Så har det gått några dagar sedan "Beslutet" (med stort B)! Ett lugn har infunnit sig och jag har kunnat koppla av i vardagen. Helt klart är att jag ställde liiiite för höga krav på mig själv. Åtminstone tillräckligt höga för att så att säga "trilla över kanten" och hamna på den negativa sidan. Nu är jag helt klart på rätt sida igen!
Det mesta känns positivt, jag har kul på jobbet, jag har tränat två löpbandspass på två dar och mår kanon och framförallt - jag längtar hem till familjen på ett sånt där "skönt sätt". Den vardagliga lunken innehåller numera tjänsteresa tre nätter varannan vecka och familjen har, även de, hamnat i en bra lunk. Inga ledsna miner när jag åker och kvittrande döttrar i telefonen på kvällarna.
Idag styr jag kosan hemåt och det känns fantastiskt. Snön yr idag och kroppen känns toppen! Kan livet bli bättre "på en pinne"?
Later som det ar full rulle pa nya jobbet (och en del trakigheter med det gamla ocksa...inget du fortjanar!).
SvaraRaderaBara en liten kommentar om att jag forstar ditt beslut - om an svarfattat - att inte springa marathon! Du gor ratt i att fokusera pa det som du kanner att du kan just nu. Det gar liksom inte att dela pa sig... ju mer man tar pa sig desto mer press.
Sjalvklart kommer jag att heja pa dig i det du gor anda!
@Petra
SvaraRaderaHalloj! Har varit inne och "tjuvläst" hos dig, men det har varit så mycket i skallen att jag varit rätt inaktiv :-) Gamla jobbet är ur världen nu, men det nya ger ju en del "energiutdrag". Dock roligt sådant, men det hjälper ju inte. Man blir rätt trött ändå.
Beslutet känns helt rätt och nu ska jag hitta en lagom nivå för allt igen. Det ÄR ju lite galet när man siktar på en mara - eller hur?
Kul att du tittar in då och då. Jag lär titta in på din sida än mer. Jag är med hela vägen in i mål...
Som du märker har du inte fått något mail för jag bestämde mig för att slänga upp allt i bloggen istället. Så in dit och kolla, vetja! Min mailadress ligger där också ifall det är något du vill diskutera vidare. :)
SvaraRadera//Jenny