Jag kände det på mig...

Läkarbesöket avverkat med rätt väntat resultat. Dags att höja dosen och satsa på en drägligare tillvaro :-)

Nu kan jag knappast skylla hela världens, och i synnerhet, mina brister på att min sköldkörtel producerar dåligt med hormon. Nä, här är det också dags att ta sig i kragen och rycka upp sig. Nu har jag fått svart på vitt att det rent medicinsk inte stod helt rätt till, men resten då! Ingen mening att gräva ner sig djupare i detta utan låt mig bara konstatera att ja, uppdoseringen lär göra att "skallen hänger med" och att kroppen blir lite piggare. Likaså lär viktuppgången bromsas en smula då ämnesomsättning startar upp igen :-), MEN varje dag lär fortsätta att vara en kamp. Inte alltid i negativ bemärkelse, även om sådana dagar lära finnas, utan också i positiv anda. Jag gillar utmaningar och tar mig gärna an dessa - om det är fair play!

Nu ska jag ge uppdoseringen en chans att verka under ett par månader. Först därefter är det rimligt att ta nya beslut på medicinfronten. Under tiden, som jag annonserade igår, ska jag "börja om" med löpningen. Det är något jag saknar och ångrar att jag "tog bort". Det hade varit smartare att dra ner lite och sakta öka dosen med SATS, men det är ju Magnus i ett nötskal - allt eller inget :-)

Nu ska jag sakta dosera upp även löpningen och börja jobba med rimliga målbilder och njuta till 100% av rundorna. Inte för snabbt, för långt eller pressa för mycket i början. Hellre lite och ofta än mycket och sällan som Ingmarie brukar säga :-) Dessutom har grabbarna på jobbet bestämt att vi i "vår grupp" tränar måndag, onsdag och fredag före lunch. Man kör sitt pass, på sitt gym och sen träffas vi för gemensam lunch på jobbet. Trevligt och bra för oss med dålig disciplin :-)

Jag ska bara passa mig för att göra "för mycket" och gå och ledsna, eller bli sjuk på kuppen!
Lugn och fin, gabardin :-)