Test av snabbdistans innan Bellman

Tjoho! Segheten är kvar lite grann, men det var dags att ge sig ut och testa lite fart innan Bellman. Egentligen var det tänkt som en test för att känna på kroppen, men det blev lite fart och det blev progressivt. Ibland känns det ju bra och då är det ju bara att släppa på. Så var det idag!

Efter att ha varit seg sedan Midnattsloppet förra lördagen var det skönt att få vara lite pigg i kroppen. Lite konstigt var det med tanke på att Eva och jag hade barnfri myskväll med middag, bio och hotellboende i fredags, igår var vi på kräftskiva (nja - jag körde bilen...) och det blev inte så mycket sömn någon av nätterna. Nåja, det kanske är så man ska ladda :-)

En snittfart på 5.40 bådar ju gott inför lördagen då jag utlovat 28-29 minuter på första sträckan av Bellman till mina lagkamrater. Kan jag bibehålla känslan från idag kan jag nog utlova 26-27 minuter på första sträckan, men den som lever får te :-) Det viktigaste är nog att vi har kul i alla fall! Tyvärr har Eva dragit sig ur Bellman pga skada, så vi anlitade snabbt svågern igår för hennes sträcka. Synd att hon inte kan vara med... Det som från början var tänkte som ett familjelag med närmsta familjen blev istället ett mixlag med inslag av släkt... Men det må ju vara hänt! Vi kommer ha kul ändå och brorsan och Eva får passa alla barn under tiden :-)

Om jag kan behålla den goda känslan jag haft på sistone och får vara frisk framöver finns det ju faktiskt en minimal chans att jag kan ta ett av mina mål redan i år - sub 55 på milen. Chansen är som sagt minimal, men den finns! 10 oktober är det Hässelby och vad vore väl härligare än att avsluta säsongen med ett leende på läpparna och att smälla till med ett sub 55-lopp...? Nåja, det jag kan lova om jag är frisk är leendet! Allt annat är bonus. Dessutom är det en halvmara och ett Lidingölopp innan dess :-)

Halvmara och Lidingö, ja. Halvmaran kommer jag försöka mig på att le mig igenom, medan Lidingö - ja där hoppas jag mest bara klara de "rep" som dras och ta mig i mål. Det är en sån där "bara-ha-gjort-det-grej". Inga som helst tidsmål (förutom "repen") då! Halvmaran vore kul att komma under 2.15, kanske ner mot 2.10 och det känns hyfsat rimligt. Dock ska det ju ske med ett leende på läpparna så vi får väl se hur det blir med det.

Jag vet inte om det märks, men sedan jag beslutade att bara "le mig igenom" mina lopp så har farten ökat och njutningen är på topp! Jag känner ingen "nej-inte-ut-och-springa"-känslor alls längre. Jag drar på mig kläderna och sen får det bli vad det blir. Jag har dock hållit nere långpassen för att kunna hitta tillbaka till känslan av välbefinnande. Nästa vecka är jag tillbaka på hemmaplan så då blir det nog ett lite längre pass - dock inget 2-milspass. Vi får helt enkelt se...

Nu väntar lite födelsdagsfika hos svägerska och bror, sen flyget till Ängelholm och tre intensiva arbetsdagar i Helsingborg. Jobbigt, men det kanske ger lite fördelar framöver. Vi får väl se :-) Ett löpbandspass eller lättare distanspass tänkte jag få till på tisdag i alla fall...

Ha det underbart!