Dags för jävlaranammat igen

Tjing! Gårdagens inlägg om min vikt, min "luddiga"plan och diverse tankar kring detta gav resultat! Tack alla ni som kommenterar - ni är min krycka i vardagen :-) Jag kan också passa på att varna känsliga läsare för dagens "förlängda" inlägg...

Igår när jag skrev inlägget befann jag mig i en sån där härlig svacka. Ni vet, när det mesta bara "suger"? Jag var trött (efter två dagars jobb - efter fyra veckors semester), eländig (med det här vädret kan man ju inte bli annat) och less (dels på att jag inte kunnat fokusera som jag vill, dels på att det "inte händer nåt"). Idag är känslan en helt annan, eller, ja bättre i alla fall :-)

Jag gick och la mig tidigt igår. Strax före 22 låg jag med "Luftslottet som sprängdes" och var mycket bestämd på att släcka inom kort för att få en riktigt god natts sömn. 23.30 mumlade frun sömningt "Kan du släcka nån gång?" och jag insåg, till min förskräckelse, att Stieg Larsson trollbundit mig alltför länge (precis som alltid med hans böcker). Detta trots att jag läser boken för andra gången - vilket min fru tycker är knäppt, men det är en helt annan upplevelse andra gången :-) Alltså förväntade jag mig en smärtsam morgon eftersom klockan var ställd på 05.00.

Klockan ringde 05.00 och jag brukade våld mot den... Ögonlocken bedrev tyngdlagsbevisföring mot mig och jag hade stora problem att lämna den varma, sköna sängen. En tanke som for genom mitt huvud var Freddes kommentar på min blogg häromdagen "Det är i de svåra stunderna som man skiljer agnarna från vetet.". Denna tanke fick mig att, med stor vilja och lite energi, svänga benen över kanten och klä på mig. När väl ögonen var ursköljda såg jag ner på en liten kille (se bilden) som först tittade med bedjande blick, sedan viftade inte bara på svansen utan hela kroppen :-) Sånt är omöljigt att motstå!

På med koppel, fram med bajspåsar och snör skorna, var mantrat som ekade i hjärnan. Nu skulle 45 minuter passeras i form av en rask hundpromenad!

OK... Tempot var inte så bra. Nemo bromsade! Jag lovar, jag försökte streta på, men en liten hund och alltför högt tempo är svårt att kombinera. Särskilt den första kvarten när allt ska sniffas på. Tålamodet fick en rejäl prövning och jag såg framför mig att mitt upplägg sprack direkt. Nu har jag lärt mig att verkligheten nästan alltid överträffar fantasin (?) och en plan som går i stöpet måste ersättas av en annan plan. Raskt fogade jag mig i tempot och passade på att njuta av fåglar som kvittrade, Nemos tassande och den fantastiska luften en morgon efter spöregn...

När jag kom hem konstaterade jag att tempot nog varit rätt bra ändå, för den runda som brukar ta en 45 minuter hade avverkats på 35-40 minuter (jag nissade att kolla exakt tid såklart). Tyvärr blev rundan avsevärt kortare tidsmässigt än planerat och återigen anpassar jag mig till verkligheten. Imorgon blir det en längre runda!

Gårdagens alla kommentarer pekar mot att mitt resonemang håller och att jag troligen är på rätt spår. En intressant kommentar Ingmarie gav var att min ämnesomsättning är "kajko". Det är väldigt intressant faktiskt. Många års felaktigt ätande gör ju såklart att systemet är totalt felinställt. Blodsockerkurvorna är säkert som barg-och-dalbanor och i övrigt är nog inget som det borde. Som grädde på moset har jag ju en sköldkörtel som underproducerar(hormonet tyroxin). Det är en ämnesomsättningsstörning som inte är livsstilsorsakad, men i övrigt faktiskt ganska mycket kan liknas vid diabetes(som i och för sig påverkar ett helt annat hormon - insulin) eftersom de båda påverkar ämnesomsättningen. Ett väldigt vanligt symptom på, eller effekt av, hypotyeros är just övervikt. Oftast förknippat med trötthet, minnessvaghet och depression. Perfekta förhållanden för att bygga på sig en fettrik kropp, alltså!

Jag tar små söta piller(resten av livet) för att ersätta tyroxin-produktionen så det är inget stort problem längre. Fortfarande, vill jag påstå, har jag lite svårare att bli av med övervikt än "friska" personer. Ibland - inte ofta - känner jag av bristen på tyroxin i form av svackor som igår(perfekt med lite sömnbrist och dåligt väder), men jag tror att den största anledningen till att jag har så svårt att tappa vikt är min sabbade ämnesomsättning tack vare intaget av "fel" saker. Trösten i detta är ju att det alltid går att reparera - även om det tar tid!

På Ingmaries förslag ska jag ta och skriva lite matdagbok. För att vara säker på att få bra respons tänkte jag exponera densamma här på bloggen. Start imorgon. Sen får vi se... Spännande ska det bli att göra detta! Särskilt med tanke på att jag på söndag reser iväg mot Skåne på tjänsteresa och hotellboende - DET är spännande när man ska försöka gå ner i vikt, kan jag meddela...

Så - sista arbetsdagen denna vecka inleds på ett bra sätt. Även idag kommer jag arbeta lite kortare och ge mig iväg hemöver. Städdag står på agendan hemma senare... Suck!