Het reflektion

Nattens facit: 93 tappade litrar!

OK - jag överdriver en smula, men inatt var det varmt. Efter gårdagens heldag på Muskö, som för övrigt var heltrevlig, var sänggåendet en fröjd. Trött kropp, riktigt trött hjärna och resten av kroppen lika trött. Det kändes som om det mesta berodde på värmen, men en viss del berodde säkert på den rätt tung Muskömilen. Som vanligt i värme var det omöjligt att somna. Svetten lackade och alla ljud i omgivningarna slog igenom som ett bröl, trots att det var en tyst kväll. Med andra ord - jag hade lite svårigheter att somna i värmen.

Till slut somnade jag, men vaknade ofta under natten pga värmen. Jag gick upp imorse vid 7.30. Nu, närmare 11-snåret, har kaffet gjort sitt och jag sitter på altanen i 26 grader och bloggar. Det ÄR inte läge att gnälla då, eller hur?

Efter en nyttig löppplevelse som igår får man en hel del funderingar. Varför springer jag? Är min mål ställda för högt? Klarar min kropp mindre än jag tror?... och så vidare. Nu tycker jag att jag varit med tillräckligt länge för att våga luta mig tillbaka och bara låta tankarna sväva omkring ett tag. Motivation och relevans är två begrepp som ibland är långt ifrån varandra. Jag är världsmästare på motivation (enligt min egen utsago), men mindre bra på relevans... Jag kan springa hur långt som helst bara jag är motiverad, men inte hålla den fart jag planerat eftersom den troligen var helt irrelevant för var jag är just den dagen. Lite så var det igår. Jag trodde min kropp klarade mer än den faktiskt ville vara med om igår. Lika bra att acceptera och gå vidare i livet. Om jag skulle grämas över alla motlut jag stött på under min fantastiska resa så hade jag däckat för länge sen. Det är ju motlutet som ger farten i utförslutet sen!

Idag kommer jag hålla mig i skuggan. Inte så mycket för att jag är trött, utan mest för att min "framsida" fortfarande är kräftröd efter sen lilla utflykten i förrgår med fru och dotter. "Två timmar i solen gav denna härliga nyans..." är en t-hirttext som passar mig i nu. Rödfärgen ska få falna innan jag låter skinnet åter möta solen igen.

Tills vidare - hang on!

PS! En guldstjärna till alla som körde Ursvik all in igår - Mäktigt!