Fars dag - status?

Idag är det fars dag! Jag slapp laga frukost och fick ett fantastiskt målat kort imorse. Jag passade också på att fira med EN hård tunnbrödsmacka med lite margarin - MUMS! Lite synd tyckte jag man kunde unna sig :-)

Sittande framför datorn och "micklande" konstaterade jag att jag kände mig pigg. Sagt och gjort - På åkte nya vintertightsen och mina favorit-Nike. Ut på en lugn och skön runda i höstsolen. Förta kilometern kändes fantastik! Lätt, skönt och den enda tanken som snurrade var "äntligen"... SEN började det...

Min kropp får inte så mycket bränsle just nu och det kändes. Lagom tills jag blev varm var energin nästan slut. Ni vet den där känslan när viljan finns, men kroppen inte reagerar som DU vill. Sådär som det känns nån kilometer från maratonmålgången (fast utan smärtan). Alltså - ingen energi kvar! Min vana trogen tröskade jag på och det kändes ändå fantastiskt. Bara att ta sig ut. Mitt senaste löppass var ju för nästan en månad sen, så det kändes underbart. Mentalt har jag ju varit helt inriktad på vikten - och det fortsätter jag med. Nu gäller det att ta upp lite träning så jag inte tappar allt jag byggt upp hittills.

Jag räknar kallt med att tappa en hel del i muskelmassa och "flås", men det känns OK. Nu är mitt fokus BARA på vikten och underhållsträning när jag så orkar. Jag drar till Skåne idag igen och tar med mig lite träningskläder. Jag planerar ett lättare pass på hotellet - troligen imorgon kväll. Därför kommer jag att "offra" en måltidspåse imorgon och istället äta en sallad med kycklingfilé! Bara det ska bli fantastiskt. Jag är medveten om att detta kommer påverka min kropps läge negativt, men jag behöver detta mentalt just nu och det enda som händer är att jag "sänker hastigheten" en smula. No worries!

Sedan invägningen i förrgår har vikten rasat. Jag håller ett "snuskigt högt tempo" på viktminskningen så jag unnar mig lite tuggmotstånd och riktig smak imorgon. Imorse hade jag passerat 90-kilosgränsen med god marginal. Glädjande att disciplinen ger resultat!

Igår var det faktiskt den näst svåraste dagen under kuren! Eva jobbade och jag var iväg och bytte däck åt mina föräldrar. På detta lades tillagning av tacosmiddag åt resten av familjen - Suck, vad suktad jag var då! Jag tog lite vitlökssås på lillfingret och fick liiite smak av den i alla fall. Det var en svår upplevelse att sitta med familjen och se dem äta smaskiga tortillas fyllda med sallad, grönsaker och lite kryddig köttfärs... (dreglar nu kraftigt...). Men jag bet ihop, tog min svampsoppa och laddade inför nästa utmaning - lördagsgodiset!

Det var dock inte lika svårt, men jag var fortfarande inställd på "sukt" så jag dreglade lite till. MEN lite jordgubbs-bubbelvatten löste upp dreglandet och jag höll stånd! För en med svårt ätmissbruk (OK - inte svårt kanske, men dock betraktar jag mig som missbrukare...) är detta en bedrift och jag känner mig riktigt stolt att jag grejade det. Jag tror att just detta gjorde att leendet åkte på under dagens löprunda :-)

Nu är det duschen som gäller och sedan lite filmtittande i soffan med barnen innan all dagens planer ska exekveras innan tjänsteresan. Jag önskar verkligen ALLA en bra kommande vecka!