måndag 19 juli 2010

Ensam med två barn och en hund

Idag är det uppvarvning som gäller. Eva jobbar idag och jag är ensam hemma med döttrarna och Nemo. Som en äkta tråkpappa ska döttrarna få städa sitt rum, åka och handla och kanske gå med på en promenad. För en nio- och sexåring tror jag just dagens plan inte är den som mest lockar... Igår berättade jag för dem att det här var min sista semestervecka och sen måste pappa börja jobba igen. Den första frågan som dök upp var då "När är sommarlovet slut?". Pedagogiska pappan svarade "Om tre veckor - så ni får vara lediga två veckor längre än mig!". Äldsta dotterns kommentar blev då "Åhhhhhh - BARA tre veckor kvar?".

Jag minns när man själv var barn. Eller, näe - det minns jag egentligen inte, men jag har vaga förnimmelser av minnen att sommarlovet var hur långt som helst! Idag är jag överlycklig över att kunna ha tagit hela fyra veckor i rad. Det har inte hänt så himla ofta de senaste tio åren. Tidigare har jag haft egen firma och på den tiden var man glad om man kunde ta två eller tre veckor i rad. Nu, som anställd, har detta förbättrats rejält och det finns utrymme för att ägna sig åt de viktiga sakerna i livet - barnen, frun och mig själv!

Det senaste året har jag ju varit den där egoistiska löparpappan som "tagit" mycket tid för att träna inför mitt stora mål - Stockholm maraton. Eva har fått dra ett större lass av vardagsbestyren eftersom jag varit helt fokuserad på målet och alla träningspass som detta drog med sig. Jag är oerhört tacksam för att hon "lät mig" satsa på målet (som jag nästan nådde - 26 sekunder ifrån...). Nu är situationen en liten annan. Jag inser att jag behöver ha mål, men jag kommer att låta tempot för att nå mina mål vara lite lägre. Det kommer helt enkelt få ta längre tid att nå målen, men målen kvarstår!

Ett av mina mål är ju att springa under 55 minuter på milen och jag hade som plan att göra detta på Midnattsloppet i år. Om det sker så är det helt OK, men med tanke på att jag kommer "dra ner" en smula så gör det inget om det inte sker precis just då. Nu anar jag att det kommer dyka upp en del kommentarer om att man inte kan sätta upp målen på det viset :-) Måhända är det sant, men det är det sättet jag kommer låta detta ske i alla fall! Familjen, jobbet, huset och de övriga måstena ska ju också ha sin lilla bit av min tid. Framförallt familjen!

Det känns som om jag under semestern lyckats bra med att luta mig tillbaka utan att lägga mig ned fullständigt. Det är når jag inte trodde jag skulle lyckas med eftersom jag oftast är bra på att bara fokusera på en sak åt gången. Under semestern har jag lyckats relaxa OCH träna. För mig är det ett stort steg! Hoppas bara jag lyckas hålla i det fortsättningsvis.

Planen nu är att hitta ett bra träningsprogram som leder till att jag klarar mina mål, men ändå ger utrymme för alla övriga engagemang. Inte minst är min arbetsroll hos min kund på väg att expanderas eller åtminstone genomgå någon slags metamorfos... Hösten kommer bli riktigt spännande - både privat och yrkesmässigt!

Idag blev det ett långt, ganska rörigt och kanske intetsägande inlägg. Precis som när man tränar blir det så ibland :-)

Ciao så länge!

9 kommentarer:

  1. Hehe! Min dagsplan liknar din, tvingade barnen att städa + handla på bygghandeln (kostade tre glassar). Sen är pappan så trist att dom inte får bada tills mamman kommer hem eftersom det ska byggas. Dom var inte imponerade :-)
    Mitt viktigaste mål är detsamma som dom senaste åren; att bli smärtfri. Det går sådär... Nu kinkar axeln rejält, och löparknät småvärker av nån skum anledning, trots ABSOLUT VILA (från sport i alla fall). Morr! :-(

    SvaraRadera
  2. Hehe x 2! Tja, ABSOLUT vila innebär nog att du ska undvika bygghandel och bygge... Jag gissar att ju mer imponerade dina barn är desto mer smärtfri kommer du vara! Vore jag du skulle jag satsa på riktig vila. Inget byggande, inget bärande och långsamma promenader med Simba :-) Nu vet jag att detta troligen är en utopi så jag gissar att kommer få dras med en del smärta... Själv har jag en kropp som är för stor men MYCKET välmående och helt smärtfri! OCH mina barn har varit riktigt imponerade denna semester eftersom vila varit i fokus!

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att din mentalitet till träning och familjeliv är beundransvärd. Vi måste reflektera över vad vi försakar genom att träna med målsättningar som marathon och liknande, för det är uppoffringar som måste ske. Jag vet att mina största uppoffringar är vänner, och socialt liv. Som tur var är både jag och maken rätt asociala när det kommer till att gå på krogen och liknande, så vi saknar inte riktigt den delen.
    Men jag har redan nu kommit på mig själv med att säga "nej jag kan inte då, jag ska träna" vilket är VÄLDIGT olikt mig!

    Hejja dig Magnus, jag tycker du rockar!!
    *kramar*

    SvaraRadera
  4. You have made a nice website,very well organized ,i let you a few links to mi websites,have a nice day,i will visit you again soon to see if you post something new,Raul Gonzales from Madrid
    Nehoiu online Marketing Asesinos seriales Directorio web SEO

    SvaraRadera
  5. @DrAnnika
    *rodnar* :-) Hmmm, beundransvärd eller ej så är det ett fasligt sjå ibland att lyssna på sig själv och se till att prioritera rätt saker. När man har fru, barn, hus, bil och en rejäl kropp (läs: kagge) så har man många saker som konkurrerar om ens energi. Uppoffringar får man ju alltid göra på ett eller annat sätt. Tricket är att offra rätt sak vid rätt tillfälle, vilket sällan lyckas helt :-) Mit senaste år har jag offrat rätt mycket utöver träning och mina mål. Nu vidtar lite balansträning så jag kan träna OCH prioritera annat. Och du - du är grym, en hjälte! Glöm aldrig det!

    SvaraRadera
  6. Jag ser inte träningen som en offring. Det är en investering!I dig själv, din familj och i ditt jobb. Tänk framåt. Hur vill du ha det om ett år, om 5 år,om 10 år? Det är nu du bygger framtiden.Valen idag gör din morgondag. Det är så lätt att skjuta fram saker till "sen". Men vet du, "sen" är NU!:-)
    Gör en plan,gärna tillsammans med familjen,då kommer det att funka.
    För du kan om du bara vill.:-)

    SvaraRadera
  7. @Ingmarie
    Håller med till 110%. Det gäller, som du skriver, bara att hitta rätt nivå av varje byggsten. För varje del är viktig i hela bilden. Vore trist att klara maran på 4.15, men bli utan fru :-) (jag vet - man kan klara båda...). Balans är nog ledordet när man ska lägga sin plan!

    SvaraRadera
  8. PS! Med offra menar jag såklart bara TID. Tiden jag lagt på att träna har varit mycket stor jämfört med vad jag gjodre tidigare (vilket i och för sig är en sned bild...)

    SvaraRadera
  9. haha! nej ingen tid i världen är värd att förlora sin familj för. Balans är ett bra ord att alltid ha med i skallen. Och TÅLAMOD.

    SvaraRadera