tisdag 12 oktober 2010

Några filosofiska funderingar...

Idag är det sista kvällen på Skåneresan och ett pass borde utförts. Så har icke varit fallet eftersom dagen gått i koncentrationens tecken och 110% av min energi dränerades hos kund med diverse utmaningar.

Allt detta leder mig in på min stora filosofiska fundering för dagen. Hur ska en människa mäkta med att - gå upp klockan 06.00 (efter en usel natts sömn på hotell och en hyfsat intensiv föregående arbetsdag avverkad), vara hos kund klocka 07.15, "kuta" på lunch vid 12.30, köra på i 180 fram till klockan 19.00, ringa sina barn och fru och önska god natt, trycka i sig en hotellmiddag samt fundera över livets viktigheter - ta ett löppass eller styrkepass? Hur hinner andra med scheman av denna kaliber? Även om tiden rent faktiskt skulle tillåta att jag gav mig ut nu (klockan är ungefär 22.15) så finns absolut INGEN energi kvar...

Är jag helt onormal med denna verklighet eller finns det något ljus i mörkret? Nu ska jag villigt erkänna att detta hektiska schema endast försiggår när jag är i Skåne, men det tar också ungefär tre dagar att återhämta sig efter en resa av det här slaget. När jag kommer hem är min första prio inte att ge mig ut på pass, utan att ha mina döttrar i knät och kunna sitta framför TVn med frun en stund. Måhända är det höstens djupnande mörker som gör att jag funderar i dessa banor, men jag är ärligen intresserad av att veta hur andra löser situationer av mitt slag. Man kan ju säga att situationen i sig är en del av "problemet", kanske tom orsaken, men hur gör man?

Spontant känner jag att jag ofta har svårt att få energin att räcka till. Och då kan man inte komma dragandes med argumentet att "om jag prioriterar träningen så ger detta mer energi"! Jag vet detta och tror mig veta att jag mår bra av att träna, men det är väldigt frustrerande OCH stressande en vecka som denna när man inte ägnar tid åt familjen (Prio #1), inte tränar och tar hand om sig (Prio "2) och dessutom jobbar så mycket att man sover dåligt istället för att sova ut (Prio #3).

Jag börjar spontant reflektera över att situationen är lite ohållbar :-) Det är dags att luta sig tillbaka en smula och inte köra på i 180 mer. Återstår att se till att hitta vägar för att nå detta...

I övrigt leker livet, trots allt och jag ska inte gnälla. Jag har trots allt ett givande jobb och jag har varit borta "bara" tre dagar denna vecka. Jag har det ju rätt bra, men varför inte sträva efter förbättring :-) ?

Om nån vecka är det viktkur som gäller! Märkligt nog längtar jag... Jag vet hur bra jag kommer må av att tappa kilon, och inte minst av att få i mig en lagom dos av näringsämnen (bortsett från minskad mängd så ser jag till att hålla ett bra näringsintag). Senast jag körde en kur mådde jag fantastiskt (när väl suget lämnat kroppen).

När de 10 kilona är väck ska det maratontränas - hoppas jag kan få till mitt schema bättre då...

8 kommentarer:

  1. Vikten framför allt! Som nån Kung hade som valspråk.

    SvaraRadera
  2. @badgear
    Jag har nog äntligen fattat det :-) Storsatsning efter lön ;-) Men jag gillar ju att lubba också...

    SvaraRadera
  3. Svårt det där med livspussel och träning.

    Jag gjorde så under en period att jag jobbade som en gnu, hem till familjen fixade mat, nattade barn, gick och la mig tidigt, upp i ottan klockan 05:00 för att hinna gå 2 timmar innan jobbet.

    För mig fungerade det under några månader sen övergick jag att träna på gym på lunchen och tog mina löprundor på helgen.

    För mig har nyckeln varit planera på söndagen för hela veckan så gott det går och sen improvisera när det spricker. Målet var alltid att hinna med 3 pass på minst 45 min. Men stundtals är det inte lätt håller med dig =/

    Kör hårt mannen så ska jag försöka haka på din km-tider på milen nästa år men blir ingen mara för mig den kan jag säga redan nu =)

    Peace Love och Löparskor!

    SvaraRadera
  4. Tack Jesper! Jag har också lyckats "disciplinera mig" under perioden fram till maran, men jag har svårt med att hitta den där "vardagliga" tiden där jag inte jobbar frenetiskt fokuserat...
    Mina kilometertider kniper du lätt! Kanske kan vi ses på något trevligt millopp och eftersvettas över en flaska sportdryck...? Maran ska man ha respekt för! Sunt att INTE ge sig i kast med den för snabbt :-)

    SvaraRadera
  5. Magnus: Kan det vara så att energibristen också har att göra med att du VET att du kommer att byta jobb, och att jobbet idag därför kräver mer energi att orka med? Fattar du hur jag menar?
    Sen tror jag stenhårt på att den här tiden på året är jobbig i största allmänhet, sommarvärmen försvinner, mörket återfinner sverige och man känner sig allmänt lite nedstämd. Då är det banne mig inte så himla lätt att ge sig ut och springa om man inte har ENORMT med spring i benen!!

    Du kommer att återfinna den där glädjen när du är redo för det igen. Kör lite Cambrdige med frugan, och sedan blir det snabba fötter som ger sig ut när du droppat 10 kg!!

    Hejja dig - du är min inspiration och idåååål!
    *kramar*

    SvaraRadera
  6. @DrAnnika
    Du har nog (som vanligt?) rätt till viss del. Ändå är det roligt att jobba just nu, men energin räcker inte riktigt till för allt jag vill. Däremot tror jag stenhårt på de lätta fötterna efter kuren och lite upptrappning. Jag ser verkligen fram emot det! Haha - är JAG idål??? Då skulle du se och höra dig själv... Prova det vetja - att lyssna på dig :-) Riktigt bra är DET! *kram*

    SvaraRadera
  7. kanske du tänker för "stort"? Du måste ju inte springa så mycket/så långt. Du behöver inte springa alls utan du kan köra lite styrka i stället. 10-20 min. på hotellrummet eller om det finns ett gym. All träning är bra träning du vet! :-)

    SvaraRadera
  8. @Ingmarie
    Mmmmm - kanske har jag helt enkelt fått "hybris"... :-D Nåja, jag har nu varvat ner lite och livet känns helt OK igen...

    SvaraRadera