Tänk att det är lika spännande varje gång. Jag har ju noterat att jag tappar vikt, men har inte direkt haft någon uppfattning om hur mycket. Kläder börjar hänga och fladdra och bältet måste justeras in...
Veckans resultat:
Jag är NÖJD! Veckan har gått i disciplinens OCH velandets tecken. Jag har varit ganska disciplinerad, men har hela tiden velat och faktiskt varit rätt sugen hela tiden. I söndags åt jag ju, som bekant, och det har troligen "sabbat" denna vecka rejält. Ätandet tog kroppen ur ketosen och den fick då börja om. Det har såklart ingen betydelse egentligen eftersom mentalt var det en fröjd och det enda som händer är att det blir lite jobbigare några dagar efter ätandet samt att viktnedgången bromsas.
2,6 kg ner med dessa förutsättningar är, tycker jag, ett grymt resultat och jag undrar verkligen vad som hänt om jag inte ätit... Känslan just nu är att jag faktiskt redan nästa vecka kommer lämna den rena kuren och börja trappa upp!
Även om jag inte nått mina 10 kg på onsdag när jag ska träffa konsulenten så ligger de alldeles strax runt hörnet. Jag är väl medveten om vad det innebär att lämna kuren i hastighet för viktminskningen, men mentalt tror jag det är dags att ta nästa steg. Planen är då att behålla 2 påsar (frukost och lunch), men börja äta middag. Sakta men säkert trappa upp till normal mängd inom två veckor. Under dessa två veckor kommer jag troligen släppa ytterligare en påse. Jag får ta diskussionen med konsulenten, så får vi se.
Anledningarna till att jag funderar i dessa banor är framförallt två:
- Jag längtar otroligt mycket efter att få ÄTA
- Jag oroar mig för att tappa för mycket muskelmassa och därigenom "sabba" maratonträningen
Den första är ju bara mental och jag kan hantera den, men den andra anledningen är påtaglig. Jag vill igång med bra träning och lägga grunden för mina löpmål. Jag är rätt övertygad om att jag med rätt kost kan fortsätta tappa vikt (efter att ha lagt på mig 2 kg vätska i upptrappningen). 85 kg är målet och det ska jag banne mig nå! Men jag vill ut och träna utan att känna att det svartnar för ögonen...
Idag en nöjd och lätt bloggar - signin' out!
Att bli kvar vid den nya vikten brukar vara ett intressant jobb. En karamell att suga på under vintern. Och som du skriver, varför inte fortsätta att gå ner med ett bra och närande ätande.
SvaraRadera@badgear
SvaraRaderaEller hur?!?!?! Gå ner i viktär "lätt" - att hålla vikten är den svåra nöten. Jag räknar kallt med att dra på mig lite vätska, men sen vidtar ett mer disciplinerat liv med bättre träning nedåt i viktklasserna.
Det blir ett tufft jobb att kämpa mot punkt 1. Hjärnan ropar "feed me". Men du har många ögon på dig här på bloggen så det hjälper nog;)
SvaraRaderaDet hade varit intressant att göra en mätning på vad det är du går ner...Fett? Muskler? Vätska?
SvaraRaderaHur är tanken när du börjar äta igen? En svältande kropp suger i sig ALLT och släpper det väldigt ogärna. men det vet du nog...
@Johan
SvaraRaderaJapp! Det fanns en mening när jag ursprungligen startade bloggen. "Ögonen" är både piska och morot :-)
@Ingmarie
Jag kommer göra en mätning på onsdag - av fettprocenten i alla fall. Vid start var den dryga 29%. Jag kör ju nu "bara" 3 veckor så muskelmassan ska inte ha försvunnit helt i alla fall :-)
Planen när jag börjar äta igen är att "trappa upp". Jag börjar sakta med att äta middag. Där har jag och frun diskuterat och vi ska tillsammans försöka ta nya grepp. Bl a ska vi testa en "matkasse" från något bra ställe. Mest för ny inspiration och bryta mönster. Jag kommer kombinera detta med att äntligen börja träna. Varannan dag i en mängd som ligger på gränsen till vad jag orkar :-) Resten får de hållna tummarna fixa :-)