lördag 4 september 2010

Krampande vader och snuva

Jahapp - så har det gått en vecka sedan Bellman och jag har inte gjort jota på träningsfronten. Det värsta av allt är att det känns OK ändå. Och då är det ju bara en vecka kvar till halvmaran...

Jag tänker inte ge mig in i diskussioner kring detta, för mycket i livet har varit upp och ner, och ut och in. Jobbet har varit sådär, vår frys havererade och snuvan har haft ett fast grepp om min kropp. Nu ljusnar det på jobbfronten, ny kyl/frys är beställd och snuvan ger med sig. Hur skulle man må om man aldrig hade dessa downs? Vi skulle ju aldrig få uppleva känslan av välbehag och glädje. Idag vaknade mina barn griniga och bråkiga - och det är fantastiskt! Jag har sovit som en prins och log bara mot barnen när jag satte dem på plats :-) Ett leende gör så mycket!

En helt annan sak som drabbat mig på sistone är krampande vadmuskler. Och då pratar jag inte om löpning utan om sovande. Mitt i natten flyger jag upp som en stel pinne och mina vadmuskler krampar! Jag studsar upp och sträcker ut (med visst bankande på muskeln) tills det släpper. Sen är det ju lite svårt att somna om. Jag fattar inte riktigt vad detta beror på. Jag har ju inte haft en överdriven träningsmängd på sistone och inga hårdare pass. Förslag någon? Jag har kollat magnesium etc hos läkaren tidigare och de värdena låg utmärkt. Jag äter bättre kost nu och rör mig mer "normalt" efter maran i juni. Kan det vara så att kroppen reagerar på den minskade träningsmängden?

Idag blir det lite jobb eftersom jag jobbar ihop med ett amerikanskt bolag på västkusten. När jag sover, jobbar de och tvärtom. Dessutom är det helg i USA på måndag så jag tänkte försöka köra ikapp idag eftersom jag drar ner mot Skåne imorgon. I övrigt passar jag på att leka med mina barn, ta ett pass idag och bara ha det gött denna helg. Vad gör ni?

Höstiga hälsningar från Bro!

5 kommentarer:

  1. Laddar för en kväll på jobbet. Första veckan efter semestern och det har gått bra trots all cirkus som uppstod i måndags.

    Skönt att snuvan är på väg att släppa sitt hårda grepp.. Tråkigt med vaderna - har tyvärr inget svar på vad det kan vara..

    Ibland är det rätt skönt att dra ner på träningsmängden. Jag har inte heller varit "Jätteduktig" senaste veckan.. Och "rätt eller fel" det ger jag mig inte in på - det är som det är och det blir som det blir ;)

    Ha en skön helg!

    P.S Klart vi ska ses på lördag! Annat finns inte ;) Jag har startgrupp G. D.S

    SvaraRadera
  2. Har aldrig hört talas om någon som får kramp mitt i natten. Känns det ok när du tränar?

    I morgon ska jag vara med Lidingös testlöpning. Gjorde det förra året och det kändes bra att veta hur backarna kändes. Inget som du funderar på?

    Själv kommer jag stå i startgupp B. Känns faktiskt inget vidare mot bakgrund av hur lite jag har kunnat träna. Jag får bara hoppas att jag kan hålla mig lugn och inte ösa på för mycket för mycket i början av loppet.

    SvaraRadera
  3. @Pernilla
    Hehe - startgrupp F för min del. Skulle tro att vi får hitta nån plan innan start :-) Skön helg på sig själv!

    @Lars
    Samma här! Inget vidare långpass idag efter förkylning, men vad sjutton! Man får väl ta det lugnt och njuta :-) Lidingös testlopp funderade jag över, men det gick bort i och med förkylningen. Ambitionsnivån är att lufsa runt de trettio :-)

    SvaraRadera
  4. Prova magnesium. mellan 300-600mg/dag. (Ta på kvällen) :-)

    SvaraRadera
  5. Magnus!

    Av någon outgrundlig anledning nämnde jag din kramp för min gamla mamma när hon var här på middag. Hennes kunskap om allt och allting är förbluffande men det är inte alltid det finns en vetenskap bakom hennes förklaringar. Hon menar att det har med för lite vätska i kroppen, hennes råd drick mer under dagen så slipper du kramp under natten. Detta är kanske gammal skrock vad vet jag men tipsar dig ändå.

    Peace Love och Löparskor!

    SvaraRadera