Trög, seg och självförnedrande...

Jag har precis kommenterat ett grymt inlägg hos Jenny! Hon" dedikerade" ett inlägg till mig,eller nja - hon skrev ett fantastiskt inlägg som jag egentligen ville hon skulle mejla mig :-) Smart - nu kan ju betydligt fler ta del av hennes syn på livsstilsändring. Läs det! Dessutom vill jag utfärda en "varning för långt inlägg nedan".

Livsstilsändring, ja. Det är dags nu - igen! Jag har ju kommit till insikten att maratonvägen inte är den bästa för mig för tillfället. Det är av många anledningar, men främst för att den vägen överskuggar mitt prioriterde livsmål - att gå ner till runt 80 kg, helst under, ha ett träningsaktivt liv och äta rätt OK. Allt detta för att jag vill må bra och gärna se mina barn växa upp. Jag har nämnt detta förut och det har hela tiden legat i bakhuvudet, men aldrig har jag sett riktigt hur detta ska gå till. Kanske jag inte riktigt ser det nu heller, men NU först har jag förstått att detta är en resa - på riktigt!

Jag har, rätt så naivt faktiskt, levt i tron att "det är väl bara att ändra på kosten och träna lite". Och visst - det ger ju viss effekt på livet. Men ger det mig det JAG vill ha. Jag söker egentligen något varaktigt och inte något som blir en dagslända, eller en "kur" (jag VET...). Många har gett mig sitt stöd i min resa hittills och det är toppen! Nu tänker jag mig en förändring av "fordonet", men inte av slutmålet. Det jag gjort hittills har funkat till viss del, men i andra hänseenden varit lite "konstgjord andning".

Så, för att ta fasta på Jennys excellenta inledning med syftet, nu tänker jag satsa på att ge mig själv en gåva i form av ett hälsosammare leverne! Javisst, planen jag satte upp för dryga tre år sedan gick i lås. Jag ÄR maratonlöpare. Fattar ni (som kände mig innan 2007)? Jag har "freakin" sprungit ett maratonlopp!!!! Sjukt, om man sätter in det i sitt sammanhang. Men det var ju inte det som var slutmålet. Jag har under resans gång blivit lite fartblind eller blind för mitt slutmål. Istället har jag hittat nya mål("springa maraton under 4.30").

Det är verkligen inte fel med mål. Inte ens de mål jag satt upp under resan gång är fel, men de leder troligen INTE raka spåret till mitt slutmål. Därför klev jag av maraton i år. Nu ger jag istället mig en present, i form av ett års rent fokus på mitt viktmål och hälsomål. Jag kommer verkligen inte släppa löpningen (även om jag haft ett uppehåll en vecka nu), utan tvärtom hitta glädjen i den igen. Snart kommer ju våren dessutom och då ska det löpas i korta tights och t-shirt igen :-)

Så hur tänker jag? Ja, jag vet inte riktigt. En sak jag konstaterat är att jag MÅSTE lära mig räkna kalorier. Det är inget snack. Jag har försökt undvika det. Anledningen är nog min stora avoghet mot siffror. Jag är usel på matte, helt enkelt. Men, som Jenny antyder, kaloriräkning är nyckeln till att lära känna sin kropp, sitt ätbeteende och därmed kunna balansera med träning. Hur detta ska gå till får nog framtiden utvisa, men jag startar nu med lite efterforskning. Hur räknar man kalorier, kan man hitta hjälp någonstans och hur svårt kan det vara?

Jag är trött på att skylla på min vikt! Jag vill, återigen Jennys inläggs andemening, att min kropp ska spegla MIG och inte något annat. Jag är värd en sundare kropp och den enda som kan se till detta är JAG. Jag kommer troligen köra lite löplopp på min resa. Kanske tom någon mara då och då, men det är sekundärt nu. Nu ska min kropp bli lika glad som JAG är...

Min vana trogen ger jag mig in i detta något ostrukturerat och satsar på att komma ur det med struktur och mycket högre kunskapsnivå. Jag gör väl som vanligt - kastar mig helt ovetandes ut i mörkret och liter på att min envishet, nyfikenhet och positiva attityd ska leda mig rätt! Jag hoppas givetvis på en del input från er alla "därute". Det har ALLTID hjälpt hittills :-)

Så... Den nya resan börjar idag...