Hur känns det? Var är jag på väg? Vet jag vad jag pysslar med?

Hihi - svaren är: Japp, En skönare tillvaro och Inte en blekaste aning!

Idag är det söndag, med allt vad det innebär hemma hos oss. Frun donar med fiskarna, jag fikar i soffan framför skidskyttestafetten och barnen pysslar med allt och inget. En rätt så cool, tillbakalutad tillvaro.

I mitt fall beror det till stor del på gårdagens TFR på SATS. Igår var det en annan instruktör och kroppen är ordentligt mör idag. Vi var ALLA överens efter passet att det var betydligt tuffare än de tidigare. Orsaken var avsaknaden av pauser som vi haft i tidigare pass. Att dessutom köra på i ett grymt tempo gjorde ju inte passet lättare :-) Men ack så kul!

Jag börjar få smak för det här med gruppträning och tycker det är riktigt roligt. Som variation gav jag mig ut på en kort halvmil i förrgår. Utan klocka och utan press på fart. iPoden dundrade på när jag löpte den första halvan. Vinden i ryggen och solen i ansiktet. Fantastisk upplevelse! Sen vände jag... Solen i nacken, och vinden piskande i ansiktet. Och då pratar vi om rejäl blåst. Jag hade problem att hålla mig upprätt och fick slugga mig igenom vinden. Otroligt jobbig hemresa...

Det är enkelt att konstatera att varierad träning är det bästa :-) Tidigare har jag haft noll problem med den rundan jag tog häromdagen, men nu var det riktigt tungt. Ingen is, utan snygg grusig asfalt. Jag bestämde mig då för att INTE köra Premiärmilen. Till väldigt stor del beroende på att det ligger helt fel i relation till min plan just nu. Jag skulle givetvis kunna springa den bara "för kul", men jag vet hur jag funkar och det kommer bara "bli fel". Jag trivs så himla bra just nu och jobbar på med att hålla min kontinuitet på träningen. Nästa steg är att komplettera med löpning, men det är lite tidigt i planen än...

Så - jag håller fast vid planen och njuter vidare idag. Om än med ömma sätesmuskler och bakre lårmuskler :-)