tisdag 28 december 2010

Läkt knä(?) och julpåslag

Igår kom vi hem efter en helmysig familjekryssning ToR till Åland. God mat, familjemys, dans och en riktigt mysig familjelyxfrukost. Vad mer kan man önska av en kryssning? Barnen tyckte det var jättekul att sitta i danssalongen och kika på mamma och pappa som svängde sina lurviga bland hyfsat onyktra i sällskap :-) Det var ett tag sen vi dansade, men det kändes som att cykla - lite vingligt i början, men sen gick det bra! Självklart inte på den nivå vi hade när vi bestämde oss för att sluta tävla, men ack så mycket roligare :-) Inte mindre kul med två prinsessor som satt och hejade och klappade i det skumma salongsljuset! Mycket - MYCKET trevlig kryssning!

Knät, som strulat sedan i förra måndagen, kändes utmärkt på båten! Skönt! Jag har låtit bli att träna alls sedan i måndags och det känns skönt att knät är på väg tebax :-) Huruvida det beror på "överbelastning" (för långt pass) eller väglaget - ja, därom tvista de lärde! Frun hävdar att jag sprungit för långt medan jag själv hävdar att 13 km i lugnt tempo ska väl gå bra... Alldeles oavsett behöver jag tänka mig för. Smärtan påminde om det som känns när man slagit i knät i soffbordet - ni vet på den där berömda punkten när man nästan tuppar av direkt efter? Så kändes det inte hela tiden(tack och lov!), men det var riktigt ömt nedtill på knäts utsida. Precis i skarven mellan knäskål och underben :-) (helt anatomiskt riktigt uttryck...). När man masserade försiktigt kändes det som att jag slagit i knät eftersom det ömmade när jag kom åt. Men, som sagt, nu är det borta! Det har gradvis blivit bättre den senaste veckan och nu börjar suget efter en runda komma tillbaka igen.

Suget ja - jag har ju givetvis drabbats av "julsuget". God mat, julmust, chokladbitar, lussebullar och annat som jag inte behöver! Men jag bestämde mig ju tidigt för att "godkänna" julen som en förlorad vikthelg. Jag var helt enkelt inte mogen att släppa allt det goda jag nu stoppat i mig :-) Jag är väl medveten om konsekvenserna av beslutet och kommer "ta dessa" rakryggad :-) Jag har helt enkelt haft en fantastisk tid - utan att "frossa" har jag valt att tillåta mig själv att stoppa i mig det jag känt för. Idag började jag jobba igen, men kommer låta "tillåtelseperioden" vara tom nyårsdagen. Jag kommer dock dra igång träningen igen nu - med försiktighet! Det finns ingen anledning att fläska på med ett långpass nu för att "komma igen" :-) Då vet jag var jag hamnar...

Nä, nu har det varit stiltje på träningen för länge. Idag ska det tas ett kortare njutpass där knät ska testas. Inget hårt, inget långt - bara skönt! Alltid retar man någon granne som drabbas av det där hemska dåliga samvetet som jag själv har levt med tidigare :-) Sen fattade jag - det är ju bara att börja! Man behöver inte köra snabbt, inte långt - men man MÅSTE röra på sig!

Så alla som inte är blogglediga - ha en riktigt god fortsättning, för det tänker jag ha! Ni som är lediga får ha en god fortsättning också, fast ni får väl läsa det här lite senare :-)

5 kommentarer:

  1. Låter som en härlig båttur! Och dans är bra träning! :-) Ditt knäonda låter som om bursan (slemsäcken)blivit irriterad. Eller en sena. Vilan var bra. Löpning i sig är inte farligt eller skadligt för knäna, tvärtom, men för snabb ökning är det!Så din fru har nog lite rätt där... :-)

    SvaraRadera
  2. Asch då! Hon har ju alltid rätt!!! :-) Nåja, på det igen bara! Jag har ju klarat mig rätt bra från skador tack vare min försiktiga träning (inte alltid bra att fega, men bland är det sunt att vara varsam)! Nu känns det OK igen, men istället tog lite feber över igår. Fick det av dottern som var lite halvfebrig på båten - bussigt. Det släppte snabbt för henne och idag är jag feberfri - kanske kan få mig en runda idag :-)

    SvaraRadera
  3. Härligt att du njuter av livet med eftertanke!!

    Peace Love och löparskor

    SvaraRadera
  4. Hoppas det korta passet gick bra och att du inte kände av knät. Fast nu ser jag ju bland kommentarerna att du pratar om feber. En olycka kommer sällan ensam. ;)

    Själv är jag helt däckad. Gick just till kiosken som ligger 150 meter bort och nu är jag verkligen helt matt. Men men, det är väl bara att tacka å ta emot för möjligheten att ligga i soffan och titta på Masterchef Australia. :p

    God fortsättning!!

    //Jenny

    SvaraRadera
  5. you are invited to follow my blog

    SvaraRadera