Igår tog jag ett stort - och riktigt svårt - beslut:
Jag kommer INTE att springa Stockholm maraton 2011!!
Jaha, och varför det då?, kanske nån undrar. Ja, frågan är befogad tycker jag. Efter mycket snack och hittills lite verkstad hade man lätt kunnat ledas till att tro att jag viker ned mig pga den stora utmaning som "ikappträning" innebär, men nej... Eller är det så att jag inte tror att jag skulle greja de fyra och en halv timmarna - nej, inte det heller!
Svaret är enkelt egentligen - jag tror inte detta är min väg till konsistent träning, vikt och hälsa! Japp, så enkelt är det! Jag har ju haft vikten som en viktig fråga, men hittills har jag lyckats sådär och efter mycket analys har jag konstaterat att jag haft alldeles för bråttom och problem med fokus!
Ja, jag vet - ni HAR sagt det, men jag måste ju fatta också :-) Efter min knäjustering och sjukdom har det varit kämpigt att komma tillbaka, men ack så roligt. Att då behöva känna pressen att nå snabbt framåt löpningsmässigt, fortsätta viktnedgången, ta till sig det nya jobbet, ägna tid åt familjen, ägna tid åt hus, ägna... Ja, ni fattar va? Någonting måste bort helt enkelt! Och då får det bli "de stora passen och den maratoninriktade träningen"... Det får vänta, helt enkelt!
Betyder det att jag släpper på målen - Absolut inte! Tidsmålet på maraton 2011 släpper jag naturligtvis, men det går ju att göra 2012 också :-) Däremot viktmålet - DET kommer bli prio ETT. Givetvis kommer jag vilja träna löpning, men jag vill också träna annat. Kanske gymma, simma etc. Men nu är det vikt som gäller - inget annat i fokus! Jag hoppas ni kommer hänga med på min resa ändå. Skillnaden på bloggen lär inte bli så stor. Jag kommer träna på, ha kul, njuta och förhoppningsvis gå ner i vikt. Nästa år vid denna tid tänkte jag väga kring 80 kg. Det är normalvikt för min kropp och det är där någonstans jag "ska bo". Sen ska jag hålla den vikten och inte behöva ta till kurer och andra trick - bara äta lite bättre, lite mindre och träna på nåt skönt sätt :-)
SÅ - synpunkter och tankar nån? Jag har många av båda, men nånstans ska man ju sluta skriva också...
Jag tycker mest det är...otroligt klokt! Vem behöver ytterligare press i tillvaron genom att försöka "träna ikapp"? Vi ska ju förhoppningsvis hålla på och springa i många år, inte för att bli yngre utan för att bli äldre, och då måste det vara kul och motiverande, inte pressande och stressande.
SvaraRaderaMed en förhoppningsvis lättare kropp tror jag det blir ännu roligare att springa maran 2012.
Och sedan måste jag försöka hindra mig från att skriva att jag köper din startplats...men NEJ, jag ska INTE springa i år heller...
Klokt resonemang och ett modigt beslut! Jag kommer givetvis fortsätta följa din blogg med samma intresse som tidigare.
SvaraRaderaLöpning ska inte vara stressande, löpningen är ju där vi ska hitta energin för att orka med alla måsten. Så jag tycker du gör helt rätt.
Klokt och bra beslut Magnus!
SvaraRadera@Staffan
SvaraRaderaHihihi - jag lovar att INTE sälja platsen till dig :-) Vi syns kanske på nåt lopp under 2011?
@hempa
Jag kände mig faktiskt lite modig... Märkligt när beslutet känns så rätt.
@Daniel
Det känns rätt - då ÄR det nog rätt :-)
Tack ska ni ha för svaren allihop!!!!
Själlvklart ska du följa din magkänsla och självklart kommer jag att följa dig! Du ska hitta något som håller för livet och inte bara till juni.:) och bra du lovar att inte köra några fler " kurer".;)
SvaraRaderaTummen upp!!
SvaraRadera@Ingmarie
SvaraRaderaHihi - lova kan jag kanske inte, men jag tror inte det är det som är min väg på denna del av resan :-) Underbart att du åker med - jag lär ju i alla fall följa din resa!
@Jesper
Detta betyder INTE att vi skippar våra träningspass i vår :-) Bara att jag tänker njuta mer av dem när vi kommer till skott!
Stort, svårt, men - ingen tvekan om det - genomreflekterat.
SvaraRaderaBetyder detta att du kommer att stå till förfogande som vätskelangare???
@Lars
SvaraRaderaHahaha - om inget oförutsett inträffar kommer jag självklart kunna langa! Jag måste ändå reservera mig eftersom det "genomreflekterade" involverar min familj, men en dag i Stockholms nejder med familjen är ju inte fel :-) Definitivt besked kommer inom kort!
Ungefär vad jag tjatat om vid ett par tillfällen. Att göra klart efter den den ursprungliga prioriteringsordningen. Vikten först, plikten sen.
SvaraRaderaJag antar att det blev lite för mycket stress och press och måste kring maran. Nu när du släppt den pressen så kan du fortfarande ändra dig och ta den för vad den ska vara; en stor och lång fotutflykt som träningpass.
@badgear
SvaraRaderaInte ungefär - exakt! Dock är beslutet taget att lämna återbud och det är gjort. Däremot är jag sugen att ta nån halvmara - BARA för att det är kul! En fyramils fotutflykt är kanske att ta i :-)