Så har det gått några dagar sedan "Beslutet" (med stort B)! Ett lugn har infunnit sig och jag har kunnat koppla av i vardagen. Helt klart är att jag ställde liiiite för höga krav på mig själv. Åtminstone tillräckligt höga för att så att säga "trilla över kanten" och hamna på den negativa sidan. Nu är jag helt klart på rätt sida igen!
Det mesta känns positivt, jag har kul på jobbet, jag har tränat två löpbandspass på två dar och mår kanon och framförallt - jag längtar hem till familjen på ett sånt där "skönt sätt". Den vardagliga lunken innehåller numera tjänsteresa tre nätter varannan vecka och familjen har, även de, hamnat i en bra lunk. Inga ledsna miner när jag åker och kvittrande döttrar i telefonen på kvällarna.
Idag styr jag kosan hemåt och det känns fantastiskt. Snön yr idag och kroppen känns toppen! Kan livet bli bättre "på en pinne"?
onsdag 26 januari 2011
måndag 24 januari 2011
Stort och svårt beslut
Igår tog jag ett stort - och riktigt svårt - beslut:
Jag kommer INTE att springa Stockholm maraton 2011!!
Jaha, och varför det då?, kanske nån undrar. Ja, frågan är befogad tycker jag. Efter mycket snack och hittills lite verkstad hade man lätt kunnat ledas till att tro att jag viker ned mig pga den stora utmaning som "ikappträning" innebär, men nej... Eller är det så att jag inte tror att jag skulle greja de fyra och en halv timmarna - nej, inte det heller!
Svaret är enkelt egentligen - jag tror inte detta är min väg till konsistent träning, vikt och hälsa! Japp, så enkelt är det! Jag har ju haft vikten som en viktig fråga, men hittills har jag lyckats sådär och efter mycket analys har jag konstaterat att jag haft alldeles för bråttom och problem med fokus!
Ja, jag vet - ni HAR sagt det, men jag måste ju fatta också :-) Efter min knäjustering och sjukdom har det varit kämpigt att komma tillbaka, men ack så roligt. Att då behöva känna pressen att nå snabbt framåt löpningsmässigt, fortsätta viktnedgången, ta till sig det nya jobbet, ägna tid åt familjen, ägna tid åt hus, ägna... Ja, ni fattar va? Någonting måste bort helt enkelt! Och då får det bli "de stora passen och den maratoninriktade träningen"... Det får vänta, helt enkelt!
Betyder det att jag släpper på målen - Absolut inte! Tidsmålet på maraton 2011 släpper jag naturligtvis, men det går ju att göra 2012 också :-) Däremot viktmålet - DET kommer bli prio ETT. Givetvis kommer jag vilja träna löpning, men jag vill också träna annat. Kanske gymma, simma etc. Men nu är det vikt som gäller - inget annat i fokus! Jag hoppas ni kommer hänga med på min resa ändå. Skillnaden på bloggen lär inte bli så stor. Jag kommer träna på, ha kul, njuta och förhoppningsvis gå ner i vikt. Nästa år vid denna tid tänkte jag väga kring 80 kg. Det är normalvikt för min kropp och det är där någonstans jag "ska bo". Sen ska jag hålla den vikten och inte behöva ta till kurer och andra trick - bara äta lite bättre, lite mindre och träna på nåt skönt sätt :-)
SÅ - synpunkter och tankar nån? Jag har många av båda, men nånstans ska man ju sluta skriva också...
Jag kommer INTE att springa Stockholm maraton 2011!!
Jaha, och varför det då?, kanske nån undrar. Ja, frågan är befogad tycker jag. Efter mycket snack och hittills lite verkstad hade man lätt kunnat ledas till att tro att jag viker ned mig pga den stora utmaning som "ikappträning" innebär, men nej... Eller är det så att jag inte tror att jag skulle greja de fyra och en halv timmarna - nej, inte det heller!
Svaret är enkelt egentligen - jag tror inte detta är min väg till konsistent träning, vikt och hälsa! Japp, så enkelt är det! Jag har ju haft vikten som en viktig fråga, men hittills har jag lyckats sådär och efter mycket analys har jag konstaterat att jag haft alldeles för bråttom och problem med fokus!
Ja, jag vet - ni HAR sagt det, men jag måste ju fatta också :-) Efter min knäjustering och sjukdom har det varit kämpigt att komma tillbaka, men ack så roligt. Att då behöva känna pressen att nå snabbt framåt löpningsmässigt, fortsätta viktnedgången, ta till sig det nya jobbet, ägna tid åt familjen, ägna tid åt hus, ägna... Ja, ni fattar va? Någonting måste bort helt enkelt! Och då får det bli "de stora passen och den maratoninriktade träningen"... Det får vänta, helt enkelt!
Betyder det att jag släpper på målen - Absolut inte! Tidsmålet på maraton 2011 släpper jag naturligtvis, men det går ju att göra 2012 också :-) Däremot viktmålet - DET kommer bli prio ETT. Givetvis kommer jag vilja träna löpning, men jag vill också träna annat. Kanske gymma, simma etc. Men nu är det vikt som gäller - inget annat i fokus! Jag hoppas ni kommer hänga med på min resa ändå. Skillnaden på bloggen lär inte bli så stor. Jag kommer träna på, ha kul, njuta och förhoppningsvis gå ner i vikt. Nästa år vid denna tid tänkte jag väga kring 80 kg. Det är normalvikt för min kropp och det är där någonstans jag "ska bo". Sen ska jag hålla den vikten och inte behöva ta till kurer och andra trick - bara äta lite bättre, lite mindre och träna på nåt skönt sätt :-)
SÅ - synpunkter och tankar nån? Jag har många av båda, men nånstans ska man ju sluta skriva också...
lördag 22 januari 2011
Skönpass i ljuset
Puh! Efter en låååång frukost, långfika och lite dammsugning bar det iväg!
Målet var ett lite, lite längre pass än häromdagen. Tempot spelade ingen roll, men längden. Allt för att sakta bygga upp mot långpass igen. Så - dryga 6 km! Kändes helt OK! Tempot låg lite högre än väntat, men känslan var inte tungt utan bara skönt!
Lite kul var det också! Jag träffade min "gamla löparkompis" Ingrid, med man, efter dryga tre kilometer och stannade för en snabb diskussion. Inte stängde jag av klockan heller. Trots stoppet låg kilometertiden på 6.15 min!! Övriga kilometrar låg kring 5.50 min/km och jag avslutade sista 350 m under femminuterstempo :-) Märkligt, faktiskt, att det gick så raskt. Jag är förvånad, men glad, och det är väl bara att hoppas att det håller i sig :-)
Nu bär det iväg mot lördagshandling inför tacomiddag toppad med fruktsallad och glass - istället för smågodis! Imorgon blir det nog ett kort, skönt pass innan flyget mot "Skaune" avgår vid 17-tiden.
Ha en riktigt skön helg nu allihop!
Målet var ett lite, lite längre pass än häromdagen. Tempot spelade ingen roll, men längden. Allt för att sakta bygga upp mot långpass igen. Så - dryga 6 km! Kändes helt OK! Tempot låg lite högre än väntat, men känslan var inte tungt utan bara skönt!
Lite kul var det också! Jag träffade min "gamla löparkompis" Ingrid, med man, efter dryga tre kilometer och stannade för en snabb diskussion. Inte stängde jag av klockan heller. Trots stoppet låg kilometertiden på 6.15 min!! Övriga kilometrar låg kring 5.50 min/km och jag avslutade sista 350 m under femminuterstempo :-) Märkligt, faktiskt, att det gick så raskt. Jag är förvånad, men glad, och det är väl bara att hoppas att det håller i sig :-)
Nu bär det iväg mot lördagshandling inför tacomiddag toppad med fruktsallad och glass - istället för smågodis! Imorgon blir det nog ett kort, skönt pass innan flyget mot "Skaune" avgår vid 17-tiden.
Ha en riktigt skön helg nu allihop!
torsdag 20 januari 2011
YES!
Idag smet jag från jobbet tidigt för att få ett pass i ljus!
Låren var som stockar innan, men gud så skönt efteråt! Jag började lite varsamt, men vågade sen dra på lite på isunderlaget. 5.48 min/km i snitt är ju superbra för mig! ÄVEN om det bara blev fem kilometer... Nu är jag igång och tänker hålla i!!!
Nu lite pannkaka och avkoppling med fru och barn, eftersom Skåne står på agendan på söndag kväll...
Låren var som stockar innan, men gud så skönt efteråt! Jag började lite varsamt, men vågade sen dra på lite på isunderlaget. 5.48 min/km i snitt är ju superbra för mig! ÄVEN om det bara blev fem kilometer... Nu är jag igång och tänker hålla i!!!
Nu lite pannkaka och avkoppling med fru och barn, eftersom Skåne står på agendan på söndag kväll...
tisdag 18 januari 2011
Jomensörrusåatt...
Jodå - it´s alive! Om än med viss tvekan - men nu kanske liket återuppstår!
Idag skedde det äntligen - det första passet (och ja - jag glömde slå av Garmin) efter en lång, lååång uppehållsperiod! Tyvärr har den inte varit frivillig, utan har haft visst fog, men mer om detta snart.
Först måste jag lugna alla stirriga som undrat om jag gått och tvärdött efter nyår. Nej, nej och åter nej! Så är icke fallet. Dock har det känts som så periodvis. Mest beroende på en riktigt efterhängsen infektion i kroppen som envisats med halsont, huvudvärk och råförkylning omvartannat. Förutom det har jag också börjat nytt ett jobb och, åtminstone försökt, avslutat det gamla. Så - alla som saknat mina galna inlägg - Jag är ledsen att jag hållit mig undan!
Jag skriver försökt eftersom min tidigare arbetsgivare behagat roa sig med diverse hot om att jag minsann brutit mot mitt dåvarande anställningsavtal eftersom min nya arbetsgivare skrivit avtal med en kund till min tidigare på kundens begäran. Ett vanligt fenomen i konsultbranschen och helt utan min inblandning. Uppenbarligen anser sig min tidigare arbetsgivare sig vara annorlunda än andra arbetsgivare, eller så är det helt enkelt så att de är ute efter något helt annat. Alldeles oavsett så är det fruktansvärt förnedrande att bli kallad lögnare och avtalsbrytare när man själv anser sig ha helt ärliga avsikter och aldrig haft någon intention att skada min tidigare arbetsgivare - tvärtom. Tack och lov för min nya arbetsgivare och mina nya chefer som är helt fantastiska och ställer upp till mer än 100% i den tramsiga situationen. Tack för det!!
Nu tänker jag lämna detta bakom mig, bli frisk och ge mig i kast med mina planer igen. Händelser av detta slag och infektioner ovanpå det är rent av destruktiva för mitt annars så goda humör. DÄR har ni anledningarna till att detta lik varit mer eller mindre dött den senaste månaden. Men nu ni - på det igen och börja om!
Nya jobbet är toppen! Nya roliga människor, nya uppgifter och rejäla utmaningar som väntar runt hörnet! Lägg till det en kurs, med start i maj, då och då under ett halvår som kröns av en uppsats och certifiering. Wow, säger jag bara! Här finns att suga tag i!
Så... Plan och plan... Jag måste nog återkomma om den framöver. Just nu tänker jag sansa mig en aning och rulla igång i lugnare takt. Annars går jag bara på minorna igen. För en gångs skull ska jag försöka vara lite förståndig :-) Så mer om planen och målen framöver!
Nu - lite House och en god natts sömn! Sen nytt jobb med nya utmaningar *myser mig bort*
Idag skedde det äntligen - det första passet (och ja - jag glömde slå av Garmin) efter en lång, lååång uppehållsperiod! Tyvärr har den inte varit frivillig, utan har haft visst fog, men mer om detta snart.
Först måste jag lugna alla stirriga som undrat om jag gått och tvärdött efter nyår. Nej, nej och åter nej! Så är icke fallet. Dock har det känts som så periodvis. Mest beroende på en riktigt efterhängsen infektion i kroppen som envisats med halsont, huvudvärk och råförkylning omvartannat. Förutom det har jag också börjat nytt ett jobb och, åtminstone försökt, avslutat det gamla. Så - alla som saknat mina galna inlägg - Jag är ledsen att jag hållit mig undan!
Jag skriver försökt eftersom min tidigare arbetsgivare behagat roa sig med diverse hot om att jag minsann brutit mot mitt dåvarande anställningsavtal eftersom min nya arbetsgivare skrivit avtal med en kund till min tidigare på kundens begäran. Ett vanligt fenomen i konsultbranschen och helt utan min inblandning. Uppenbarligen anser sig min tidigare arbetsgivare sig vara annorlunda än andra arbetsgivare, eller så är det helt enkelt så att de är ute efter något helt annat. Alldeles oavsett så är det fruktansvärt förnedrande att bli kallad lögnare och avtalsbrytare när man själv anser sig ha helt ärliga avsikter och aldrig haft någon intention att skada min tidigare arbetsgivare - tvärtom. Tack och lov för min nya arbetsgivare och mina nya chefer som är helt fantastiska och ställer upp till mer än 100% i den tramsiga situationen. Tack för det!!
Nu tänker jag lämna detta bakom mig, bli frisk och ge mig i kast med mina planer igen. Händelser av detta slag och infektioner ovanpå det är rent av destruktiva för mitt annars så goda humör. DÄR har ni anledningarna till att detta lik varit mer eller mindre dött den senaste månaden. Men nu ni - på det igen och börja om!
Nya jobbet är toppen! Nya roliga människor, nya uppgifter och rejäla utmaningar som väntar runt hörnet! Lägg till det en kurs, med start i maj, då och då under ett halvår som kröns av en uppsats och certifiering. Wow, säger jag bara! Här finns att suga tag i!
Så... Plan och plan... Jag måste nog återkomma om den framöver. Just nu tänker jag sansa mig en aning och rulla igång i lugnare takt. Annars går jag bara på minorna igen. För en gångs skull ska jag försöka vara lite förståndig :-) Så mer om planen och målen framöver!
Nu - lite House och en god natts sömn! Sen nytt jobb med nya utmaningar *myser mig bort*
fredag 31 december 2010
Kan man sammanfatta 2010?
Idag har jag, som alla andra antar jag, fixat å donat inför kvällen. Barnen skulle duschas, dammsugarpåsar köpas mm, mm... Ett kraftigt sug efter att få ge sig ut på en runda hindrades av halsont och feber. Sånt hindrar ju tyvärr inte nyårsdonande :-)
Jag har ändå i farten under dagen försökt att fundera över hur 2010 varit. Jag känner inte att jag behöver någon längre eftertanke - 2010 HAR varit fantastiskt!!!
Under 2010 har jag:
- tappat massa kilon och lagt på mig några få kilon
- sprungit massa mil och gått en hel del mil
- haft fantastiskt kul och haft fantastiskt tråkigt
- varit otroligt frisk och varit sjuk en del
ÄR inte det fantastiskt? Kan det egentligen bli bättre än så? Jag har dock lärt mig att uppskatta både det bra som hänt och det dåliga som varit. På den bra listan står:
- Jag är maratonlöpare!
- Jag nådde mitt mål på maran - nästan
- Jag har löpt milen rejält sub 60
- Jag har avverkat TVÅ halvmaror
- Jag har tappat rejält med kilon under året
- Jag har lärt mig MYCKET om min kost
På den mindre bra listan står:
- Jag missade tidsmålet på maran med 26 sekunder...
- Jag missade viktmålet inför maran
- Jag har inte riktigt greppat vad jag kan äta och vad jag bör låta bli
Det skulle säkert finnas fler saker att sätta upp på båda listorna, men de där sakerna fångar essensen av mitt 2010! Jag är så himla glad att jag startade min resa 2007. Att det sen tog två år att fatta att jag gett mig på nåt ofantligt stort - gå från totalt otränad till att slutföra ett maraton! 2010 var året när det skedde :-) Det gick inte fort, det var inte skönt men jag gjorde det!
Jag har läst många bloggares "nyårskrönikor" och de är fantastiska att läsa. Tänk vad mycket fantastiska människor det finns som kämpar så mycket! Ni är grymma allihop och jag ser verkligen fram emot att läsa vidare 2011...
Året avslutades med ett justerat knä och därpå följande förkylning, men vad är väl det om hundra år??? 2011 kommer ge oss alla en upplevelse - det kan jag nog lova :-) Mitt mål med sub 85 är inom räckhåll (inofficiellt: målet passerades i och med långpasset för snart två veckor sen, men sen...) och 4.30 på maran ska jag banne mig greja :-) Jag håller på att samla mig ett litet maratonteam som ska placeras ut längs med banan den 28:e maj - allt för att få fler kickar och hålla tempot :-) Är du frivillig - hojta!!!
Nu är det dags att återgå till familjen och nyårsfirandet.
Ha ett gott nytt år så hörs vi 2011!
Jag har ändå i farten under dagen försökt att fundera över hur 2010 varit. Jag känner inte att jag behöver någon längre eftertanke - 2010 HAR varit fantastiskt!!!
Under 2010 har jag:
- tappat massa kilon och lagt på mig några få kilon
- sprungit massa mil och gått en hel del mil
- haft fantastiskt kul och haft fantastiskt tråkigt
- varit otroligt frisk och varit sjuk en del
ÄR inte det fantastiskt? Kan det egentligen bli bättre än så? Jag har dock lärt mig att uppskatta både det bra som hänt och det dåliga som varit. På den bra listan står:
- Jag är maratonlöpare!
- Jag nådde mitt mål på maran - nästan
- Jag har löpt milen rejält sub 60
- Jag har avverkat TVÅ halvmaror
- Jag har tappat rejält med kilon under året
- Jag har lärt mig MYCKET om min kost
På den mindre bra listan står:
- Jag missade tidsmålet på maran med 26 sekunder...
- Jag missade viktmålet inför maran
- Jag har inte riktigt greppat vad jag kan äta och vad jag bör låta bli
Det skulle säkert finnas fler saker att sätta upp på båda listorna, men de där sakerna fångar essensen av mitt 2010! Jag är så himla glad att jag startade min resa 2007. Att det sen tog två år att fatta att jag gett mig på nåt ofantligt stort - gå från totalt otränad till att slutföra ett maraton! 2010 var året när det skedde :-) Det gick inte fort, det var inte skönt men jag gjorde det!
Jag har läst många bloggares "nyårskrönikor" och de är fantastiska att läsa. Tänk vad mycket fantastiska människor det finns som kämpar så mycket! Ni är grymma allihop och jag ser verkligen fram emot att läsa vidare 2011...
Året avslutades med ett justerat knä och därpå följande förkylning, men vad är väl det om hundra år??? 2011 kommer ge oss alla en upplevelse - det kan jag nog lova :-) Mitt mål med sub 85 är inom räckhåll (inofficiellt: målet passerades i och med långpasset för snart två veckor sen, men sen...) och 4.30 på maran ska jag banne mig greja :-) Jag håller på att samla mig ett litet maratonteam som ska placeras ut längs med banan den 28:e maj - allt för att få fler kickar och hålla tempot :-) Är du frivillig - hojta!!!
Nu är det dags att återgå till familjen och nyårsfirandet.
Ha ett gott nytt år så hörs vi 2011!
tisdag 28 december 2010
Läkt knä(?) och julpåslag
Igår kom vi hem efter en helmysig familjekryssning ToR till Åland. God mat, familjemys, dans och en riktigt mysig familjelyxfrukost. Vad mer kan man önska av en kryssning? Barnen tyckte det var jättekul att sitta i danssalongen och kika på mamma och pappa som svängde sina lurviga bland hyfsat onyktra i sällskap :-) Det var ett tag sen vi dansade, men det kändes som att cykla - lite vingligt i början, men sen gick det bra! Självklart inte på den nivå vi hade när vi bestämde oss för att sluta tävla, men ack så mycket roligare :-) Inte mindre kul med två prinsessor som satt och hejade och klappade i det skumma salongsljuset! Mycket - MYCKET trevlig kryssning!
Knät, som strulat sedan i förra måndagen, kändes utmärkt på båten! Skönt! Jag har låtit bli att träna alls sedan i måndags och det känns skönt att knät är på väg tebax :-) Huruvida det beror på "överbelastning" (för långt pass) eller väglaget - ja, därom tvista de lärde! Frun hävdar att jag sprungit för långt medan jag själv hävdar att 13 km i lugnt tempo ska väl gå bra... Alldeles oavsett behöver jag tänka mig för. Smärtan påminde om det som känns när man slagit i knät i soffbordet - ni vet på den där berömda punkten när man nästan tuppar av direkt efter? Så kändes det inte hela tiden(tack och lov!), men det var riktigt ömt nedtill på knäts utsida. Precis i skarven mellan knäskål och underben :-) (helt anatomiskt riktigt uttryck...). När man masserade försiktigt kändes det som att jag slagit i knät eftersom det ömmade när jag kom åt. Men, som sagt, nu är det borta! Det har gradvis blivit bättre den senaste veckan och nu börjar suget efter en runda komma tillbaka igen.
Suget ja - jag har ju givetvis drabbats av "julsuget". God mat, julmust, chokladbitar, lussebullar och annat som jag inte behöver! Men jag bestämde mig ju tidigt för att "godkänna" julen som en förlorad vikthelg. Jag var helt enkelt inte mogen att släppa allt det goda jag nu stoppat i mig :-) Jag är väl medveten om konsekvenserna av beslutet och kommer "ta dessa" rakryggad :-) Jag har helt enkelt haft en fantastisk tid - utan att "frossa" har jag valt att tillåta mig själv att stoppa i mig det jag känt för. Idag började jag jobba igen, men kommer låta "tillåtelseperioden" vara tom nyårsdagen. Jag kommer dock dra igång träningen igen nu - med försiktighet! Det finns ingen anledning att fläska på med ett långpass nu för att "komma igen" :-) Då vet jag var jag hamnar...
Nä, nu har det varit stiltje på träningen för länge. Idag ska det tas ett kortare njutpass där knät ska testas. Inget hårt, inget långt - bara skönt! Alltid retar man någon granne som drabbas av det där hemska dåliga samvetet som jag själv har levt med tidigare :-) Sen fattade jag - det är ju bara att börja! Man behöver inte köra snabbt, inte långt - men man MÅSTE röra på sig!
Så alla som inte är blogglediga - ha en riktigt god fortsättning, för det tänker jag ha! Ni som är lediga får ha en god fortsättning också, fast ni får väl läsa det här lite senare :-)
Knät, som strulat sedan i förra måndagen, kändes utmärkt på båten! Skönt! Jag har låtit bli att träna alls sedan i måndags och det känns skönt att knät är på väg tebax :-) Huruvida det beror på "överbelastning" (för långt pass) eller väglaget - ja, därom tvista de lärde! Frun hävdar att jag sprungit för långt medan jag själv hävdar att 13 km i lugnt tempo ska väl gå bra... Alldeles oavsett behöver jag tänka mig för. Smärtan påminde om det som känns när man slagit i knät i soffbordet - ni vet på den där berömda punkten när man nästan tuppar av direkt efter? Så kändes det inte hela tiden(tack och lov!), men det var riktigt ömt nedtill på knäts utsida. Precis i skarven mellan knäskål och underben :-) (helt anatomiskt riktigt uttryck...). När man masserade försiktigt kändes det som att jag slagit i knät eftersom det ömmade när jag kom åt. Men, som sagt, nu är det borta! Det har gradvis blivit bättre den senaste veckan och nu börjar suget efter en runda komma tillbaka igen.
Suget ja - jag har ju givetvis drabbats av "julsuget". God mat, julmust, chokladbitar, lussebullar och annat som jag inte behöver! Men jag bestämde mig ju tidigt för att "godkänna" julen som en förlorad vikthelg. Jag var helt enkelt inte mogen att släppa allt det goda jag nu stoppat i mig :-) Jag är väl medveten om konsekvenserna av beslutet och kommer "ta dessa" rakryggad :-) Jag har helt enkelt haft en fantastisk tid - utan att "frossa" har jag valt att tillåta mig själv att stoppa i mig det jag känt för. Idag började jag jobba igen, men kommer låta "tillåtelseperioden" vara tom nyårsdagen. Jag kommer dock dra igång träningen igen nu - med försiktighet! Det finns ingen anledning att fläska på med ett långpass nu för att "komma igen" :-) Då vet jag var jag hamnar...
Nä, nu har det varit stiltje på träningen för länge. Idag ska det tas ett kortare njutpass där knät ska testas. Inget hårt, inget långt - bara skönt! Alltid retar man någon granne som drabbas av det där hemska dåliga samvetet som jag själv har levt med tidigare :-) Sen fattade jag - det är ju bara att börja! Man behöver inte köra snabbt, inte långt - men man MÅSTE röra på sig!
Så alla som inte är blogglediga - ha en riktigt god fortsättning, för det tänker jag ha! Ni som är lediga får ha en god fortsättning också, fast ni får väl läsa det här lite senare :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)