lördag 28 augusti 2010

Världsrekord...? Frånvaro...?

Japp, han är återuppstånden. Då pratar jag inte om något teologiskt fenomen, utan undertecknad. Och vilken comeback :-) 27.29 på Bellmans femma. Nöjd och inte speciellt trött är nog dagens sammanfattning.

En del av er kanske noterat ett blogguppehåll. I mitt fall är dessa rätt så ofrekventa. Vi bloggar alla olika, men senaste veckan har jag varit nere och vänt i tristess, frustration och irritation. Först i torsdags hittade jag ljuset i tunneln och genom ett beslut (inte lätt, men definitivt) skingrades tvivlets dimmor och en ny glädjens väg visade sig. När det gäller anledning och beslut måste jag tyvärr återkomma då detta inte är moget för officiell beskådan ännu :-) Just nu vill jag bara påpeka att det nu, återigen, känns kul med det mesta!

Idag var det samling av familjen för ett Bellmanrace med Evas systers man, min brors fru, hennes bror och hans svåger. Krångligt? Tja, kanske, men vilket grymt lag. Övervägande delen av oss är 30-plus-minuterslöpare på fem kilometer, men alla - ALLA - löpte idag under 30 minuter. Helt sjukt duktiga människor. Att ta fram det där lilla extra vid rätt tillfälle är inte det lättaste minsann. Jag är otroligt imponerad av sådana människor.  Laget - Commune bonum - fick en totaltid på 2.15.30! Fantastiskt!

För egen del är jag supernöjd eftersom jag officiellt aldrig sprungit så snabbt på fem kilometer som idag. 27.29 minuter var min uppmätta tid och då var det med feber igår, magsjuk inatt och en dunkande huvudvärk:-) Supertid med mina ögon sett! Känslan var att jag nog kunde ha pressat mig lite till och tagit mig ner mot 26-minutersområdet. Coolt :-) Jag måste dock säga att det var mer ansträngt än t ex midnattsloppet. Leendet var rätt ansträngt idag - men det fanns där! Vinkade till några fotografer och till bandet som spelade någonstans mitt på. Coolt att de uppmärksammade det och returnerade leendet!

Så - I´m back on track och känner numera ett sug och en glädje som jag haft problem att med ett tag nu. Nu är det inte heller långt kvar till det lopp jag längtat mest efter denna höst - Stockholm halvmaraton. Inte ambitionsmässigt, utan för att jag tycker att just en halvmara är sådär lagom skön att springa. Inte låååångt som Lidingö, eller maraton, utan laaagom. Jag ser verkligen fram emot 11 september (jag känner en viss tvetydighet i detta datum, men...)!

En annan mår snuskigt bra just nu...

6 kommentarer:

  1. Fanken vad bra Du sprang! :D Grattis! De andra var också duktiga men jag hejar på Dig!
    Blogga ska man göra för att man vill och tycker det är roligt, de andra dagarna tar man "ledigt" ;)
    Och Du längtar till den 11 skriver Du.. Är det något Du kan smitta mig med? ;) Jag känner mest bävan.. Men den känslan ska väck! Leendet ska klistras på den lördagen också :)
    Ha en skön söndag! Hoppas Du mår bättre nu!

    SvaraRadera
  2. Jag håller med föregående talare; DU ÄR BÄST!

    SvaraRadera
  3. @Pernilla
    Jag drar igång en "Leende-och-längtande-Pernilla"-kampanj i detta nu :-) Nu jädrar är han på G igen, hehe. Tyvärr återkom den risiga magen imorse, men det må ju vara hänt...

    @Morsan :-)
    Tja, jagvet att man alltid tycker att ens barn är bäst, men idag håller jag med. Jag susade fram även om leendet var lite stelt i uppförsluten...
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Fenomenalt Magnus!! Grattis till en fenomenal (!) tid!

    SvaraRadera
  5. Stort grattis ! Kommer och springer med dig nästa år =)

    SvaraRadera
  6. @Roadrunner
    Hehe - tack! Jag fattar fortfarande inte vad som händer men ler mig just nu genom livet :-)

    @Jesper
    DET vore askul ju! Å sen picknick efteråt. Mycket trevlig tillställning kan jag meddela.

    SvaraRadera