Träningsvärk och lite planer

Japp - för första gången på länge har jag äntligen lite träningsvärk. Det känns i detta fall bara bra eftersom jag legat på soffan i tre veckor och snörvlat och bara tyckt synd om mig själv. Efter passet igår i snigeltempo har självkänslan stegrats och energin "genererat sig själv" och lett till en faslig motivation.

Min vana trogen smider jag medan järnet är varmt, eller medan järnet kan värmas... Så, here it goes!
På söndag kör jag Hässelby! Mitt mål kommer fortfarande vara att gå under timmen, men jag kommer absolut INTE gråta blod om jag springer milen på 1.10 :-) Om jag bara kan åstadkomma det där lite irriterande, ärliga löparleendet så är jag nöjd! Särskilt i uppförsbackarna!

Jag och Eva (frun) har bestämt oss för att vi ska köra en vända med Cambridgekuren - tillsammans. Inte för att vi tror att kurer är lösningen på viktproblem, utan för att vi hamnat i ett läge där vi båda behöver en rejäl "boost" i motivationen och jag behöver dessutom en kickstart inför maratonträningen som inleds 29 november (om jag inte minns fel). Min personliga plan är att "köra bort" 10 kg med kuren! Min erfarenhet är att jag sen går upp ett par kilo veckorna efter kur när man "trappar upp" ätandet. Det är helt OK och ligger helt i fas med min plan - Stockholm maraton på under 4.30 med en startvikt på under 85 kg!

Man kan tvista mycket och länge om olika metoder för att tappa vikt. Jag är av övertygelsen att det är så enkelt att man ska stoppa i sig mindre än man förbrukar för att gå ner i vikt. Men jag kan också sympatisera med många andra tankar och metoder. Cambridgekuren är ETT sätt att göra saker och ting på, ingenting annat. Dessutom finns det ingen "silver bullet" - jag hoppas att ingen tror att en sådan finns! Jag har kört Cambridge en gång tidigare med väldigt gott resultat, strax innan jag drabbades av sköldkörtelproblemen och den sabbade hela viktminskningen :-) Denna gång är jag mer förberedd...

Den senaste tiden(bortsett från senaste tre veckorna) har jag med riktigt gott resultat hållit en lägre träningsmängd och fokuserat på kosten. Med detta tänk har jag, utan att försaka massa saker, mått bra och hållit vikten helt stabil. Jag räknar kallt med att kunna leva på det viset efter min kur. Dessutom kommer träningsmängden succesivt höjas inför maran nästa år och därmed kommer jag behöva trycka in mer energi för att orka. Det är ju stor skillnad på att äta för att träna jämfört med att träna för att äta... Först kur, sen äta för att träna och så småningom träna för att äta. Där är planen i en lite kortare form :-)

Nu så är det dags att avsluta för idag. Jag har lite problem med det idag eftersom min älskade Mac är hemma igen efter en reparationsrunda. Herregud vad mycket trevligare att blogga nu :-)

Natti, natti!