måndag 25 oktober 2010

Betraktelse...

Så är det gjort - en iPhone 4 inhandlad inför en ny period i mitt liv! Redan nu är jag helnöjd och kan inte annat än rekommendera den! Frun och  barnen tycker den är för kantig. Jämfört med 3GS är den det, men jag gillar det :-)

De senaste dagarna har allt mitt fokus legat på min äldsta prinsessa som imorgon blir 10 år. Firande i helgen med släkt, firande imorgon bara med familjen (och tyvärr det "obligatoriska" besöket på en känd hamburgerkedja...) och till slut kalas med "tjejerna" på söndag. Däremellan ska det ordnas, fixas och, titt som tätt, arbetas lite. Det är inte konstigt att folk blir utbrända :-)

Jamen träning då, säger ni såklart. Ja, de senaste dagarna har det varit dåligt med löpning, total avsaknad av styrketräning (om inte möbelflyttar och dammsugning räknas) och inte mycket av målsättningsfunderingar, MEN... Det HAR promenerats med Nemo. Den lilla glada killen i brunt och vitt :-) Och för tillfället känner jag att det täcker mina mentala behov... Vikten står still och det mesta har ändå varit upp och ner. Jag konstaterade för en vecka sedan ungefär att det jag MÅSTE tillåta mig att ibland "dra iväg". Så länge jag känner att det ligger inom rimlighetens gränser så ÄR det ok. Jag är ingen elitlöpare och tror knappast att jag kommer lyckas bli någon. Jag har sååå mycket annat som jag vill i livet och det är för mycket för det jag vet krävs för hårdsatsning. Däremot måste jag passa mig för att "slappa till" för mycket!

Nu är det ju viktkur på G och mentalt har jag ägnat mycket energi åt att "landa" i en förberedelse inför ett nytt stordåd. Det känns lika stort som inför maran i år, och då gäller det att ha förberett sig mentalt. Om detta finns mycket, mycket att skriva, men det måste jag nog låta mogna en del först. Låt oss bara konstatera att jag börjar märka på mig själv att jag är redo. När jag får den där "slappa", lite släpiga attityden men med ett bakomliggande djävlaranamma - DÅ är Magnus klar! Nu väntar en arbetsam period och då behövs detta.

Nu så återgår jag till laddningen och önskar min stora prinsessa ett stort GRATTIS!

4 kommentarer:

  1. Det är något speciellt med "hela händer". Kommer ihåg när vår storpojke ( nu 12) fyllde "hel hand" för drygt 7 år sedan. Nu är alla tre storbarnen två hela händer fyllda. Lilla Ingrid är bara halvvägs till sin första hela hand.
    Maratonresan är stor men den andra är större.

    SvaraRadera
  2. Viktkur? (Höjer frågande på ögonbrynen)

    SvaraRadera
  3. @Lars
    Eller hur?!?! Man blir nästan lite tårögd när man funderar i de banorna... En maratonresa är ju en fis i rymden!

    @Ingmarie
    Japp - nu har mitt tålamod tagit stopp... Jag har med "hyfsad" kost lärt mig hur jag står still i vikten. För att klara mina löpmål för 2011 och, framförallt, för att må bättre kör jag och frun en "pulverdiet" som en "kick". Inte nåt plan som kommer ge en varaktig nedgång, men en som ger en motivation att hålla sig på rätt sida om strecket. 10 kg tänker jag kura bort, sen vidtar en ny uppbyggnad mot mara, hålla vikten och ett fortsatt sunt liv :-)

    SvaraRadera
  4. Hm... Ok.Är ingen pulver/snabbfixare fantast men hjälper det så är det ju bra! :-)

    SvaraRadera