onsdag 1 september 2010

På bättringsvägen och tankar utifrån det

Tja, magköret gav sig och ersattes av en förkylning med en fantastisk "seghet" som känsla. Nu böärjar det ge med sig och tankarna fladdrar kring löpning igen. Inte ett steg har jag tagit sedan i lördags...

Livet ter sig ändå betydligt ljusare. En del beslut jag tagit har gett att "ryggsäcken" inte känns lika tung längre. Dagarna passeras med ett leende och jag ser verkligen fram emot vintern (?)! Galet - Ja, men härlig känsla. Matavdelningen har skött sig rätt bra. När jag är hemmavid är det inga som helst problem att tillreda mat som är nyttig och alltid kompletterad med en sallad som också är nyttigare än vad jag kunde åstadkomma förr. Bönor, linser och diverse nötter har kompletterat salladerna och det är ju toppen! Värre är det när man är på tjänsteresa! Långa dagar, inga bra lunchrestauranger, stressigt och dessutom boendes på hotell... Say no more! Jag försöker ändå hålla mig på den nyttiga sidan, men ibland trillar man dit på en hamburgare med pommes... Skäms Magnus! Nåja - jag har ju tidigare filosoferat om att det måste vara OK att misslyckas ibland. Annars vet man ju inte när man lyckas :-) Jag känner ändå att jag har någon slags koll och att jag äter mer än vad jag egentligen orkar! Egentligen äter jag nog bara oftare och håller mig mätt mer, men ändå... Jag har löyckats hitta en kost där jag "står still" viktmässigt och det var precis det jag ville från början. Jag behöver det där "fixläget" för annars är det vanskligt att laborera!

Redan på söndag drar jag mot Skåne igen. Återigen en hektisk vecka, men den ska jag nog klara den också. Det är den sista tjänsteresan innan Kinatrippen som nu kommer gå av stapeln 16-20 september. Det bli ju perfekt med ett halvmaraton innan och Lidingö efter... :-) Nåja, om man bara tar livet som det kommer och inte gör så stor sak av det så kommer det gå bra!

Halvmaran kommer jag löpa på, medan Lidingö ska avverkas. Jag är glad om jag klarar att genomföra och komma i mål på Lidingö i år. Alltför lite träning har lagts på den typ av underlag och banprofil för att några ambitioner ska finnas mer än så. Halvmaran däremot... Det vore kul att komma ner mot 2.15, kanske tom 2.10. Men - är det bara kul så är jag nöjd!

Viktmässigt står jag helt still, som sagt. Och det är bra! Jag pendlar efter semestern mellan 91,5 och 92,5 någonstans. Jag tycker det är av lite sekundär betydelse just nu eftersom så mycket energi åtgår för att lära sig bra kost. Det måste få ta lite tid nu, helt enkelt! Planen är att löpa på i höst, toppa med Hässelby 10/10 (sub 55?...) och därefter köra hårdare på viketn.
Troligen kommer jag kopiera Dr Annikas kur ett litet tag för att få den där psykologiska effekten, för att därefter börja bygga maratonkroppen. Jag vet att det inte är det bästa sättet på lång sikt med "kurer", men jag tror att min lilla hjärna har behov av en snabb nedgång. Dock vill jag inte riskera höstens lopp och inte heller vårens. Därför blir det en kort, men intensiv, period när jag BARA fokuserar på vikt och midjemått och därefter sakta rullar på träningen. Nu vet jag ju hur jag ska äta för att hålla vikten! Jag hoppas och tror att detta är den bästa vägen för mig, men det är ju länge kvar till 11/10 (efter Hässelby) :-)

Nu - ut på jakt efter billig och bra kyl och frys! Vår frys håller just nu kyltemperatur och det brådskar att lösa :-)

8 kommentarer:

  1. Jag gillar din stil, du har en san harlig installning till livet och traningen! Med den attityden kommer det att ga galant med vikten och alla eventuella mal du har for kommande lopp.

    SvaraRadera
  2. @Petra
    *rodnar* Inställningen är väl beprövad och ger ofta en skön känsla :-) Hoppas du har rätt om resultaten... ;-)

    SvaraRadera
  3. Magnus glöm inte bort att det är vanligt att precis innan viktminskningen syns på vågen, så står det still eller så går du upp något. Allt beroende på hur ofta du väger dig. Ett tips är att skippa vågen en månad och använda måttband runt midjan där omkretsen är som störst.

    Klarar jag att gå ner i vikt genom att tänka på vad jag äter så fixar du det galant med din inställning till livet du har. Kämpa på med vikten så kämpar jag på med konditionen så bildar vi lag nästa år när jag kommit ifatt dig.

    Tummen upp för dig och läs noga vad Petra skriver till dig i detta inlägg, om och om igen =)

    Peace Love och Löparskor!

    SvaraRadera
  4. Jag har sagt (skrivit) det förr men upprepar; du är helt enastående Magnus!Vilka sjumilakliv mot en bättre hälsa du gjort på så otroligt kort tid! Jag älskar att läsa dina funderingar, dina insikter och hur du planerar, omplanerar och återplanerar. Och som jag med sagt innan; Jag tror på dig! Du kommer att skörda ovärderliga frukter. :-)

    SvaraRadera
  5. @Jesper
    Jag har varit med i "gamet" tillräckligt länge för att anse vågen vara opålitlig. Jag tar till mig tipset och avvaktar vågen ett tag... Om jag klarar det, vill säga :-) Absolut ska vi motionera ihop! Å attityden har sällan varit mitt problem - det är disciplinen som brister :-)

    @Ingmarie
    Hihi, ja jag hör vad du säger :-) Enastående är kanske en smula över den nivå jag personligen skulle beskriva det, men TACK! Frukterna har jag redan börjat "småskörda". Piggare, gladare och snällare (tror jag mina barn tycker)!

    SvaraRadera
  6. Det är bara att kliva på, och vara glad för varje dag man är frisk och kan göra det man vill göra (typ träna...). Det är väl något jag lärt mig att uppskatta sedan tjockistiderna.

    Förlorad tid kan man aldrig få igen, men man behöver inte kasta bort framtiden.

    SvaraRadera
  7. Det kommer gå jättejättebra för dig Magnus - du har redan gjort jätteomställningar som gett resultat. Om någon hade sagt detta till dig för tre år sedan - hade du trott på dem då?

    Vad gäller pulvrandet så är det tradigt under tiden men man får bra med resultat och sen är det stora jobbet att bibehålla dem! Enda nackdelen på kur är att man inte kan träna på riktigt samma sätt!

    Du rockar vännen, hela tiden och alltid!

    *kramar*

    SvaraRadera
  8. @badgear
    Absolut! Man får passa på att njuta av det som är och se fram emot hur man kan göra det bättre :-)

    @DrAnnika
    Jag hade garanterat asgarvat åt nån som sagt åt mig att jag skulle springa maraton för tre år sen :-) Pulvrandet är kanske inte den optimala lösningen, MEN den ger en bra skjuts och fastnar man inte för länge i det och efteråt kan hålla disciplinen så är det ett utmärkt medel, tycker jag.

    SvaraRadera