Hahaha! Knappt har man börjat löpa igen förrän jag tar det lugnt :-)
Idag inhandlades ett par nya lurar, Sennheiser MX680i, som jag blev otroligt nöjd med! Bra ljud och sköna - rekommenderas!
Nu försöker jag inte undvika det oundvikliga - att berätta om gabardinpasset - nejdå! Lurarna dök bara upp i min lilla hjärna...
Så - med stolpiga och smärtande framsidor på lår begav jag mig. Min Garminkompis var 100% laddad, trots tidigare problem med batteriet igår, och jag stolpade på. Efter en kilometer pep Garmin till och självförstörde sig och blev svart. Med ett "Jahapp" och ett leende stolpade jag vidare. Jag hann i alla fall notera att det blev som planerat - runt 6.20-tempo (jag VET - det är knappast något rallytempo!).
Planen var alltså att lösa upp de armeringsjärn till lår jag hade och detta i ett lugnt, behagligt tempo. Jag lufsade vidare och stannade inte förrän det var ca. en kilometer kvar hem. Där tog jag en bild och langade upp den lite stöddigt på facebook. Sen lufsade jag vidare. Jag tom rusade förbi en person på vägen (att denne halvsov efter en lång dag på jobbet behöver man inte nämna, väl?).
Väl hemma log jag med hela kroppen och stretchade (!) för att dra ut lite ytterligare på den tidigare sargade muskulaturen. Kändes sådär just då, om jag ska vara ärlig!
Nu känns allt toppen! Garminkompisen ska in på service(hoppas det går på garantin), lurarna är fantastiska och idag, minsann, kändes det grymt härligt! Att sen frun höll på att laga spaghetti och köttfärssås när jag kom hem var ju verkligen inte fy skam :-) Hon äger!
Så mina vänner: Ha en fantastisk kväll allihop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar