Kämpapass

Japp - det blev faktiskt gjort! Ordentligt också - 13,11 km plöjde jag mig fram!

Idag slog jag en pling till mor och far och bjöd in mig och familjen på fika. Planen var en snabbfika för mig och därefter "hemlöpning" medan familjen kunde spendera lite tid :-) Ett par koppar kaffe och ett par lussebullar var perfekt laddning inför ett lite längre pass!

Passet inleddes i kraftigt snöfall, mycket snö på marken och rätt så halkiga bilspår. Där det inte var bilspår var det en 15 cm nysnö :-) Rätt skönt ändå - mjukt underlag och skonsamt mot knän och andra leder :-) Dock grymt tunglöpt!

Nu börjar ju maratonprogrammets kraftigt accelererade långpassdistanser, 12 km idag ,14 km nästa helg, 16 därpå etc. Men gud så skönt ändå. Man inser inte hur man saknat långpassen förrän man är "i dem". En stund (knappt en och en halv timme) för sig själv, med vinden och snön piskandes ansiktet. Kan det bli bättre?!?!

Idag var också de flesta bilarna på sitt bästa humör! Jag löpte längs med en 70-väg där de flesta kör 100 normalt sett. Iklädd en skrikgul väst och en röd, fladdrande, halsduk syntes jag ordentligt och de flesta väjde ut en bit. Några skulle ju givetvis visa hur skickliga de är på att köra jättenära en slitande löpare... Tack till er övriga bilförare!

Jag måste säga att jag uppskattar långpass mer än snabbdistanser. Man kan löpa på, stanna och ta ett snack med hundägare, dricka lite och filosofera i största allmänhet. Det är ju inte riktigt vad man kan på snabbdistanserna. Där bränner lungorna och man "gasar" hela tiden. De har ju sin charm, men kräver väldigt stort fokus jämfört med långpassen där man trallar på :-) Måste jag välja går långpassen alltid före! En kombination är ju det bästa såklart, men om man nu måste... Tre, eller fyra, vätskeintag blev det idag(minns inte riktigt) + ett snack med en åttamånaders rottweilervalp :-)

Dessutom tog jag mig tid att fnittra för mig själv när det kom "räserlåtar" i iPoden. De är ju stört omöjliga att lufsa till - det krävs en lite tempoökning när de dyker upp. Utan min iPod skulle jag nog säkert ledsna under långpassen, men nu klarar jag nästan hur långt som helst känns det som. Ibland slår jag av iPoden och njuter av fågelkvittret. För tillfället är det ju lite sämre av den varan så iPoden får kämpa på nu!

Nu vidtar en välförtjänt soffplacering och en kopp kaffe. Först en dusch naturligtvis, men sen - Njutsöndag!
Imorgon är min näst sista dag hos min nuvarande arbetsgivare och kvällen imorgon toppas då av tårtbak för att avsluta i stor stil på tisdag :-) Tom jag ska ta mig en tårtbit då!