riktning. Jag sprang spåret åt båda hållen idag och liksom häromdagen kändes det rejält i ben och "respiratorn". Flåsade som en hund i gassande sol och benen var inte så villiga som man skulle önska. Nåja, jag får ha tålamod! Det känns verkligen som att denna typ av löpning ger mycket, mycket mer än asfaltsnötandet på flacka gångbanor som jag pysslat med tidigare. Det är jobbigare, men energin efteråt är på en betydligt högre nivå än efter ett asfaltsgnetande pass.

Hur var det då med njutningen. Nja, är väl svaret! Backarna krävde mycket och just i utförslöporna och flacklöpningen hade jag jobbigt med njutningen. Uppför var det inga problem. Lite konstigt, men förklaringen är nog att jag gett mig f-n på att inte gå uppför backar, utan möjligen nedför eller på flacken. Därmed var jag mer laddad när varje uppförslöpning kom. DÄR var det riktigt skönt däremot. Även om jag blev trött så kände jag att det finns lite muskler i de stackars benen, om än inte fullt utvecklade.

Känslan idag var att jag kommer behöva "slita" ett tag till innan jag passerat den första platån av kuperad löpning. Likadant har jag känt inför flacklöpning tidigare och det är bara att ge det tid och hänga i. Jag är rätt övertygad om att detta är vägen att gå inför Lidingö, och dessutom ger det riktigt bra muskeluppsättning inför asfaltslopp och flacklopp. Det känns verkligen som att jag just nu tränar rätt med MINA förutsättningar och jag är inne i en djup dal som kräver mycket arbete, fokus och envishet! Jag kommer - sakta men säkert...

Så - dags för lite friidrotts-EM från soffan :-)