Ensam med två barn och en hund

Idag är det uppvarvning som gäller. Eva jobbar idag och jag är ensam hemma med döttrarna och Nemo. Som en äkta tråkpappa ska döttrarna få städa sitt rum, åka och handla och kanske gå med på en promenad. För en nio- och sexåring tror jag just dagens plan inte är den som mest lockar... Igår berättade jag för dem att det här var min sista semestervecka och sen måste pappa börja jobba igen. Den första frågan som dök upp var då "När är sommarlovet slut?". Pedagogiska pappan svarade "Om tre veckor - så ni får vara lediga två veckor längre än mig!". Äldsta dotterns kommentar blev då "Åhhhhhh - BARA tre veckor kvar?".

Jag minns när man själv var barn. Eller, näe - det minns jag egentligen inte, men jag har vaga förnimmelser av minnen att sommarlovet var hur långt som helst! Idag är jag överlycklig över att kunna ha tagit hela fyra veckor i rad. Det har inte hänt så himla ofta de senaste tio åren. Tidigare har jag haft egen firma och på den tiden var man glad om man kunde ta två eller tre veckor i rad. Nu, som anställd, har detta förbättrats rejält och det finns utrymme för att ägna sig åt de viktiga sakerna i livet - barnen, frun och mig själv!

Det senaste året har jag ju varit den där egoistiska löparpappan som "tagit" mycket tid för att träna inför mitt stora mål - Stockholm maraton. Eva har fått dra ett större lass av vardagsbestyren eftersom jag varit helt fokuserad på målet och alla träningspass som detta drog med sig. Jag är oerhört tacksam för att hon "lät mig" satsa på målet (som jag nästan nådde - 26 sekunder ifrån...). Nu är situationen en liten annan. Jag inser att jag behöver ha mål, men jag kommer att låta tempot för att nå mina mål vara lite lägre. Det kommer helt enkelt få ta längre tid att nå målen, men målen kvarstår!

Ett av mina mål är ju att springa under 55 minuter på milen och jag hade som plan att göra detta på Midnattsloppet i år. Om det sker så är det helt OK, men med tanke på att jag kommer "dra ner" en smula så gör det inget om det inte sker precis just då. Nu anar jag att det kommer dyka upp en del kommentarer om att man inte kan sätta upp målen på det viset :-) Måhända är det sant, men det är det sättet jag kommer låta detta ske i alla fall! Familjen, jobbet, huset och de övriga måstena ska ju också ha sin lilla bit av min tid. Framförallt familjen!

Det känns som om jag under semestern lyckats bra med att luta mig tillbaka utan att lägga mig ned fullständigt. Det är når jag inte trodde jag skulle lyckas med eftersom jag oftast är bra på att bara fokusera på en sak åt gången. Under semestern har jag lyckats relaxa OCH träna. För mig är det ett stort steg! Hoppas bara jag lyckas hålla i det fortsättningsvis.

Planen nu är att hitta ett bra träningsprogram som leder till att jag klarar mina mål, men ändå ger utrymme för alla övriga engagemang. Inte minst är min arbetsroll hos min kund på väg att expanderas eller åtminstone genomgå någon slags metamorfos... Hösten kommer bli riktigt spännande - både privat och yrkesmässigt!

Idag blev det ett långt, ganska rörigt och kanske intetsägande inlägg. Precis som när man tränar blir det så ibland :-)

Ciao så länge!