onsdag 16 juni 2010

Snabb(?)distans

Igår kväll blev det till slut av - det där löppasset som jag har den stora förmånen att kunna köra på dagtid när jag jobbar hemifrån :-) Halv åtta gav jag mig ut med föresatsen att antingen ta en sjukilometersrunda eller en milrunda. Inledningen på rundorna är densamma, men vid en given punkt ger olika sträckor beroende på vägval. Det blev till slut den långa rundan... (Envis? Jag?)

Jag gick ut lite halvlöst med den där känslan av att inte riktigt veta hur fort jag skulle köra och hur långt det skulle bli. Jag låg nog kring 6-minuterstempo och strax under de första tre-fyra kilometrarna, men sen sjönk hastigheten något. Jag var faktiskt uppe och körde 6.20 som värst! I snitt låg jag kring 6.05-6.15, tror jag. Jag hann inte läsa in Garmindatat igår.

Hela rundan hade jag den där känslan av "energilöshet". Ni vet när pannbenet hejar på, men musklerna är sega och inte riktigt vill svara på tilltal. Jag är HELT säker på att denna känsla handlar om att jag drastiskt dragit ned på kaloriintaget! Inte minst har jag "ätit upp mig" en del innan och strax efter maran så kroppen är van vid lite överintag, men nu går den på underintag. En hel underbar känsla när man ändå inte går omkring hungrig!

Nu kanske det låter lite knäppt med att det känns bra när man känner sig kraftlös, men det var inte den där destruktiva kraftlösheten som jag hade utan en skön känsla av att kalorierna jag förbrukade var av "rätt sort". Tidigare har jag upplevt att energi jag tog av bara var sånt som "ändå skulle bort". Jag vet inte om nån fattar vad jag menar, men känslan var helt underbar. Måhända har jag fått en smärre knäpp av löpandet! Att komma till en uppförsbacke, känna att backen i sig är en muskeldödare men sen känna att energin sinar i kroppen ännu mer så man blir sådär underbart seg och trött i kroppen. Troligen var detta anledningen till att jag tvingades gå ibland, för igår var motivationen på topp!

Imorse var både jag och Nemo dödströtta däremot. Vår runda var inte alls så där kvittrande underbar som den var häromdagen. Ni som har hund vet den där känslan när man nästan irriterar sig på att jycken MÅSTE sniffa på varenda stolpe och hamnar på efterkälken och bromsar ens tempo :-) Helt underbart, faktiskt! Hunden gör ju likadant varje dag :-) Jag insåg själv att det var en sån runda och kors i taket - ett lätt fnitter bubblade fram när insikten drabbade mig. Efter det var tålamodet större med Nemo :-)

Idag kommer spolbilen hem till oss. Kul värre! Vi har stopp i avloppet igen... Senast var bara någon månad sen och nu måste vi låta dem filma rören för att hitta anledningen. Billiga grejer sånt där :-( Nåja, vi får nog ordning på det till slut! Idag tänker jag inte låta något störa min sköna känsla från rundan igår och 40-minuterspromenaden imorse. Ha en bra dag hörni!

2 kommentarer:

  1. Rundorna är verkligen olika. Lätta, tunga, långa eller korta... Det konstiga är att man inte vet hur de kommer att vara, det är först efter någon eller några km man får svaret. Men bra av dig att välja den långa istället för att välja det enklare alternativet.

    Förstår att "avloppet" är ett lopp du gärna hade missat :) Men lycka till med det också!

    SvaraRadera
  2. @Löparjanne
    Jamen eller hur? Ibland undrar man varför man gett sig ut, medan andra gånger undrar man varför man måste sluta... "Avloppet" är ett lopp som inte direkt var inplanerat och som jag faktiskt hade sluppit, men verkligheten tar sina egna vägar och det är bara att åka med :-) Skönt att du kan kommentera våra andras bloggar i alla fall - snart får man ducka när du kommer farande med all upplagrad energi :-)

    SvaraRadera